del 4:
Matchen som helhet såg ni säkert allihop via tv hemma, jag såg det mesta men ibland var det svårt när alla spanjor uttryckte sitt missnöje med domaren, vi hade riktigt bra platser i mitten, långt ner, rad 17, när väl straffen kom så gick det inte att se något alls, nästan, å efter straffen, ja ni kan ju tänka er vilken explosion som den medförde, hela läktaren där vi satt gungade, å jag menar verkligen gungade, golvet formligen sviktade, häftigt, sångerna avlöste varandra å nu fanns inget som kunde stoppa Atleti, de borde gjort minst 1 mål till, men jag var nöjd med segern, slutet var grymt nervöst då jag vet deras historia, stämningen går inte att beskrivas, jag tittar dagligen på video upp spelningen, som i stora drag blev kanon, känslan när domaren blåste av var enorm, kunde inte hålla tillbaka tårarna, vikten av vändning helgen förre går inte att beskriva, nu fixar vi det. Trycket på tunnelbanan hem var sagolik, det gick hyfsat snabbt att ta sig hem 2 timmar. Måndagen var dagen med de breda läpparna, vi bodde ju så nära Santioga B stadion, där området befolkades av många los blancos, men min röd/vit randiga tröja var stolt & glad liksom ägaren till den, flyget från Baracas 18:50 var lätt triumferande, DETTA VAR DEN SANNA GLÄDJEN från ett mkt lyckat besök i Madrid/Skogstorparen
