Galan hade varit i gång ett tag och väntetiderna för att få tag i segerintervjuer med pristagarna hade börjat sätta sina spår i såväl kropp som knopp på de flesta som var samlade strax utanför ”bankettsalen” där representanter från Superettan och Allsvenskan var samlade denna mörka novemberkväll.
Och när priset för årets domarvän skulle delas ut var det knappast så att pulsen höjdes – för i ärlighetens namn var det kanske inte det sexigaste av priser som delades ut under galan. Det var då som någon – som inte behöver nämnas vid namn – som lyckades snava på en sladd som var kopplad till det ljusstativ som lyste upp pristagarnas nunor.
En dåligt ljussatt Wängberg säger då till haverimakaren på det mest göteborgsklingande vis med ett hånflin som sträcker sig från öra till öra.
– Ska du jobba in den igen eller, säger domarvännen Wängberg.
Wängberg själv är inte främmande för teknikstrul, han är nämligen båtägare och för de som vet tekniken strula till och från. Därför erkänner han själv att han kan bli lite tagen av stundens allvar när tekniken strular.
– När det är motorhaveri blir det puls på riktigt, säger August Wängberg.
