Frölunda
2010-11-30 17:11
Krönika: Har det vänt nu?
Frölunda låg sist. Länge. Nu, efter Kent Norbergs avgång, så har man vunnit fyra av de fem senaste matcherna, varav alla utan en har varit på bortais. Klättringen uppåt har börjat. Frågan är nu naturligtvis om detta är vändningen, eller om vi snart är tillbaka i den gamla skiten. Tendensen i spelet det senaste, får en i alla fall att se ljust på framtiden.
Niclas Norlindh
1 kommentarer
Bottennapp på bottennapp – det såg länge ut som att Frölunda var ett lag för kvalserien, även om vare sig supportrar, spelare eller ledare ville prata om det. ”Att prata om att hamna i kvalserien är som att gå runt och tänka på att man kan få cancer” – så uttryckte sig Niklas Andersson angående spekulationerna kring om Frölunda inte var bättre än vad tabellen visade.
Kent Norbergs avgång efter 5-2-förlusten borta mot Södertälje den 18 november väckte dock Frölunda från de döda. Mycket skriverier blev det om att ”Nubbens” avgång inte skulle ge någon direkt sportslig effekt – men satan vad fel folk hade.
Att det extrema allvaret i den situation Frölunda befunnit sig i under i princip hela säsongen blev ett faktum för spelarna först efter Södertälje-matchen, kan tyckas vara väldigt konstigt. Rent av sjukt. Men så är det, för efter den 18 november, så är det - med undantag för bottennappet i Cloetta Center - ett nytt Frölunda som vi ser.
Vad det har att göra med vet jag inte. Att ”Nubben” avgick, knappast. Det kan dock vara en reaktion på det. Som jag skrev ovan, att något ”stort” hände kring klubben, blev kanske den väckarklocka som spelarna behövde för att förstå att något snart var tvunget att hända. Annars, så kunde det snart vara försent.
I takt med att Frölunda börjat spela bättre och ta poäng – även på bortais, så har även ”rätt spelare” börjat göra mål. Kallio, Niklas Andersson och framförallt Toni Koivisto, som inför kvällens omgång, där Frölunda är spellediga, ligger på en delad fjärdeplats i elitseriens skytteliga. Målskytt tre matcher i rad – Koivisto är just nu en av elitseriens hetaste spelare.
Även Per-Johan Axelsson har hittat tillbaka till det spel man förväntar sig av honom och som man såg stundtals mot slutet av fjolårssäsongen. Nicklas Lasus energi är otrolig. Mikael Johansson är åter en av elitseriens bästa defensiva centrar. ”Pastorn” är på väg mot gammal storform och Johan Holmqvist gör sin bästa säsong i Frölunda såhär långt och staplar kanoninsatserna på varandra.
Christian Bäckman + Pavel Skrbek = stabilitet. Även om Frölundas två just nu bästa backar inte spelar i samma formation, så ger dem tillsammans en helt ny dimension till Frölundas försvarsspel. Bäckman har vunnit 75% av sina matcher under årets säsong. Så får det gärna fortsätta. Hans betydelse för Frölunda kan inte understrykas nog.
Att se Bäckman, Skrbek och Johansson kriga som djur i spel tre mot sex (!) i gårdagens match mot Luleå, som varit en PP-maskin under första halvan av grundserien, var en fröjd för ögat. För en hockeynörd – speciellt en som håller på Frölunda – så får det betraktas som konst, skapad av de bästa konstnärerna.
Frölunda är på god väg mot det spel man förväntade sig att få se innan säsongen drog igång och som jag fortfarande förväntar mig att få se framöver, under vintern och våren. Det finns fortfarande dock en hel del att jobba på och att snacka vändning redan nu är för tidigt. Man tillhör dessutom fortfarande bottenskiktet i tabellen.
Tendensen vi ser i Frölundas spel är dock det man bör glädjas åt. Tendensen visar att en vändning kan vara på gång. Fyra vinster på de fem senaste matcherna säger en hel del. Speciellt, då dessa segrar tagits i bland annat Löfbergs Lila Arena, Coop Arena och på Hovet (Djurgården). Det är imponerade, av vilket lag som helst.
Nu har Frölunda spelledigt ett par dagar, då de andra lagen skall ta ikapp de omgångar som Frölunda ligger före med. Senast man kom tillbaka från ett uppehåll, så såg det riktigt illa ut. Det får det inte göra på lördag.
Då, så skall Frölunda fortsätta på den inslagna vägen. Man skall göra tendensen till en vändning och i slutändan, när 55 omgångar spelats, dessutom vara ett slutspelslag. Inte heller bara i tabellen. Potentialen detta laget besitter, skall göra dem till så fasen mycket mer än så.
Kent Norbergs avgång efter 5-2-förlusten borta mot Södertälje den 18 november väckte dock Frölunda från de döda. Mycket skriverier blev det om att ”Nubbens” avgång inte skulle ge någon direkt sportslig effekt – men satan vad fel folk hade.
Att det extrema allvaret i den situation Frölunda befunnit sig i under i princip hela säsongen blev ett faktum för spelarna först efter Södertälje-matchen, kan tyckas vara väldigt konstigt. Rent av sjukt. Men så är det, för efter den 18 november, så är det - med undantag för bottennappet i Cloetta Center - ett nytt Frölunda som vi ser.
Vad det har att göra med vet jag inte. Att ”Nubben” avgick, knappast. Det kan dock vara en reaktion på det. Som jag skrev ovan, att något ”stort” hände kring klubben, blev kanske den väckarklocka som spelarna behövde för att förstå att något snart var tvunget att hända. Annars, så kunde det snart vara försent.
I takt med att Frölunda börjat spela bättre och ta poäng – även på bortais, så har även ”rätt spelare” börjat göra mål. Kallio, Niklas Andersson och framförallt Toni Koivisto, som inför kvällens omgång, där Frölunda är spellediga, ligger på en delad fjärdeplats i elitseriens skytteliga. Målskytt tre matcher i rad – Koivisto är just nu en av elitseriens hetaste spelare.
Även Per-Johan Axelsson har hittat tillbaka till det spel man förväntar sig av honom och som man såg stundtals mot slutet av fjolårssäsongen. Nicklas Lasus energi är otrolig. Mikael Johansson är åter en av elitseriens bästa defensiva centrar. ”Pastorn” är på väg mot gammal storform och Johan Holmqvist gör sin bästa säsong i Frölunda såhär långt och staplar kanoninsatserna på varandra.
Christian Bäckman + Pavel Skrbek = stabilitet. Även om Frölundas två just nu bästa backar inte spelar i samma formation, så ger dem tillsammans en helt ny dimension till Frölundas försvarsspel. Bäckman har vunnit 75% av sina matcher under årets säsong. Så får det gärna fortsätta. Hans betydelse för Frölunda kan inte understrykas nog.
Att se Bäckman, Skrbek och Johansson kriga som djur i spel tre mot sex (!) i gårdagens match mot Luleå, som varit en PP-maskin under första halvan av grundserien, var en fröjd för ögat. För en hockeynörd – speciellt en som håller på Frölunda – så får det betraktas som konst, skapad av de bästa konstnärerna.
Frölunda är på god väg mot det spel man förväntade sig att få se innan säsongen drog igång och som jag fortfarande förväntar mig att få se framöver, under vintern och våren. Det finns fortfarande dock en hel del att jobba på och att snacka vändning redan nu är för tidigt. Man tillhör dessutom fortfarande bottenskiktet i tabellen.
Tendensen vi ser i Frölundas spel är dock det man bör glädjas åt. Tendensen visar att en vändning kan vara på gång. Fyra vinster på de fem senaste matcherna säger en hel del. Speciellt, då dessa segrar tagits i bland annat Löfbergs Lila Arena, Coop Arena och på Hovet (Djurgården). Det är imponerade, av vilket lag som helst.
Nu har Frölunda spelledigt ett par dagar, då de andra lagen skall ta ikapp de omgångar som Frölunda ligger före med. Senast man kom tillbaka från ett uppehåll, så såg det riktigt illa ut. Det får det inte göra på lördag.
Då, så skall Frölunda fortsätta på den inslagna vägen. Man skall göra tendensen till en vändning och i slutändan, när 55 omgångar spelats, dessutom vara ett slutspelslag. Inte heller bara i tabellen. Potentialen detta laget besitter, skall göra dem till så fasen mycket mer än så.
