Färjestad-bloggen: Tunga besked och en utopi(?)

”Trots den tunga januari har vi ännu inte spelat bowling.
Det är trots allt positivt.”

Har du missat Sanny Lindströms underfundiga, öppenhjärtliga och informativa krönikor i VF? Åtgärda genast det misstaget och läs den senaste här:

http://www.vf.se/sport/ishockey/%E2%80%9Den-av-de-tyngsta-manaderna%E2%80%9D
_ _ _

Jonas Gustavsson i farmarligan. Det går fort mellan topp och flopp i världens bästa liga, inte minst som man har mycket att leva upp till om man går under benämningen ”The Monster”. Sedan är jag inte helt säker på att Gustavsson valde rätt klubb, för det är knappast så att han ensam bär skulden för att det sett ut som det gjort…

 Dessutom kommer sällan en motgång ensam, vilket i Gustavssons fall innebär att hjärtbesvären tråkigt nog gjort sig påminda igen. Jonas Gustavsson har gjort sig känd som en kille som jobbar hårt och hängivet, och får han nu bara ordning på den där trilskande nervbanan så både hoppas och tror jag på en återkomst som hämtad ur min barndomsfavorit, tidningen Buster. Jag ser honom gärna i FBK igen, men jag tror inte att han ger upp NHL-drömmen ännu på länge…

Apropå målvakter: Att Saláks facit i FBK-kassen fått det att vattnas i mun på NHL-folket är knappast konstigt.  Men även om man naturligtvis är glad för killens skull så känns det ibland ärligt talat lite hopplöst med den här utvecklingen. Sett till förutsättningarna är jag inte så naiv att jag på allvar vågat tro att vi skulle få behålla en sådan succéspelare även nästa säsong, men faktum är att det skulle vara så oerhört skönt om man någonsin fick behålla en framgångsrik målvakt i mer än en säsong.

En utopi i dagens hockey? Antagligen. Men man kan väl få drömma?

Och det faktum att Florida, som ju är relativt välförsedda när det gäller målvaktssidan, nu valt att plocka med Salák i en bytesaffär med Chicago förbättrar ju sannerligen inte chanserna att han blir kvar i Sverige nästa säsong.
_ _ _

Det är ett allvarligt hot mot svensk hockey att vi ständigt (och ofta för tidigt) förlorar våra talanger och profiler till utländska ligor. Det här fenomenet drabbar inte bara ens eget lag – det är ingen tvekan om att artisterna även lockar motståndarnas supportrar till arenorna. Visst var det lite extra kul att se exempelvis ett Modo med Peter Forsberg, ett Timrå med Zetterberg och ett Brynäs med Markström?

Markström, ja. Jag glömmer aldrig en gång när Markström glömde att ta av sig skridskoskydden och därför handlöst föll i isen alldeles framför ståplatspubliken. Ett visst jubel uppstod, varpå en skrattande Markström vände sig om och bjöd på sig själv genom att buga mot publiken. Stort.

Nåväl. Vad ska man då göra åt den här dräneringen av svensk hockey? Tja, frågan är väl snarare om det finns så mycket man kan göra för att hindra spelare att ge sig iväg på sitt livs äventyr.  Idén med kontrakt i stil med dem man utformade till småkronorna  fungerade uppenbarligen inte och har lyckligtvis skrotats. NHL, och för all del numera även KHL, kommer alltid att vara en dröm och ett mål att sträva efter för unga spelare. Samarbets- och utlåningsavtal är dock ett steg i rätt riktning, då exempelvis unga spelare kan tillhöra en NHL-klubb men samtidigt fortsätta att utvecklas och glädja publiken i SEL.
_ _ _

Ikväll ställs Salák mot lagkamraterna Wallin, Axelsson och Sjögren i och med premiärmatchen mellan Tjeckien och Tre kronor i LG Hockey games. Det tänker inte jag missa.