Frysmysa
Kan man ens frysmysa? Ja idag kunde man det.
Sju plusgrader vid avspark men det fanns mycket att mysa över och som värmde i kylan.
Min dotter frågade mig inledningsvis varför taket var öppet. Jag hade inget jättebra svar och famlade efter argument. Det är tradition att spela med taket öppet. Det blir friskare luft och bengalröken försvinner fortare ut blev argumenten jag till slut valde. Hon köpte dem men visst tänkte jag i mitt stilla sinne att det kunde ha varit 17 grader med taket på.
Det var fint att se att Guliganerna från Borås slutit upp trots en så motig säsong. De har också trumma numer som alla klackar och körde några trumrytmer som var identiska med de vi kör till våra ramsor så det gick att sjunga bajenramsor över dem ha ha!
Två av guliganerna hade bar överkropp vilket imponerade och bortaklacken körde på hela matchen trots att de förlorade 0-3 vilket också imponerade. Jag tyckte lite synd om de boråsare i deras klack som stod bakom deras flaggor och funderade över om det också är en tradition att de med flaggor måste stå längst fram med tanke på att om de stod längst bak istället så skulle alla faktiskt kunna se matchen.
Men men vår egen publik då? Bengalbras-tifot på norra värmde. Ja arenan såg nästan fullsatt ut men speakern sa något om 25.000 i halvtid. Jag väljer att se glaset som halvfullt och fokusera på att de som var där bidrog och att alla ställde sig upp på slutet av matchen och firade av säsongen. Annat som värmde fotbollshjärtat var att matchen spelades på en plan där det går att spela fotboll, även i november.
Annat som värmde!
Att komma tvåa i tabellen och få se många spelare vi inte sett mycket av tidigare göra det så bra. Att få se deras kvaliteter och att dessutom även se andra sidor hos dem som kanske inte visats helt tidigare.
Markus Karlsson spelade idag mittback i Pavle Vagic's frånvaro och gjorde det utmärkt.
Obilor Okeke visade på snabba ben som virvlade likt trumpinnar mot det helt jämna konstgräset. Som en duracellkanin med fulladdade batterier öste han på och man såg sparkapitalet inför nästa säsong. Han ska få bollen på motståndarnas planhalva dock. Hans korta snabbt-upp-i-maxfartslöp vinner mest där. En kryptonit för honom är närkamper. Trots hans imponerande starka överkropp så vinner han inte många närkamper och just idag verkade det dessutom som att domaren börjat checka ut ur workmode för det blåstes inte ofta i pipan om man säger så.
Matchens lirare var utan tvekan Frank Junior Adjei. Han visade upp ett stort register: bollvinnaren Adjei, bollhållaren Adjei, de magnifika passningarnas Adjei, dribblern Adjei, avslutaren i krysset Adjei. Som om inte det var nog, fast han ser ut att vara den minsta spelaren på planen, så är han också stenhård i närkamper. Det är som att springa in i en stenstaty att ge sig på Adjei och det fick elfsborgarna känna på vid flera tillfällen. Det var de som tacklade honom men som själva sedan fick ligga i gräset ett tag efteråt och fundera över varför de fått för sig att göra det.
Som grädde på moset startade Felix Jakobsson i målet och gjorde det utmärkt bra och limmade t. ex en farlig nick under andra halvlek.
Men det slutar inte där nej, nej långt ifrån.....
Adrian Lahdo fortsatte att se ut som en 27-årig spelare på toppen av sin karriär trots att han bara är 17 år och det säger kanske lite om hur hög topp han kan nå.
Kim använde alla byten idag dessutom rätt långt innan matchen var slut men varför spara på ett byte. Det är säsongsavslutning och Bajen ledde tre noll efter Adjeis drömmål och Paulos två följande mål. Visst syntes det att Besara tog fler avslut än vanligt och nog var han sugen på att göra ett till för att säkra skytteligavinsten men idag fick han nöja sig med en assist då han avlossade tungt på mål vid 3-0 men att målvakten lämnade retur som Paulos kunde trycka in. Vid 2-0 målet var det Madjed som hittade in till Paulos Abraham som kunde klackskarva bollen mot den bakre stolpen, löst men otagbart för målvakten.
Simon Strand fick komma in och hälsa runt på gamla lagkamrater i Elfsborg innan han vänligt men bestämt avvärjde några av deras försök att komma runt honom till inspel i boxen.
Ibrahima Fofana fick komma in och slå ett stenhårt inlägg som letade sig upp på läktaren men sedan följa upp det med ett hemåtlöp i avdelning bland de snabbaste i Allsvenskan och då tror jag inte ens han gick för fullt.
Noah Persson byttes in och såg oerhört sugen ut men fick inte studsarna med sig och rev då istället ned gulsvarta spelare till höger och vänster. Det kanske inte låter positivt men man såg att där finns det vilja och offensiva ambitioner. Nikola Vasic kom in och satte direkt en stenhård, i djupet gående yttersidaspass till just Persson som sånär kunde nå den.
Elohim Kaboré kom in och visade snabba löp, dribblingar, välvärderade pass och ett stenhårt skott i matchens avslutning som förtjänade att studsa in i mål från stolpen men som av något outgrundligt skäl valde att studsa tillbaka ut på planen. Det hade varit ett mål för honom att ta med sig inför nästa säsong.
I halvtid fick vi applådera våra juniorlag som vunnit SM-guld och varifrån damlaget så sent som i fredags hämtat en ny talang.
Efter slutsignalen hyllades laget som för andra året i rad vunnit stora silvret. Men det som värmde mest under hyllandet var kanske att Kim drog igång ramsan om SM-bucklan och att det gav oss tro på att den ska komma till oss snart och att Kim kommer vara med och se till att det blir så.
November rain
När vi gick ut från arenan hade faktiskt temperaturen gått upp en grad, i alla fall enligt bilens termometer. Det kändes märkligt nog inte alls konstigt trots att den becksvarta himlen över oss sände små snöliknande regndroppar mot marken. November rain tänkte jag. Var det inte en låt med Guns N' Roses? Jag frågade min dotter. Jo det stämmer svarade hon. Om ett år är det november igen då kanske jag precis som nu kommer ut här i regnet men då har vi kanske precis vunnit ett SM-guld till med herrlaget. Den tanken värmde också.
