Spelarbetyg efter målfest mot Örebro

Man kan litegrann undra var fokus egentligen låg hos Warner med tanke på den lustig sömniga Ante Covic-blunder han stod för i samband med ÖSK:s 1-1-mål; inte var det på Behrn Arena i alla fall. Nåväl, även de bästa målvakterna tappar sig en eller ett par gånger under en säsong och det är lika bra att de kommer i en match som denna där överlägsenheten ändå var så påtaglig. Även i år kommer Warner tveklöst att vara en av Allsvenskans starkaste och mest stabila burväktare och detta kan ha varit den väckarklocka som behövdes.

Stabil som nästan alltid och ett ständigt hot i offensiven mot vilken motståndare som helst; hade mycket väl kunnat hamna i poängprotokollet. Betyget dras ner av det gula kort han ådrog sig redan i matchminut 20. Faktum är att det var en helt onödig eftersläng som med en strängare domare faktiskt hade kunnat rendera utvisning, och sådana risker får helt enkelt inte tas.

Victor skall givetvis inte ensam behöva stå till svars för att Hammarby släppte in tre mål mot ett ÖSK som sånär åkte ur Superettan i fjol, men faktum kvarstår att han inte alls har kommit upp i nivå hittills under säsongsinledningen. Om detta har haft att göra med att det nykomponerade samarbetet med mittbackskollegan ännu inte har satt sig skall jag låta vara osagt, men i går förlorades närkamper på ett mycket sällsynt sätt, hamnade efter i samband med offensiva utflykter och orsakade farligheter bakåt vilket ställde till det för medspelarna. Ursäktas en smula av den utsökta genomskärare som lade grunden till 3-1. Grundkapaciteten är skyhög, som starkast är han Allsvenskans kanske bäste på sin position, men nu är det tid att steppa upp.

Desto mer glädjande att Frederik steppade upp och tog jobbet på allvar där det slarvades markant på andra håll. Genomgående stabil och med ett rörelsemönster och en blick för spelet som imponeras stort. Om det funnits en oro gällande ersättare till Asien-flydde Pavle Vagic så är den borta nu. Snarare har vi fått in en mittbacksersättare som nog kan visa sig ännu mer kompetent.

Vilket gäller även nyförvärvet – ja, vi får kalla honom det – Noah. Han läser och löser, är i stort sett hela tiden rättvänd, vilket gör att han utan problem kan agera både bromskloss på sin kant och vara ett offensivt hot av stora mått. Om, eller snarare när, Victor kommer upp i sin normala standard är det med ett lyckligt leende jag kan konstatera att vår backlinje – inklusive ersättarna i truppen och trots tre insläppta i går kväll – kommer bli väldigt svår att forcera.

Första 15-20 minuterna gav faktiskt en hel del i övrigt att önska. Det var slarv både offensivt och defensivt med felpass som inte duger på den här nivån. Men sedan, som han spelade upp sig. Den amerikanske författaren Richard Fords mästerliga roman från 2014 med den dubbeltydiga titeln ”Let Me Be Frank With You” är en bra liknelse även för Adjeis mångsidighet, för som bäst imponerar han stort med sin rörlighet, spelförståelse och fysiska styrka. Har Tesfaldet Tekie fått konkurrens på givna position? Ja, det har han verkligen.

Det är inte alltid ”Mackan” stjäl de mest braskande rubrikerna – de brukar oftast föräras målskyttar – men 2026 kan mycket väl bli året då detta sker. Oerhört stabil i det tysta, städar likt den skickligaste grå eminens upp efter andras fadäser och har en sådan koll på omgivningen att han skulle vara värd att ensam närstuderas under en hel match. Bäst i Hammarby i går, tillsammans med ett par till.

Där vår härförare och allt-i-allo naturligtvis är en av de andra. Tre mål och assist till de övriga två säger det mesta om vilken höjd han har, men därutöver finns det så mycket mer. Se bara på vilken stor betydelse han har för sina medspelare, och då inte enbart med läckra assist utan lika mycket som något av mental coach. Han var lite av en slow starter i fjol, främst på grund av sviterna efter en näsoperation, men vi vet alla hur den säsongen utvecklade sig. I år, well, det är nästan så att jag redan nu vill utnämna honom till Sveriges enskilt viktigaste inhemska spelare. Det är möjligt att Nahir är beroende av sin miljö i Hammarby för att prestera så bra som han gör, men jag vill också hävda att han för förbundskaptener i fotbollsmässigt betydligt starkare nationer än Sverige skulle vara ett självklart val.

Ingen av ”Montes” mest minnesvärda aftnar då han i rätt långa stunder var märkligt osynlig och väl med bollen vid fötterna stod för en del otympliga bolltapp, men det är bara en tidsfråga – kort tid – innan det lossnar. Jag ser gärna att poängproduktionen kommer igång redan i cupspelet, inte minst för självförtroendets skull, men det finns inga skäl att hissa varningsflagg.

”Äntligen!” vill man utbrista. Tänk vad tränarstabens och medspelarnas förtroende kan betyda, liksom att han gjorde mål senast mot Brage! Nu är Kaboré igång på riktigt, och med detta syftar jag inte bara på de själförtroendeskapande pytsarna i går, utan hela hans agerande. Till synes i en handvändning är han nu ständigt ”på rulle”, som det sas i går, visar upp ett helt annat rörelsemönster vilket gör honom mer delaktig i spelet, och avslutar kliniskt. Paulos Abraham och Nicola Vasic har definitivt fått konkurrens i rollen som striker.

Fylld av energi, vilket knappast kan överraska någon, men det gäller också att finna nycklarna till att utnyttja denna energi på bästa sätt. Fick återigen chansen från start på sin favoritposition som vänsterytter och skall kunna leverera mer än vad som nu blev fallet. I pluskolumnen noteras att han hela tiden oroar motståndarförsvaren, men även om det inte går att dra jämförelser med till exempel Sebastian Tounetki – de är skilda spelartyper – vill jag se betydligt mer.

Det mest glädjande var att se Paulos tillbaka efter skada och att han fick rejält med matchtid. Kalle Karlsson har ju uttalat att han ser honom som förstavalet i rollen som ”nia” och så kommer det sannolikt också att bli, men det som åtminstone för mig har hopats som något av ett orosmoln – detta att vi bara har haft ett givet val – börjar nu skingras. Med en Kaboré som tar stora steg och därtill Nikola Vasic, vars grundpotential vi väl känner, har vi nu plötsligt en konkurrenssituation som även Paulos kommer att må oerhört bra av.

Givet konkurrenssituationen har det viskats en del om O J S framtid i Hammarby, att han möjligen kan komma att ”tvingas” flytta inom kort. Den närmaste framtiden får utvisa, men faktum kvarstår att han i mina ögon har varit en av våra mest tongivande spelare såhär kort in på säsongen. Han imponerade i Marbella och fortsätter att agera precis så stabilt som vi blivit bortskämda med sedan han anslöt till Hammarby. Vi vet liksom vad vi får, och en av hans stora fördelar är att han kan ta plats på i stort sett vilken position som helst.

Gjorde sitt jobb, varken mer eller mindre. Är i allra högsta grad delaktig i att vår backbesättning ser så stark ut.

Viktigast av allt att Victor fick matchkänning redan efter bara några i Hammarby tröja, och han visade omedelbart vilken betydelse han kommer att få under resten av säsongen.

Låter bli att utdela betyg på Oscar eftersom han spelade för kort för en rättvis bedömning. Men de få minuterna är ändå värda att uppmärksammas. Man skall inte underskatta betydelsen av att få kliva in i en A-lagsmatch på tävlingsnivå, vad det kan göra för en ung spelares självförtroende, och det markerar också den tro som Kalle Karlsson sätt till honom. Snyggt!