Var ligger ansvaret?
I förra veckan kom det uppgifter från Expressen att det förts diskussioner inom HBK:s sportsliga ledning kring Johan Lindholms vara eller icke vara som tränare i klubben. Detta skedde med usel tajming då något allsvenskt kontrakt ännu inte var säkrat.Uppgifterna dementeras direkt av ordförande Per-Olof Nilsson som säger att det inte pågår någon sådan diskussion och att klubben har fullt förtroende för Johan. Dock har jag också hört att det finns ett missnöje inom klubbledningen med Lindholm som inte har levt upp till de förväntningar som finns på honom. Nu ska jag vara tydlig med att jag inte vet vilka krav eller förväntningar som fanns på Johan när han anställdes för mer än ett år sen men att klubbledningen inte är nöjda med den gångna säsongen verkar vara ett faktum. När såna uppgifter kommer ut kan jag inte hindra mig själv från att tänka om ansvaret ska ligga på Johans bord eller om klubbledningen kanske borde kolla sig själva i spegeln och fråga sig om inte detta är missriktad kritik. Jag upplever att den sportsliga ledningen ska vara ganska nöjda med säsongens resultat med tanke på det spelarmaterial som Johan har till förfogande och istället fundera på hur man kan hjälpa honom vidare i sitt arbete.
Om vi tittar på HBK:s allsvenska säsong ur ett rent spelmässigt och statiskt perspektiv så kan jag förstå att diskussionen om Johans framtid finns. HBK har gjort minst mål i hela serien och släppt in näst flest mål och har den sämsta målskillnaden av alla lag. Detta speglar sig också om man tittar på statiska data från Bolldata.se (se länk nedan) där HBK placerar sig i botten tre i nästan alla kategorier och ska enligt den ha 17 poäng och åka ur Allsvenskan. Men statistik säger bara en viss del och HBK kommer med all säkerhet spela allsvensk fotboll även nästa säsong. Men då kommer jag återigen att tänka på frågan på vem som bär ansvaret?
Sportsliga organisationens arbete
Om man tittar på HBK:s transferfönster från årsskiftet 2024 och framåt så kan jag bara identifiera tre stycken nyförvärv som jag kan bedöma som godkända, Vinicius Nogueira, Yannick Agnero och Andre Boman. Samtidigt så ser jag nyförvärv som har kostat stora summor pengar som man sedan har varit tvingade att låna ut, till exempel Jesper Westermark och Rasmus Wiedesheim-Paul blandat med spelare som Nilo Mäenpää och Gisli Eyjolfsson som helt enkelt är för dåliga för Allsvenskan. Pengar har helt enkelt slösats bort på grund av ett för dåligt scoutningarbete. Säsongen började också med att man var tvungen att låna ut lagets bästa spelare i Vinicius Nogueira till Norge för att man hade missat att förnya dennes arbetstillstånd vilket bara kan beskrivas som extremt amatörmässigt och något som bara inte ska ske i en allsvensk kontext. Inte bara missar man en potentiell försäljning utan också en klasspelare som var bärande hela förra säsongen som hade kunnat göra skillnad även denna säsong. Jag vill helt enkelt bara säga att jag har svårt att se att det finns en annan tränare som hade kunnat göra en bättre säsong med det spelarmaterialet som är tillgängligt och att Johans prestation ska bedömas utifrån att han faktiskt har lyckats att hålla kvar HBK i allsvenskan.
Vad vill man vara för klubb?
Under mina fyra år som HBK-supporter är något som jag verkligen har älskat med klubben är hur den fortfarande upplevs bedrivas på ett sätt som påminner om hur en svensk klubb fungerade på 80- och 90-talet med stor lokal förankring och personer som har stor erfarenhet av att vara inom klubben,både som anställd eller ideell fotbolls-arbetare. Jag kan älska att klubben inte har frångått sina gamla rötter och fortsatt arbetar på ett ganska primitivt sätt utifrån det som jag hör av personer med insyn i klubben. Men samtidigt känner jag att det kanske behövts lite nya tankesätt och strategier för att utveckla klubben för att kunna hänga med i den fotbollsutveckling som klubbar i svensk fotboll bedriver i nuläget. Ett exempel som jag tycker visar på hur man kan arbeta annorlunda i klubben handlar om de tränare som är aktiva i akademin. När denna text skrivs finns det bara en anställd tränare som faktiskt kan leva på att träna ett ungdomslag i HBK:s akademi. Jämför man detta med andra allsvenska klubbar är det en stor skillnad där klubbar har flera anställda tränare för alla olika lag i akademin, till exempel Sirius eller Norrköping. HBK förlitar sig fortfarande på att ha ideella personer som tränare för flera ungdomslag istället kanske ta en miljon av pengarna från försäljningen av Agnero och anställa personer som kan fokusera helhjärtat på att vara akademitränare och på så sätt bedriva en mer professionell verksamhet. Med detta sagt vill jag verkligen bara säga att jag har en otrolig respekt för de personer som är aktiva i HBK:s akademi och att de gör ett hästjobb med ganska små medel för att ändå bedriva en verksamhet som kan hävda sig bra i en svensk kontext.
Avslutande tankar
Slutligen vill jag bara säga att jag inte sitter och säger att alla ska avgå och bara ta in personer utifrån för att HBK ska bli en modern klubb som bara jobbar utifrån KPI:er och strategidokument. Men jag tycker också att det är viktigt att det inte heller ska vara en skyddad verkstad där man endast kan lägga skulden på en tränare utan faktiskt kolla uppåt i organisationen och vara kritisk mot ens eget arbete. Jag kan förstå hur otroligt mycket jobb det krävs för att hålla HBK i Allsvenskan och det måste man respektera. Men att inte vara självreflekterande och inte vilja utvecklas kan vara livsfarligt.
Länkar
https://www.expressen.se/sport/fotboll/allsvenskan/halmstads-bk-kan-bryta-med-johan-lindholm/
