Färjestad
2010-09-30 02:13
Nihlstorp versus Salak?
Färjestad får uppenbarligen finna sig i att vara lite utav favoriter till årets SM-guld med tanke på de värvningar man gjort i år. Både experter och fans tycks vara ganska eniga om att FBK mönstrar en bred och namnkunnig trupp i år, och det är i stort sett bara målvaktssidan som betecknats som lite osäker.
Marie Angle
6 kommentarer
Och visst, det är inga gamla beprövade rinkrävar som våra hjältar mönstrar i mål i år. Jämför man med etablerade och namnkunniga målvakter som Honken i Frölunda och Norrena i Linköping så är det definitivt inte så. Men samtidigt är ingen målvakt bättre än sin senaste säsong, och båda FBK-målvakterna har faktiskt varit med om att befinna sig under press och i skarpa lägen förut. Ingen av dem är någon dununge, direkt…
Nihlstorp kommer närmast från degraderade Rögle där han hade helt andra förutsättningar än han fått i ett Färjestad med betydligt större organisation och högre målsättning. Det har talats om en viss skadebenägenhet, men bortsett från en sträckning under försäsongen så har Nihlstorp ännu så länge inte visat några typiska målvaktsskadeproblem. Han är en storvuxen målvakt som fått många att dra paralleller till Jonas Gustavsson och hans framgångssaga, och visst finns det likheter.
Storvuxna målvakter är populära idag – inte bara hos coach Granqvist – och det är det nog ingen som ifrågasätter. Vem minns inte förundrat hur Monstrets redan lååånga ben tycktes bli overkligt mycket längre när han på sant butterfly-manér täckte av längs isen då någon försökte att runda honom? En liten brasklapp som man dock måste slänga in är det faktum att stora målvakter ibland tenderar att bli lite yviga och överarbetar rörelserna så att de kommer ur position inför returen. Detta kan man se ibland hos Nihlstorp, precis som man gjorde hos Gustavsson i början. Men botemedlet mot detta, att jobba med små, väl avvägda rörelser som man sedan nöter in, är ju trots allt lite av demontränare Granqvists signum, och jag tycker nog att man redan nu kan se resultat när det gäller detta hos Nihlstorp.
En av ”Torpets” styrkor är hans förmåga att stå rätt placerad. Att en målvakt ofta ”får pucken i magen” ger ibland felaktigt uppfattningen att det handlar om ”tur” eller skyttens oförmåga att sikta, men det handlar i det stora hela om att vara rätt placerad och täcka av andra alternativ. Och det är något som Nihlstorp är riktigt bra på.
Salak kom i sista stund och var lite dåligt förberedd för matchspel med tanke på att han varit inställd på att spela i någon av de nordamerikanska ligorna som ju startar senare. Eftersom FBK har en annan leverantör än han tidigare haft håller han också fortfarande på med att prova ut ny utrustning. Han fick dock en flygande start i sin första elitseriematch då han höll nollan mot ett inte alltför livsfarligt AIK. Å andra sidan är det just sådana matcher, när målvakten står overksam långa perioder, som det är lätt att släppa in något enstaka mål som sänker räddningsprocenten ganska drastiskt.
Med reservation för att jag inte hunnit se honom i så många matcher ännu så har jag ändå fått intrycket att han inte går ned på isen lika ofta som vi blivit vana med att se i svensk hockey under de senaste åren. Var det fler än jag som lade märke till hans ”stående blockering” i andra perioden mot AIK? Istället för att sjunka ned på knä stod han hukande upp. Intressant. Det ska bli spännande att följa hans utveckling i samarbete med ”Grana” och se hur detta påverkar hans positioner.
Salaks rörelsemönster är lugnt och förtroendeingivande, och han visade prov på bra reflexer och fin butterfly-teknik vid exempelvis den svettiga dubbelräddningen i tredje perioden i samband med AIK´s forcering i powerplay. Han har fina resultat från finska ligan, landslagsuppdrag, några NHL-matcher samt en säsong i AHL i bagaget. Precis som Nihlstorp verkar han ambitiös, seriös och sugen på att ta ett kliv till i sin utveckling. Bra det, jag ser hellre en ung och mindre rutinerad målvakt med potential än en mer rutinerad målvakt med vacklande motivation.
Vem blir då årets uttalade förstamålvakt? Tja, allt fler klubbar har, av flera skäl, börjat frångå principen med en förstamålvakt. Dels är den mentala pressen stor på en målvakt, dels har vi den fysiska biten där många målvakter får typiska skadeproblem som kan bero på hård matchning. Dessutom är det viktigt att ha två målvakter som kan gå in och spela utan att laget och tabellplaceringen faller om den ena av dem blir skadad. Vi som följer hockeyn i Sverige vet att detta kan vara avgörande i ett långt slutspel/kvalseriespel.
Två målvakter som sporrar varandra och där den som är hetast för dagen står är nog inte så dumt upplägg, åtminstone inte i grundserien. Väl i slutspel får man nog satsa på arbetsro genom att låta den som varit bäst stå flera matcher i rad. Och när jag tittar på Nihlstorp och Salak ser jag två målvakter med potential att vinna täta matcher åt FBK. Vem som är bäst får framtiden utvisa.
Nihlstorp kommer närmast från degraderade Rögle där han hade helt andra förutsättningar än han fått i ett Färjestad med betydligt större organisation och högre målsättning. Det har talats om en viss skadebenägenhet, men bortsett från en sträckning under försäsongen så har Nihlstorp ännu så länge inte visat några typiska målvaktsskadeproblem. Han är en storvuxen målvakt som fått många att dra paralleller till Jonas Gustavsson och hans framgångssaga, och visst finns det likheter.
Storvuxna målvakter är populära idag – inte bara hos coach Granqvist – och det är det nog ingen som ifrågasätter. Vem minns inte förundrat hur Monstrets redan lååånga ben tycktes bli overkligt mycket längre när han på sant butterfly-manér täckte av längs isen då någon försökte att runda honom? En liten brasklapp som man dock måste slänga in är det faktum att stora målvakter ibland tenderar att bli lite yviga och överarbetar rörelserna så att de kommer ur position inför returen. Detta kan man se ibland hos Nihlstorp, precis som man gjorde hos Gustavsson i början. Men botemedlet mot detta, att jobba med små, väl avvägda rörelser som man sedan nöter in, är ju trots allt lite av demontränare Granqvists signum, och jag tycker nog att man redan nu kan se resultat när det gäller detta hos Nihlstorp.
En av ”Torpets” styrkor är hans förmåga att stå rätt placerad. Att en målvakt ofta ”får pucken i magen” ger ibland felaktigt uppfattningen att det handlar om ”tur” eller skyttens oförmåga att sikta, men det handlar i det stora hela om att vara rätt placerad och täcka av andra alternativ. Och det är något som Nihlstorp är riktigt bra på.
Salak kom i sista stund och var lite dåligt förberedd för matchspel med tanke på att han varit inställd på att spela i någon av de nordamerikanska ligorna som ju startar senare. Eftersom FBK har en annan leverantör än han tidigare haft håller han också fortfarande på med att prova ut ny utrustning. Han fick dock en flygande start i sin första elitseriematch då han höll nollan mot ett inte alltför livsfarligt AIK. Å andra sidan är det just sådana matcher, när målvakten står overksam långa perioder, som det är lätt att släppa in något enstaka mål som sänker räddningsprocenten ganska drastiskt.
Med reservation för att jag inte hunnit se honom i så många matcher ännu så har jag ändå fått intrycket att han inte går ned på isen lika ofta som vi blivit vana med att se i svensk hockey under de senaste åren. Var det fler än jag som lade märke till hans ”stående blockering” i andra perioden mot AIK? Istället för att sjunka ned på knä stod han hukande upp. Intressant. Det ska bli spännande att följa hans utveckling i samarbete med ”Grana” och se hur detta påverkar hans positioner.
Salaks rörelsemönster är lugnt och förtroendeingivande, och han visade prov på bra reflexer och fin butterfly-teknik vid exempelvis den svettiga dubbelräddningen i tredje perioden i samband med AIK´s forcering i powerplay. Han har fina resultat från finska ligan, landslagsuppdrag, några NHL-matcher samt en säsong i AHL i bagaget. Precis som Nihlstorp verkar han ambitiös, seriös och sugen på att ta ett kliv till i sin utveckling. Bra det, jag ser hellre en ung och mindre rutinerad målvakt med potential än en mer rutinerad målvakt med vacklande motivation.
Vem blir då årets uttalade förstamålvakt? Tja, allt fler klubbar har, av flera skäl, börjat frångå principen med en förstamålvakt. Dels är den mentala pressen stor på en målvakt, dels har vi den fysiska biten där många målvakter får typiska skadeproblem som kan bero på hård matchning. Dessutom är det viktigt att ha två målvakter som kan gå in och spela utan att laget och tabellplaceringen faller om den ena av dem blir skadad. Vi som följer hockeyn i Sverige vet att detta kan vara avgörande i ett långt slutspel/kvalseriespel.
Två målvakter som sporrar varandra och där den som är hetast för dagen står är nog inte så dumt upplägg, åtminstone inte i grundserien. Väl i slutspel får man nog satsa på arbetsro genom att låta den som varit bäst stå flera matcher i rad. Och när jag tittar på Nihlstorp och Salak ser jag två målvakter med potential att vinna täta matcher åt FBK. Vem som är bäst får framtiden utvisa.
