2025-03-25 20:00
IF Björklöven - AIK3 - 4
AIK
2025-03-25 23:52
Kvartsfinalen lever då AIK tog sista halmstrået
Det var med kniven mot strupen AIK gled in på isen i Umeå på tisdagskvällen. Skulle nerverna hålla? Skulle de frenetiska skjutandet äntligen bära frukt? Eller - Gud förbjude - skulle säsongen 2024-25 ta slut ikväll? Frågorna var många.
Mattias Lundqvist
1 kommentarer
När det senare spelats Tre Perioder plus en och en halv minut visste vi. Kvartsfinalen lever, vi kommer att få åtminstone en match till, hemma på Hovet nu på torsdag. Det blev seger med 4-3 i den första av mötena som inte kunde avgöras under ordinarie matchtid.
Matchen som sådan var väl inte den bästa hockeymatch man har sett. Stora delar av matchen var hafsig med gått om slarv och felpass. Stundtals var fajten dessutom söndertrasad av utvisningar - flertalet mycket tveksamma sådan. I övrigt var det mycket som såg ut som vi vant oss vid att det ser ut i den här matchserien.
AIK inledde i tempo furioso och sköt fem skott mot mål innan Löven sköt sitt första. Som så många gånger förr satt skotten i regel i typ magplattan på Björklövens målvakt Melker Thelin. Ännu en gång drabbades AIK av ett baklängesmål mitt i den egna forceringen och naturligtvis var det Matthew Maione som efter slarv av AIK fick prickskjuta in matchens första mål.
Nå, AIK kvitterade ganska omgående när Gerry Fitzgerald styrde in Filip Windlerts briljanta framspelning. Sedan satte utvisningslotteriet igång. Efter att ha missat en klar Lövenutvisning visas Bellerive ut, därefter Björklövens Mustonen. Inget av lagen lyckades utnyttja sitt PP. Innan paus har Albert Sjöberg ett jätteläge framför kASSEn men det här är ”de missade öppna AIK-chansernas slutspel”.
Period två rycktes sönder helt av utvisningar, den ena märkligare än den andra. Den mest obegripliga är den då Fitzgerald visas ut för interfeerence efter att ha slitit sig fri från sin bevakare och skjutit det vi alla trodde var 2-1 till AIK. Målet underkändes och i utvisningscirkusen var det faktisk AIK som skapade bäst även i numerärt underläge.
Givetvis blev det ändå västerbottningarna som tog ledningen en andra gång - den här gången genom Jacob Olofsson. Uppförsbacken kändes återigen brant. Känslan av att ondskan grinade oss i ansiktet blev inte mindre när Björklöven svarade med ett 3-2-mål två minuter efter att Fitzgerald kvitterat till 2-2.
Det som kändes mest motigt var att vi åter låg under trots så många bra målchanser. Barklund hade två jättelägen, Emanuelsson ett friläga, Björk och Magnusson två fina två-mot-ett-situationer. Plus det där bortdömda målet. Skull missflytet aldrig ta slut. Jo, det skulle faktiskt det.
Sista perioden kändes dock som den sprang iväg, som om tiden löpte ifrån oss. Det skulle dröja tills det bara återstod två och en halv minut innan Jordy Bellerive förlöste hela AIK med sin kvittering. Nu blir det riktigt nervöst, var det nog fler än jag som tänkte men nervositeten hann aaldrig riktigt byggas upp.
1.33 in i förlängningen fick vi äntligen jubla på riktigt. Kvartsfinalen lever. Vi får minst en match till på Hovet. På torsdag kväll vet vi om det blir en femte avgörande. Nu är det bara att ladda om batterierna. Tack för ikväll Gnaget!
Matchen som sådan var väl inte den bästa hockeymatch man har sett. Stora delar av matchen var hafsig med gått om slarv och felpass. Stundtals var fajten dessutom söndertrasad av utvisningar - flertalet mycket tveksamma sådan. I övrigt var det mycket som såg ut som vi vant oss vid att det ser ut i den här matchserien.
AIK inledde i tempo furioso och sköt fem skott mot mål innan Löven sköt sitt första. Som så många gånger förr satt skotten i regel i typ magplattan på Björklövens målvakt Melker Thelin. Ännu en gång drabbades AIK av ett baklängesmål mitt i den egna forceringen och naturligtvis var det Matthew Maione som efter slarv av AIK fick prickskjuta in matchens första mål.
Nå, AIK kvitterade ganska omgående när Gerry Fitzgerald styrde in Filip Windlerts briljanta framspelning. Sedan satte utvisningslotteriet igång. Efter att ha missat en klar Lövenutvisning visas Bellerive ut, därefter Björklövens Mustonen. Inget av lagen lyckades utnyttja sitt PP. Innan paus har Albert Sjöberg ett jätteläge framför kASSEn men det här är ”de missade öppna AIK-chansernas slutspel”.
Period två rycktes sönder helt av utvisningar, den ena märkligare än den andra. Den mest obegripliga är den då Fitzgerald visas ut för interfeerence efter att ha slitit sig fri från sin bevakare och skjutit det vi alla trodde var 2-1 till AIK. Målet underkändes och i utvisningscirkusen var det faktisk AIK som skapade bäst även i numerärt underläge.
Givetvis blev det ändå västerbottningarna som tog ledningen en andra gång - den här gången genom Jacob Olofsson. Uppförsbacken kändes återigen brant. Känslan av att ondskan grinade oss i ansiktet blev inte mindre när Björklöven svarade med ett 3-2-mål två minuter efter att Fitzgerald kvitterat till 2-2.
Det som kändes mest motigt var att vi åter låg under trots så många bra målchanser. Barklund hade två jättelägen, Emanuelsson ett friläga, Björk och Magnusson två fina två-mot-ett-situationer. Plus det där bortdömda målet. Skull missflytet aldrig ta slut. Jo, det skulle faktiskt det.
Sista perioden kändes dock som den sprang iväg, som om tiden löpte ifrån oss. Det skulle dröja tills det bara återstod två och en halv minut innan Jordy Bellerive förlöste hela AIK med sin kvittering. Nu blir det riktigt nervöst, var det nog fler än jag som tänkte men nervositeten hann aaldrig riktigt byggas upp.
1.33 in i förlängningen fick vi äntligen jubla på riktigt. Kvartsfinalen lever. Vi får minst en match till på Hovet. På torsdag kväll vet vi om det blir en femte avgörande. Nu är det bara att ladda om batterierna. Tack för ikväll Gnaget!
