Målvaktens supersäsong,SHLs bästa kedja och sämsta backsidan någonsin Säsongssummering 21/22

Vilken säsong det har varit. Det är nästan svårt att ta in vilken stor skräll det har varit att man har tagit sig till en kvartsfinal men framförallt att man pressade Europamästarna och SHLs bästa lag i grundserien till en match 7. Hatten av för Filander och hela tränarteamet men även till sportchefen Thomas Fröberg som har satt ihop detta lag och är också en stor faktor till att denna säsongen blev så fantastiskt bra. IKO var tippade att komma på kvalplats inför säsongen av nästan samtliga hockeyexperter. Det var endast Sanny Lindström som vågade sticka ut hakan och tippade IKO på en 11 plats. Samma placering som IKO slutade på säsongen 20/21. Det gör det såklart ännu mer imponerande att man slutade 9 och gick till Play in mot Leksand som man dessutom vann. Trots att Leksands budget är dubbelt så stor som IKOs. 


Låt oss nu ta oss tillbaka till sommaren 2021 och IKO hade gjort väldigt många värvningar. Man hade värvat William Worge Kreu, Lukas Pilö,Robin Norell, Emil Martinsen Lilleberg och David Quenneville bland annat. Ja som ni ser så är alla de här backar som jag just nämnde. De bildade en backsida tillsammans med Philip Samuelsson och Brian Cooper som redan hade kontrakt. Denna backsidan skulle snart bli hånade av media och av hockeyexperter. Den skulle även bli kallad SHL/Elitseriens sämsta backsida någonsin. Djurgårdsprofilen och den tidigare Oskarshamnsspelaren Christian “Fimpen” Eklund skrattade när han såg IKOs backsida och sa även att HV71 hade en bättre backuppsättning i HockeyAllsvenskan än vad IKO hade i SHL. Men sedan var det ett fåtal personer och då menar jag ett fåtal personer som tyckte att denna backsidan var helt okej. Jag ska vara ärlig och säga att jag var faktiskt en utav de som tyckte att denna backsidan såg helt okej ut och att den var lite charmig. Eftersom att det var många nya backar och det skulle bli väldigt roligt att se hur de skulle leverera i en SHL miljö. Även Barometerns härliga skribent Christian Gustafsson sa i podden Ickedickedoa inför säsongen att han tyckte att backsidan såg helt okej ut och att den hade fått för mycket kritik mot vad den förtjänade. Något som även sportchef Fröberg höll med om och sa att han hade slutat att läsa media och lyssnat på hockeypoddar för att de kritiserade backsidan så mycket och det tyckte inte Fröberg var rättvist eller okej. 


Men IKO värvade inte bara backar inför säsongen man gjorde även fler värningar än så. Man gjorde sin dyraste värvning genom alla tider när man valde att plocka in Dale Weise som hade 550 NHL matcher på sitt cv. Man värvade även en av hockeyallsvenskans bästa målvakt under säsongen 20/21 nämligen Tim Juel som kom från Karlskoga och han var den målvakten som hade hållit flest nollor i hockeyallsvenskan under den säsongen. Man gjorde även några forwardsvärningar till och det var Johan Johnsson, Daniel Muzito Bagenda, Hynek Zohorna, Tomáš Zohorna, Patrik Karlkvist och Cameron Brace. En väldigt intressant forwardsuppsättning och man var väldigt spänd på att få se hur Karlkvist skulle leverera i en SHL miljö efter att ha dominerat i Hockeyallsvenska under så många år. Brace som hade levererat över 100 poäng på två säsonger för Herning i den danska ligan skulle även bli intressant att se hur han skulle anpassa sig till SHL. Bröderna Zohorna visste man inte mycket om förutom att Leif “Strumpan” Strömberg hade sagt att de “åkte runt och gäspade fritid i Khabarovsk”. Det lät spontant inte så positivt på förhand, men den tjeckiska duon skulle snart överbevisa “Strumpans” citat. 


IKOs bästa lagdel inför säsongen tyckte jag var deras målvaktssida med Joe Cannata och Tim Juel. Tanken var från början att Joe Cannata skulle vara förstemålvakt och att Juel skulle vara andremålvakt.  Säsongen inleddes även på det sättet men med tanke på Juels fantastiska prestationer så blev det Juel som blev förstemålvakt och den man gick med under slutskedet av grundserien men även i slutspelet. Juel slutade på en 8 plats i rädningsprocentstatistiken under grundserien men i slutspelet var Juel en topp tre målvakt sett till räddningsprocenten. En supersäsong från Tim Juel helt enkelt och man får inte heller glömma bort att detta var hans första säsong i SHL också men trots det så gjorde han det riktigt bra. 

En annan intressant sak inför säsongen och något som jag funderade på inför säsongen var hur man skulle sätta ihop kedjorna och hur man skulle formera denna forwardsuppsättning. Där var det från början många frågetecken. Skulle Dale Weise kliva in i en toppkedja? Vilka skulle Zohornas spela med och skulle Rosdahl få plats i en topp två kedja? Under försäsongen så spelade man Karlkvist med Zohornas men det fungerade inte alls. Lagom till premiären så satte man ihop Rosdahl med Olofsson och Karlkvist i en förstakedja, sedan hade man Dahlström, Bagenda, Thelin i en andrakedja. Sedan hade man bröderna Zohorna tillsammans med Cameron Brace i en tredjekedja och man hade Engström,Johnsson och Öby Olsen i en fjärdekedja. Så formerade man laget i premiären mot Timrå. En välkomponerad förstakedja som skulle bli ett genidrag från Filander. Den kedjan var en av SHLs bästa kedja och i mitt tycke var det denna kedjan som var bäst i SHL. Framförallt när man ser betydelsen av den kedjan. När den fungerade och gjorde poäng så vann IKO matcherna oftast. Men när det inte fungerade då blev det svårt för IKO att vinna matcher. Den kedjan gjorde totalt 132 poäng tillsammans under grundserien och det är ett kvitto på hur viktig den kedjan var. 

IKO hade en helt fantastisk höst och man var stora delar av hösten ett topp 6 lag och ett utav SHLs mest charmerande lag. Man vann inte på grund av att man spelade defensivt eller hade tur. Man spelade en offensivt fartfylld hockey där man spelade väldigt bra och vann på eget bevåg. Man hade många spelare som steppade upp och gjorde det riktigt bra från start. Det var ingen spelare som var dålig i början utan alla höll en hög och jämn nivå under hösten. Detta var också en förutsättning och en av anledningarna till att man tog så pass mycket poäng. Men som IKO supporter så är man van att det går väldigt bra på hösten men att det sedan dalar i slutet av säsongen. Så trots att man spelade så bra och fick med sig bra resultat på hösten så vågade man inte tro på att det skulle bli en topp 10 eller till och med en topp 6 placering eftersom att under de två tidigare säsongerna i SHL så spelade man dåligt och fick dåliga resultatet vid årsskiftet. Säsongen 20/21 fick man bland annat 16 raka förluster och trots en fantastisk höst den säsongen så slutade man 11. Lite samma känsla hade man denna säsongen. Men IKO fick aldrig några 16 raka förluster efter årsskiftet och man spelade helt okej trots att man inte fick med sig resultaten. Man var det sämsta laget under 2022 i hela SHL men trots det så tog man en nionde plats vilket är väldigt imponerande ändån. 

Man avslutade inte grundserien på ett lovande sätt. Därför var man lite orolig inför play in matcherna mot Leksand. Det var en bäst av tre varav två bortamatcher och det kändes lite som att allt skulle kunna hända. Leksand var inte heller i någon storform när det klev in i play in spelet mot IKO. Det var helt enkelt två formsvaga lag som ställdes mot varandra. Det enda hoppet som fanns om IKO skulle gå till kvartsfinal var att man var tvungen att vinna match 1 på hemmaplan mot Leksand vilket man också gjorde och nu hade IKO alltså två matchbollar och nu tändes ett stort hopp hos IKO supportrarna. Sedan spelade man två matcher på två dagar borta mot Leksand. Den första matchen på bortaplan vilket var match 2 i denna serie så vann hemmalaget Leksand och nu stod det 1-1 i matcher inför den tredje och avgörande matchen. IKO vann den tredje och avgörande matchen med 4-2 och man gjorde det välförtjänt. Det var en väldigt jämn och tät match men IKO drog det längsta strået och nu skulle man alltså spela klubbens första kvartsfinal. 

I kvartsfinalen så fick man möta tabellettan Rögle och IKO var såklart uträknade av alla. Många trodde att Rögle skulle bara städa av IKO med 4-0 i matcher men så blev inte fallet. IKO spelade i vissa matcher bra och i vissa matcher var man inte lika bra. Rögle inledde serien svagt medan IKO inledde starkt med en vinst i match 1. Men sedan kom Rögle tillbaka och Rögle vann två raka matcher och nu hade Rögle vänt matchserien och nu ledde man med 2-1 i matcher. Men IKO kom tillbaka och vann två raka matcher och nu hade IKO vänt denna matchserien. Nu ledde IKO med 3-2 i matcher och nu hade man chansen att ta sig till semifinal. Man hade matchboll och läge att skjuta in denna matchboll i två raka matcher. Något som man misslyckades med och Rögle vann de avslutande två matcherna och Rögle vann denna matchserien med 4-3 i matcher. Det var också där som IKO fantastiska sagosäsong tog slut. En fantastisk säsong på många olika sätt och detta var ett stort steg i rätt riktning mot att etablera sig i SHL. 

Nu har jag lite punkter också som jag tänkte gå igenom och dela ut lite priser till IKO spelarna men även blicka tillbaka och ta ut årets match bland annat.

Årets Match
IK Oskarshamn 8-5 Skellefteå ( Lördagen den 27 november 2021)
Årets match är inte så svårt att ta ut. Direkt när man tänker på hur en bra match ska vara så ska den vara spännande,målrik,intensiv och tät. Denna matchen hade allt det. Det svängde fram och tillbaka och det var kontringar och chanser åt båda hållen hela tiden. Det var inget strukturerat spel från något av lagen vilket ändå var lite charmigt. Man bara satt och skratta när man såg denna matchen för att det blev så många mål och att det svängde fram och tillbaka och det var målchanser i stort sett varje minut kändes det som. Det var helt enkelt en riktigt rolig och underhållande match och därför blir denna matchen årets match för IKO. 

Årets mål
Patrik Karlkvist borta mot Malmö (den 6 november 2021)
Det finns såklart många olika kandidater till detta pris. Klapp-Klapp spelet i powerplay där man spelade runt på en touch och där Olofsson gjorde en klassisk Olofsson assist där han skottfintade och passade pucken under en motståndarklubba fram till Karlkvist som tryckte dit pucken i en halvtom bur. Det var riktigt snyggt. Sedan finns såklart Lukas Pilös solomål i närminnet också. Där Pilö åkte med pucken bakom egen målvakt, genom mittzon och dribblade sig in i anfallszon där han fintade upp ett antal Rögle spelare på läktaren. Sedan rundade han målburen och tryckte dit pucken bakom Rifalk. Det var riktigt snyggt såklart. Men det målet som jag har valt ut är Karlkvist solopresentation och hans snygga mål mot Malmö. Rosdahl tog in pucken i offensiv zon och droppade den lite snyggt till Karlkvist som tittade bort mot Olofsson på andra sidan men gjorde sedan en snabb dragning mellan sina ben och fintade upp Malmö försvaret på läktaren. Sedan tryckte han in pucken bredvid Marmenlind i Malmö kASSEn. Just den dragningen och att göra den i en sådan hög fart och göra det med kontroll och sedan lägga in pucken det tycker jag är riktigt snyggt. Därför blir detta målet Årets mål i IKO. 


Årets assist
Fredrik Olofssons assist till Patrik Karlkvist i powerplay mot Rögle (grundserien) 4 november 2021
Fredrik Olofsson är en assistkung och är ett geni när det kommer till att spela fram sina medspelare. Detta målet var riktigt snyggt men det var framförallt Olofssons assist som var snyggt. Karlkvist fick pucken av Quenneville och på ett tillslag så passade han till Hynek Zohorna som stod bredvid målburen och  även han passade på ett tillslag till Olofsson som skottfintade och hittade över med en läcker passning fram till Karlkvist som hade i stort sett öppet mål och tryckte in pucken. 


Årets målvakt
Tim Juel
Här finns det bara två att välja på och det är Joe Cannata eller Tim Juel. Det är två riktigt bra målvakter som håller en hög SHL nivå. Men jag tycker att när man summerar denna säsongen och ser helheten i den så tycker jag att Tim Juel har varit den bättre målvakten. Det visar även statistiken när det gäller räddningsprocenten bland annat. Tim Juel har haft en räddningsprocent på 91,05 och Cannata har haft en räddningsprocent på 89,23. Tim Juel har stått på huvudet i många matcher och räddat många poäng och vinster åt IKO. Det är en matchavgörande målvakt vilket han har visat under denna säsongen. Det gör honom till årets målvakt i IKO. 


Årets back
Brian Cooper
Cooper är en av SHLs bästa backar och i mitt tycke även IKOs bästa back. Han är så skicklig både defensivt och offensivt. Han kan spela i alla spelformer och göra det på bästa tänkbara sätt. Det är sällan som han gör en dålig match. Han får även spela väldigt mycket och att han orkar göra det under en hel säsong och göra det så pass bra som han faktiskt har gjort är väldigt imponerande. Han spelar också med ett stort lugn och en stor passion vilket är härligt att se. Det gör han till en toppback i ligan men framförallt så är han årets back i IKO. 


Årets forward
Patrik Karlkvist
Karlkvist var den spelaren som gjorde både flest poäng men också flest mål i IKO. Det blev 26 mål och 26 assist och totalt 52 poäng för “Karla”. Han är årets forward i IKO för att det är en matchavgörande forward som kan avgöra matcher på egen hand med sitt fantastiska skott och sin spelintelligens. Han har visat att han klarar av SHL och han gör det med bravur. Jag vågar knappt tänka på vart IKO hade hamnat denna säsongen utan Patrik Karlkvist. 

Årets MVP
Fredrik Olofsson
För mig är det rätt självklart att Fredrik Olofsson ska få Oskarshamns MVP. Han har varit den mest värdefulla spelare i IKO. Inte bara för hans poängproduktion och hans offensiva spel utan även hans defensiva jobb som han också är väldigt skicklig på. Man ser väldigt tydlig hur viktig han är för IKO och för sin kedja när han var borta på OS. Då gick det inte lika bra för IKO och att Olofsson inte var med var en stor betydelse till just det. Olofsson är också den mest drivande spelaren i förstakedjan och är den som gör att Karlkvist och Rosdahl kan göra sina mål. Olofsson är den där vattendelaren mellan de två och har gjort det fantastiskt bra. Därför blir han min MVP. 

Gustav Backström Trophy
Lukas Pilö
Vem är  Gustav Backström tänker ni. Jo Gustav Backström är en defensiv back som spelar för Örebro och är enligt mig en av SHLs bästa backar men framförallt så är han en av SHLs mest underskattade spelare. Detta pris går då alltså till IKOs mest underskattade spelare. Jag valde Lukas Pilö som vinnare av detta pris för jag tycker att han nästan håller Cooperklass och jag har nog aldrig sett Pilö göra en dålig match eller ett dålig byte. Han är bra i alla spelformer och spelar med ett lugn och en trygghet som inte många kan göra. Men samtidigt får han inte de rubrikerna eller den uppmärksamheten som han borde få.

Detta var min säsongssummering 21/22 för IK Oskarshamn. Tack för att ni tog er tid!