Sju tankar efter IFK Göteborg - AIK (1-1) “Förra vinterns usla truppbygge gör sig påmint”
IFK Göteborg uppträder precis så dåligt som laget var när man var som sämst under sommaren och missar möjligheten att i praktiken säkra kontraktet hemma mot AIK.
1. Chansningen som… ja?
Blåvitt chansade med att spela Sebastian Ohlsson från start. Sebastian Ohlsson som varit skadad i tre månader, och som då bara han göra några matcher tillbaka från en tidigare skada. Jag kan på ett sätt förstå att man väljer att chansa med honom, och Sebastian är siste Blåvitt spelare på boll vid ledningsmålet, men behövde också gå ut efter 35 minuter. Helt ärligt så var känslan att en övertänd ‘SebO’ nästan kunde ha dragit på sig ett andra gula innan han gick ut. Å ena sidan så var han ju högst delaktig i målet (var ju ett självmål från ‘SebOs’ inspel), å andra sidan så saknades Kåhed verkligen i presspelet och det kändes som om det tidiga bytet strulade till mycket för Blåvitt. Jag landar nog ändå i att jag, med hela matchbilden i beaktning, tycker det var en chansning som inte föll så väl ut. Blåvitt gjorde inte en bra match, men man gav inte heller sig själva chansen att jobba sig in i matchen med de ständiga rockaderna(i paus byttes ju även Emil Salomonsson ut, med vad som på plats såg ut som en misstänkt hjärnskakning.)
2. En vattendelare
På tal om ständiga rockader och uppbrott så går det inte att komma ifrån att kvällens match blev en väldigt sen affär. Detta på grund av det fyrverkeritifo som avlossades från Kommandobryggan. Något som verkar vara en rejäl vattendelare. Ser många som tycker det var helt fantastiskt fräckt. Ser andra som inte tyckte det. Det var en vattendelare helt enkelt, och det kan jag tycka att är ett problem i sig. Det var ikväll vi skulle stå enade, tillsammans, skapa en elektrisk stämning och gjuta mod i vårt lag. Så blev det inte.
Själv kan jag tycka att stämningen gick lite ur mig när man inte kunde höra “Snart skiner poseidon” över fyrverkerismällarna. Fan, sången till inmarschen är en matchritual, och nu smälldes den bort. I en match där vi verkligen skulle stå enade känns det lite onödigt att göra något som man vet inte kommer uppskattas av delar av publiken.
Med det sagt, så blir jag rätt så provocerad av speakern som ska lägga betoning på att “Svensk fotboll har tillsammans beslutat att inte tillåta pyroteknik”. Visst, jag är inte det största fanet av Pyro, men det var fan inget “tillsammans” där. Myndigheterna har stått och pekat med hela armen och fotbollen har snällt rättat sig i ledet. Kom inte och ljug ihop någon jävla skit om att det är ett gemensamt beslut.
Sen kan jag ju bara föreställa mig rubrikerna som kommer bli i vissa lokalblaskor efter det här. Där kan vi bara konstatera att vi igår hade en match där gängkriminella hoppar in på plan för att “skydda” sin polare, personer som under säsongen suttit och avnjutit samma pressfika som reportrarna på lokalblaskorna, på pressläktaren. Där klubben hävdar att de inte vet vilka de är, trots att de bevisligen har fått biljetter av klubbens representanter vid flera tillfällen. Det finns en jävligt stor skandal i Göteborgsfotbollen den här omgången, och den skandalen är inte ett fyrverkeritifo. Hur mycket vissa än vill avleda från det.
3. Det usla truppbygget gör sig påmint
Idag blir det tyvärr väldigt tydligt hur extremt illa årets trupp sattes inför säsongen. Bortsett från att vi skeppade iväg två spelare som varit bärande i lag som bevisligen kommer sluta ovanför Blåvitt i tabellen, så värvade ju Blåvitt sensationellt uselt förra vintern. Sebastian Hausner ser riktigt jävla osäker ut idag, och höll på att ge AIK öppet mål när han nickar bollen ur händerna på Dahlberg till en fristående AIKare på bortre stolpen. Bara tur räddade Blåvitt där. Han är den enda av de spelarna Blåvitt lade uppskattningsvis 20 miljoner på som får spela ens. Hagen är redan såld, Markovic och Abdullahi är inte ens med i truppen, och på sociala medier verkar Abdullahi inte ens vara kvar i landet (han lade upp en bild på sig själv från en pilgrimsfärd till Mekka i veckan.)
Trondsen är på bänken, men det känns helt ärligt som om att Blåvitt helst inte spelar honom men det finns inget annat att sätta in.
Och det är lite det som är Blåvitts problem idag. Man har inga vettiga alternativ när Emil och Sebastian tvingas byta. Blåvitt tvingas till en helt ny uppställning (5-3-2 typ) och det är rätt tydligt att de inte är bekväma med den rockaden. Vi har sett det tidigare när Blåvitt gått över till tre/fem-backslinje, att försvararna inte är helt hundra i vem som ska vilket jobb, och det blir virrigt som fan. Det bästa hade nog varit om Blåvitt kunnat fortsätta i sitt 4-3-3 på något sätt. Men hur ska Blåvitt göra det? Sebastian Ohlsson, som skulle varit vår högerback i år, spelade släpande anfallare och har redan gått ut skadad. Santos som kan spela högerback är i anfallet, och om vi flyttar ner honom, vem ska då komma in? Hussein Carneil verkar ha gjort sig smått omöjlig i Blåvitt, om helgens träningar är något att gå på, och Eman Markovic är så långt ner i frysboxen att han inte ens tränar med laget längre. Det finns liksom inga att byta in, och det beror ju till stor del på att Blåvitt värvat väldigt dåligt, men till viss del också att Jens/Ola/föreningen väljer att spela hard-ball med spelarna som de inte känner gör tillräckligt. Det är ett högt spel, på fler sätt än ett, och det är bäst att det går hem.
4. Det idiotiska extra-drivet.
Något som Blåvitt ofta gör, och som kan reta gallfeber på mig, och idag syndar framför allt Sebastian Hausner grovt i den här kategorin, är att man krånglar till situationer utan anledning. Det är flera gånger idag när hela jävla arenan vet att Hausner kommer dra en långboll. Han tar en touch till, petar fram bollen någon meter, petar igen, och sedan helt plötsligt så är det en AIK:are som kommer upp i press och han tvingas slå en urusel boll över sidlinjen i panik.
Helt jävla ärligt. Hela västsverige vet att du kommer tjonga bollen. Ingen vinner något på de där extra metrarna. Att du lockar upp en AIK:anfallare 10 meter längre upp i plan kommer inte göra ett skitt för att förbättra Blåvitts chanser i anfallet. Bara slå bolljävlen, för vi vet alla att du kommer göra det.
Liknande gäller ju de korta utsparkarna där Dahlberg spelar kort till en mittback som lägger bollen tillbaka till Dahlberg, som väntar in pressen, och drar en usel boll över sidlinjen. Om vi ändå ska spela långt, skicka upp hela laget och slå långt direkt. Sluta bjuda in motståndarna. För idag, och i flera matcher tidigare, så lyckas AIK dels störa uppspelen, men framför allt så vinner de boll i farliga lägen några gånger. Och det är så jävla onödigt.
5. Uppspelspunkten
En annan stor syndare idag är Adam Carlén. Han kommer ofta ner och ska hämta boll i backlinjen. Det konstiga här är att ibland ser han helt fantastiskt ut i den rollen, och ibland, som idag, går knappt en pass rätt. Den insatsen är riktigt ojämn, och jag kan tycka det är lite överraskande att Blåvitt, när de ser hur pass dålig dag Adam har, inte väljer att låta den betydligt bolltryggare Kåhed hämta boll.
Sen kan man rent generellt sett filosofera kring i vilken riktning fotbollen i stort rör sig. Tittar vi i de objektivt bästa lagen, så har många lag valt att satsa ordentligt på mer bollskickliga målvakter för att kunna spela runt bollen mer. Att vara bra på fötterna är idag nästan lika viktigt som att kunna rädda skott för en målvakt i de bättre ligorna. Riktigt så är det inte i Allsvenskan än, men Blåvitt måste nog förlika sig med att tiden där du kan ha en renodlad bollvinnare på mitten nog är över även på Allsvensk nivå. Det håller inte att slå bort så många lätta pass som Blåvitts mittfält, och framför allt Carlén slår bort idag.
6. De dedikerade rollerna
I ett större perspektiv så skulle jag nog vilja påstå att det kanske är Blåvitts absolut största problem, och har varit länge. Att vi envisas med att spela med dedikerade bollvinnare som vinner mycket boll, men som är för dåliga för att bidra i spelet i övrigt. Gustav Svensson var så övermänsklig i att täcka ytor att det gick att ursäkta där, men även när han var på mitten så riktades det ju en del kritik mot att han inte bidrog i det offensiva spelet. För Blåvitt idag känns det som om vårt innermittfält, framför allt Carlen och Thordarson egentligen bara ska vinna boll, och det gör att den offensiva trion blir väldigt ensamma.
Jag kan ha fel, men jag tycker mig se att fotbollen rör sig i en riktning där spelare, framför allt på mittfältet, måste vara mer “kompletta” för att kunna hävda sig, och där har Blåvitt en hel del att jobba med. De gamla renodlade rollerna med spelare som bara har ett jobb tror jag inte håller längre. Inte ens i Allsvenskan.
7. Vad är det vi ser?
Efter den formtopp som ändå var ett tag, givet förutsättningarna i den här matchen, så är jag faktiskt lite chockad över hur det såg ut. Mot Elfsborg var laget ändå överlag rätt bra, och AIK har fan inte imponerat det senaste, och jag trodde i min naivitet att man ändå skulle klara av att kraftsamla inför den här matchen. Och det vi fick se var något av det sämsta på väldigt länge. Forceringen på slutet var ju i det närmaste patetisk.
Man satte ju minst sagt hjärtat, magsäcken och hela tarmsystemet i halsgropen när man samtidigt nåddes av att Varberg ledde med 3-0 borta mot Norrköping. Ska Varberg som varit klara för nedflyttning sedan Marcus Berg gick i badbyxor, börja spela någon avslappnad jävla propagandafotboll inför vår match mot dem nu också?
Varberg kollapsade och tappade till 3-4 till sist, vilket kanske ändå säger en del om deras mentala tillstånd, men det är oerhört oroande att Blåvitt åker ner till Varberg med kniven på strupen efter den här riktigt platta insatsen idag.
