Har du inte läst del 1 rekommenderar jag dig att göra det först. Tryck här för att komma till den.
Nu börjar andra delen av intervjun.
*****
Du fick utgå skadad i första halvlek mot Degerfors. Vad är status på din baksida just nu?
– Vi är fortfarande rätt tidiga i processen med att diagnostisera det. Vi gick direkt på ledighet efter. Jag och Josefin (Collbo) som är fysioterapeut hos oss (i Öster) har haft en rätt nära dialog och satt igång ett rehabprogram redan nu. Men jag känner mig ändå rätt lugn med det. Inga större problem. Jag har lite ont, men vi har inte satt någon definition på vad det är.
Tror du att du kan vara redo mot IK Sirius hemma?
– Vi känner att det är lite tidigt att säga ur ett medicinskt perspektiv, men jag känner att jag ska göra allt jag kan för att vara redo för det. Jag satte igång med rehaben redan igår, så jag ligger inte på latsidan direkt.
Du hade en längre skada i tiden i Helsingborgs IF. Vad var det för skada då?
– Då var främre korsband av och båda meniskarna hade flyttat på sig. Ledband var stukade och bakre korsband var det bristningar i. Så det var ju rätt ordentlig knäskada, men så det blev operation efter det och sen så var det rehab. Ungefär ett år exakt. Men så blev det lite komplikationer då jag drabbades av en infektion som gjorde att jag blev inlagd på sjukhus i 13 dagar och fick göra fyra stycken nya ingrepp i knäet på nio dagar.
– Jag blev sövd nästan varannan dag för att de skulle spola rent på bakterier. Och inför den sista operationen så såg det inte alls bra ut. De hade flugit hem en ny läkare som skulle kolla på det, som var expert på området. Och när jag sövs då så har jag fått reda på att de kanske ska ta bort korsbandet helt och göra ett nytt ett halvår senare. Och jag fick då antibiotika i sex månader.
– Så när jag vaknar på uppvaket efter sista operationen så vet jag inte riktigt vad som har hänt. Jag vet inte om jag har något korsband eller inte. Men sen kommer läkaren efter många timmars väntan på rummet på sjukhuset. Så kommer han och säger att allting ser bra ut och jag blir utskriven två dagar efter det.
Då förstår jag verkligen att du skulle längta till att göra en hel säsong i allsvenskan, eftersom att din senaste säsong i allsvenskan präglades just av skada.
– Absolut, det var ju en stor aspekt i att jag tog klivet från Helsingborg ut till Växjö och Öster. För att få spela allsvensk fotboll igen. Jag känner att det är den nivån jag håller. Såklart vill man alltid spela varje match och en hel säsong. Men fotbollen är lite oförutsägbar ur många aspekter. Men att vara skadefri är någonting jag ser fram emot.
Har du några egna sommarplaner nu under uppehållet?
– Jag och min flickvän ska till Kreta i Grekland. Så vi tar en vecka där nere, Solar, badar, tränar och laddar batterierna inför höstsäsongen.
*****
Nu börjar andra delen av intervjun.
*****
Du fick utgå skadad i första halvlek mot Degerfors. Vad är status på din baksida just nu?
– Vi är fortfarande rätt tidiga i processen med att diagnostisera det. Vi gick direkt på ledighet efter. Jag och Josefin (Collbo) som är fysioterapeut hos oss (i Öster) har haft en rätt nära dialog och satt igång ett rehabprogram redan nu. Men jag känner mig ändå rätt lugn med det. Inga större problem. Jag har lite ont, men vi har inte satt någon definition på vad det är.
Tror du att du kan vara redo mot IK Sirius hemma?
– Vi känner att det är lite tidigt att säga ur ett medicinskt perspektiv, men jag känner att jag ska göra allt jag kan för att vara redo för det. Jag satte igång med rehaben redan igår, så jag ligger inte på latsidan direkt.
Du hade en längre skada i tiden i Helsingborgs IF. Vad var det för skada då?
– Då var främre korsband av och båda meniskarna hade flyttat på sig. Ledband var stukade och bakre korsband var det bristningar i. Så det var ju rätt ordentlig knäskada, men så det blev operation efter det och sen så var det rehab. Ungefär ett år exakt. Men så blev det lite komplikationer då jag drabbades av en infektion som gjorde att jag blev inlagd på sjukhus i 13 dagar och fick göra fyra stycken nya ingrepp i knäet på nio dagar.
– Jag blev sövd nästan varannan dag för att de skulle spola rent på bakterier. Och inför den sista operationen så såg det inte alls bra ut. De hade flugit hem en ny läkare som skulle kolla på det, som var expert på området. Och när jag sövs då så har jag fått reda på att de kanske ska ta bort korsbandet helt och göra ett nytt ett halvår senare. Och jag fick då antibiotika i sex månader.
– Så när jag vaknar på uppvaket efter sista operationen så vet jag inte riktigt vad som har hänt. Jag vet inte om jag har något korsband eller inte. Men sen kommer läkaren efter många timmars väntan på rummet på sjukhuset. Så kommer han och säger att allting ser bra ut och jag blir utskriven två dagar efter det.
Då förstår jag verkligen att du skulle längta till att göra en hel säsong i allsvenskan, eftersom att din senaste säsong i allsvenskan präglades just av skada.
– Absolut, det var ju en stor aspekt i att jag tog klivet från Helsingborg ut till Växjö och Öster. För att få spela allsvensk fotboll igen. Jag känner att det är den nivån jag håller. Såklart vill man alltid spela varje match och en hel säsong. Men fotbollen är lite oförutsägbar ur många aspekter. Men att vara skadefri är någonting jag ser fram emot.
Har du några egna sommarplaner nu under uppehållet?
– Jag och min flickvän ska till Kreta i Grekland. Så vi tar en vecka där nere, Solar, badar, tränar och laddar batterierna inför höstsäsongen.
*****





















