Hockeypanelen: "Vi enas i kärleken till hockeyn, inget annat"
SvenskaFans tog kontakt med fyra kvinnliga hockeysupportrar för att höra lite om deras tankar kring vardera favoritklubbs situation samt hur det är att vara hockeysupporter och kvinna i dagens hockeysverige.
Denna gång består panelen av inget mindre än Röglesupportern Jenny Karlsson, Frölundasupportern Julia Bjers, Brynässupportern Emelie Hübner och AIK-supportern Moa Larsson.
Hur skulle du sammanfatta ditt lags presentationer så här långt under säsongen, hur ser du på lagets kommande utmaningar i sluttampen av serien och vad förväntar du dig?
Jenny:
– ”Två svaga perioder och en stark tredjeperiod”. Rögle är som bäst under sista tredjedelen av säsongen – lagom tills våren nalkar runt hörnet och krokusen knoppar upp ur jorden. Uttrycket krokushockey är väl myntat här i nordvästra Skåne. Det är fortfarande jämnt i den nedre delen av tabellen och trots att de nu ligger på elfte plats är det ingen garanti att säsongen slutar så – därför gäller det att Rögle krigar ända fram till slutsignalen i varje match som finns kvar. Rögle hör hemma i SHL och ska stanna här.
Julia:
– Det har gått väldigt upp och ner den här säsongen. Vissa matcher spelar Frölunda sitt livs ishockey och vissa gånger skulle de förlora mot Björklöven i Allsvenskan. Det har varit många spelare som har producerat bra men samtidigt har vissa spelare inte levererat alls. Det har varit en ångestfylld säsong än så länge, och värre kommer det tyvärr nog bara bli. Den största utmaningen som väntar är nog att få ihop laget. Få ihop alla delar och spelare som kommit nya och de som lämnat laget eller varit tvungna att avsluta karriären tidigt. Det är ett pussel som går om och om igen den här säsongen, känns det som.
Emelie:
– Katastrofalt, under all kritik. Det har rent utav varit en deprimerande säsong. Nu är inte jag den supportern som går på alla matcher, för det finns det ingen möjlighet till, men det jag har sett och upplevt både hemma i tv-soffan och runt om på arenorna har inte varit positivt, tyvärr. Efter förra säsongens chock med finalspel så hade jag väldigt höga förväntningar men i nuläget är jag osäker på om Brynäs överhuvudtaget förtjänar en plats i slutspelet, och frågan är om "vi" överhuvdtaget ens klarar av det? Kommande matcherna är tuffa, Djurgården, Frölunda, Skellefteå. Det känns inte som att det finns någon match där man kan säga att "här kommer vi vinna" eller "Jo men mot Mora ska vi ta poäng", det är inte så solklart som det kanske borde vara i ett slutskede på seriespelet. Men givetvis har man förhoppningarna på att Brynäs ändå ska kunna plocka både poäng och klättra något steg i tabellen. Det är viktigt att fortsätta hålla ett "lagom" avstånd till Rögle och Örebro för att inte hamna utanför topp tio.
Moa:
– Jag har som vana att prata ganska negativt om AIK och lagets prestationer. När andra supportrar ser vinster så räknar jag förluster och så vidare. Men prestationerna hittills under säsongen är det absolut inga fel på, hur negativt lagd man än är kan man inte påstå annat. Under december och januari hade vi en svit på 13 raka matcher med poäng och nu placerar vi oss på en andraplats fem poäng bakom Timrå som leder serien. Ser man till slutspurten av grundserien så är AIK's största utmaning att fortsätta plocka poäng och inte tappa placeringar i den jämna tabellen. Jag förväntar mig att vi steppar upp ett snäpp till och placerar oss på topp tre.
Dina förväntningar inför den här säsongen på laget kontra förväntningarna du har nu. Vad skulle du säga skiljer sig mest?
Jenny:
– Efter förra säsongens misär med skador som aldrig tycktes ta slut, hade jag högre förväntningar inför den här säsongen och tänkte att ”det kan ju inte bli sämre än förra säsongen”. Tyvärr visade det sig ganska snabbt att säsongen skulle se liknande ut rent resultatmässigt... i alla fall fram tills bröderna Abbott tågade in i klubben. Det är ingen hemlighet att Rögle är ett bättre lag under Abbotts vingar och jag tror att hela organisationen mår bättre nu än tidigare. Det blev en nytändning även för oss supportrar, men min personliga målsättning har varit densamma under hela säsongen; att Rögle landar på säker mark efter 52 omgångar och slipper kval.
Julia:
– Jag skulle nog ändå vilja säga att jag hade ganska liknande inställning till den här säsongen som det har gått. Jag vågar nästan aldrig tro att det ska gå bra för Frölunda pga ifall jag är säker på att det ska gå bra och att de sedan förlorar mår jag så fruktansvärt dåligt och får svårt att fungera dagen efter pga jag bara har en klump i magen så jag tror ändå att det skulle vara någon sån här halvsäsong, som vi haft än så länge!
Emelie:
– Det som skiljer sig mest är ju det faktum att nu är man glad om Brynäs lyckas ta något enstaka poäng, medan inför säsongen var ju förväntningarna betydligt större och glädjen var endast befintlig vid vinster. Man har någonstans på vägen tappat hoppet.
Moa:
– Den här frågan går lite hand i hand med svaret jag gav på frågan över. Som den realistiska person jag är har jag svårt för att ha förväntningar på en trupp inför en säsong. Nog för att namn på papper kan se bra ut men det säger ingenting om hur ett lag presterar på isen när serien väl har dragit igång. Dessutom kunde bara tiden utvisa hur det skulle bli med Tomas Mitell i båset. Men AIK har överraskat mig positivt och den största skillnaden nu i jämförelse med inför säsongen är att jag tror stenhårt på laget och vet att vi är kapabla att dominera vilka matcher som helst om vi bara slutar slarva.
Vilken placering tror du att ditt lag kommer att hamn på när samtliga omgångarna har spelats?
Jenny:
– Jag tror att Rögle kommer stanna på plats 11, det vill säga säker mark.
Julia:
– Min förhoppning är att vi orkar hänga kvar så vi slipper spela play in. Frölunda är ett bra och spelförande lag men det finns detaljer som inte är bra och som gör att laget inte orkar hänga med i alla matcher så jag skulle nog säga att fyra till femma är en rimlig placering efter grundserien.
Emelie:
– 10 som bäst, tyvärr inte högre än så.
Moa:
– Vi vinner serien.
Ishockeyn är en mansdominerad sport och det finns fortfarande en snedvriden samhällelig bild av att det bara är män som följer sporten. Bland annat skrev Alex Schulman en nedvärderande krönika där han gick in på detta. Hur ser du på denna problematik, och hur ska ishockeyn jobba för att tvätta bort stämpeln, supportrar och föreningar?
Jenny:
– För ett år sedan startade jag ett initiativ via Twitter som gick ut på att anordna en nätverksträff för kvinnliga hockeysupportrar till SHL-lag. Det blev starten på en fantastisk resa som kröntes med själva nätverksträffen i november i Kinnarps arena, där kvinnor från sju eller åtta SHL-klubbar deltog. Det var en givande helg där vi varvade lära känna-övningar med hockeysnack, problemdiskussioner och motivation till att ta för sig både i supporterföreningarna och på läktarna. Lyckligtvis var många av de kvinnor jag mötte förskonade från fördomar, mothugg och nedvärderande kommentarer, vilket gjorde mig väldigt glad – för det är så det ska vara, eller hur? Jag hoppas att vi kommer kunna anordna fler nätverksträffar där vi kan fortsätta snacka hockey och knyta kontakter. Givetvis hoppas vi kunna engagera både SHL-klubbarna och supporterföreningarna i detta för att försöka jobba bort eventuella fördomar tillsammans. För det är bara så vi kan tvätta bort stämpeln: tillsammans.
– Jag är så glad att både kvinnor och män har reagerat på Schulmans krönika. Min åsikt är att det enda han visade på med sin krönika var sin egen okunskap kring svensk ishockey.
– En sak som behöver jobbas bort är Ladies Night som vissa SHL-klubbar envisas med att anordna – där de marknadsför den aktuella matchen med schlager, modevisning och bubbel. Givetvis är allt fint förpackat i en rosa, glittrig plansch. Så länge de klubbarna bemöter kvinnor inom hockeyn med denna totala brist på respekt kommer kvinnor få fortsätta försvara sitt supporterskap och sitt engagemang i all oändlighet.
Julia:
– Jag hatar det. Jag har själv skrivit tre krönikor om hur jävligt det är att vara en kvinnlig supporter i en sådan här mansdominerad sport. Det är någonting som alla måste jobba på hela tiden, båda folk som ”kan förändra” och sitter på poster som har makt att göra någonting annorlunda men också alla supportrar, som då faktiskt aldrig ”blir nöjda”. När Schulman skrev sin krönika var det flera, däribland jag, som blev riktigt arga och skrev på Twitter om hur fel och hur dåligt det var. Efter en stund med arga supportrar, både kvinnliga och manliga, skriver Sanny Lindström ”Hockeyvänner. Hur kan ni svälja Alex Schulmans bete och ens bry er?” och det är lite den känslan som jag har svårt för. Det här är då Sanny, som har spelat ishockey i den högsta ligan i Sverige, och som nu jobbar för Cmore. Att han säger något sådant här och i princip bara säger att vi ska ta det och låta det vara är ett av problemen.
– Ifall vi inte säger ifrån när Schulman och andra uttalar sig sexistiskt eller liknande, hur ska de då kunna få en annan uppfattning och kunna ändra sig? Om Sanny då istället kanske också kunde varit med i vår rage-storm mot Schulman och sagt att det är riktigt dåligt sagt av honom och att det måste ske en förändring, skulle det legat mer grund i det än om jag, en random kvinnlig supporter med alldeles för mycket åsikter på Twitter. Det som måste ske är att fler sätter ner foten och visar på att kvinnor visst kan ishockey. Vi måste visa att det verkligen inte betyder någonting vad man har eller inte har mellan benen. Vi måste visa att det är okej att det kanske finns kvinnor på positioner som har mer makt inom ishockeyn och visa att vi visst kan göra bra saker. Till och med riktigt j*vla bra saker. En sådan sak är också att t.ex. att ha fler än EN kvinnlig kommentator på Cmore. Lena har gjort sin kommentatorsposition riktigt grymt. Hon är en av mina största förebilder just nu. Jag tror att ett problem är att det finns typ bara Lena inom ishockeyn som jag som kvinna kan ha som förebilder. Inom damhockeyn så är spelarna kvinnor men de flesta tränare och ledare är män, varför det? Det som behöver hända är nog att göra det mer ”normalt” och mer vardag att det finns kvinnor inom ishockeyn, för vi är riktigt grymma på många saker.
Emelie:
– Alltså jag tycker trots allt att det viktigaste är att vi i denna fråga inte gör skillnad på kvinnor och män. Med det menar jag att, om jag går på en match för att se Brynäs så vill jag inte bli utpekad eller uppmärksammad för att jag är kvinna. Om jag ska bli sedd, så ska det vara för att jag är en trogen och hängiven supporter, oavsett kön. Vi är supportrar allihop och vi enas i kärleken till hockeyn, inget annat. Jag tror att ett steg i rätt riktning vore att sluta med dessa kringevenemang som "ladies night" m.m. För då når du bara en målgrupp som kommer på en enstaka match för att få en goodiebag & dricka billig skumpa. Sådana händelser och evenemang spär även på bilden om att det är en mansdominerad sport och att kvinnor, enligt många, inte hör hemma på ståplats eller arenan överhuvudtaget. Vilket är fel. Ärligt talat, och detta kanske låter märkligt, men när jag går på hockey så vill jag vara en i mängden, och ska inte behöva känna mig obekväm för att jag vistas i en miljö som samhället kanske ser som "tuff och grabbig". Vi är många tjejer som går på hockey för att vi älskar sporten, inte för att en spelare är snygg eller för att pojkvännen tvingar med en. Jag har inte läst Alex Schulmans krönika, och har inget behov av det heller, för oavsett vad han tycker och skriver så kommer jag aldrig sluta gå på hockey för att jag är kvinna. Gavlerinken och ståplats kommer alltid vara mitt andra hem, oavsett vad.
Moa:
– Jag är helt säker på att problematiken till 90% ligger hos diverse klubbars evenemangs- och eventansvariga. Många klubbar försöker få mer kvinnor till hockeyarenorna genom så kallade "Ladies Hockey Night" med en snygg värd, rosa goodiebags, någon lyxigare mat och champagne. Man slänger in ett gäng kvinnor på en VIP-läktare som klär upp sig till tänderna och själva gör sig till åtlöje när de minglar istället för att följa spelet på isen. Efter eventet inser de att det var en trevlig tillställning men att de istället kan dricka champagne någon annanstans, och så återvänder de aldrig. Och vi kvinnor som står uppe på läktaren hånas därefter. Låt oss kvinnliga supportrar som brinner för ishockeyn få synas istället, men gör ingen grej utav det. Utmåla oss inte som att vi är speciella för att vi står på en läktare med massa män för det är en läktare med massa kvinnor också.
Har du någon gång känt dig ifrågasatt i diskussioner både på sociala medier och/eller i ett socialt sammanhang om hockey för att du är kvinna?
Jenny:
– Vad jag kan minnas har jag aldrig behövt försvara mitt supporterskap, mitt engagemang eller mina hockeykunskaper. Jag sitter som kassör i Rögles supporterförening Angel Island Army och där har jag alltid känt mig respekterad – både bland Rögles supportrar och i kontakten med Rögles organisation.
Julia:
– Det har hänt så många gånger att jag inte ens kan räkna dem. När jag började twittra hände det nästan veckovis men ju mer jag har twittrat och ”visat” att jag kan, desto mindre har folk reagerat och ifrågasatt mig. Det är dock alltid större problem när man träffar folk, oftast män tyvärr, i verkligheten och börjar diskutera. De ser oftast ner på mig och ”förenklar” språket för att jag, som jag uppfattar det, ”ska förstå”. Att jag då kan gå in hårdare och köra över dem istället med att jag har kunskap och kan ishockey är en ganska skön känsla för de blir alltid lika tysta. Men varför ska jag ens behöva visa att jag kan istället för att folk bara ska kunna hantera alla på samma sätt. Det är jätteskönt att mina följare på Twitter har slutat ifrågasätta mig men jag har ändå behövt göra en del för att ta mig dit och jag kan inte göra likadant i verkligheten när jag träffar en ny människa. Då måste jag börja om på noll, gång på gång.
– Jag tycker dock att det har blivit bättre de senaste åren. Det är inte lika mycket sexism nu förtiden och efter att bland annat Lena kom in i bilden har folk inte blivit lika kränkta över att det dyker upp en kvinna lite här och var. Det här är början på något nytt och bättre. Vi ska bara visa ALLA där ute att kvinnor kan och kvinnor ska hålla på med ishockey, precis lika mycket som män.
Emelie:
– Många gånger. Och det får en att tappa hoppet om mänskligheten när man konstant blir bemött av tafatta argument som "du är bara på hockey för att titta på snygga killar", eller när man konstant får frågor om hur många spelare man egentligen kan nämna i truppen, eller vad offsideregeln innebär. Det är trist, men man har också lärt sig att se förbi kommentarerna och valt sina strider.
Moa:
– Känt mig ifrågasatt, ja. Men inte för att jag är kvinna. Men det har nog mycket att göra med hur jag är som person. Jag vet hur extremt hockeykunnig jag är och kan också vara ödmjuk i det. Jag ifrågasätter andra supportrar och deras synsätt på matcher, tacklingar och uttalanden och de ifrågasätter mig, det är inte könsbaserat. Människor utanför hockeyn frågar ofta hur jag vågade ta med mig min dotter till Golden Hill första gången när hon var dryga månaden, men det lägger jag inte så mycket värde i. De har ju ingen aning om vilken kärlek, respekt och trygghet som finns oss supportrar emellan.
Vilket lag tror du vinner SM guld 2018?
Jenny:
– Jag kan på ett sätt tycka att säsongen skulle ta slut efter 52 omgångar och då är det ganska tydligt vem som är på väg mot ett SM-guld just nu – cirkuslaget Växjö.
Julia:
– Jag totalvägrar att säga Växjö Lakers så jag säger Djurgårdens IF istället. Jag har inte någon jättevälgrundad tanke på det men än så länge har det gått bra för dem i serien och de verkar ha hittat något som fungerar för dem. Sen har jag en kärlek till Tom Nilsson, och jag tycker att han förtjänar ännu ett SM-guld, när han inte är skadad i alla fall.
Emelie:
– Jag måste nog säga Djurgården faktiskt. Känns oerhört starka denna säsongen, och har överraskat, iallafall på mig.
Moa:
– Det känns tråkigt att svara storfavoriterna Växjö. Och jag skulle aldrig svara Djurgården. Färjestad tar hem det till slut.