Det var äntligen dags för den första finalmatchen, en matchserie som på förhand anses vara en av de hetaste serierna på väldigt länge, känslan är också att den kommer locka mer tittare än vad SM-finalen i SHL kommer göra. Inför matchen har lagen tidigare mött varandra fyra gånger under grundserien och där AIK vunnit tre av dessa. Men nu är det ett helt annat läge och en helt ny serie, men visst borde det finnas ett psykologiskt övertag av de tidigare vinsterna samt att Djurgården valde bort oss i en semifinal, där man istället gick för Södertälje. Den serien kunde först avgöras efter förlängning i match sju.

Nerver
Det var ett Djurgården som kom ut starkast i den första finalen och med supportrarna i ryggen var det tufft för gnaget att hitta ett ordnat etablerat anfallsspel. Det här brukar vara ett läge vi gillar annars, att gå ut o visa vilka som är de riktiga derbykungarna i stan. Men inledningsvis och i stort sett över hela den första perioden gav vi bort alldeles för många icing-puckar efter många slarviga och för långa passningar. Det gav Djurgården gång på gång chansen att ställa upp i offensiv zon. Efter en mycket tung press av hemmalaget där vi inte lyckas få pucken ur zon tar också hemmalaget ledningen genom Tyler Kelleher efter 6.47 spelat.
Efter detta kändes det som om vi blev oroliga i vårt spel och inte alls fick kontroll på försvaret som sett bra ut under mötena mot Karlskoga i semifinalerna. Tre raka utvisningar drar vi på oss. Utvisning två sker efter att Brattström slarvat med pucken bakom eget mål som sedan gör att Kelleher återigen kommer åt pucken och ska nästintill bara lägga in den i öppet mål innan Eric Norin hakar upp honom. De två första box playen klarar vi av, vilket kändes som en otrolig lättnad eftersom att Djurgårdens power play har varit det bästa genom hela slutspelet och AIKs box play gav mycket att önska efter serien mot Karlskoga. Den tredje utvisningen som Albert Sjöberg drar på sig efter en holding med 16.57 spelade resulterar dock i att Djurgården utökar ledningen till 2-0 genom Marcus Krüger. Det ska däremot sägas att samma målgörare borde ha suttit utvisad  knappa 40 sekunder tidigare efter att ha tryckt upp klubban i Viggo Gustavssons ansikte så att han började blöda precis vid ögat, även Djurgårdsbacken föll väldigt lätt när Sjöberg försökte ta sig förbi denne.

Bjudningen
När väl den andra perioden startade kan jag inte varit den enda som lyfte på ögonbrynen när Dick Axelsson placerades i utvisningsbåset, Abuse of Officials åkte han ut för. Detta för att de nya reglerna i finalen säger att hemmalaget måste lämna isen först men där Axelsson valde att stanna kvar lite för länge. En gratischans blev det att reducera och chansen tog man tillvara på samma sekund som det blev spel fem mot fem, en passning från Bellerive hittade fram till Fitzgerald som sköt direkt och det var 2-1 på tavlan två minuter in i andra perioden. 
Men det var något med matchbilden, vi kändes aldrig riktigt där och skapade de heta chanserna. En kvitteringspuck kändes aldrig nära. Efter bara tre och en halv minut skickade Djurgården ner pucken bakom mål och Brattström valde återigen att gå ner bakom, studsen tog i sargen och förbi Brattströms klubba och Weigel snappar upp pucken och lägger enkelt in den till Victor Eklund som kan sätta pucken i öppet mål. Slarvigt och onödigt att återigen ge Djurgården en tvåmålsledning.

Det har inför matchserien snackats mycket om målvakterna i båda lagen, i veckan beslutade sig Djurgården för att låta Marcus Gidlöf ansluta till laget. Brattström som hade en svagare inledning mot Björklöven hade istället spelat upp sig och varit en av de bästa målvakterna så här långt. I hemmalagets mål var det dock Hävelid som fick chansen att vakta målet och genom säsongen har även han släppt några grodor förbi sig. Daniel Ljungmans reduceringsmål till 3-2 efter 10:27 spelad av andra måste ses som en sådan, trots att försvaret i Djurgården absolut borde stått upp bättre. Efter skicklig skridskoåkning bakom Hävelids bur lyckas han ta sig in framför första stolpen och halvt liggande skickar han pucken in mellan benen på Hävelid. 

Vi har mer att ge
Inför den tredje skiljde det bara ett mål mellan lagen, vi behövde vara mer desperata och något jag satt och funderade över var, hur ska vi utmana Hävelid mer i målet, han hade under matchens gång släppt en del returer rätt ut i banan som dock Djurgårdens backar enkelt kunde ta undan. Det blev en jämn och tät sista period där jag tycker att vi spelar upp oss allt mer. Det satt nog en del nerver hos många av spelarna men det var inget som syntes i den sista perioden. Det bästa läget fick Tärnström framspelad av Daniel Ljungman med åtta minuter kvar men Hävelid var med på styrningen som kom farligt nära mål. 

Med drygt tre minuter kvar av matchen hade Djurgårdsspelarna varit inne länge på isen och drog också på sig en icing, då valde staben att plocka Brattström ur mål och gå för kvitteringen, men det blev aldrig riktigt farligt och med 20 sekunder kvar slarvar Viggo Gustavsson med en passning som hamnar rätt ut i banan, där har Ludvig Rensfeldt följt med upp och kan lägga in pucken i öppet mål och fastställer slutresultatet 4-2.
Nästa match spelas redan nu på långfredagen med en tidigt matchstart, 15:00. Visst både tror och hoppas vi att Gnaget kommer ut mer redo och starkare från start. Det blir också extremt viktigt att hålla sig borta från utvisningsbåset då vi gav Djurgården fem lägen i spel fem mot fyra medan vi endast fick chansen en gång.