Game seven, one team in heaven
Fjärilarna kommer att flyga runt i magen, ångesten kommer påtalande påflygande, vem drabbas av rampfeber och vem klarar pressen? 45 miljoner och en plats i svensk hockeys VIP-rum står på spel. Imorgon kväll vet vi, det är dags för game seven, one team in heaven. Vem står som segrare Karlskrona eller Timrå?, det är den stora frågan vi alla ställer oss
Imorgon är det dags för kanske den hetaste bataljen hittills den här säsongen. Det är dags för game seven. Efter 60 minuters kamp som kommer att kosta svett, blod och offervilja står ett lag i heaven. En plats i svensk hockeys VIP-rum och en check på sisådär 45 miljoner inbetalda som bara är att casha ut på närmaste bankkontor under måndagen. Det handlar om att få förutsättningar att kunna bygga vidare mot mål och drömmar. För de som står förlorande i slaget väntar en annan verklighet. Klubben kommer att få inse svensk hockeys blåsande motvind. Numera med det nya Tv-avtalet som i runda svängar kommer att vara ungefär lika stol skillnad i kapital som skillnaden mellan Norges och Guineas BMP. Att bygga mot något nytt kommer att bli en lång kamp mot byggnadsnämnden.
I den ena ringhörnan har vi laget som hela Hockeysverige har åsikter om. Att se laget Karlskrona har sedan de tog steget till SHL den 10 mars 2015 varit lite som att vara på en föreläsning med pensionsmyndigheten. Det har varit ett lag som har spelat en hockey som har handlat till största del att parkera bussen vid blå. Det har varit lite som att gå tillbaka till 90 talet och Lasse Falk hockey. Jag vet att hockey handlar om att vinna, att det inte finns några stilpoäng. Men när man inte utvecklar sitt spel och inte vinner då är det svårt att hålla sig kvar i svensk hockeys finrum. I inledningen av detta kvalspel såg det ändå ut att fungera med en storspelande Johan “Honken” Holmquist som burväktare, en köttmur ledd av Matthias ”Kolan” Karlsson. Man hade fått stopp på Timrås snabba virvelvindar. Och när laget gick upp till 3-1 i matcher trodde jag att det var klappat och klart. Det trodde nog sisådär 87,4% av hela Hockeysverige.
Men det är något speciellt med detta Timrå. Laget som bara lyser av ungdomlig kreativitet. Man spelar en frejdig och fartfylld hockey som påminner lite om hur Mora lirade ut Leksand ifjol. Och trots underläge har man visat sig kaxiga och modiga. I Timrå hittar vi också en hockeyartist från Östersund blott 20 år gammal. Jonathan eller ska vi kalla honom Dallas, ett lite mer fränare smeknamn för en frän dundertalang. Samspelet han har haft i serien med Marcus Hardegård har varit en fröjd för ögat. Man skulle nästan kunna ha som sales pitch på nästa dejt jag går på skulle vara ” Jag vill vara en Hardegård till din Dahlén.
Någon som måste stå på huvudet imorgon är också burväktare Henrik Haukeland. För två år sedan var han i precis samma sits när han med sitt Leksand skickade ur MoDo i en av de mest märkliga matchserier. Då agerade norrmannen ett totalt spöke och var rena rama väggen. Undrar om det kan bli en deja vu effekt den här gången.
Morgondagens tillställning kommer att avgöras om vem av kombattanterna som kan tackla nerverna, vem som vågar ta initiativ, vem som vågar avgöra. I läget känns det mer som att Karlskrona har något att rädda medans Timrå har något att vinna. Fjärilarna kommer att flyga runt i magen, ångesten kommer påtalande påflygande, vem drabbas av rampfeber och vem klarar pressen? 45 miljoner och en plats i svensk hockeys VIP-rum står på spel. Imorgon kväll vet vi, det är dags för game seven, one team in heaven.