När nu Nigeria åkte ur VM-Kvalet så öppnar det upp en pandoras Ask av problem och frågeställningar.
The Super Eagles tillsammans med Kamerun var två av kontinentens mest färgglada och lekfulla nationer och som fick världen att öppna ögonen för afrikansk fotboll. Förvisso slog Algeriet Västtyskland 1982 och Marocko höll Västtyskland stången 1986, men med Roger Millas Kamerun 1990 och det färgsprakande Nigeria med Yekini, Amokachi, Ammunike och Oliseh så sattes kontinenten verkligen på kartan.
När nu VM2026 skall avgöras, så är inget av lagen med och när det gäller NIgeria är läget möjligen värre. Då de inte tar sig till VM 2026, så har landet inte kvalificerat sig till VM på tolv år. Senast var det 2018 och det krassa är att en generation som innehåller spelare som Osimhen, Moses Simon, Calvin Bassey, Semi Ajayi, Stanley Nwabali, Akor Adams, Chidera Ejuke, Ola Aina och Alex Iwobi - inte får spela något VM. OK, 2030 kan kanske någon nå, men det ställer en del frågor naturligtvis.
Mot DR Kongo var det många saker som inte funkade och blottlades. Det är rätt klart att frånvaron av Victor Osimhen ställde frågan om hur fantastiskt beroende laget är av en spelare. När han inte spelade, så låstes hela det offensiva spelet. Det fanns ingen rörelse, inga passningar på löpande spelare och det saknades fantasi. En annan sak som blottlades under turnerkingen var bristen på målvaktsspel. Nu har man valt Stanley Nwabali, som målvakt- dels i förra AFCON, i VM-Kvalet och förmodligen i vinterns AFCON, men det är rätt klart att han inte har den höjd man behöver ha för att vara en målvakt i toppskiktet. Det är för många misstag och man ser på backarna att det saknades förtroende. Vidare så måste man ställa frågan kring Eric Chelles coachning kring matchen. När Osimhen försvann, så fanns ingen "plan B". Ingen alls. Det var yrsel, det var sidledspassningar och brandsläckning.
Vill man ta det ytterligare några steg så har Nigeria sedan länge haft problem mellan förbundet(NFF) och spelarna. Det har inte alltid varit klart med finansieringen av laget, vilken ersättning som skall finnas, hur samlingarna går till och vilka som skall komma. Sedan har landet haft svårt att skapa årgångar som skall fylla på. De var exempelvis inte i slutspel i årets U17-AFCON, de var med i U20-VM, men åkte direkt i åttondelen och det är sällan ett lag från Nigeria är med speciellt långt i de kontinentala cuperna. Rivers United i år är ett litet undantag dock, men sällan att de går längre än till gruppspelet.
Nigeria har dock nationellt börjat att se över sitt hus och organisation. I hemlandet har NFF sneglat på Marockos fantastiska förvandling från en medioker nation till en nation med kraft. I Nigeria börjar man se på TV-intäkter, hitta nationella sponsorer, göra om seriesystemet, se över kontakterna med internationella klubbar- allt i syfte att påverka en snabbare väg framåt. Men vägen är lång och krånglig.
NIgeria har en lång väg att gå. VM 2030 är ett distinkt mål just nu och dit måste man.
