Reflektioner efter avslutande utskåpning av Elfsborg

Svenska säsongsavslutningar i november hör väl kanske inte alltid till det sexigaste man kan få sig till livs, fråga bara Malmö FF, AIK och Djurgården. Allt är till ända, besvikelsen kan gro i både själ och kropp, ilska över de uteblivna högt ställda förväntningarna och målsättningarna riktas utåt och själv står man liksom innesluten i en tomhet lika massiv som någonsin Melodifestivalen. Vad gick snett, hur kunde det bli så illa, vilkas är felen? Handen på alla grönvita hjärtan har vi själva befunnit oss där, lite för många gånger för att det skall vara riktigt sunt och livstidsförlängande; även om vi givetvis aldrig är medgångssupportrar.

Men, mina grönvita vänner världen över, för Hammarby har 2025 inte varit som andra år, lika lite som 2024 var det. Vi är nämligen DÄR, och HÄR, och ÖVERALLT, och det finns i dagsläget ingenting som tyder på att resan är över. Tvärtom tyder det mesta på att tåget bara just har lämnat perrongen med destination Framtiden. Mer om detta – försäljningar och spelarförluster, damer och herrar, HTFF, ekonomi, trupp- och ledningsstatus, träningsläger, det mesta – återkommer vi i redaktionen till under vinteruppehållet i bland annat paneler, fria texter, förhoppningsvis intervjuer och inte minst vår eminente redaktör Öbergs ständigt pågående Projektet Hammarby. Arbetet har redan påbörjats, men låt mig en gång för alla konstatera: Hammarby Fotboll mår oförskämt bra.

Detta märktes söndagen den 9 november. Ett i stort sett fullsatt Nya Söderstadion bjöd upp till ett invasionsartat högtryck från minut ett, sång, dans och rättmätiga hyllningar, leenden och knutna nävar, halsdukar fladdrade och varenda spelare tackade för förtroendet med att visa upp en hel del av det knivskarpa finlir som gjort oss så lyckliga under stora delar av denna säsong. Det var inget annat än total utskåpning av olycklige Oscar Hiljemarks Elfsborg – se där ännu ett lag som helst vill glömma året så fort som möjligt. Nu är det alltså över för den här gången, men avslutningen blev exakt så värdig som vi hoppades.

Kim Hellberg och David Selini lämnar inget åt slumpen. I deras tankevärldar skall det, alldeles oavsett tabelläge, presteras ända tills den sista slutsignalen ljuder och det hedrar dem. Nu tvingades man till några smärre förändringar, men det visade sig inte påverka det minsta. I Pavle Vagic’ skadefrånvaro placerades Markus Karlsson bredvid Victor Eriksson och Frank Junior Adjei tog Tesfaldet Tekies plats på mittfältet, men den enda egentliga överraskningen var att Felix Jakobsson fick göra allsvensk debut. Detta handlade givetvis inte om någon markerande petning av seriens keepergigant – tillsammans med Mjällbys Noel Törnqvist – men var ett roligt och välförtjänt inslag. Felix är en extremt lovande burväktare och gör ett gediget jobb på Årsta, en av Allsvenskans starkaste andramålvakter vilket han visat prov på i träningsmatcher och Svenska Cupen, och han verkligen chansen i detta minst sagt inspirerande sammanhang. Stod för en klockren insats och är bara ännu ett bevis på den bredd Hammarby har i dag.

Adrian Lahdo och Montader Madjed har redan etablerat sig i elitskiktet och Paulos Abrahams rusiga väg framåt bara fortsätter, Victor Eriksson knackar på landslagsdörren, Frederik Winther går från klarhet till klarhet, Hampus Skoglund och Markus Karlsson skall vi inte tala om, och Nahir är Nahir. Några glömda? Jo, nämnde Adjei stod för ett klassavslut till 1-0 och Obilor Okeke visade för första gången på allvar vi kvaliteter vi har att vänta från hans sida och som kommer att förädlas under en försäsong. Och det här var bara startelvan denna söndag. In från bänken ryckte i andra halvlek Ibrahima Fofana, Elohim Kabore´, Simon Strand, Wilson Lindberg Uhrström, samt inte minst nyförvärven Noah Persson och förra årets skytteligavinnare Nicola Vasic’. Tillsammans stod samtliga dessa för urstarkt spelmodellande, klackar och skönspel, hårt och mjukt, framtid och glädje. Har Hammarby bredd och resurser redan nu? Hammarby har bredd och resurser redan nu, och jag har en känsla av att ytterligare förstärkningar är att vänta till nästa säsong.

… och i Malmö ställde en konstgrupp natten till söndagen ut en halvmeter stor guldfärgad 3D-replika av Zlatan Ibrahimovics näsa. Kommunala arbetare var snabbt ute och tog bort verket. Pinsamt för Malmö Stad, roligt för oss andra med humor, lång just näsa åt MFF.

På ett eller annat sätt vill alla till himlen, men i fortbollsvärlden är det bara en per säsong som når ända dit. I år är det bara att gratulera Mjällby för en urstark prestation, BK Häckens damer för detsamma – jag såg inte det komma efter deras darriga inledning och förutspådde mer eller mindre a walk in the park för Söderbönorna; detta var ett misstag som inte kommer att upprepas, tror jag – och Nordic United som med en hårsmån rodde hem Division 1 Norra med ynka en poäng – sistnämnda grattiset sker dock med viss tveksamhet, då rykten gör gällande ett minst sagt mörkt ekonomiskt agerande från Södertäljeklubbens sida som, om de stämmer, inte har inom fotbollen att göra.

Är det då ett misslyckande att Hammarbys lag i samtliga dessa serier slutar på andra plats? Verkligen inte. Visst hade ett guld för herrarna varit minst sagt välkommet, befriande och lyckobringande, men som jag skrev tidigare har vår resa bara börjat och den sker med en sedan flera år väl uttänkt strategi som har lagt grunden till de verkliga höjderna. Damerna kommer med en ny tränarstab och förstärkningar sannolikt att höja sig till nästa säsong efter ett något turbulent år med tveksam coachkarusell och minst sagt tvivelaktiga hanteranden av ett antal spelare (läs: främst Cathinka Tandberg). Lägg till detta finfina framgångar för ungdomslagen, både flickor och pojkar, och vi får ett fint panorama över bredd, elit och talang.

Nahir Besara, vår evige, hade alldeles utmärkta möjligheter att gå segrande ur skytteligakampen, eller åtminstone dela den med August Priske och Ibrahim Diabate, och som han hade förtjänat det, men i stället för att bli den första mittfältaren sedan Magnus Eriksson 2017, och innan dess Bajen-bekante Imad Khalili fyra år dessförinnan (han hörde dock till Helsingborg då och alternerade dessutom som forward) att lyckas med den bedriften, men föll även han på målsnöret. Något snopet, kanske – ha i åtanke att han till exempel skänkte bort en straff till Sebastian Tounetki i matchen mot Öster – men inget att fästa någon som helst betydelse vid.

En närstudie av Nahirs enastående säsong, eller snarare säsonger, visar på en storhet mäktigare än så. Hans betydelse för hela Hammarby kan inte nog poängteras, som spelare – hur mycket ligger han inte bakom, helt bortsett från poängskörden – klubb- och fotbollsambassadör och förebild är han helt outstanding i Sverige och vi skall alla vara enormt stolta över att det är oss han tillhör. Det är aldrig något snack, inga stora ord eller obetänksamma uttalanden, utan ren professionalism som signum. Men ingen skall låta sig luras av ödmjukheten. Det är ett enormt hårt arbete som har gjort honom till den han är i dag, det vill säga en ikon i klass med Kennedy Bakircioglu – och mellan dessa två finns ju givna likheter, inte bara de magiska högerfötterna. No bullshit.

Hans betydelse understryks av att en av kvällstidningarnas samlade fotbollsexperter i dagarna utnämnt honom till Allsvenskans viktigaste spelare – detta i en 25 man lång lista där Hammarby dessutom representeras av Warner Hahn, Victor Eriksson, Tesfaldet Tekie och Hampus Skoglund.

Och det är då inte i första hand 2026 jag väntar på, för innevarande säsong är ju faktiskt inte över än. HTFF kvalar efter en lysande säsong till Superettan och detta mot ett kräftgångande Örebro SK i ett dubbelmöte som vi får hoppas gör Alexander Axén mörkrädd. Så sent som 2021 tog talangerna, varav ett flertal avancerat till både Hammarbys A-lag och andra kulbbars, klivet upp till seriesystemets tredjedivision och har sedan dess gått från klarhet till klarhet; placeringarna 12, 6, 9, 4 och i år alltså 2 talar för sig självt. Skulle det nu bli ytterligare avancemang vore det inget mindre än sensationellt. Omöjligt? Långt ifrån! Truppen består av en mängd verkliga klasspelare och lär spetsas med Adrian Lahdo och Wilson Lindberg Uhrström. Inget att förlora, precis allt att vinna! Kvalet drar igång i slutet av denna månad, datum och tider spikas i dagarna. Full supporterstöttning på läktarna, låt ÖSK få smaka på Söderorts-dynamit!