Hammarbysupportrarnas protester i form av banderoller, Hammarby - Mjällby
Tyvärr är det dock inte oväntat att denna skadliga typ av konfrontation uppstår mellan polis och supportrar då delar av polisen, myndigheter och politiker ofta bidrar till en väldigt negativ syn på supportrar. De sänder ofta signaler om att den svenska supporterkulturen är väldigt skadlig istället för att lyfta den samhällsbärande gemenskap som supporterkulturen innebär. Ett tydligt exempel på denna retorik är den offentliga utredningen (SOU 2025:46), även kallad Hübinetteutredningen som presenterades för ca. 4 veckor sedan. Istället för att blicka över supporterkulturen med objektivitet och värna om gemenskapen förutsätter utredningen en djupt rotad problematik som ska bemötas med skadliga åtgärder.
Att besöka en allsvensk match är inte farligt
Hela infallsvinkeln i den statliga offentliga utredningen går att ifrågasätta då den i mångt och mycket förutsätter en problematik. I utredningen utgår man från att otrygghet och ordningsstörningar är ett utbrett problem som måste bemötas med hårdare åtgärder vilket tyvärr är de direktiv som utredarna blev tilldelade. Denna bild av att supportrar är ett utbrett problem stämmer faktiskt inte med verkligheten. Faktum är att den upplevda tryggheten på allsvenska arenor är väldigt hög. En undersökning från Upplevelseinstitutet visar att endast 2% av supportrarna på allsvenska arenor kände sig otrygga under 2022. Vidare ökar varje år antalet besökare och förra året slogs ett nytt publikrekord då hela 2 588 708 besökare intog de allsvenska arenorna.
Ytterligare en del som en bör ställa sig frågande inför i utredningen är sanningsgraden i underlaget. I den statliga offentliga utredningen är polisens rapportering över ordningsstörningar en betydande beståndsdel. Det som är problematiskt är att dessa rapporter tidigare kraftigt har kritiserats och ifrågasatts av framförallt de poliser som var på plats under matchen. De har kritiserat att polischeferna ändrat bedömningen av säkerhetsläget i efterhand trots att de inte befann sig på plats. Dessa fabricerade resultat visar att det finns tydliga tendenser hos myndigheter att överdriva problematiken inom svensk supporterkultur och detta skadar förtroendet för myndigheter och relationen till supportrar.
Åtgärderna är inte proportionella
Till följd av den problematiska infallsvinkeln i utredningen presenterades flera repressiva och icke välavvägda åtgärder. Några av de åtgärder som föreslås är följande:
- En särskild straffskala för grova pyroteknikbrott där maxstraff höjs till fängelse i upp till två år.
- Kriminalisering av försök och förberedelse till pyroteknik och maskeringsbrott.
- Att alla brott på en arena som huvudregel ska leda till tillträdesförbud, även en enstaka förseelse.
- Kriminalisering av försök till överträdelse av tillträdesförbud där maxstraff utgörs av ett års fängelse.
En del i utredningen syftar till pyroteknik. Det antyds flera gånger i utredningen att bengaler är ett stort hot och något som skulle kunna leda till allvarliga skador. Detta trots att det finns nästintill noll dokumenterade allvarliga skador till följd av bengaler. Bengaler är istället en viktig del i den inramning som skapas på svenska läktare. Den inramning som gör att publikintresset växer sig starkare och att Allsvenskan är en av Europas mest levande ligor. Att då motivera hårdare straff utan att kunna påvisa en faktisk problematik är orimligt och bryter återigen mot den fundamentala delen i rättssystemet som är proportionalitetsprincipen.
Bilden av supportrar måste förändras
Nog förekommer det ordningsstörningar på allsvenska arenor. Det som framförallt är problematiskt är när det kastas bengaler eller då bangers brukas. Det förstör för alla andra på plats, det kan på riktigt vara farligt och det måste vi komma till rätta med. Men det måste ske på rätt sätt. Det får inte bli åtgärder som inte är proportionella och det får heller inte vara åtgärder som negativt påverkar oss andra som inte orsakar ordningsstörningar. Det måste bemötas på ett rättssäkert sätt tillsammans med supportrar. Viktigt är också att denna grova problematik inte klumpas ihop med övriga delar av supporterkulturen vilket tyvärr ofta är fallet. Att svara på andra ordningsstörningar med kollektiv bestraffning, oproportionerligt hårda straff och generalisering av supportrar skapar ett sämre klimat. Det stärker föraktet mot myndigheter och kommer med stor sannolikhet leda till fler konfrontationer mellan polis och supportrar, vilket vi egentligen vill undvika.
Försök se det vackra i Supporterkulturen för att skapa ett sunt debattklimat
Det finns bra många bra delar i Hübinetteutredningen där de bland annat lyfter vikten av en fungerande samverkan och dialog mellan berörda parter och att de vill fortsätta jobba med exkluderingsstrategin och inte den fördömda villkorstrappan. De organisationer som värnar om supporterfrågor som varit i kontakt med Hübinette under utredning är också positiva och känner sig hörda. Bland annat har Enable Sverige nämnt att de fått ett positivt intryck av Hübinette under utredningens gång. Även Svenska supporterunionen, SFSU, uttrycker i en intervju med FotbollDirekt att de känner att utredarna varit inlyssnande.
Problemet i detta fall är de direktiv som utredningen gavs. Hübinette har endast gjort det jobb han blev tillsagd att göra, att bemöta den påstådda problematiken med hårdare åtgärder. Därför är det den felaktiga utgångspunkten i utredningen som ligger till grund för de problematiska delarna i utredningen. Det visar att den problematiska bilden av supportrar är det som möjliggör oproportionerliga åtgärder gentemot supportrar. Det är ett signalvärde från politiker och rättsmakt som tyvärr resulterar i splittringar, myndighetsförakt och en sämre väg framåt i supporterfrågan.
Denna skeva bild av supportrar förstärks av den myt som florerar i debatten gällande att barnfamiljer inte längre vågar gå på match. Detta är också totalt fel eftersom den allsvenska publiken aldrig haft mer mångfald. I en intervju med Aftonbladet motsatte sig AIK:s kommunikationschef Tobias Larsson påståendet om att barnfamiljer inte vågar gå på fotboll då han förklarade att barn och familjer var klubbens snabbast växande publikgrupp. Även inom Hammarby råder en liknande trend där Hammarby sedan 2017 ligger på andra plats i upplevd trygghet vilket framkommer av medlemsmötet december 2024. Svenska läktare utgör en mötesplats för barn, kvinnor, män och äldre med olika bakgrund. Således är fotboll inte något som exkluderar människor, supporterkulturen inkluderar människor.
Supporterkulturen är Sveriges största och mest levande subkultur. Därför förtjänar den respekt och inte negativ särbehandling. Politiker, myndigheter och polisen måste börja värna om supporterkulturen och försöka inse den vackra gemenskap som finns där att hämta. De måste börja se de engagerade människor som älskar sina klubbar och sin kultur. Utredningar och debatter som bygger på felaktigheter och populistiska argument har inget i ett rättssäkert samhälle att göra och det kommer inte att resultera i att det blir mer säkert att gå på fotboll, snarare tvärtom. Det jag eftersöker är istället en dialog mellan myndigheter och supportrar där fakta och respekt utgör de fundamentala grunderna. Först då värnar man på riktigt om svensk supporterkultur.
***
För dig som vill önskar läsa tidigare del av supporterdöden eller andra artiklar som lyfter det negativa debattklimatet kring svensk supportkultur delar jag ett urval av artiklar.
SUPPORTERDÖDEN del 1
Fotboll Direkt - Göran Rickmer förvånas inte av polisen beslut att avbryta derbyt
Sportbladet - Polisen kritiska mot egna rapporten om fotbollsvåld
Sportbladet - Allsvenska klubbarna rasar efter orden i SVT
Fotbollsthlm - Breaking news, det är supertryggt att gå på fotboll i Sverige
