I del ett av denna odyssé genom den extremt intressanta, mångkulturella, multi-etniska, färglada och extremt vidsträckta kontinenten Afrika, så beskrev jag fotbollen i de små staterna Eswatini och Lesotho. Två stater med kraftig sydafrikansk koppling, men som långsamt skapar en egen kultur och fotbollsidentitet.
I del två kastade jag mig över centrala Afrika och de bortglömda och lämnade franska kolonierna Tchad, Centralafrikanska Republiken och Niger.
I denna del rör jag ned mot Östafrika. Mot det området där Dr Livingstone mötte Stanley och beskriver Burundi, Rwanda och Malawi. Tre länder med koppling till den tysk-belgiska-brittiska kolonialismen och med en fotbollskultur som står och stampar, men har en positiv rörelse.
Häng med.
Burundi
” Heart of Africa”( på grund av landets form eller ”Land of a thousand hills” efter landets kraftfulla terräng. Burundi ligger inklämd mellan Tanzania, Rwanda och Kongo, samt hänger med Lake Tanganyika i söder. Landet blev självständigt från Belgien för sextio år sedan och har sedan dess haft konstanta inbördeskrig, militärkupper och diktaturer. Sedan tjugotalet år dock har varit ett gällande politiskt system som stabiliserat landat. Fortfarande är såren inte läkta efter inbördeskrigen mellan Tutsi och Hutus. Huvudstaden heter Bujumbura och man lever mycket på kaffe, té och agrikultur. 14 miljoner invånare och en plats på BNP_listan som är på plats 193(av 195 länder)
Landets landslag kallas för ”the Swallows” och är ett klassiskt rätt mediokert afrikanskt landslag. Plats 141 på världsrankingen och med få glimtar av glädje historiskt. Ett slutspel i AFCON och i VM- kvalet kom man näst sist i gruppen med endast bedrövliga Seychellerna efter sig. Är fotbollen på frammarsch? Nja- tveksamt. Fortfarande råder rätt mycket gurgel mellanb maktelit, militär och politiska institutioner om hur saker skall drivas, hur korrumperat det får vara och vart investeringar går. Ofta används fotbollen som ett maktinstrument och för att påverka publik att rösta i olika frågor.
Att be någon rabbla upp spelare från Burundi är troligtvis lika enkelt som att utvinna guldtackor ur en kamel, men namnet Saido Berahino från WBA och Gaël Bigirimana kan möjligen skaka om. Den sistnämnde kom som flykting från Burundi till England och gjorde Premier League-matcher för Newcastle. Sedan har han dansat runt i länder med en fantastisk fart och verkar avsluta sin karriär i Nya Zeeland. Annars är namnet Youssouf Nyange Ndayishimiye i Nice ett namn man kanske hört eller kan hjälpligt stava till. Sedan Frédéric Nsabiyumva som är mittback i Västerås SK. han hjälpte upp dem i allsvenskan nu, så det skall nämnas. I övrigt finner man spelare lite granna här och var , mest på undanskymda roller i obskyra lag.
Klubbfotbollen i Burundi håller ingen högre nivå om man tittar på meriterna. Ingen klubb har nått gruppspelet i Champions League och de åker ofta ut tidigt. Kanske såg man dock en möjlig ljusning i år, då Aigle Noir slogs mot Al Ahly i två matcher och förlorade med 0-1, 0-1 och Flambeau de Centre stretade emot Singida Black Stars länge. Båda lagen gick till andra kvalomgången och det skall nog ses som en bra utveckling.
Rwanda
Berättar om Rwanda kommer man inte runt det s.k folkmordet i landet på nittiotalet, som lamslog världen och berättade om fasansfulla historier. Det var framför allt folkgruppen tutsis som drabbades och upp emot 500,000 personer dödades eller försvann. En händelse vars rivsår och minnen aldrig försvinner. Sedan 2000 är landet styrt av president Kagame i vad som närmast kan kalla en enpartistat.Trots detta har landet lyckats med ekonomisk tillväxt och har en av världens största andel av kvinnor i parlamentet.Huvudstad är Kigali,här bor 14 miljoner, det gränsar till Tanzania, Burundi, Uganda och Tanzania. Huvudnäring är mineraler och agrikultur. Om Rwanda bör också nämnas deras roll som migrantland, då de har varit föremål för kritik i sin roll som möjligt avnämarland för migranter som inte får asyl. En del ekonomisk vinning, en del politik, en del humanitärt.
Oliver Karekezi.
Är namnet bekant? Helsingborg och Trelleborg bland annat. Denne spelare är troligen landets mest kände spelare genom tiderna. Det är med denna spelaren vi glider in i landslagets äventyr. ”Amawubi” eller ”the Wasps” kallas fotbollslandslaget, som har gjort ett par riktigt bra resultat på sistone. Man var nära avancemang till AFCON2025, då man hamnade på samma poäng som Benin, som dock gick vidare på grund av inbördes möten. Att slå Nigeria borta och spela 0-0 hemma visade dock på en oväntad klass, som man tog med sig in i VM-kvalet då man fixade tre segrar och två oavgjorda på tio matcher. Det är ett bra resultat av ett lag på 133e plats i världen.
Klubbfotbollen är ingen större succé. 16 lag finns i högsta serien där APR FC och Rayon FC dominerat. Här finns också det fantastiska laget Gorilla FC. Vilket namn. Laget går inte långt alls i de afrikanska cuperna. Det brukar bli respass direkt och orsakerna är de vanliga. Ont om pengar, dåligt utbildade tränare, ingen ungdomsutveckling, dålig scouting och oklara TV-fördelar. Att TV-rättigheter finns och vissa pengar fördelas ut är klart, men oklart på hur fördelningsnyckeln ser ut. For framtiden är det ovanstående viktigt, men också att klubbar, turneringar och samarbete ökar så att intresset för den lokala fotbollen ökar. Kanske kan inträdet av tre stycken lag från Sudan bidraga till att lyfta intresset i ligan. Al Merreikh och Al Hilal är båda lag med erfarenhet från Champions League och borde höja intresset och kvalitet i spelet.
Malawi
Landet gränsar inte till Burundi eller Rwanda, men jag kastar in detta i leken ändå, då det är ett sorgligt bortglömt land, som är insprängt mellan Zambia, Tanzania och Mozambique. Gränsen till de två sistnämnda har Lake Malawi mellan sig- en sjö som är en av Afrikas största och världens nionde största. Är detta ett fattigt land? Jo,då. Plats 190 av 195 bland världens BNP. Ekonomin baseras på export av jordbruksprodukter, vilket gör den sårbar för väder. Det intensiva utnyttjandet av marken leder också till att jordarna utarmas. Regeringen hoppas att gruvdrift och turism ska kunna utvecklas till nya inkomstkällor. Landet blev självständigt 1964 och har en flerpartisystem med president. 21 miljoner invånare och huvudstaden heter Lilongwe.
Fotbollen då? JO, här finns "The Flames"- Tre gånger har de kvalificerat sig för AFCON. Senast var 2021 och jag minns väl hur mycket det skrevs om landets dåvarande och möjligen nuvarande fixstjärna Gabadinho Mhango , som var en av de ledande stjärnorna i dåtidens Orlando Pirates. Han gjorde tre mål i slutspelet och var firad stort lokalt. Nyligen ändrades dagordningen i den lokala ligan då Mighty Wanderers efter några års ökenvandring bakom Nyasa Big Bullets och Green Buffaloes tar titeln och hyllas stort bland sin lokala del i huvudstaden Blantyre. Mighty Wanderers har byggt sin framgång genom en kombination av tradition, god struktur, resurser, talangutveckling och en stark hemmamiljö — samtidigt som de behöver hantera utmaningar för att fortsätta utvecklas. Parallellt har förbundet tagit ett beslut om en andra division, där målet är att en viss del av truppen skall vara under 20 år. Man har ett hyfsat utbyggt system kring TV-rättigheter, där FAM tecknade ett avtal med bl.a. Mpira TV, Zuku Television och Super League of Malawi (SULOM) där avtalet innebär att ca 80 % av intäkterna från TV‑rättigheterna ska gå till klubbarna
När det gäller Malawis fotbollsutveckling, så skall förbundets 10-årsplan lyftas fram. Syftet med den är att" aiming to increase professional standards and national competitiveness". I denna handlar det om att öka på konkurrenskraften mellan skolor, satsa på ungdomscoacher, utbildning för spelare, ledare och administration, fostra och utbilda domare och skapa ett aktivt samarbete mellan förbunden och de olika klubbarnas akademier. Exempelvis har organisationer som Malawi Grassroots Soccer Development Foundation (MGSDF) och the Malawi Schools Sports Association (MASSA) intensifierat gräsrotsfotbollen med turneringar, scouting och utbiidning, som en del i detta.
Malawis fotbollsutveckling de senaste åren har inte varit lysande. Sammanlagt sett är formen inte särskilt stark : enligt statistik har laget 1 vinst, 4 oavgjorda och 5 förluster på de senaste 10 matcherna. Lågt målsnitt- knappa 0,4 per match och det absoluta lågvattenmärket var förlusten mot Sao Tomé & Principe, som sällan eller aldrig vinner en match. Man ligger ändå på en hedrande 125e plats på världsrankingen, men en del av det kommer av hyfsade historiska resultat, som seger mot Ekvatorialguinea och oavgjort mot Liberia.
Kanske kan dock den gryande utvecklingen inom FAM, den nya divisionen och den ökande investering i fotbollskultur ge något intressant för framtiden. För förbundskaptenen Kalisto Pasuwa är nästa steg att ta sig till AFCON 2027.
Tre lag med olika förutsättningar eller liknande.. hur ni nu läser det..
