Herre. Min. Skapare. Pulsen ligger fortfarande runt 200 slag i minuten , blodtrycket alldeles för högt – men också gåshud på armarna som vägrar ge med sig, vattenfyllda ögon och ett leende som inte går att stoppa. Vilken känsla. Vilken match. Vi ska spela SM-final igen – Stolta Rögle Bandyklubb från Ängelholm.
Jag ber på förhand om ursäkt för alla stavfel och känsloyttringar i denna text, jag skriver med nästan darrande fingrar.
Men om vi ska försöka oss på en lite summering av vad vi fick uppleva i Vida Arena ikväll, i en av de märkligare matcher denna semifinalserie. Växjö kom inte alls ut som jag förväntat mig utan Rögle fick taktpinnen ganska så omgående och skapade lägen och fick med sig powerplay. Klockan hade inte ens tickat upp till två minuter när kaptenen, slagskämpe och #28 kunde trycka in det viktiga ledningsmålet att gå på efter en tilltrasslad situation. Rögle fick momentum på detta och Växjö hade oerhört svårt att skapa något eller få matchbilden dit man ville. Så när Fredrik Olofsson trycker in 0-2 efter 07.28 så kändes det logiskt – när dessutom sen åker på en ny utvisning två minuter senare så fanns läget att likt senast döda den här matchen redan i period 1. Men istället fick vi se ett oerhört nonchalant och slappt försvarsspel i powerplay och Suomi fick åka från egen zon genom hela Rögle-laget och sätta dit 1-2 förbi en passiv Holm i boxplay.
Onödigt mål, nonchalant agerat och framförallt gav det Växjö en biljett in i matchen och det syret som hemmalaget behövde.
En andraperiod som kändes oviss – skulle Växjös push komma nu? Hade momentum svängt?
Nej och nej – blev svaret.
Rögle gör en mycket bra andraperiod , man sköljer över Växjö offensivt sett och spelar ett fläckfritt försvarsspel – efter halva matchen har Växjö fått iväg 5 skott på Arvid Holm. Men det står likväl bara 1-2 på tavlan. Rögle tar inte betalt, man förvaltar inte spelövertaget eller de målchanser som kommer. Perioden springer iväg – en onödig och rätt billig utvisning på Ladue och Växjö får igång sitt pp som till sist efter flera målchanser förvaltas till 2-2. Icke rättvist, icke logiskt kanske inte heller korrekt då såväl målet i sig är tveksam spark och Ladues utvisning föregås av en hög klubba i ansiktet på Själin. Samtidigt visade det sig att Rögles 1-0 mål var offside-situation innan så kanske kvitterat i marginaler med domslut.
Det är en helt öppen tredjeperiod där också allt stod på spe l – finalplats säkrad för Rögle eller reducerat i matcher av Växjö och en oviss avslutning på matchserien. Och det märks litegrann i tredje att mycket står på spel – momentum och spelet svänger mycket, men viss fördel Rögle. 53 minuter in har Växjö bara 9 skott på mål, det ska inte kunna va oavgjort och spännande i denna match egentligen – men otäck vibbar från match 3 i Ängelholm. Men så sticker Rögle upp och Fredrik Olofsson som jag annars tyckte va blek idag får nån vänster pucken mellan benen på Persson i Växjö-kassen, men de flesta tror först att Cooper räddar pucken på mållinjen – spelet fortgår. Sen ringer situationsrummet och det blir en granskning och långa minuter och puls – MÅÅÅÅL och 2-3 till Rögle, ledning igen och halva benet i finalen!
Tredjeperioden spelas av – tiden går snabbt Växjö försöker och skapar vissa lägen, pushen kommer med tre minuter kvar och spel sex mot fem. Men tiden ser ut att rinna iväg. Rögle håller oftast spelat på utsidan, två minuter kvar, fortsatt 2-3 på tavlan. Men så blixtrar den vi icker nämner med namn till – vispar upp den i taket bakom Holm, 3-3 – 1.08 kvar på klockan. F A N. Inte igen, inte mot Växjö igen – men efter en granskning som kändes lång, och några knäpptysta sekunder när domarna glider ut mot isen för att förkunna beslut. EJ MÅL. Helt riktigt ska också tilläggas.
Sen spelar Rögle smart – man ger inte fler stora lägen. Olofosson vinner ett par direkt matchavgörande tekningar i egen zon, 23 sekunder kvar icing. 16 sekunder kvar icing. 8 sekunder kvar. Rögle vinner tekning igen. Pucken ut ur zon. Det är klart! Vi är där! Vi är i final!
Det ska sägas att med vilka parametrar, glasögon och mått man än använder – så kan ingen säga att Rögle vinner denna semifinal orättvist. Man har varit det bästa laget i varje match, i nästan varje period och aldrig riktigt gett Växjö möjligheten att möta upp, man har kvävt Växjös spel på ett oerhört imponerande sett och fått Växjö att se väldigt dåliga ut i långa stunder. Det är en oerhörd dos med hyllningssång till såväl tränarteam med Dan i spetsen som coachat denna matchserien briljant och fått sin vän i andra båset att riva håret flera gånger. Rögle har hittat ett momentum som imponerar stort, många spelare spelar årets bästa hockey – och då är ändå känslan att det finns än mer att ta av här. Det är stora skillnaden mot 2024 för mig – då kändes det som om vi brann av alla livlinor, alla marginaler och all energi i kvarts- och semifinal och kom till final, kanske inte nöjda men inte med tillräcklig energi eller momentum kvar. Nu känns det tvärtom, jag tror att detta laget är oerhört hungriga och har mer att ge. Få utdelning på sitt spel, få till de nästan perfekta 60 minuterna, det har vi inte sett ännu och spela ut totalt.
Det väntar en helt annan matchserie mot Skellefteå , förmodat mer lik den mot Färjestad med fysik och annan hockey. Jag såg Rögle pulverisera Skellefteå i början av året och vinna med ETT, TVÅ, ETT, TVÅ, TRE, ETT, TVÅ, TRE, FYR FEM NOLL – och matcherna lagen emellan har varit underhållande och svängiga. Skellefteå är mallen i svensk hockey just nu och har under andra halvan av säsongen varit överlägsna i SHL – men nu kommer ett dopamin-dopat Rögle till final, ett Rögle med allt att vinna och med ett otrolig go i laget. Det ser jag framemot att få följa. När vi vänder blev kvartsfinalen-holmgången, när vi leker blev snarare rubriken på semifinalen. Nu blickar vi strax framemot finalen – tredje gången gillt för Bandyklubben.
Men idag så ska vi stanna upp, vi ska njuta och vi ska fira. Vi har ännu inget vunnit – men vi spelar SM-final igen. Jag är så oerhört stolt, så oerhört glad. Krokushockeyn har förmodligen aldrig varit finare, Rögle BK har aldrig varit bättre, varken på isen eller utanför. Den kraften som här stolta föreningen kan framkalla när vi gör det tillsammans – den känns den här våren, totalt ostoppbar. Vi gjorde historia tillsammans mot Färjestad när ingen trodde på det, vi pulveriserade Växjös kontrollhockey som få trodde var möjligt på det här viset och nu ska vi ta oss an mäktiga, oslagbara, ostoppbara mallen från Skellefteå. Som vi bara njuter, ikväll gåshud, glädjetårar och enorm stolthet.
Sen blickar vi framåt – det bästa är ännu ogjort. Den grönvita drömmen lever i allra högsta grad.
Rögle vi ger oss aldrig!
