Calgary - Artiklar 2007

Som brukligt är fick Calgary Flames en reaktion vid hemkomsten efter den framgångsrika road-tripen. Under vecka 51 torskade man därför de två hemmamatcher man hade på schemat: 2-3 mot Dallas Stars och 0-1 mot New Jersey Devils. Båda förlusterna kom emellertid på övertid, varför Flames nu tagit poäng i elva raka matcher (7-0-4).

Med fem raka segrar - inklusive fyra under v. 50 - har Calgary Flames vänt sin lycka den här säsongen. Nu får hoppas att lyckan inte vänder söderut igen.

I förra veckans rapport – då "mörkret var totalt" i Flamesland – proklamerade Calgaryredaktionen sin intention, att inte hoppa på skyll-allt-på-Kipper-tåget. Det var bra det, eftersom vi nu slipper be om ursäkt när målvakten hittat formen igen.

Det har varit ännu en miserabel vecka. Denna gång med idel förluster. Just nu är totalt mörker den bästa beskrivningen av Calgaryredaktionens emotioner.

Då Calgary Flames, svängningarna i formkurvan till trots, äntligen börjat spela likt ett lag coachat av Mike Keenan, har Flamesredaktionen lagt märke till en ny, oroväckande tendens i lagets spel. Flames har under säsongsupptakten haft problem lite här och var -- i målskyttet, i målvaktspelet och i moralen -- men nu har även backarna visat sig alldeles för glada i att ge bort pucken i egen zon.

Det känns verkligen som man skulle kunnat ta förra veckans rapport markera allt och trycka control, copy och sedan klistra in det på denna veckans rapport.

Calgary vann veckans två inledande matcher. Vilket innebar att man vände en negativ trend och att det kändes lite bättre för oss som är supportrar. Veckan kunde slutat bra men tydligen blir det inte så med detta lag.

Under gången vecka har två nya förluster -- mot Vancouver och Edmonton -- lagts till de tre vi hade med oss från förra veckan. Matchen inatt mot Minnesota Wild i Pengrowth Saddledome (03:30 svensk tid) kommer med stor säkerhet utvisa om förlustraden bara är en fluktuation, eller om den är en del av den värsta krisen i Calgary sedan före Darryl Sutters dagar.

Detta är historien om ett lag som törstade så efter framgång att man nästan på ren och skär vilja tog sig ända till final säsongen 2003-2004. Men det är också historien om ett lag som otäckt kvickt tycks ha glömt vad det kostar att ta sig dit igen.

Det största och viktigaste som hänt under veckan är Kiprusoffs kontraktsförlängning. Kändes oerhört skönt att ha den saken ur världen. Och veckan började bra för Flames och den finländske målvaktsfantomen.

Skönt att få ett gäng matcher hemma i Saddledome. Tyvärr fick veckan inte den start man som trogen supporter hade hoppats på. Veckan kunde helt enkelt börjat bättre.

Senast jag lämnade er var Calgary Flames på väg till Denver Colorado för att sig an Avalanche. Matchen var den sista på Flames för säsongen första road trip. Efter matchen väntade sju raka hemmamatcher. I skrivande stund är två spelade och jag kan inte vara annat än nöjd.

Årets säsong är fortfarande i sin inledningsfas. Kort sagt: det är för tidigt att dra några slusatser. Flames som spelat fem matcher har inte övertygat. Man har inte lyckats skapa något flyt i sitt spel. Säsongen inleddes med ett gäng förluster, men som tur slutade denna vecka på ett belåtande sätt.

Flames premiär mot Flyers närmar sig. Nervositeten ökar och oron är påtaglig. Var någonstans står dagens Calgary Flames? Träningsmatcherna har inte gett annat än en massa förluster och huvudbry. Därför är det läge att spekulera om både realistiska och realistiska händelser som kan komma att ske under säsongen. En del är mer sanna än andra och en del är rena önskningar.

Nästa lag för syning under luppen är Calgary Flames. Efter år på dekis började klubben säsongen 2003-2004 andas ny luft. Efter en något oväntad Stanley Cupfinal 2004 fick optimismen oanade proportioner. Inför förra säsongen var Flames laget på mångas läppar. Fjolåret är med facit i hand enligt många att betrakta som ett fiasko. En säsong med höga toppar och djupa dalar följdes upp av ett slutspel där man inte ens var femma på pucken. Men fiasko? Det går tydligen snabbt att glömma hur det såg ut för bara fyra säsonger sedan. I år har man i varje fall tagit nya tag. Förväntningarna har skruvats ner något och laget kan bara bli bättre.

De stora grabbarna har äntrat isen och det dags för nykomlingarna att tuffa till sig.

Så var det dags för camp två. De något mer erfarna talangerna och farmarlagsspelarna äntrar nu träningstruppen, de mest oerfarna har försvunnit. Från och med nu är det allvar, truppen kommer kontinuerligt att trimmas och den 13 september äntrar NHL-spelarna truppen

Då var det dags, försäsongen börjar komma igång. Först ut för Flames är den årliga talangcamp, eller som det egentligen heter "annual development camp".

Mike Keenan gör det igen...

TSN och flera andra källor har under tidig svensk morgon och dagen rapporterat att Mike Keenan skulle komma att bli ny head coach för Calgary Flames. Svenska Fans var en av dem som rapporterade om det först. Nu är det även offentliggjort på Calgary Flames officiella hemsida.

Boken står fortfarande lite på glänt, där var lite arbete kvar innan vi helt avslutar årets kapitel. Vi måste ju givetvis sätta betyg på forwards och centrar innan vi stänger boken helt

Calgary Flames officiella hemsida har ett tillhörande forum och där pågår just nu en omröstning om vilka spelare man vill se lämna flames

Det har gått ett tag sen Calgary Flames uttåg ur årets slutspel. Det finns ingen irritation över att de åkte ut i första rundan, det kan man inte ha när man blir så totalt utspelade. Däremot är jag fortfarande förbannad över deras urusla insats, det kan man banne mig irritera sig på. Det har konstaterats många gånger att säsongen varit upp och ner, minst sagt väldigt svajig. Det finns både positiva och negativa saker att säga om säsongen som gick men nu är den över och det är dags att lämna det kapitlet. Det är avverkat, punkt slut, nu blickar vi framåt

Då Calgary Flames åkt ur slutspelet i första rundan finns en del spelare tillgängliga för VM-spel.

Så var det dags för nomineringar till troféerna i NHL. Skulle Calgary Flames få någon spelare nominerad

Egentligen borde jag sitta i ett hörn och gråta, vi är för andra året i rad utslagna i första rundan. Men jag gråter inte, vi fick vad vi förtjänade. Dessutom har jag fått nöjet att bevaka och uppleva en av Calgary Flames mest märkliga säsonger någonsin, vilket lämna en mycket blandad eftersmak.

Viktigt match minst sagt, men den som vinner game 5 vinner oftast också game 6 av bara farten. Hemmastarka Flames skulle visa att så inte var fallet här. Hur gick det?

En hemmamatch till och en chans för Flames att utjämna i serien. Red Wings däremot ville vinna för att avgöra på hemmais så fort som möjligt.

Dags att komma hem, i Pengrowth är Flames ett helt annat lag än på bortais. Sköter man sina kort kan Flames reparera lite av sitt trasiga och sargade självförtroende. Sköter man sig inte kommer Red Wings att utnyttja det blixtsnabbt.

Flames skulle den här matchen agera som ett nytt lag. Föregående matchs fiasko var glömt det var dags för revansch

Match ett har spelats och den förutspådda jämna matchen blev inte av. Datsyuk som inte gjort ett slutspelsmål på 26 matcher blev tungan på vågen.

Dags att inleda en kort summering av Flames och dess spelare. Inleder med målvakter och backar. Statistiken och betygen bygger på deras insats i Flames, tänk på att betygen bör sättas samman med förväntningar.

Säsongen har varit upp och ner, en enda lång bergochdalbana. Ena veckan har Flames varit bra och stabila för att i nästa vara som ett gäng småpojkar på lågstadiet. Slutspelplatsen såg länge säker ut, men så var inte fallet, de senaste veckorna har Avalanche knappat in och knappat in men nu är det klart.

I Western Conferance slåss fortfarande Avalancher och Flames om den sista slutsplelsplatsen. I natt möts lagen, i natt kan Flames bli klara för sitt tredja raka slutspel.

Jag har mått minst sagt dåligt på senare tid, anldening.......Flames usla spel och eviga poängtapp. Vi hade allt i vår hand och så plöstsligt höll vi på att spela bort allt. Som tur är har vi vänt på skutan, i den ökända "grevens tid". Men vi är långt ifrån klara för slutspel. Avalanche skuggar oss och är endast fem poäng efter

Senast andades jag lite optimism, förvisso skulle vi möta duktiga Predators, på bortais. Trots det hade jag ändå en positiv känlsa, tänkte nu har vi fått en spark där bak åt rätt riktning. Kunde inte haft mer fel.

Vi behövde vinna för att känna oss säkra på slutspel. För att ta sig till slutspel och för att ta sig långt där i måste man kunna spela både borta och hemma. Oron över Flames usla bortaspel gjorde mig osäker på hur det skulle gå, för vi måste hitta bortaformen innan det är försent.

Vi tog välbehövliga poäng mot Coyotes, dessutom var deadline gynnsam för Flames på mer än ett sätt. Inatt är det dessutom en viktig match då Flames tar sig an Wild.

Calgary Flames letar som bekant efter känslan, och efter ett bra spel. Man har lyckats ta poäng två matcher på raken trots att man varit dåliga. Flames får fortsätta leta och det börjar bli ont om tid då slutspelet kryper allt närmare. Fast först är det trading deadline, och kommer det hända något mer för Flames del?

Lite vilja, lite kärlek, det vill säga känslor, efterlystes senast. Vet ej om jag vill påstå att jag sett röken av något av det saknade. Tror inte heller jag kan svänga mig med klyschan " ett fall framåt" med gott samvete. Ungefär tjugo matcher kvar då får man banne mig ta och skärpa sig.

De senaste veckorna känns det som om mina rapporter varit få och andefattiga, de saknar känsla, kanske med undantag för tradeanalyserna. Arbetlöshet har den inverkan på en och av någon oförklarlig anledning har jag mindre fritid nu än under de perioder jag jobbat. Men jag är långt ifrån den enda som är andefattig och saknar känsla. Då får väl jag börja så får Flames komma efter.

Efter Conroys ankomst kändes det som att inget större skulle hända gällande Calgary Flames och deras trupp. Kanske skulle man lägga till en rollspelare till men inget större skulle eller kunde hända. Efter strafförlusten mot Buffalo Sabres gjorde Sutter precis som vanligt och motsatsen till vad jag och de flesta experter trodde: en oväntad trade. Precis som sist får vi titta på vad den betyder den för laget?

Calgary har åter gett sig ut på en road trip, som alla vid det här laget vet är bortais inte Calgarys starka sida. Road trippen har hittils inbringat två förluster men en poäng.

Calgary och Boston dealade inatt. Brad Stuart, Wayne Primeau och ett draftval gick till Calgary och i utbyte fick Boston Andrew Ference och Chuck Kobasew

Efter Conroys succédebut har ännu två matcher avverkats. Lagom till mötet med Columbus Blue Jackets gjorde stjärnan och lagkaptenen Iginla comeback. Det väckte frågor, hur skulle det gå för comebackande Iginla, hade han konserverat formen och skulle han återförenas med sin gamle vapendragare Conroy?

Mycket som skrivits av undertecknad de senaste dagarna har handlat om Craig Conroy, så även idag. Nyförvärven ställdes mot varandra och där fanns en solklar vinnare, Calgarys Craig Conroy.

Det är en speciell situation för Conroy och Lundmark. Redan dagen efter traden ställs de mot varandra då Calgary Flames tar emot Los Angeles Kings hemma i Pengrowth Saddledome.

Det började inte så bra efter allstar-breaket. Två förluster och tappad divisionsledning, men trots allt förluster som gav poäng. Poängen togs tack vare Kiprusoffs storspel och en näve tur. Dessutom bör Iginla var redo för spel igen, kanske med sin gamla radarpartner Conroy som åter hamnat i Calgary, så det är inte enbart negativa nyheter i Calgary lägret.

Calgary har tradat till sig Craig Conroy från Los Angeles. I utbyte får Kings Jamie Lundmark, ett draftval i fjärderundan i sommarens draft samt ett draftval i andrarundan i 2008 års draft.

Efter ett par förluster och Iginla på skadelistan uttryckte jag en stor oro för Calgarys situation. Den var helt obefogad. Calgary hittade snabbt åter ett vinnande spel.

Vi var heta, även på bortaplan. Vi fick lite puckar med oss och det kändes komfortabelt. Det kändes som Iginla inte var borta, spelarna tog sitt ansvar och jobbade stenhårt. Men alla sagor har ett slut?

Segern över Florida blev dyrköpt. Iginla blev skadad och kommer att vara borta ett tag. Någon var tvungen att fylla upp luckan, någon måste producera i vår lagkaptens frånvaro. Vem?

Historian upprepar sig, det är så det känns. Efter segern mot Edmonton fick vi en chans till revansch mot Vancouver. Nu skulle vi väl ändå ge dem på tafsen. Icke sa nicke. Men Florida ska vi väl ändå rå på? Men till vilket pris.

Calgary hade precis förlorat mot Vancouver hemma! Det kändes inte bra, en hemmaförlust! Mot Vancouver ! Dags för snabb revansch då Vancouver var motståndare även i nästkommande match?