Frölunda
2010-10-06 18:07
Frölundabloggen: Tar det aldrig slut?
Joel Lundqvist blir borta cirka tre månader. Man har sedan tidigare Christian Bäckman på skadelistan 2010 ut. 0-6 mot MoDo igår. Det mesta går emot Frölunda just nu.
Niclas Norlindh
Joel Lundqvist, Riku Hahl och Andreas Karlsson - samtliga var långtidsskadade under fjolårets säsong. ”Det kan ju inte bli likadant i år” tänkte man inför premiären mot Timrå. Men det är klart, varför skulle Frölunda vara som alla andra?
Lag får skador och det är fullt naturligt, men Frölunda har nu de två senaste säsongerna höjt sig över resten. Att Christian Bäckman – han som spelade näst mest av samtliga spelare i elitserien om man ser till snitt i minuter per match under fjolåret missar halva denna säsongens grundserie.
Inte nog med det, så hade Frölunda efter bara fem omgångar, inte mindre än fyra backar på skadelistan och efter 0-6 mot MoDo igår, så tänkte man att nu måste det väl ändå vara nog.
Nejdå. Nu på eftermiddagen kom beskedet, att kapten Joel Lundqvist, som fick mer eller mindre hela sin comebacksäsong i Frölunda förstörd av olika skador i fjol, nu även missar en stor del av årets säsong. Tre månader blir han nu borta från spel.
Skadeeländet verkar aldrig ta slut för Frölunda. Det sägs att man inte kan skylla dåliga resultat på skador – ”för det har alla lag”. Men det vette tusan om det alltid stämmer. Inte bara det att man tappar en värdefull spelare under en period, man hinner med dessa ständiga skador aldrig spela ihop något stabilt. Det blir näst intill omöjligt att skapa en kontinuitet.
Tänk er ett HV71 utan Johan Davidsson i en halv säsong…
Trots detta med Joel och trots 0-6 mot MoDo igår, så är jag ändå inte speciellt orolig. Tabellen är inte rolig att kolla på, men oj så jämn den är och vi har enbart spelat sju av 55 omgångar i årets grundserie.
Trots att lag både hyllats och sågats såhär långt från olika håll, så är det nog fler än jag som insett att elitserien sätter sig först efter tio, femton omgångar.
Nu är det dags för de som bör kliva fram att kliva fram. Ett måste om detta inte skall bli ytterligare en säsong ihågkommen mest för alla skador och burop från Scandinaviums läktare.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som Frölundasupporter kan man annars inte annat än att tycka synd om Joel Lundqvist, som aldrig får en ärlig chans att visa vad han går för. Skada på skada ställer till det.
Även om Frölunda, som aldrig får en ärlig chans att visa upp sig med ett helt lag i ett par matcher i rad. Nya skador – och man får klara sig utan viktiga spelare och ständigt ändra om i formationer.
Och om Kent Norberg, som har hockey-Sveriges tuffaste jobb just nu. Han lyckas få det han vill ha till klubben, men väl här så går de sönder. Att ständigt värva nytt för att ersätta skadade spelare fungerar inte i det långa loppet.
Lag får skador och det är fullt naturligt, men Frölunda har nu de två senaste säsongerna höjt sig över resten. Att Christian Bäckman – han som spelade näst mest av samtliga spelare i elitserien om man ser till snitt i minuter per match under fjolåret missar halva denna säsongens grundserie.
Inte nog med det, så hade Frölunda efter bara fem omgångar, inte mindre än fyra backar på skadelistan och efter 0-6 mot MoDo igår, så tänkte man att nu måste det väl ändå vara nog.
Nejdå. Nu på eftermiddagen kom beskedet, att kapten Joel Lundqvist, som fick mer eller mindre hela sin comebacksäsong i Frölunda förstörd av olika skador i fjol, nu även missar en stor del av årets säsong. Tre månader blir han nu borta från spel.
Skadeeländet verkar aldrig ta slut för Frölunda. Det sägs att man inte kan skylla dåliga resultat på skador – ”för det har alla lag”. Men det vette tusan om det alltid stämmer. Inte bara det att man tappar en värdefull spelare under en period, man hinner med dessa ständiga skador aldrig spela ihop något stabilt. Det blir näst intill omöjligt att skapa en kontinuitet.
Tänk er ett HV71 utan Johan Davidsson i en halv säsong…
Trots detta med Joel och trots 0-6 mot MoDo igår, så är jag ändå inte speciellt orolig. Tabellen är inte rolig att kolla på, men oj så jämn den är och vi har enbart spelat sju av 55 omgångar i årets grundserie.
Trots att lag både hyllats och sågats såhär långt från olika håll, så är det nog fler än jag som insett att elitserien sätter sig först efter tio, femton omgångar.
Nu är det dags för de som bör kliva fram att kliva fram. Ett måste om detta inte skall bli ytterligare en säsong ihågkommen mest för alla skador och burop från Scandinaviums läktare.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Som Frölundasupporter kan man annars inte annat än att tycka synd om Joel Lundqvist, som aldrig får en ärlig chans att visa vad han går för. Skada på skada ställer till det.
Även om Frölunda, som aldrig får en ärlig chans att visa upp sig med ett helt lag i ett par matcher i rad. Nya skador – och man får klara sig utan viktiga spelare och ständigt ändra om i formationer.
Och om Kent Norberg, som har hockey-Sveriges tuffaste jobb just nu. Han lyckas få det han vill ha till klubben, men väl här så går de sönder. Att ständigt värva nytt för att ersätta skadade spelare fungerar inte i det långa loppet.
