Om världsfotbollens tillstånd
VM i Qatar har ställt oss inför en större konflikt än vad vi tror, skriver LSK FANS krönikör Henrik Jonsson. Tanken om en inkluderande sport säger nämligen emot sig själv om den också strävar efter att inkludera de länder som inte skriver under på en liberal västerländsk människosyn.
Hjärnan är en underlig maskin. Bara en sådan grej som att den producerar upplevelsen av att vara du och jag hade kunnat vara tillräckligt. Men nej, dess allra mest fantastiska produkt är det vi kallar tankar. Tankar, för den som inte är insatt i saken, är ett slags osynliga ”sticky hands” som den oavbrutet kastar ur sig. Klibbiga små tentakler som alltid fäster vid första bästa föremål de stöter på. Det är omöjligt att bara tänka, man måste alltid tänka på något. Och här uppstår det välkända kruxet. Att tänka på något innebär också att avstå från att tänka på allt annat. Nåväl, när en tanke väl har klibbat fast vid något och vägrat släppa taget vidtar nästa finurliga process i hjärnfabriken. Tanken måste matchas mot våra redan befintliga ståndpunkter och gemenskaper och intensivt bearbetas av hjärnkontorets samtliga små hantverkare för att få precis rätt passform. Det krävs minst sagt olika nivåer av slagkraft och precision i hjärnsmedens hammare för att det här ska gå vägen. Hur känner jag för fossila bränslen? Är det dåligt? Ja, jo. Men hur får jag ihop det med mitt motstånd mot elbilar? ”Vi löser det” skrockar framlobens små skräddare och syr vidare med hatten på svaj. Våld då? Dåligt va? Fuck the police! Men seriemördare är ju så spännande och krigets strategier så intressanta! Jag ska bara titta på en enda dokumentär till, och sedan får det vara bra. Den grå substansens svetsares lågor går ständigt på högvarv och smäller upp nya väggar av pansar för att få oss att tro att inga av våra ståndpunkter någonsin kolliderar.
Nu är vi redo för ämnet. Det har nämligen kastats ut ett (förmodligen rekordstort) antal klibbiga små hjärntentakler mot vad som pågått den senaste månaden. Jag talar förstås om den smutsiga industrin som årets fotbolls-VM anses vara. Och ja, jag håller med alla kritiker. Det är det första jag vill säga. Mina tankar har fäst sig vid samma sak. Men när jag ska skicka dem in för vidareprocessning i systemet skär maskinen ihop. Jag skrev en krönika för ett drygt år sedan där jag varnade för att fotbollen i hastig takt rört sig från folkrörelse till business (ja, hej på mig, Captain Obvious) och att detta äter sig djupare och djupare in i fotbollskroppen och nu omfattar även de högsta divisionerna i Sverige. Det är omöjligt att hävda sig inom fotbollen idag utan att betala för sig. Och det rejält. Därför blir det märkligt när människor uttrycker sin längtan tills ”detta korrupta världsmästerskap” är över, så de kan återgå till att följa sina favoritlag i de största ligorna. Själva VM har givetvis bojkottats (emir bin Hamad skälver av förtvivlan!). Som bekant är ligafotbollen, precis som alla mästerskap fram till detta, fullständigt befriad från styrning från diktaturer. Qatar, Förenade Arabemiraten, Saudi och den helt nyligen identifierade skurkstaten Ryssland har absolut inget att göra med den europeiska toppfotbollen och vi bränner glatt en del av lönen för att heja vidare framför Premier League varje lördag. Alla vet naturligtvis om hur illa detta rimmar, men jag har inte sett någon fått stå till svars för att de piskar med riset mot oligarkerna med ena handen medan de stryker dem medhårs med den andra (och, som vi ska se, tycker jag att det är okej att förbli någorlunda svarslös).
Det var den ena poängen. Här kommer den andra. Den hänger ihop med den första men kommer till skillnad från denna att framföras helt utan raljans: inkluderingsbegreppet är helt oförenligt med en världsfotboll värd namnet.
Det har varit ett enormt (och ytterst befogat) ståhej inför Qatars syn på mänskliga rättigheter. I det här blir förstås symbolfrågorna det som hamnar i fokus eftersom de är lättast att ta på. Jag tänker exempelvis på förbudet mot regnbågsfärgade bindlar, tröjor och whatnot. Det är förstås skrattretande att bli provocerad av att någon spelar med regnbågsfärgad kaptensbindel. Framför allt eftersom den mig veterligen inte korrelerar mot någon praktisk förändring. För finns det någon i världen som drar sig från att begå sitt planerade hatbrott mot HBTQ-personer för att de fått se Harry Kane i regnbågsbindel? Jag tror att världens samlade sedlighetsrotlar kan vara lugna. Nå. Åter till de klibbande tankarna. De har nu fäst sig vid arabvärldens människosyn i allmänhet och människosynen i de så kallade oljestaterna i synnerhet. Tanken tycks vara att om vi bara har VM var som helst i världen utom i Mellanöstern eller Nordafrika så är allt frid och fröjd med fotbollens tillstånd som inkluderande kraft – det, och att vi blir av med den där eländige Sepp Blatter och hans ungdomsförbund Gianni Infantino. Det är naturligtvis inte sant. Det må finnas mest pengar att sticka till pamparna att hämta i Qatar, Emiraten, Saudi eller Oman, men deras samhällen sticker ut betydligt mindre i världen än vad de västeuropeiska gör. Vi kommer just nu i rak följd från VM i Ryssland (kommentar överflödig), Brasilien (där polisen enligt uppgifter från Amnesty sköt ihjäl över 1000 personer för att ”rensa upp” inför VM) och Sydafrika (kända för bland annat gruvstrejken två år senare där polisen sköt ihjäl en betydande del av de strejkande och åtalade resten). Vi har under samma period också sett OS utspela sig både i Kina och i ovan nämnda Brasilien. Uppståndelsen har funnits där, men varit minst sagt begränsad i jämförelse.
Vår värld har sett ett antal profeter leverera sina profetior genom åren. Karl Marx är en sådan. När de visar sig ha fel dyker gärna en ny profet upp och försöker korrigera och bygga om den ursprungliga profetian så den ska funka. Francis Fukuyama är en sådan. Vad Marx sa är välbekant. Kapitalismen följer en historisk utveckling från de tidiga bondesamhällena. Makten flyttar till den driftiga medelklassen som får välståndet att växa mycket snabbare än tidigare, men framför allt för sig själva. Denna ackumulation av kapital i toppen av samhället leder till att arbetarklassen gör uppror och till slut tar över samhället för att i slutändan göra det klasslöst och den historiska processen är färdig. Efter 1900-talets nederlag för kommunismen trädde Fukuyama fram och tog bort det sista steget i Marx profetia. Det är ju här, i den liberala demokratin med kapitalismen som ekonomiskt system som historien slutar! Här får folket vad det vill ha! Alla vinner på ekonomisk och mellanmänsklig öppenhet. However, som är forskarens go-to-ord, visade det sig att kapitalismen var fullständigt förenlig med att ge blanka fan i mänskliga rättigheter. Detta gäller i gulfstaterna såväl som i Brasilien, Kina och Sydafrika.
Vad FIFA har gjort de senaste tio åren är således inte något unikt korrupt utan att kort och gott integrera sig i världsekonomin som den ser ut idag. Så var ska vi ha ett VM? Vilka ska få tävla (har hört det knorras på flera håll om både Marockos framgångar och Irans deltagande)? Själva definitionen av ett VM värt namnet är väl att hela världen ska delta (”Bandy-VM”, yeah right)? Men ett sådant är omöjligt om bara nationer av rättrådiga demokratiska system ska få arrangera eller delta. Vi behöver inte gå längre än till Polen eller Ungern för att se länder som befinner sig ”på gränsen” , åtminstone vad gäller hur man hanterar yttrandefriheten. Till slut blir vi begränsade till att spela alla VM-slutspel i Väst- och Sydeuropa, Australien, Kanada och USA:s kuststater. Och så den där gnagande känslan att det tydligen blir mer okej med att Qatar och Emiraten redan äger de största världsstjärnorna via Paris Saint Germain och Manchester City, än att man spelar fotboll på Qatarisk mark. Någonstans måste vi inse att det som nu skett bara är rosen på tårtan vi beställt för längesen.
Min hjärnas skräddare, snickare och svetsare jobbar nu övertid. Hur ska de få ihop det här? Det är trots allt omöjligt att konsumera fotboll på toppnivå utan att indirekt stödja ett helvetesmaskineri. Mbappé spelar bara i PSG och med franska landslaget. Det finns ingen annan stans att se honom spela. Vill man se fotboll utan att vara omoralisk vet jag i nuläget inte till vilken nivå man måste hålla sig. Division 2 i Sverige? 3?
Så hör jag en lättnadens suck inifrån fabriken. Hantverkarna har hittat en lösning som fungerar för dagen: döm ingen som följer VM, döm ingen som lever för ett europeiskt storlag. Följ toppfotbollen om du vill, men se inte dess utskott som grenar från olika träd utan från ett och samma. Förbanna systemet och gör vad du kan för att världen ska bli bättre, men bär med dig tanken om att vad vi just sett inte är en isolerad händelse utan ett av många spår från samma skosula. Över monstret som bär skon råder vi inte. Vi släppte ut det för längesen och ingen enskild människa kan stoppa tillbaka det. Tack för ett fantastiskt VM och far åt helvete med alla despoter, oavsett om ni bär bisht, krona eller militärbasker. Maskinbullret har tystnat. Hantverkarna har gått och lagt sig. Kvar finns hjärnans tusentals små sticky hands, redo att kastas ut och fästa vid nästa objekt som passerar.
