5 derbyn vi minns!

Det är faktiskt en lögn att säga att jag minns den här matchen men den ska ändå vara med för 1959 var speciellt! Varför var det speciellt? En av anledningen är att publiksiffrorna var väldigt höga, mycket på grund av att VM spelats året innan på svensk mark. Det är faktiskt fortsatt så att derbyt mellan IFK och ÖIS med över 52 000 åskådare är rekord i Allsvenskan. Men det är inte bara publiksiffrorna som gör året speciellt det är också för att ÖIS 1959 genomförde det perfekta derbyåret, vilket innebar att man besegrade såväl Gais som IFK Göteborg i båda matcherna.

I vårmatchen mot GAIS vann Sällskaper med 3-1. På planen för ÖIS fanns bland annat Agne Simonsson och han gjorde lite som han ville. Örgryte vann matchen med 3-1 inför 19 276 åskådare.

ÖIS startelva:

Kurt Johansson; Bertil Jansson, Lennart Wing, Rolf Wetterlind, Wilgot Schwartz, Lars Olofsson; Stig Andersson, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Rune Börjesson, Bengt-Göran Johansson

Vidare läsning: https://lirarnashistoria.wordpress.com/2017/05/07/derby1959/

Precis över 10 000 åskådare hade tagit sig till Gamla Gamla Ullevi för ett derby där ÖIS genomgående var det bättre laget. I mitten av den första halvleken spelade Johan Elmander fram Christian Hemberg till 1-0, och kort därpå var det Marcus Allbäcks tur att servera en för dagen glödhet Hemberg som placerade in sitt andra mål för kvällen. GAIS försökte få till stånd en forcering efter pausen, men gick bet mot ett övermäktigt motstånd som om marginalerna var på deras sida kunde ha vunnit med 3-0 – men Patrik Sandströms tunga skott i slutskedet tog i ribban.

Det här var ett derby med två ansikten. Under en säsong där ÖIS skulle visa sig sluta på 4e plats i Superettan fanns flera matcher där laget gjorde riktigt bra prestationer. En sån match var det mot Gais, nästan. För det som såg ut att bli en klang och jubelföreställning blev istället ett tomt slut för alla rödblåa. För när Daniel Paulson nickade in 4-2 i den 80:e minuten, assisterad av en viss Jens Cajuste så trodde nog de allra flesta att segern var så gott som klar. Men istället föll ÖIS ihop vid slutet av matchen och släppte in två mål under loppet av ett par miunter. Som ÖISare kanske man bara vill glömma detta derby, men jag väljer ändå att ta med det. För även om det var ett oerhört tungt poängtapp så var matchen i sig något helt annat än de många 0-0, 1-1 och allmänt målsnåla derbyn vi fått se. ÖIS hade vid denna tiden en oerhörd förmåga att alltid släppa in sena mål, något vi brottats med i många år. Ja, jag skulle nästan vilja påstå att vi brottats med det ända fram till 2025.

ÖIS startelva:

Lukic - Ervik - Engström - Lans - Tähti - Cajuste - S.Nilsson - J.Ericksson - Sliper - Ludwigsson- Paulson

Efter matchen 2018 där ÖIS tappat sin ledning så var det på väg att bli något av ett spöke. Derbyna i Superettan slutade allt för ofta oavgjort och ÖIS hade svårt att besegra grönsvart. Därför var vinsten 2019 extra skön. Den satt långt inne men i den 81:a minuten avgjorde Gustav Ludwigsson och ÖIS tog sin första seger mot Gais på många år.

ÖIS startelva:

F.Andersson - Stanisic - Engström - Lans - Tähti - S.Nilsson - Lindström - Bernhardsson- Brorsson - Ludwigsson - Wede

Matchen spelades på Nya Ullevi och vid den här tiden verkar inte derbyna ha varit glödheta. Lagens båda långa vandringar i Superettan gjorde att endast 6 000 (!) åskådare var på plats på Nya Ullevi och fick se Anton Andreasson göra matchens enda mål i den 46:e minuten. Det är inte utan att jag ryckte till när jag såg publiksiffrorna 2021: 6000 i första derbyt och 7000 i det andra, och det är bara 5 år sedan. 6000 i ett derby är alltså endast 1000 fler än ÖIS hade i sin senaste match hemma mot Degerfors. Än en gång ett bevis på hur snabbt en positiv utveckling kan gå, vilket även gäller för det grönsvarta laget.

ÖIS startelva: F.Andersson - Azulay - Sangrè - Lans - H.Dahlqvist- Browning Lagerfeldt - Andreasson - Paulson - Ailton - Zeljkovic