Tyskland
2017-08-25 10:00
Tyskland runt med Wollin #4: Arminia Bielefeld
Följ med Filip Wollin på hans resa genom Tyskland i jakt på att besöka samtliga arenor i Bundesliga och 2. Bundesliga innan säsongen når sitt slut i maj.
Filip Wollin
filip.wollin@svenskafans.com
@W0llin
4 kommentarer
Har du alltid drömt om att besöka Bielefeld en vacker dag? Inte jag heller.
Men nu har jag varit där och ska ge dig allt du behöver veta om staden som enligt många inte ens existerar.
Nåväl. Att påstå att Bielefeld inte existerar när det bor över 300 000 människor där är lite väl hårt. Det hela är en skämtsam konspirationsteori som kom till i mitten av 90-talet med syfte att påstå att Bielefeld bara är en illusion. Hela historien finns att läsa om här och är enligt mig väldigt humoristisk.
Dock måste jag påstå att upphovsmannen Achim Held har en poäng i sitt sarkastiska påstående. För vad finns det egentligen i Bielefeld som utmärker staden? Innan jag begav mig dit visste jag bara en sak. Och det är att fotbollsklubben Arminia Bielefeld har sitt fäste i staden belägen i östra delarna av förbundslandet Nordrhein-Westfalen – vilket man inte är sena att kapitalisera på. Annars var pappret mitt blankt gällande kunskaper om staden.
Som mer eller mindre alltid när jag reser runt i Tyskland gör jag det med buss, och så även den här gången. Lite mindre än fyra timmar tog det innan jag transporterat mig från Hamburg till utkanterna av Bielefeld, där jag fick åka med ett mellanting av ett tåg och en spårvagn innan jag var framme på Hauptbahnhof.
("Klockskulpturen" – förmodligen det mest anmärkningsvärda med Bielefeld...)
Solen strålade på himlen, och om det är något jag lärt mig på mina många resor de senaste åren är det att vädret spelar oerhört stor roll när man besöker en stad för första gången. Ändå var mitt första intryck efter att ha vandrat omkring i centrum att Bielefeld är en stad man oerhört lätt tröttnar på då den påminner bedrövligt mycket om en valfri mellanstor svensk stad med sin långa gågata som löper genom stadskärnan. Något jag överraskades av var att det fanns U-Bahn att tillgå, men vid närmare eftertanke är staden i storlek med Malmö och det är således inte särskilt konstigt.
Det var dock inte utforskning av staden som var mitt huvudsakliga ärende med mitt besök – utan att se matchen mellan Arminia Bielefeld och VfL Bochum på SchücoArena som gick av stapeln på kvällen.
Sedan jag blev anhängare till HSV har jag per automatik fått sympatier för Arminia Bielefeld då de två klubbarna har ett vänskapsband till varandra. ”Schwarz-Weiß-Blau – Arminia und der HSV” är en ramsa som brukar sjungas lite då och då, och det dröjde inte länge förrän jag såg folk med HSV-attiraljer lite här och var på min väg till arenan, som är belägen väldigt centralt.
Faktum är att den ligger mitt inne i ett bostadsområde, vilket osökt får mig att tänka på England där många av de äldre arenorna omgärdas av bostäder. Av de arenor jag tidigare besökt i Tyskland är nog Arminia Bielefeld och St. Paulis de två enda som verkligen ligger mitt i smeten – något jag gillar skarpt.
På ett propert torg i närheten av arenan samlades hemmalagets fans inför avsparken för att tillsammans värma upp med öl och mat innan de gemensamt marscherade bort till sin hemmaborg. Jag själv valde att passera folkmassorna för att i stället spana in området runt arenan, där jag fann en tunnelbanestation med snitsiga graffitimålningar som anknyter till klubben. Försökte mig på att få med så mycket som möjligt på en bild, men det var inte det lättaste.
Efter att ha kvitterat ut min ackrediteringsbricka begav jag mig in på arenan och tog plats på läktaren. Sakta men säkert fylldes det på med folk och Bochum hade proppat sin bortasektion full med sångglada fans. Dock inte tillräckligt många och röststarka för att kunna överrösta hemmalagets, som skapade en elektrisk inramning från början till slut.
Under hela den gånga helgen har det varit stora protester gentemot det tyska fotbollsförbundet runt om på landets arenor. Som en slutkläm på det hela anordnade Arminia Bielefelds supportrar ett tifo föreställandes ett rött kort som de menar på att förbundet förtjänar.
Precis som på läktaren var det Arminia Bielefeld som även på planen gick vinnande ur striden. Matchen bjöd på det mesta då jag till och med fick bevittna en inrusande supporter, vilket sannerligen inte hör till vanligheterna inom den tyska fotbollen.
De tre vunna poängen tog Arminia Bielefeld upp till en mycket överraskande förstaplats i tabellen. Under de senaste åren har man med nöd och näppe lyckats hänga kvar i 2. Bundesliga, men kanske det vankas nya tider nu och man kan ta sig tillbaka till den tyska fotbollens finrum som man mestadels tillhörde från mitten på 90-talet fram till 2009.
SchücoArena – eller Bielefelder Alm som den fortfarande heter i folkmun – är en trevlig arena som passar Arminia Bielefeld som handen i handsken. Över 20 000 personer var på plats trots att matchen spelades sent en måndag och det talar för hur stor fotbollen är i staden.
Men som sagt, hur mycket finns det egentligen där förutom fotbollen?
Det finns en hel del lömska spelhålor här och var som säkerligen slukat ett och annat familjeliv genom årens gång, men det är väl knappast något man kan sälja in staden med. Inte heller min egenpåhittade slogan ”Bielefeld – inget speciellt alls” tror jag hade slagit särskilt väl hos Bielefelds turismavdelning.
Dock ska sägas att staden omgärdas av vacker skogsmiljö och strax utanför finns det gott om dalar som får mig i egenskap av skåning att häpna av beundran. Så för att avsluta min reseskildring med något positivt om Bielefeld så är det naturen.
Fakta och tips:
Grundades: 1905
Smeknamn: Die Arminen
Arena: SchücoArena (27 300)
Maskot: Tjuren Lohmann
Tränare: Jeff Saibene
Så mycket kostar en öl: 3,50 € (Krombacher Brauerei)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 14 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du med U-Bahn linje fyra till stationen Rudolf-Oetker-Halle. Därifrån följer du bara strömmen och är framme vid arenan på bara några få minuter.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig!
Men nu har jag varit där och ska ge dig allt du behöver veta om staden som enligt många inte ens existerar.
Nåväl. Att påstå att Bielefeld inte existerar när det bor över 300 000 människor där är lite väl hårt. Det hela är en skämtsam konspirationsteori som kom till i mitten av 90-talet med syfte att påstå att Bielefeld bara är en illusion. Hela historien finns att läsa om här och är enligt mig väldigt humoristisk.
Dock måste jag påstå att upphovsmannen Achim Held har en poäng i sitt sarkastiska påstående. För vad finns det egentligen i Bielefeld som utmärker staden? Innan jag begav mig dit visste jag bara en sak. Och det är att fotbollsklubben Arminia Bielefeld har sitt fäste i staden belägen i östra delarna av förbundslandet Nordrhein-Westfalen – vilket man inte är sena att kapitalisera på. Annars var pappret mitt blankt gällande kunskaper om staden.
Som mer eller mindre alltid när jag reser runt i Tyskland gör jag det med buss, och så även den här gången. Lite mindre än fyra timmar tog det innan jag transporterat mig från Hamburg till utkanterna av Bielefeld, där jag fick åka med ett mellanting av ett tåg och en spårvagn innan jag var framme på Hauptbahnhof.
("Klockskulpturen" – förmodligen det mest anmärkningsvärda med Bielefeld...)
Solen strålade på himlen, och om det är något jag lärt mig på mina många resor de senaste åren är det att vädret spelar oerhört stor roll när man besöker en stad för första gången. Ändå var mitt första intryck efter att ha vandrat omkring i centrum att Bielefeld är en stad man oerhört lätt tröttnar på då den påminner bedrövligt mycket om en valfri mellanstor svensk stad med sin långa gågata som löper genom stadskärnan. Något jag överraskades av var att det fanns U-Bahn att tillgå, men vid närmare eftertanke är staden i storlek med Malmö och det är således inte särskilt konstigt.
Det var dock inte utforskning av staden som var mitt huvudsakliga ärende med mitt besök – utan att se matchen mellan Arminia Bielefeld och VfL Bochum på SchücoArena som gick av stapeln på kvällen.
Sedan jag blev anhängare till HSV har jag per automatik fått sympatier för Arminia Bielefeld då de två klubbarna har ett vänskapsband till varandra. ”Schwarz-Weiß-Blau – Arminia und der HSV” är en ramsa som brukar sjungas lite då och då, och det dröjde inte länge förrän jag såg folk med HSV-attiraljer lite här och var på min väg till arenan, som är belägen väldigt centralt.
Faktum är att den ligger mitt inne i ett bostadsområde, vilket osökt får mig att tänka på England där många av de äldre arenorna omgärdas av bostäder. Av de arenor jag tidigare besökt i Tyskland är nog Arminia Bielefeld och St. Paulis de två enda som verkligen ligger mitt i smeten – något jag gillar skarpt.
På ett propert torg i närheten av arenan samlades hemmalagets fans inför avsparken för att tillsammans värma upp med öl och mat innan de gemensamt marscherade bort till sin hemmaborg. Jag själv valde att passera folkmassorna för att i stället spana in området runt arenan, där jag fann en tunnelbanestation med snitsiga graffitimålningar som anknyter till klubben. Försökte mig på att få med så mycket som möjligt på en bild, men det var inte det lättaste.
Efter att ha kvitterat ut min ackrediteringsbricka begav jag mig in på arenan och tog plats på läktaren. Sakta men säkert fylldes det på med folk och Bochum hade proppat sin bortasektion full med sångglada fans. Dock inte tillräckligt många och röststarka för att kunna överrösta hemmalagets, som skapade en elektrisk inramning från början till slut.
Under hela den gånga helgen har det varit stora protester gentemot det tyska fotbollsförbundet runt om på landets arenor. Som en slutkläm på det hela anordnade Arminia Bielefelds supportrar ett tifo föreställandes ett rött kort som de menar på att förbundet förtjänar.
Precis som på läktaren var det Arminia Bielefeld som även på planen gick vinnande ur striden. Matchen bjöd på det mesta då jag till och med fick bevittna en inrusande supporter, vilket sannerligen inte hör till vanligheterna inom den tyska fotbollen.
De tre vunna poängen tog Arminia Bielefeld upp till en mycket överraskande förstaplats i tabellen. Under de senaste åren har man med nöd och näppe lyckats hänga kvar i 2. Bundesliga, men kanske det vankas nya tider nu och man kan ta sig tillbaka till den tyska fotbollens finrum som man mestadels tillhörde från mitten på 90-talet fram till 2009.
SchücoArena – eller Bielefelder Alm som den fortfarande heter i folkmun – är en trevlig arena som passar Arminia Bielefeld som handen i handsken. Över 20 000 personer var på plats trots att matchen spelades sent en måndag och det talar för hur stor fotbollen är i staden.
Men som sagt, hur mycket finns det egentligen där förutom fotbollen?
Det finns en hel del lömska spelhålor här och var som säkerligen slukat ett och annat familjeliv genom årens gång, men det är väl knappast något man kan sälja in staden med. Inte heller min egenpåhittade slogan ”Bielefeld – inget speciellt alls” tror jag hade slagit särskilt väl hos Bielefelds turismavdelning.
Dock ska sägas att staden omgärdas av vacker skogsmiljö och strax utanför finns det gott om dalar som får mig i egenskap av skåning att häpna av beundran. Så för att avsluta min reseskildring med något positivt om Bielefeld så är det naturen.
Fakta och tips:
Grundades: 1905
Smeknamn: Die Arminen
Arena: SchücoArena (27 300)
Maskot: Tjuren Lohmann
Tränare: Jeff Saibene
Så mycket kostar en öl: 3,50 € (Krombacher Brauerei)
Så mycket kostar en ståplatsbiljett: 14 €
Så tar du dig enklast till arenan:
Från Hauptbahnhof åker du med U-Bahn linje fyra till stationen Rudolf-Oetker-Halle. Därifrån följer du bara strömmen och är framme vid arenan på bara några få minuter.
Tyskland runt med Wollin – lista på besökta arenor:
1. Eintracht-Stadion, Braunschweig
2. Volksparkstadion, Hamburg
3. Holstein-Stadion, Kiel
4. SchücoArena, Bielefeld
Synpunkter, frågor eller funderingar? Hör gärna av dig!
