” Det gör bara så jävla ont just nu.” Linus Sjödin, den egna produkten och Ängelholmssonen, en av oss – står där på isen med silvermedaljen än en gång runt halsen samtidigt som firande pågår på läktarna bakom honom och på isen framför honom och ska försöka sammanfatta känslorna. Och det han känner – det känner vi nog alla. Inte minst med spelare som Sjödin.
Det var en match som likt det här slutspelet – innehöll det mesta. Rögle kom ut påkopplade och väldigt sugna på att förstöra festen i Skellefteå Kraft Arena. När halva första perioden spelats stod det 0-2 på tavlan och 1-8 i skottstatistiken. Feststämningen var minst sagt nedstoppad i halsen. Rögle hade gjort allt rätt och kört över ett Skellefteå som såg skakat och stelt ut, tagna av stundens allvar. En powerbreak senare kom hemmalaget ut och började växla igång – en ganska så billig utvisning på Daniel Zaar vaskar man fram och powerplayet var precis det lilla momentumskiftet som Skellefteå behövde för att vakna denna eftermiddagen. Med sju sekunder kvar av det numerära överläget gör Oscar Lindberg 1-2 reducering som glider para ett par centimeter över mållinjen. Några minuter senare får hemmalaget ett nytt powerplay och med bara 2 sekunder kvar av perioden så kommer även 2-2 målet. Rögles tidiga överläge såväl resultat- som spelmässigt var helt utraderat. Och skulle Rögle haft en chanse, tagit det där sista halmstrået och skakat liv i denna finalserien – ja då hade man nog behövt ha med sig 2-0 in i pausen.
Andra perioden sköljer hemmalaget stora stunder över Rögle gång på gång – när Victor Grahn konståkningsåker coast to coast och sätter på egen hand dit 3-2, ett mål som inte såg helt otagbart ut, då känns det som uppförsbacken är tuff. Bara fem minuter senare är det en rad olyckliga omständigheter i Rögles zon och det är 4-2 på tavlan. Två måls underläge inför tredje perioden, ändå känslan att kanske ett ett reduceringsmål kan skapa nerver hos hemmalaget. Men istället kommer 5-2 och läget känns kört. En snabb 5-3 reducering ger visst hopp.
Men Skellefteå är för bra – de för bra idag, de är för bra i denna matchserie och de är helt enkelt för bra den här säsongen. 7-3 efter två mål i tom kasse spelar mindre roll. Matchen idag förlorades i första perioden. Man fick starten man ville ha och behövde – men två slarviga utvisningar och ett målvaktsspel som inte höll lika hög klass som tidigare i slutspelet – var precis det lilla som Skellefteå behövde idag för att släppa ner axlarna och sätta in sin överväxel.
Vi ska inte summera slutspelet eller säsongen ikväll kanske. Men det tål ändå att nämnas – en enorm stolthet över hur det här Rögle-laget tagit sig an säsongen och inte minst slutspelet. Det inleddes med en högoktanig serie mot Färjestad som innehöll ALLT – bråk bakom gardiner med domarbas, 5-0 blev 5-5, tränarbråk, fysiskt spel på rinken och en historisk vändning till 4-3 i matcher där match sju hemma i Catena Arena nådde otroliga höjder och är vårens höjdare. I semin mot Växjö visade Tangnes och Rögle ny klass och högsta nivå när man totalt utmanövrerade serie-trean utan några som helst bekymmer med 4-1 i matcher. Finalen mot Skellefteå blev precis så tuff som vi alla tänkt inför – vi gav bort två matcher i början, gör två starka hemmamatcher och pushar det stora stunder i femte. Men varken marginalerna var med oss som vi hade behövt – såväl skademässigt, målvaktsmässigt som effektivitetsmässigt och då var Skellefteå alldeles för bra för att kunna störa. Det var sista kvällen med gänget för många – extratungt avslut för spelare som Linus Sjödin och Christoffer Rifalk som varit en stor del av den här förvandlingen som Rögle som klubb och lag gjort de här åren.
Men samtidigt, det var inte i år Rögle skulle vinna. Inför säsongen var vi ett lag som åkte ut mot Malmö i åttondelsfinal – det var Dans första år och nystart på något långsiktigt riktigt bra. Vi såg de höga höjder iår såväl i seriespelet som i slutspelet, vi såg Tangnes taktiska skicklighet i slutspelet och vi såg hur bra man varit på att bygga en stark grupp över året, det har varit ett kollektiv som tog Rögle till final. Men vi också sprickorna emellanåt och dalarna under säsongen – det som Tangnes vill fortsätta jobba med och finjustera. Hur vi än vänder och vrider på det, så är Rögles säsong över all förväntan. Men trots allt detta – är vi såklart sjukt besvikna idag. Att stå där igen – så nära men ändå så långt ifrån. Men oavsett vad, oavsett allt – jag är helt säker på att Dan Tangnes kommer göra Rögle BK till svenska mästare. Detta var vår tredje final sedan 2021, vi har därmellan ett CHL-guld – det är ett ganska så gott facit för en förening som för bara 8-10 år sen var synonymt med att slåss för överlevnad i SHL eller vara topplag i allsvenskan.
Grattis Skellefteå till ett oerhört välförtjänt guld, ni var bäst iår – utan tvekan, i slutspelet, som överlägsna seriesegrare och det man byggt upp i Västerbotten är något att imponeras av och lära sig från.
Tack Rögle BK för denna säsong, för denna magiska krokusvåren – ni har gjort oss alla stolta och jag hoppas att ni med känner det när allting lagt sig.
För vårt RBK – håller vi om varandra, oavsett hur det går. Stolthet och hjärta – i grön och vit trikå.
