Lite snabbt:
Igarkväll 2100(lokal tid) sa spelades Copa MX finalen här i Cancun mellan hemmalaget Atlante och mitt Cruz Azul. Detta var min fjärde final live med Azul sedan flytten till Mexiko för 6 ar sedan och alla 3 innan bjöd pa nagra rejält tunga förluster.
Men... igar... Finalen gick direkt till straffar efter 90 mallösa minuter.
Teofilo Guttierez satte Azuls första. Kun JJ Corona i Azuls mal(även landslagets 1e malis) räddade Kikin Fonsecas straff och sedan bar det av... I slutändan hade vi 4-2 när Atlantes näste straffskytt stegade upp och... sköt i burgaveln.
Guldet till Azul!
Planinvasionen fPoljde och det är egentligen HÄR som min höjdpunkt skedde: Efter kramkalas med Teofilo, Torrado, Corona mfl, sa fick jag ÄNTLIGEN syn pa Perea mitt i den orkanliknande folksamlingen. Jag armbagade mig fram och, nästen helt utan röst, först kramade snubben och sedan skrek ut flera ars eufori gällande MIN Perea. Jag hann även berätta att jag nu följt hans karriär med lupp i 3 av hans 4 proffsklubbar. Mäktigt nog är dessa 3 lag klubbar som jag fPoljer och brinner för. Jag mottog det största och bredaste jävla leendet fran Turbo Perea och fick en sista rejäl kkram och ett "gracias chico!" innan 2 vakter snällt drog bort mig. Ett sista "te amo perea, te amo!" var det sista jag fick säga till min idol.
Det hela känns sa jävla enormt och som i helvete vad jag väntat pa det ögonblicket!
Nu har ännu en sak pa min bucket-list kryssats av ;)
Kung Perea - enorm, jordnära och snabb som ett Japanskt supertag.
