Hör vi hemma i Allsvenskan längre?
Något som har gnagt på mig efter de sura förlusterna i Stockholm förra veckan var frågan om IFK Göteborg klarar av det allsvenska tempot. AIK & Hammarby hade blottat oss och alla kunde se att vi i princip inte kunde hävda oss i några delar av spelet. Vi hade oerhört svårt för att spela oss ur motståndarens höga press och med de få tillfällena som vi fick möjlighet att etablera anfallsspel så var bolltempot så lågt att vi aldrig kunde skapa någonting av de situationerna. Lägg där till ett kollektivt försvarsspel som inte alls har visat att man klarar av den här nivån och den där härliga nervositeten inför matchen var bortblåst och ersatt av ett obehagligt mörker. Men är det vi som inte håller allsvensk klass längre eller är det nivå-skillnaden mellan toppen och botten som har blivit större?
 
Allting gick enligt plan.
Kalmar hade bollinnehavet inledningsvis och Blåvitt såg mer kompakta och aggressiva ut i sitt försvarsspel än på några omgångar. Kalmar hade inte hittat några instick men fortsatte att jobba metodiskt och samtidigt kunde vi se klockan ticka förbi 5, 10 & 15 min men längre än den 17.e kunde vi inte hålla oss. Kalmar rullade upp oss på högerkanten och den bra Ring-brorsan fick bollen i straffområdet och kunde lägga tillbaka till Romario som tryckte in den. Det räckte med att vi inte var påkopplade i 30 sekunder så hade Kalmar kapitaliserat på detta. Blåvitt kunde lyfta sig och resten av dagens batalj var en tung, trög fotbollsmatch utan några riktiga målchanser där blåvitt stod upp bra fram till 0-2 målet. Efter det spelade Kalmar bara av matchen utan några större avbrott från Blåvitt.
 
Spelarnas individuella ansvar…
Avgå, Stahre, avgå Rolle, avgå Poya. Kan inte 3 helt olika tränare väcka liv i denna spelartrupp så kommer vi inte nå nya höjder genom att dra offer nr tre upp på altaret. I stället kan vi titta på de spelarna på plan idag, vem vann sin match i matchen? De flesta Blåvita var ändå förlorare i sina individuella matcher idag. Några insatser stack ändå ut. Bernardo Villar vann tydligt sin. Han vann sina dueller och hade speeden för att täcka upp i djupet när vi stod högt. Alexander Jallow såg ut som en hela annan spelare än mot Stockholmslagen. Det senaste halvåret har han sprungit frenetiskt utan boll för att öppna upp ytor men när han väl har fått bollen har han stannat upp, passat hem och dödat tempot. Han har varit ett hot utan boll till att bli ett ofarlig när han väl får den. Mot Kalmar såg vi någon helt annan. Jallow tog initiativ och drev boll, var ett hot mot sin motståndare, men matchen i matchen förlorade Jallow klart ändå då Jonathan Ring 1+1 och Jallow var inte alls med på 0-2 målet.
 

De relativa poängförlusterna
Tyvärr blev det en sådan omgång där inte bara vårt eget resultat var värdelöst.  När Degerfors vann mot AIK och Halmstad tog poäng mot Sirius så drog det oss ännu närmare kvalstrecket. Nu skiljer 1 poäng till Kvalplatsen och alla livlinor har förbrukats. Det mest vidriga med hela denna situationen som klubben befinner sig i nu är att…
 
Man sitter och håller på de värsta rivalerna.
Nu är vi så långt ifrån konkurrenter som man kan vara för tillfället men att behöva sitta och hålla på AIK och Malmö för att underlätta våran bottenstrid är så ovärdigt det kan bli.

Vi skall ha råd med sådana här förluster.
Matchen mot Kalmar var i sig ett fall framåt från AIK & Hammarby. Vi höll ihop laget på ett bättre sätt än sist och matchplanen var simpel. Fokus på försvar och snabba kontringar på Aiesh & Wilhelmsson men var vart passningarna? Det verkar oerhört svårt för vår backlinje & mittfältare att se de tillgängliga ytorna. När matchen summeras så är det inte konstigt att vi förlorar med 2-0 mot ett formstarkt Kalmar. Det är ett bra lag som fungerar, medans vi inte är det. Problemet är att vi inte har råd att förlora mot dem som vi har haft andra år vilket gör mig orolig mot hur vi skall tackla nästa match.

1.e Oktober
Med denna prestationen i ryggen så är man inte jättepepp på att se mer IFK Göteborg men nu på Fredag spelas den första matchen inför helt restriktionsfria läktare. Det har varit mycket sorg, svordomar och frustration de senaste året. 2 tränare 1 sportchef, 1 klubbdirektör  och en ordförande har gått medans laget successivt har dalat. Trots detta skall det bli fruktansvärt roligt att stå under plåttaket på Elfsborg Borta och väcka detta laget från apatin de är inne.