Knappt 20 minuter senare var det dags igen. Van Dijk nickade in 2-0 på hörna och även om det går att argumentera för att Gomez i offsideposition störde Hermansen så måste West Ham sluta läcka som en trasig sil varenda hörna. Herrgud det är livsfarligt varenda gång bollen lyfts in i straffområdet.

Före paus kom nästa smäll. Den här gången signerad Macallister, snyggt mål, kan inte ifrågasättas, men där och då kändes matchen både död och begraven.

West Ham repade dock mod och direkt i inledningen av andra halvlek höll sig Soucek framme och stötte in reduceringen till 3-1.

Men istället för 3-2 kom 4-1 med 20 minuter kvar efter att Gakpos skott tagit på Wan-Bissaka. Ridå.

Taty Castellanos höll sig visserligen framme och gjorde 4-2, men matchen var redan förlorad och 5-2 målet med mindre än 10 minuter kvar definierade matchen.

Det här är typiskt när ett bra lag med uppåtgående form möter ett bottenlag som inte har flytet. West Ham gör inte alls en dålig match egentligen, men oförmågan att försvara hörnor och att studsarna gick emot i kombination med att Liverpool har mycket bättre spelare gjorde att vi aldrig var i närheten.

Det är i sig ingen katastrof att förlora på Anfield, det gör de flesta och tack vare att både Spurs och Forest förlorade så har inte avståndet uppåt ökat. Men vi måste bli bättre på att försvara oss på hörnor, det är förlorade nickdueller, det är taffliga resningar, det är miss i kommunikation. Det har kostat oss poäng genom hela säsongen och kan vara det som gör att vi aldrig kommer över strecket. Hur som helst är det nya tag som gäller på onsdag då det är dags för att besöka Fulham på Craven Cottage.

I’m Forever Blowing Bubbles!