Örgryte - Brage
1 - 2

ÖIS två ansikten i förlusten mot Brage

Andra hemmamatchen för säsongen blev inte riktigt som det var tänkt eller som det såg ut under de första 60 minutrarna. Efter 3 omgångar sitter ÖIS nu på 3 pinnar med blandade resultat. 1-2 förlust i premiären var en match där vi kände att det i det stora hela såg inte mer än ok ut. 0-0 borta mot Oddevold var lite av ett styrkeresultat där vi på en svårspelad plan mot ett lag med, till skillnad från ÖIS, har förtroende och momentum ändå lyckas hålla nollan. Tredje matchen, en match med två ansik

Vi börjar med det som var bra
Anfallsmässigt såg vi att ÖIS kom ut i den här matchen med att inleda starkt och vi fick se mer av det som Adde Holmberg pratat om när han tillträdde sin post. Ett högt presspel, snabba bollerövringar och att vi tar oss till motståndarens tredjedel relativt snabbt. Jag kommer in på hur vi kunde erövra boll i försvarsdelen senare. Men tillbaks till anfallsspelet så vill jag poängtera att vi fick se ÖIS konsekvent sätta Isak Dahlqvist i en mot en lägen där han under första halvlek kombinerade fint med Daniel Paulsson men också i stunder hittade passningar centralt som öppnade upp för antingen en bra vändning eller avslut. Det förstnämnda såg vi inte mycket utav, mest på grund av att Nicklas Bärkroth inte riktigt har explosiviteten (just nu) i sig på kanten i mitt tycke. Mer om det senare.
Vidare borde man också nämna att vi ofta fick se Isak utmana för att ta sig förbi spelare, oftast med gott resultat. Detta ändrade sig dock lite i andra halvlek där vi fick se honom göra detta mindre och istället försöka ge sig på mer inlägg. Om det var på grund av instruktioner, laget i sin helhet efter 1-1 målet eller honom själv låter jag vara osagt, men det är däremot ganska klart att Isak inte riktigt är en spelare till för att mata inlägg. Han är ska i huvudsak ta sig förbi motståndaren och in i straffområdet.

Men om vi släpper Isak så måste det också nämnas lite om den andra kanten och förhoppningsvis ett litet aha moment för oss allihopa. Jag nämnde om det tidigare i min gästkrönika när jag summerade säsongen att vi behöver mer spelare som kan vara trygga med boll och ta sig förbi spelare likt Isak. Detta blev väldigt tydligt när Bärkroth klev av för Aydarus Abukar. Många av våra farliga anfall kom till av att han initierade aktioner som fick Brages försvar att hamna i obalans vilket därför öppnade upp ytor för andra. När vi sedan får in 1-0 så ser vi ett ÖIS med självförtroende som skapar ytterligare tryck på Brage som får det svårt. Brage svarar dock på detta genom att gå ifrån sitt spelsätt och istället använda sig av det motmedel som vi är svaga med vilket är långa bollar på en tung target spelare. Vi hanterade egentligen detta bra mot Oddevold som i mina ögon hade bättre target spelare än Brage. Felet vi gör i den här matchen jämfört med den är att vi blir naiva. Vilket leder mig in på ÖIS andra ansikte i matchen och den sämre sidan hos oss.

Den sämre sidan av ÖIS
Försvarsmässigt så var vi bra till en början. Som jag var inne på, vi stod högt upp och förhindrade Brage från att spela sig igenom våra lager vilket ledde till att de ofta fick söka en längre boll på en anfallare som såg allt annat än bekväm ut i den rollen. Azulay gjorde sitt och vann duellerna och mittfältet var där och plockade upp dessa andra bollar. Vi hindrade de också från att ens starta sitt spel vid insparkarna.
Men, detta funkar som sagt bra så länge Azulay vinner duellerna. De få gånger som Brage kommer igenom så är laget alert på att falla ner och ställa upp en 5-4-1 formation likt den Utsikten gjorde mot oss. Således stängde vi av Brage eftersom de sällan lyckades låsa upp något vid dessa tillfällen.

Brages svar efter 1-0 målet och det tryck som ÖIS skapar var att ändra på sin spelplan. Man byter in en mer tydlig target, börjar gå långt och målet är att från vunna dueller få in Brage till vår tredjedel mer frekvent. Det blev svårt för Azulay att vinna dueller när Brage gör detta skifte och därför så uppstår ofta situationer i form av fria ytor på kanter samt möjligheter för motståndare att spela till en central mittfältare som är rättvänd och numerära överlägen givet att man inte har en defensiv mittfältare som kan städa upp framför backlinjen. Vilket vi saknar. Resultatet i korta drag var att antingen fick Brage bollen till en rättvänd central mittfältare som sökte kant eller så fanns möjlighet att skarva vidare i djupled för at få till en stor chans. Det var så 1-1 respektive 1-2 målen såg ut.

Men innan 1-1 var det inte första gången det hände, det var möjligtvis andra eller t.o.m tredje gången det hände. Som tur var så var Abdoulaye Faye, positionssäker och stor som han är, där och förhindrade farliga lägen från att ske. Men det är där naiviteten kommer in hos ÖIS enligt mig. Faye sminkar över det problem som blev uppenbart, nämligen att kombinationen av att vi inte har en tydlig defensiv mittfältare samt att våra kantspelare inte orkar täcka upp dem stora ytor som uppstår när man pressar högt. Detta i kombination med att vi i utan Styffe i backlinjen saknar någon som kan ta 1v1 situationer som bygger på kamp.
De spelare vi har i vår trupp har enligt mig svårt med att täcka upp dessa ytor vilket jag var inne på också i min gästkrönika i vintras. Vi fick se kantspelare som inte tog, eller kanske inte orkade, ta hemjobbet samt att i ytan framför backlinjen fanns en avsaknad av någon som förhindrar Brage från att få boll till en rättvänd central mittfältare. Återigen blir det tråkiga att det är på Anton Andreassons kant i denna match som blir mest sårbar av Brages ändringar. Det är också det som blir upprinnelsen till 1-1 målet eftersom de får en rättvänd kantspelare med fart och alternativ mot en relativt sargad Faye som nyligen kom in på plan från att ha tagit en tuff smäll.

1-1 målet var därför inte någon förvåning egentligen. Trycker man på såsom vi gör utan att göra ett mål så spelar man med en risk och den risken kunde inte vi hantera. Så vad borde vi gjort annorlunda? Det finns dem som tycker att man ska fortsätta trycka på som vi gjorde, och jag kan hålla med det. Men i brist av tydlig defensiv mittfältare samt kantspelare som inte är tillräckligt vertikala (Tagesson och Styffe saknas enormt) så kan jag tycka att vi borde ha gjort som vi gjorde i första halvleken när Brage tog sig igenom vår press. Nämligen falla tillbaka i en period och göra det jobbigt för Brage, det hade tom räckt med en fyrbacks linje. Jag säger inte att vi hade behövt köra hela resten av matchen såhär men mer för att få spelarna att kunna hämta andan och känna sig trygga. Det var just detta vi såg med Xabi i våra sista omgångar så varför har vi inte tagit med oss detta? Finns det ingen på plan som drog en lärdom från förra säsongen? Om vi går tillbaka till Azulays problem efter minut 60, så hade man mått bra av att kunna ha någon som täcker upp bakom så att man åtminstone tar bort Brages möjlighet till djupledet.
Går vi tillbaka till gällande att Faye förhindrade fler farliga lägen från att uppstå innan 1-1 målet så vill jag från det också benämna att för mig är det tydligt att ingen i ÖIS tar tag i detta, alternativt kanske inte ser problemet, och säger till spelare i laget att justera/falla eller ryter till att man ska ta jobbet efter att Faye täckt upp för många gånger. Alternativet hade vart att man själv som spelare förstår utan att behöva bli tillsagd.

Min summering därför är att vi har en bra första plan som vi kan utföra väl men att vi faller på grund av att vi, givet att vi inte kan få utdelning på det minut för minut, blir för naiva och fortsätter tro att vi kan köra på.
Östersund borta blir en tuff match, vi har det sällan lätt mot detta lag och jag själv vet inte hur de kommer spela denna säsong. En sak är säker, jag kommer vilja efterlysa mer cynism i matchmoment. Först då kan jag tro på att den här säsongen blir en säsong utan en tanke om botten/kvalplats.