Fem spanska EM-matcher vi minns

Som rubriken lyder kommer här fem matcher som med spanska fotbollsögon sett har betytt något speciellt eller faktiskt – till och med allt.

”Den fyrtiofyraåriga förbannelsen är bruten, Spanien är mästare!”
Dessa ord skreks ut av Radiosportens Lasse Granqvist när slutsignalen ljöd på Ernst Happel Stadion i Wien den 29 juni 2008. Spanien hade slagit förhandsfavoriten Tyskland med 1-0 och tagit sin första medalj sedan EM-guldet 1964. Målet stod som ni säkert minns Fernando Torres för i den 33:e minuten.
Nej, det gick inte att hålla er på halster och liksom vänta med att skriva upp Spaniens EM-guld 2008 på denna komprimerade lista. Den, med facit i hand, är den kanske mest betydelsefulla matchen för spansk fotboll någonsin – och vad som skulle komma därefter.
För att ta fasta på Lasse Granqvists ord att förbanelsen var bruten, för så var det verkligen. Spanien hade en förlorarstämpel på sig. När det väl gällde så vek laget ner sig. Gång efter annan. Efter Torres mål skulle det bli något helt annat.
Spanien klev upp med en ny generation spelare, som många växt upp i en vinnarkultur. Detta speglade inte bara av sig i fotbollen. I Formel 1 klev Fernando Alonso upp på prispallen gång efter annan och Rafael Nadal blev världsetta i tennis. Basketlandslaget tog medalj i sex raka EM-mästerskap mellan 2009 och 2017 varav tre guld. Detta är bara tre exempel på vilken idrottsnation Spanien blev Efter 2008 vann som bekant La Roja VM-guld 2010 och ett nytt EM-guld 2012.
Vinnare föder vinnare heter det som bekant och det var inte bara i landslaget resultaten kom. Svallvågorna rann ner på klubblagsnivå där internationella titlar bärgades år efter år. Givet av de två giganterna Real Madrid och Barcelona då majoriteten av spelarna i landslaget kom därifrån.
Sedan EM-guldet 2008 har någon spansk klubb vunnit Champions League nio gånger (Real Madrid 6, Barcelona 3) och Europa League nio gånger (Sevilla 5, Atlético Madrid 3, Villarreal 1).
Så att EM-guldet 2008 blev starten på en ny era där Spanien dominerat den Europeiska fotbollen råder inga tvivel om.

EM-kval 2019: Sverige - Spanien 1-1
Rodrigo tystade Friends Arena när han i den 92:a minuten kvitterade mot Sverige och såg till att Spanien blev klara för EM 2020. Ok, det kanske var en sanning med modifikation. Men hans mål skapade guldläge då Spanien höll Sverige bakom sig med lika många poängs ledning och gjorde det i stort sett omöjligt för Spanien att missa EM.
Matchen var minnesvärd både för undertecknad då jag var på plats. Men även det stora intresset kring det spanska landslaget som skapades i Sverige då blågult inte bara delade kvalgrupp utan även drog “jämt” med giganterna från Iberiska halvön.
För Spaniens del fanns det mycket att ta med sig vidare. Framförallt avsaknaden av rena anfallsspelare, något som hängt med La Roja en längre tid. I flera matcher innan denna spelade Spanien en uppställning som mer kan beskrivas som 4-6-0 (bland annat i nästa match på listan). Anledningen till detta stavas såklart Tiki Taka som präglat den spanska fotbollen under större delen av 2010-talet. Possession och dominant mittfält med passningar som sällan gick fel gällde, tills någon av de offensivare mittfältarna fick för sig att sticka in på djupet för att komma till avslut.
Borta var fina anfallsspelare som Raúl, Morientes, Villa, Torres, Negredo och Llorente. (Jag har säkert glömt flera storspelare här. Kommentera gärna nedan: Vilken är den bästa spanska anfallaren på 2000-talet?)
Detta gjorde att anfallsspelare i klubblag som anammade Tiki Takan fick stå tillbaka under flera år, något som kan ha gjort att det är inte spanska anfallare som idag är de bästa inom fotbollen trots att alla förutsättningar i världen har funnits. (Undertecknads högst amatörmässiga analys)

Tillbaka till matchen lite kort ur en supporters perspektiv.
Uppladdning med käk och öl bland svenska supportrar (Friends var typ fullsatt).
In på arenan och platser i den svenska klacken.
Nationalsånger, jag kan sjunga med i båda ländernas versioner. “Lo lo lo lo lo lo lo” (som ni vet har den spanska nationalsången ingen text)
Rolig första halvlek med några fina chanser.
Den evige Marcus Berg gör 1-0.
Stort jubel på de svenska fansen, jag inkluderad.
Spännande avslutning på matchen med tryck från Spanien och några superchanser.
Rodrigo kvitterar i 92:a.
Inte lika mycket jubel. Jag jublade, det fick man höra.
Spanien typ klart för EM.
Sverige hade Rumänien och Färöarna kvar. Blev tvåa i gruppen.

EM-final 2012: Spanien - Italien 4-0
Historisk seger då Spanien blev den första nationen någonsin att försvara en EM-titel. Och på vilket sätt La Roja gjorde det på. Mot antagonisten Italien, Derby de la Medelhavet. Aldrig tidigare hade Spanien vunnit mot Gli Azzurri i ett mästerskap. Nu krossade Vicente del Bosques lag Cesare Prandelli dito.
David Silva, Jordi Alba, Fernando Torres och Juan Mata. Dessa fyra namn stod på Olympiastadion i Kievs resultattavla när matchen var slut. Stora siffror som inte riktigt speglade hela matchbilden. Men det är oviktigt, Spanien vann ett mästerskap för tredje gången i följd. Mellan dessa EM vann de även VM 2010 i Sydafrika som i förbifarten. Nej då, skämt och sido. VM-guldet är och kommer att vara det allra största inom spansk fotbollshistoria men nu handlar denna lista om EM så den får bero.
I detta mästerskap, som jag nämnde ovan, spelade La Roja med sitt 4-6-0 system. De fick mycket kritik för detta, både utifrån men även från inhemska supportar. Det är för tråkigt helt enkelt. Då kommer man till den klassiska teoretiska frågeställningen inom fotbollen – spela roligt eller spela effektivt för att vinna matcher? I detta fall går det inte att klaga på effektiviteten – och det defensiva arbetet som ingår i taktiken. Typ alla spelare på rätt sida boll.
Spanien gick genom hela mästerskapet med att bara släppa in en enda boll, mot just Italien i den första rundan av gruppspelet. Framåt gjorde de 12 mål, finalen inräknad såklart, och Fernando Torres plockade hem skytteligasegern med sina tre mål?! Lika många som Mario Gómez, Mario Balotelli, Mario Mandžukic, Cristiano Ronaldo och Alan Dzagoev gjorde.
Allt som allt visar Spanien att den där förbannelsen som alla pratade om är död, begraven, glömd och pissad på.

Fernando Torres jublar efter sitt mål mot Italien

EM 2021: Kroatien - Spanien 3-5
Åttondelsfinalmatchen mellan Kroatien och Spanien blev en riktig nagelbitare. Matchen spelades på parken i Köpenhamn, detta var det EM-slutspel som UEFA lyckades förstöra allt vad mästerskap stod för. Istället för en (eller ibland delat) värdnation spelades turneringen på femtioelva olika platser. Denna match spelades alltså i Danmark.
Som inledningen avslöjar hamnar denna match på listan för både underhållning och spänning. Kort och gott startade Spanien turneringen med att komma tvåa i gruppen efter Sverige. La Roja riskerade att inte ens bli tvåa i gruppen och ta sig vidare. Men i den sista omgången var det inget snack. Slovakien var tvunget att besegras och Spanien körde över dem med 5-0. Då åter till Kroatien matchen. Med målskörden i matchen innan hade Spanien fått fart i anfallet. Pedri öppnade målprotokollet med att göra självmål men sedan tryckte La Roja på och kontrollerade matchen. 0-1 blev till 3-1 och matchen var avgjord – trodde alla.
Med fem minuter kvar av ordinarie tid reducerade Mislav Oršic för Kroatien och på stopptid kvitterade Mario Pašalic. Matchen gick till förlängning där Spanien kunde avgöra med två mål på extratiden och ta sig vidare till kvartsfinal.
Spanien hade fem olika målgörare i denna match (ja, sex då om man räknar Pedris självmål), Pablo Sarabia, César Azpilicueta, Ferran Torres, Álvaro Morata och Mikel Oyarzabal stod för La Rojas mål.
Kuriosa: Spanien vann kvarten över Schweiz men förlorade sedan semifinalen mot Italien på straffar. Då det inte spelas bronsmatch i EM fick båda nationerna som förlorat semifinalerna brons trots att inget hade vunnits.

EM 1996: Spanien - England 0-0
Allt har inte varit guld och gröna skogar när det kommer till spansk landslagsfotboll. Det har vi redan varit inne på. Men oavsett resultat så minns man vissa matcher ändå. Alla känner nog igen känslan att gå från en match i vrede, sorg eller frustration.
Det tar oss till EM-kvartsfinalen mot hemmanationen England på Wembley 1996. Matchen är ingen fröjd att se på och slutar 0-0. Även efter förlängningen så den gick till straffar. Och här tändes hoppet för de spanska fansen. Ni vet Englands historia i mästerskap, åkte alltid ut på straffar. Så här fanns redan då ett läge att bryta den förbannelse vi har varit inne på. Men icke.
England satte alla sina (4) straffar och ingen engelsk spelare blev syndabock och därefter förevigt hånad som vissa spelare blivit genom åren.
Spanien då? Nej, ikonerna Hierro och Nadal brände varsin straff och La Roja var utslaget.
Det sätter även punkt på denna lista av matcher vi minns. Glöm nu inte att kommentera nedan vilken tycker du är den bästa spanska anfallaren på 2000-talet? (Det kan ju ge material till en liknande lista fast med spelare)