Hamburg ställdes under fredagen mot Bochum. Det var 1:an mot 3:an och kanske sista chansen för HSV att verkligen visa att man ska vara med och slåss om uppflyttningsplatserna. Hamburg gjorde en förändring sedan hemmamatchen mot Kiel, Kinsombi ut, Onana In.

Det finns två olika typer av toppmatcher, den ena definieras av elegans och högt tempo, i den andra prioriteras vilja och kämpaglöd. Låt oss säga att kvällens batalj var av den senare arten. Under första halvlek på Ruhrstadion såg det mer ut som att spelarna utkämpade ett krig snarare än att försöka spela fotboll. Känslan var att bollen var lika mycket i luften som den var på mattan. Trots det usla spelet så fanns det två nyckelhändelser att ta med sig från den första halvleken. Den första var när HSV lyckades göra 0–1 efter 28 minuter. Aaron Hunt slog en inläggsfrispark som letade sig fram till Onana, mittfältaren snubblade med sig bollen och glidtacklade in bollen i högra hörnet. Målet var alltså väldigt signifikativt för matchbilden. Den andra händelsen som nog fick många att höja på ögonbrynen var när Bochums Danny Blum kastade sig in bakifrån med sträckt sula på Amdou Onana. Tacklingen som såg ut att vara ett försök att skicka Hamburgspelaren till sjukhus renderade givetvis i ett rött kort och HSV fick nu chansen att spela drygt 60 minuter med en man mer.

Trots en gubbe kort var inte hemmalaget intresserade av att falla tillbaka och spela defensivt. Bochum kom ut med en hög press till den andra halvleken och HSV hade stora bekymmer med att kontrollera bollinnehavet. Målchanser då? Nej, inga värda att rapportera om. Stämningen var fortfarande uppskruvad, närkamper fanns det gott om men målchanserna uteblev. I den 88:e minuten skulle det dock dyka upp en möjlighet, det var HSV som fick den och Narey som tog den. Den inbytte yttern fick en passning i djupled, tog med sig bollen in i straffområdet och fullständigt dundrade in bollen bakom en chanslös Manuel Rienmann. Det förlösande målet innebar att HSV tog sin första seger på sex omgångar och drömmen om uppflyttning lever allt jämt.

Matchen i sin helhet var sannerligen ingen fröjd att skåda. Sett till spelet var Hamburgs insats otroligt blek, speciellt i tanke på det faktum att man spelade med en man mer större delen av matchen. Det fina i kråksången är dock att det inte spelar någon som helst roll, HSV tog tre livsviktiga poäng, det är allt som räknas. I rådande situation får det se ut precis hur som helst så länge poängen trillar in, där är vi nog alla överens.

Toppmatcherna är nu avklarade och givetvis hade vi hoppats på ett bättre utfall. Men i och med dagens seger fortsätter ljuset att brinna, HSV är verkligen inte uträknade utan har fortfarande alla möjligheter att fortsätta avancera i tabellen. En sak som är säker är att avslutningen på säsongen kommer att bli en oerhört nervkittlande historia där vi som vanligt kommer att kastas mellan hopp och förtvivlan. Så med andra ord, allt är precis som vanligt.

Matchfakta:

Hamburger SV:  Ulreich – Gyamerah, Heyer, Ambrosius, Vagnoman – Dudziak (67. Wintzheimer) Onana (67. Jung) - Hunt (90. Gjasula) – Jatta (75. Narey), Kittel (90. Meissner) – Terodde

VFL Bochum: Bockhorn (87. Novothny) Bella Kotchap (90. Decarli) Leitsch, Soares – Losilla, Tesche – Holtmann, Zulj, Blum, -Ganvoula (42. Pantovic)

Mål:  0–1 Amadou Onana (23.) 0–2 Khaled Narey (88.)