Det var en match där VAR skulle få en stor betydelse, vi återkommer till detta. Hamburg kom till matchen med stort självförtroende och jagade sin fjärde raka seger. Kinsombi som har varit lite ryktenas man fick återigen chansen från start, det fick också den ifrågasatte Sonny Kittel. I övrigt var startelvan väntad och förutsättningarna enkla, allt annat än seger skulle vara ett misslyckande.

Gästerna inledde matchen piggt och skapade stor oreda i Hamburgförsvaret. Tankarna slungades tillbaka till haverimatchen för två år sedan när Jahn Regensburg besegrade Hamburg med hela 0–5 på Volkparkstadion. Lyckligtvis återupprepade sig inte historien och det var istället hemmalaget som tog ledning. Efter en stark prestation av Tim Leibold hamnade bollen hos David Kinsombi som med lite tur skickade in 1–0 efter 20 minuter. Ledning skulle dock bara hålla i drygt tio minuter. Sven Ulreich slog en bedrövlig passning i gapet på ett framstormande Regensburg, Max Besuschkow tackade och tog emot innan han dundrade in 1–1. Sedan var det dags för VAR att kliva in i matchen. Fem minuter innan paus, efter en mycket rörig situation lyckades Simon Terodde (såklart) ge hemmalaget en ny ledning. Det skulle dock till en lång videogranskning innan målet kunde godkännas.

Hsv kom ut starkt i andra halvlek och skapade många stora målchanser. Anfallsspelet såg livligt ut och det kändes bara som en tidsfråga innan 3–1 skulle komma. Och det gjorde det, målet alltså. Återigen var det Leibold som hittade fram med en fantastisk passning till Bakery Jatta, den formstarke yttern älgade förbi Oliver Hein och smällde in 3–1. Dessvärre blev Jatta avvinkad för offside och VAR fick kliva in igen. Även denna gång dömde VAR till Hamburgs fördel. Men vi var inte riktigt klara med videobedömningarna, faktum är att bortalaget reducerade, inte bara en gång utan två. Vid båda tillfällena klev dock VAR-rummet in och såg till att målen underkändes. Matchen slutade 3–1 till Hsv som därmed startade året på bästa möjliga sett och säga vad man vill om VAR men den här gången räddade teknologin tre otroligt viktiga pinnar.

Det var mycket glädjande att se hur Hamburg opererade på den sista tredjedelen. Laget såg frejdigt ut och kombinationsspelet var bättre än på mycket länge. Leibold och Dudziak visade vilken klass de båda besitter och det är bara hoppas att de kan fortsätta på den inslagna vägen. Jag vill också slå ett slag för Jatta, vilken form han är i. Han avslutade året med en superprestation mot Karlsruhe för att sedan följa upp det med en jättefin insats mot Regensburg. En Jatta i högform ger laget en otrolig boost, det känns så mycket spetsigare än när till exempel Narey befinner sig på en kant.

Det finns alltså fog att känna sig väldigt positiv igen. Leibold har växt, Dudziak styr och ställer och föga oväntat fortsätter Simon Terodde att hitta nätet. Orosmolnen finns dock fortfarande där. Defensiven känns stundtals svajig och laget släpper fortfarande in alldeles för ”enkla” mål. Defensiven har länge varit en akilleshäl, låt oss nu hoppas att den inte kostar oss biljetten till den tyska fotbollens finrum. Det är såhär livet är som Hsv-supporter, upp som en sol, ner som en sten och tvärtom. Just nu skiner dock solen och eftersom Holstein Kiel lite oväntat kammade noll hemma mot Osnabrück tar Die Rothosen klivet upp som spitzenreiter.