Veckans Hockey: Silly Season Edition

HOCKEYALLSVENSKAN

Hugo Nilsson, hockeyredaktör, om IF Björklövens tillskott:

Förra torsdagen kunde HockeyNews avslöja att Albin Lundin är överens med IF Björklöven. Den värvningen kommer att slutöras så fort Umeåklubben fått ihop 700 000 kronor från sin insamling som är kopplad till spelaren. Enligt uppgifter var det flera hockeyallsvenska klubbar som var intresserade av forwarden och att det till slut stod mellan IF Björklöven och Södertälje SK, där Lundin slutligen valde “Löven”. 

I och med värvningen får IFB sin förstacenter som de letat efter, och det är ingen vild gissning att han kommer att hamna i kedja tillsammans med lagets spjutspetsar Marcus Nilsson och Fredrik Forsberg. Det kommer förmodligen vara en bra miljö för Lundin Senast forwarden var i Hockeyallsvenskan spelade han nämligen mellan Jens Lööke och Jonathan Dahlén och svarade för 56 poäng på 51 matcher. En helgjuten värvning av Björklöven med andra ord — Nya Stevens och Souch?

Södertälje SK var det ja. SSK gick miste om Albin Lundin, men låg inte på latsidan för det och hämtade in två nordamerikaner istället. Cole Fonstad, som redan är presenterad, och sedan Brett Stapley — som inte är presenterad. Däremot kunde HockeyNews under måndagen avslöja att de två parterna är överens med Södertäljeklubben. Stapley följer även SSK på Instagram. 

Fonstad är ytterforward och beskrivs som en kreativ spelare som är skicklig på att hitta smarta lösningar med pucken. Han kommer från en lite rörig säsong med spel i tre olika klubbar, men han har fin statistik både från sin tid AHL och tidigare i den tyska ligan. Brett Stapley å sin sida är en högerfattad center som har varit en pålitlig poängmakare i hela sin seniorkarriär. I fjol stod han för fina 45 poäng på 48 matcher i den slovakiska ligan, och SSK hoppas att han kan stå för en liknande prestation i Hockeyallsvenskan. Som alltid när importspelare kommer till Sverige för första gången är det ovisst hur bra de är, men SSK lyckades med värvningarna av Carter Souch och Nolan Stevens i fjol och sportchef Emil Georgsson har ett bra “track record” med att värva nordamerikaner.

SVENSKAHOCKEYLIGAN

Simon Thomy, Växjöredaktionen

Det har skrivits mycket om vad Gabriel Carlsson skulle landa någonstans. Men nu är det klart att han skriver på för Färjestad på ett treårskontrakt. Ett överraskande val eftersom det tidigare rapporterats om att Carlsson var klar för Rögle. Men det blir en helomvändning och han väljer Färjestad. 

Färjestad får in en bra tvåvägsback som även gör grovjobbet när det behövs. På förhand är det ett av de mest spännande nyförvärven i ligan inför den kommande säsongen. 

All Silly Season handlar inte bara om spelare in — ibland måste det tas farväl av favoriter. Här är två aktuella exempel:

HOCKEYETTAN

Stefan Rosquist, Dallasredaktionen, om klubblegenden som tackar för sig...

Den här gången är det Robin Dahse som väljer att lägga skridskorna på hyllan. Efter en lång och lojal karriär, främst i Halmstad Hammers, kliver en av klubbens mest uppskattade profiler åt sidan. En spelare som inte bara burit tröjan utan även själva identiteten.

Dahse var aldrig den som gjorde störst väsen av sig, men han var alltid där i de viktiga matcherna. Både i vardagen och omklädningsrummet. En ledartyp utan megafon, som visade med kroppsspråk och arbetsinsats snarare än citat.

Under åren i Halmstadsklubben har han varit en symbol för det klubben ofta stått för: hårt jobb, gemenskap och att ta sig an en större motståndare utan att blinka. Han spelade för klubbmärket och för laget i varje byte.

Robin Dahse lämnar efter sig fler än bara matcher i statistiken. Han lämnar ett tomrum. En lucka i hierarkin, men också en påminnelse om att det inte alltid är de mest omskrivna som betyder mest.

Frågar man de som spelat med honom vet de: Dahse var någon att lita på. I numerära underlägen, med en ledning att hålla, eller när det blåste — så var han där.

En hjälmlyftning värd namnet

Nu väntar andra uppgifter. Kanske fortfarande inom hockeyn, kanske på annat håll. Men oavsett nästa steg förtjänar han den där respekten som inte alltid kommer med rubriker — utan med minnen.

Det är bara att lyfta på hjälmen för Robin Dahse. För allt slit, alla matcher och den där sortens insatser som bygger klubbar — inte bara vinner matcher.

NATIONAL HOCKEY LEAGUE

... och om skilsmässan alla såg komma:

Det var aldrig en fråga om om, bara när.

Efter ännu ett tidigt slutspelsuttåg, ännu en sommar av att undvika presskonferenser, och ännu ett år där Toronto Maple Leafs varit mer följetong än favorit, står det nu klart — Mitch Marner kommer inte att återvända till den kanadensiske klubben.

Inte som kärnspelare. Inte som "untouchable". Inte som framtidens man. Det är över. Även om inget är officiellt, viskas det numera högt — Marner har spelat sin sista match i blåvitt.

Det var ett tag sedan den här kärnan kändes spännande. Auston Matthews är kvar, William Nylander har just förlängt sitt kontrakt, och John Tavares har blivit... äldre. Medan har Marner stått still — eller snarare snurrat runt i samma mönster: briljant i grundserien, försvunnen i slutspelet, och allmänt ångestframkallande i debatten.

Till slut måste någonting ge vika, och i detta fall blev det Marner.

Det börjar redan spekuleras. Ett år kvar på kontraktet gör att priset kanske inte blir galet — men fortfarande högt. Toronto vill inte ha en omstart, de vill ha en omstrukturering. Marner är tillräckligt bra för att ge valuta.

Mitch Marner har varit ansiktet utåt för mycket i Torontoklubben. Både det vackra och det jobbiga. När han är bra, är han en av ligans mest sevärda. När han inte är det, är han symbolen för allt som Leafs Nation hatar.

Nu får han, och klubben, chansen att börja om. Det kommer kännas konstigt. Men mest av allt kommer det kännas logiskt.

Toronto Maple Leafs går vidare, Mitch Marner likaså, och en annan klubb får en ny superstjärna med något att bevisa. Skilsmässor gör ont – men ibland är det nödvändigt.

Delar av denna text var framtagen med hjälp av AI.