Fuera de juego
Denna vecka avhandlas media och såklart landslaget
Deltagare:
Robert Johansson, Redaktör Spanien
Nina Ljung Fredman, Krönikör Spanien
Chris Härenstam, SVT
Erik Niva, Aftonbladet
På vilket sätt skiljer sig mediabevakningen av fotboll mellan Spanien och Sverige? Alltså skillnaden mellan hur man rapporterar om La Liga i Spanien mot för hur Allsvenskan gestaltas i Sverige?
Robert:
– På det stora hela är ju Spanien så mycket mer. Dels för att ligan är bättre och dels för att landet är större. I Spanien finns ju flera dagstidningar som enbart skriver om fotboll. Marca, AS, El mundo deportivo och Sport har alla ett visst fokus men alla har också en avdelning för varje ligalag där senaste nytt alltid står.
Likadant med tv så finns det utmärkta program liknande El día despues där senaste omgången alltid analyseras in i minsta detalj. Och sen ska vi inte glömma alla satirprogram med dockor och liknande som görs i humorsyfte.
I Sverige försöker kvällstidningarna så gott det går men jag tycker det saknas mycket. Kanske för att ligan inte är stark nog. Exempelvis läggs ofta fokus på en händelse och en spelare och sen kompletteras det med smånotiser och en divisionstabell. Till det kommer också stort fokus på de stora ligorna i Europa och det är kanske också där det stora intresset finns...
Nina:
– Jag återknyter till vad Robert säger ovan. Intresset för Allsvenskan i Sverige är inte tillnämnes lika stort som intresset för La Liga är i Spanien. Och i takt med att intresset för Allsvenskan krymper här, vilket det gör, ökar media sin bevakning av de utländska ligorna i den mån det är möjligt. Naturligtvis gör de det.
Jag ser på Aftonbladet, hur man börjar passa in mer Europainriktade fotbollsbloggar; tänker på Nivas, Banks och Wegerups Europa Calling. Det här tar indirekt fokus från Sverige, utan att önska göra det.
I och med det att världen blir mindre och möjligheterna att leva utanför det egna landet utan att flytta blir fler kan man inte låta sig förvånas alltför mycket då kraven på kvalitet höjs, vi har inte den kvaliteten i Sverige som finns i till exempel Spanien. Vill minnas att någon för ett par veckor sedan ställde sig frågan - och han var ärlig i sitt spekulerande - om varför det inte kommer 80-90 000 åskådare och ser Dif- Hammarby, så som det gör i matcher mellan Chelsea och Man United.
Med kabelteve och Internet kan vi välja att se på fotboll som är bra mycket bättre än den som spelas utanför dörren, att vi väljer är inte så märkligt. Givetvis ökar vårt intresse för det vi tittar på liksom det krymper inför det vi inte ser. Och det splittrar medierna i landet, naturligtvis.
De vet att vi vill läsa om Spanien, England, Italien, inte nödvändigtvis i den ordningen. Samtidigt som de vill främja och bibehålla fokus på det som händer inom våra gränser, vilket inte är ologiskt.
I Spanien har man inte det problemet. Där spelar man redan den finaste fotbollen, intresset för egna ligan är enormt och man är inte alls så benägen om att titta utomlands, befolkningsantalet är Sverige överlägset och där med resurserna. Proportionerna är inte jämna nog för att en rättvis jämförelse ska kunna dras här; varken jag eller Robert är spanjorer, se vart vi väljer att rikta vårt huvudsakliga fokus.
På ett litet plan närmar vi oss dock varandra. Lokalpressen. Jag jämför Norrköpings Tidningar med El Periodico de Aragon och finner att bevakningen av de lokala lagen är ungefär densamma. NT har råkoll på IFK Norrköping, lite mindre fokus på Sylvia och Sleipner. Visst lämnas lite utrymme åt Allsvenskan, men det är sällan mer än notiser.
El Periodico de Aragon har superfokus på Zaragoza, och bevakar lillebror S.D Huesca ganska duktigt, men rapporteringen kring lag som Betis, Deportivo och Valencia, även Real Madrid och Barcelona, lämnar sällan notisspalten.
Chris:
– Det skiljer inte så mycket, men ett par detaljer finns det som är värda att ta upp. Det bor ca 5 gånger mer människor i Spanien jämfört med Sverige. Det innebär att fotbollen som är den största sporten bevakas av ännu fler journalister. Det gör att det finns mer att läsa om kring sporten. Tex finns det fler renodlade sporttidningar i Spanien. Det gör vidare det svårare för journalisterna att komma nära spelare och lag. I Allsvenskan har jag inga problem som kommentator att komma in i flera lags omklädningsrum efter matcherna. Det är nästan omöjligt i Spanien. En annan detalj är att många som jobbar med fotbollen både i Spanien och Sverige håller på något lag i högsta serien. Det gör inte jag.
Erik:
– Ja, alltså... Den skiljer ju sig så till vida att Allsvenskan är vår egen, lokala liga – den som engagerar särklassigt flest människor här – medan den spanska ligan är just den spanska ligan. Följden blir ju ofrånkomligen att den allsvenska bevakningen blir mångdubbelt större, bredare, djupare – allt det där. Men förutom det uppenbara vet jag inte om det finns några betydelsefulla strukturella skillnader.
Hur, om något, skulle du vilja ändra den spanska ligans uppmärksamhet i Sverige? Något annat sätt att rapportera eller förmedla ligan? Sända fler matcher, få mer utrymme i tidningar och så vidare?
Robert:
– Klart jag skulle vilja ser mer fokus på Spanien men ska man se realistiskt sett på det så får ligan kanske den uppmärksamhet den ska ha i Sverige. I en perfekt värld skulle vi ha mer av allt men La Liga kommer alltid ligga trea i ordningen efter Premier Leauge och Serie A sett till intresset i Sverige just nu. Att TV4 lyckas visa så pass många matcher som de trots allt gör är bra. Skitsamma att det görs från en studio i Stockholm och ibland fördröja på grund av reklam.
Den största delen till framskridning ser jag istället på en sida som svenskafans. Här finns inga begränsningar och vi kan egentligen göra vad vi vill. Det allra bästa konkurrensmässigt sett vore att ha folk på plats i olika spanska städer och göra FANTV-klipp efter matcherna likt det som svenskafans redan gör med Allsvenskan.
Nina:
– Att försöka vara förmedlare av information i ett samhälle som svämmar över av just det är lika otacksamt som befängt.Väldigt få människor i det upplysta Sverige sitter på nålar och inväntar morgondagens tidning för att läsa om vad som hänt idag.
Vi går in på Internet Där har förmodligen minst fem källor mer eller mindre beroende av varandra skildrat vad händelse det än må gälla.Självklart ligger sajter som SvenskaFans bra till här. Vi har bevakning på de flesta lagen i Primera och i alla fall några i Segunda, vi har ambitiösa och insatta skribenter som i de flesta fall är skickliga på att uppdatera.
Där ligger vi långt före.
Att för teve och papperstidningar försöka satsa på nyhetsrapportering för att få tillbaka de man tappar är alltså ganska lönlöst. Vad de däremot kan göra är att arbeta vidare på bra inslag, längre [friare] reportage om viktiga händelser, krönikor, intervjuer.
Vi får alldeles för lite bra reportage om Spanien. Nämn ett som är värt sin tid!
Utan att ämna ta någonting ifrån TV4 nu [visst, de har sina fläckar] så tror jag att man tappade en del tittare då man flyttade alla La Liga-sändningar till TV4 Sport, en kanal som innehas av färre tevetittare än tidigare TV4 Plus.
Personligen är jag kanalen tacksam för de sändningar de har; att ha som ambition att sända fem spanska matcher i veckan i landet Sverige är minst sagt generöst. Men. Jag har TV4 Sport.Hur många är ni inte som dels mailat, dels skrivit i forumet om hur ni blvit berövade er del spansk ligafotboll sedan man skiftade där? Ett antal.
Att man sedan tagit bort studiosändningar innan match och i paus kan vi bara beklaga.
Vad tidningar och TV borde satsa på - enligt mig- är alltså inte nyhetsrapportering, utan friare reportage, krönikor, intervjuer.
Chris:
– Det bästa för den spanska fotbollen skulle vara om den sändes i Sveriges Television av den enkla anledningen att det där finns flest tittare.
Erik:
– I frågan om hönan och ägget så tror jag för en gångs skull att det är ganska enkelt att peka ut vad som är vad. Det kommer att skrivas och visas mer spansk fotboll i Sverige om a+b+c)någon svensk storspelare flyttar till och lyckas i Spanien, d)fler riktiga världsnamn typ Cristiano Ronaldo hamnar i La Liga, d)om de spanska lagen börjar vinna Champions League igen. Jag tror att det är de mekanismerna som kan förändra omfattningen på den spanska ligabevakningen hos de stora, breda medierna på någorlunda kort sikt – men sedan finns ju såklart alltid de smala specialistmedierna som SvenskaFans, som mycket oftare kan gå klart djupare för betydligt färre.
Spanien har inte förlorat en match på snart två (detta skrivs före Belgien) och har snart en fot i Sydafrika. Hur långt kan detta räcka egentligen? Är Spanien ett lag som kan vinna VM och framförallt, är La Roja bäst i världen just nu?
Robert:
– Att vinna VM är något helt annat än EM. Till att början måste man vinna en match mer ön i ett EM plus att de allra bästa från främst Sydamerika är med. Viljan, kunskapen och möjligheten att vinna VM finns utan tvekan men spanjorerna måste också ha ödet på sin sida.
Därför nöjer jag mig med att säga att Spanien just nu spelar den mest underhållande och framgångsrikaste fotbollen och därför, just nu, är bäst i världen. Utan tvekan!
Nina:
– Jag måste få börja med att betona hur dumt jag tycker det är att mäta landskampsvinster/förluster i år. Visst hade vi en stor turnering i somras, ändock är antalet spelade matcher inte alltför många, och kvaliteten på motståndet går att ifrågasätta.
Spanska ligan är världens bästa, de flesta spanska landslagsspelare spelar i denna den bästa ligan. Att kvaliteten är hög när man lyckas överbrygga de mer regionalpolitiska avstånd som i vissa fall förekommer är alltså inte förvånande.
Men släpp Spanien lös i Sydamerika, i Afrika, där motstånden är helt andra, tempot helt annat och jag lovar att de inte skulle stå obesegrade i ytterligare två år. Att vinna över Estland, Sverige och Lichtenstein är inget som creddar alltför mycket, som man ska vara överstursk för att man lyckats med. Utan ambition att ta glansen från en del mattare landslag har Spaniens enda -riktiga- motstånd varit Italien (som avgjordes på straffar) och Tyskland. Att vinna två stormatcher är bra, visst. Det gjorde Real Madrid två gånger (El Clasico, då) förra säsongen och inte är de bäst i världen för det.
Överlag tror jag inte på bäst i världen. Inte så länge inte alla spelar med samma förutsättningar, och de gör de inte.
Att däremot ha de bästa - eller bland de bästa - förutsättningarna, är inte alls detsamma.
(Vill de vinna VM måste de ta med Sergio García igen, det är vi redan överens om.)
Chris:
– Ja, Spanien är just nu det bästa fotbollslandet i världen, MEN dagsform, skador och flera andra faktorer gör att det är omöjligt att sia om hur det kommer att gå för Spanien i VM, för dit kommer landet garanterat. Det är naturligtvis ingen nackdel för Spanien att man vunnit EM. Laget har därmed skapat en vinnarkultur som inte får underskattas.
Erik:
– Absolut, ja. Spanien kan givetvis vinna VM, och utmanas egentligen bara av Argentina om titeln som världens just nu bästa lag. De är i rätt ålder, har kvar hungern, utvecklas i rätt riktning – ja vafan, allt talar egentligen för dem.
Rekord efter rekord slås av La Selección som nu lever på en sanslös framgångsvåg. Visst är laget Europamästare men hur kommer det sig att rekord som att hålla nolla längst, mest mål i landslaget och flest landskamper är på väg/har slagits i samma andetag?
Robert:
– Enkelt. Detta har jag tidigare gått in på en del. Tidigare förbundskaptener har ändrat friskt i de spanska uttagningarna och bytt ut en hel del spelare mellan samlingarna.
Men enda sedan Luis Aragonés tillträdde så har en viss stomme spelats in. Och med det har nu ett lag byggts, det bästa i sitt slag. Med den kontinuiteten det innebär och som del Bosque nu fortsätter satsa på så innebär det att i stort sett samma spelare spelar varje match. Därför ökar chanserna att de spanska rekorden slås. Svårare än så är det inte..
Nina:
– Jag får ännu en gång återknyta till vad Robert säger ovan, jag gör det för att slippa dra valsen en gång till, för det han säger är sant. Aragones skapade ett lag och det laget blev ett bra sådant. Vidare.Framgång föder framgång, framgång bygger självförtroende och skapar glädje i laget, vilja att kämpa för ett tag, och sedan mattas den då man börjar ta det för givet. En naturlig psykologisk utveckling.
Det är roligt att spela i ett lag som vinner, har man roligt när man spelar blir det man uträttar med största sannolikhet lite mer levande. Och levande är alltid bra, det är alla med på.
Lyckas man etsa ihop en grupp till ett lag så spelar de fram och upp varandra, att man på vägen lämnar en och annan milstolpe bakom sig är självklart, gjorde man det inte skulle man utvecklas bakåt eller stå still. Och det är det svårt att göra då man inte förlorar.
Chris:
– Bra kemi i gruppen, rätt spelare på rätt position, en förbundskapten som stått på sig trots motvind och fått laget med sig, bra form på nyckelspelare är några av anledningarna till framgångarna. Till sist: Spanien spelar dessutom både snabbare och smartare nu jämfört med tidigare upplagor.
Erik:
– Framgång föder rekord, i grunden är det väl så enkelt. Casillas håller nollan längst för att han är Casillas, och för att Spaniens motståndare oftast inte får låna bollen tillräckligt länge för att skapa några chanser. Sedan vet jag väl inte... Om jag fattar frågan rätt härifrån Georgien berör de andra två aspekterna mest Raúl?! Villa passar ju visserligen på att ösa in mål, men även om han mycket väl kan passera Hierro snart kommer det ju ta flera år innan han sedan kan hota Raúl. Och flest landskamper... Jag tror väl att det är troligare att Casillas gör 40 landskamper till än att Raúl gör ytterligare 25, men även där kommer det ju ta flera år innan rekordet faktiskt blir slaget.
Hasta la vista!
