Det luktar spansk repris, eller?
Ni har hört historien förut. Spanien går till mästerskapet, ofta som etta, briljerar i gruppspelet (eller tar sig vidare åtminstone). Förväntningarna trissas upp rejält och när det väl bränner till i slutspelsfasen blir det platt fall och pannkaka.
Spanien är klar gruppetta och nyligen blev Italien klara som motståndare i kvartsfinalen. En mardrömsmotståndare för Spanien i normala fall med den organiserade defensiven och den spektakulära spjutspetsformationen på mittfältet. Men faktum är att det är mycket som nu faktiskt talar för att Spanien överlever kvartsfinalen även om det är självaste världsmästarna som skall stå för motståndet.
Rodrigo nämnde det i bloggen och jag kan bara instämma. Läget är nog det mest gynnsamma på väldigt länge för Spanien. Men som alltid med detta lag och denna nation är det också just det faktumet som talar allra mest emot dem. Men…Pirlo borta och Gattuso borta – spelarna som hela det italienska mittfältsspelet vilar på. Åtminstone den förstnämnde. Vem skall ersätta? Ambrosini är väl fullgod för Gattuso men jag tvivlar på om Aquilani klarar ersätta Pirlo i en EM-kvartsfinal. Än är han nog lite ung för det. Men Donadoni kanske hittar en annan lösning på detta, för italienarna, minst sagt prekära problem.
För mig som älskar spansk fotboll och se La Selección lira boll, måste jag ändå påstå att det är något som gnager inför detta möte. Det är givetvis oro som gnager. Nu när vi har läget känns det också rent ut sagt för jävligt om det inte skulle gå vägen.
Spanien förmådde inte riktigt spräcka Sverige på ett så övertygande sätt som man gjorde i EM-kvalet hemma i Madrid i höstas. För mig var det ett svaghetstecken på det spanska lagets slagkraftighet. Det är förvisso skillnad på att spela hemma i ett kval och att spela på neutral plan i ett mästerskap, men Sverige i all ära…skall Spanien klara vinna mästerskapet behöver man nog höja sig ytterligare ett snäpp.
Nu kanske jag var lite för hård mot Sverige, så jag tar halvt om halvt tillbaka det där. Sverige är ändå ett bra lag, med betoning på det sista. Det är Italien också! Det var just den biten man vann VM på för två år sedan, och efter att ha sett laget Italien på nytt skörda framgång mot Frankrike känns det som om det trots allt kan komma att bli en upprepning på Frankrikes bedrift, för Italien, kring sekelskiftet då man först vann VM och sedan tog hem EM. Jag är orolig…
Kommer det spanska försvaret, som så ofta ligger högt och stöter och pressar, att klara hålla ihop linjerna mot ett lurigt, smart och finurligt Italien? Kommer…
ÄSCH! Vi lägger ned den där oron. Spanien har spelare som är minst lika heta som Italiens motsvarigheter på alla positioner. Okej, Buffon kanske får bli undantaget. Men man behöver inte heller klara sig utan några av sina fixstjärnor om nu inte någon elak skada kommer på besök i veckan. Så i kvartsfinalen kommer vi få se Torres och Villa springa ut och in genom det italienska försvaret, elegant framspelade från någon av Spaniens alla bolltrollare och passningsgenier på mittfältet. Välj och vraka; Iniesta, Silva, Xavi, Fabregas, Xabi Alonso, Senna.
Spanien vinner…nej Italien är nog för starka
Kanske om Spanien får en bra start,
om inte Italien hittar något taktiskt genidrag,
och så har ju Italien rutinen...
Å andra sidan....och så vidare.
Till dess att matchen spelas kommer jag troligen att fortsätta denna ambivalenta känsloresa.
