Det var kyligt, bistert och mörkt.
En saga av Roald Dahl hade kunnat börja så, men nu var det matchen mellan Arsenal och Real Madrid i damernas Champions League. Platsen var Meadow Park i Borehamwood, några kilometer norr om Islington och en match som var väsentlig för holländska Sleegers, då Arsenal inte gått bra alls i Champions League. Sleegers hade ändrat om en del i uppställningen med Stina Blackstenius på bänken och Olivia Smith från start, som notabel ändring. Real Madrid hade Angeldahl från start och Bennison på bänken.
Arsenal kom ur startblocken med bra fart. Inte Usain-Bolt-fart, men med tempo och intensitet. En hörna nickades strax utanför av Frida Maanum och strax efter vred sig Olivia Smith in från vänsterkanten och sköt strax över. Jag tycker kanadensiska Smith gör en del bra saker. Framför allt hennes ambition att utmana back och gå på snabbt skott är en enorm fördel, där målvakter ibland tappar bollarna. Det var mycket Gunners. Lotte Wubben-Moy, som jag nog ifrågasatt en del, har tagit en ledande roll i försvaret och styr det väldigt bra med Catley,Fox och McCabe. Spanjorskorna hade inte mycket att komma med. De kom inte in i boxen och fick lyfta långt eller hoppas på en förlupen retur. Just det sistnämnda hände efter fyrtio minuter, så en frispark nickades ut av Wubben-Moy och skotskan Weir mötte med en volley. Van Domselaar helt chanslös.
Gunners i underläge igen. 0-1 i paus. Inte välförtjänt.
Arsenals kvinnliga kanonjärer skulle dock vända på skutan och det var nummer 23 Alessia Russo, som skulle stå för det. Efter bara några minuter in, så lyftes ett inlägg in i boxen och hårt trängd och möjligtvis med en svag knuff på backen, så nickade hon in bollen över en något felplacerad målvakt. Kvitterat.
Sedan hade återigen Smith några chanser? Ett skott från högerkanten och en halvvolley. Som jag skrev, hon tar sig till avslut. Nu är det bara slutprodukten som skall komma. Sedan kom förlösande. 2-1. I en mörk och kulen kväll, så lyste strålkastarna återigen på Russo, som mötte Kellys hörna med skallen. Vilt firande med tjugofem minuter kvar. Kunde spanjorskorna komma tillbaka? Nej, det var egentligen aldrig en fråga om det. Gunners stod bra, försvaret släppte inte in någon runt van Domselaar och segersången kunde lyfta mot Borehamwoods himmel.
Tre viktiga pinnar i Champions League och en Sleegers, som andades ut efter några matcher med mindre bra resultat.
