Tyskland
2023-09-07 14:01
Klubbmärken i Regionalliga Nordost Del 6: BFC Dynamo
I Regionalliga Nordost finns gott om klubbar med klubbmärken från en svunnen tid. Andra klubbar har bestämt sig för helt nya identiteter efter murens fall. I den här artikelserien tar vi oss en närmare titt på alla klubbmärken i ligan. Idag har turen kommit till BFC Dynamo.
Karl Fagrenius
.
BFC Dynamo
I mitten på 60-talet beslöt man i DDR att göra om strukturen i flera klubbar. Man ansåg att det skulle bli lättare att utveckla DDR-fotbollen om man hade rena fotbollsklubbar som slapp att konkurrera med andra idrotter i en förening.
I den processen grundades den 15 januari 1966 BFC (Berliner Fussball Club Dynamo).
Ofta benämns BFC Dynamo som ”Dynamo Berlin” vilket är fel om man är lite petig. Precis som det är fel att kalla Hertha (Berliner Sport-Club) för Hertha Berlin.
Det finns dock en avgörande skillnad. Eftersom BFC Dynamo under decennier hette SC Dynamo Berlin är det ingen som tycker det låter konstigt med ”Dynamo Berlin” idag.
Med Hertha är det ju annorlunda eftersom Hertha alltid hetat Hertha. I mina öron låter ”Hertha Berlin” fel medan ”Dynamo Berlin” faller sig naturligt att kalla BFC Dynamo för.
Rötterna till BFC Dynamo hittar vi i SG Volkspolizei Berlin som grundades 1949. Fyra år senare, 1953, gick SG Volkspolizei Potsdam upp i klubben och man bytte nu namn till SG Dynamo Berlin.
Observera alltså att redan från början ligger klubbens rötter hos polisen eller om man så vill hos statsmakten.
Eftersom alla lag med förnamnet Dynamo tillhörde Sportvereinigung der inneren Sicherheitsorgane kunde man smidigt lotsa över en handfull spelare från framgångsrika Dynamo Dresden.
Detta för att äntligen få ett konkurrenskraftigt lag från huvudstaden, från Öst-Berlin, i högsta serien.
1954 tog sig SG Dynamo Berlin upp till DDR Oberliga. Nu bytte man namn till SC (Sport-Club) Dynamo Berlin, ett namn man skulle komma att behålla fram till 1966.
Första säsongen i DDR Oberliga slutade Dynaom sjua vilket var en framgång, särskilt som man lyckades placera sig före den andra Berlinklubben, armélaget ASK (Armésportklub) Vorwärts Berlin.
Första triumfen för Dynamo Berlin kom 1959 då man i cupfinalen besegrade SC Wismut Karl-Marx-Stadt. Finalen spelades märkligt nog i december och lockade 20.000 till Heinz-Steyer-Stadion i Dresden.
Det skulle bli en final till eftersom matchen slutade 0 – 0 och man inte kände till finesser som förlängning och straffsparkstävling.
Omspelsmatchen spelades på Bruno-Plache-Stadion i Leipzig inför 8.000 och där vann till slut Dynamo med 3 – 2.
När BFC Dynamo så småningom bildades träder en herre in på scen som klubben från och med nu ständigt kommer att förknippas med – Stasichefen Erich Mielke.
Vad var Stasi för någon? Stasi var den vedertagna förkortningen för Ministerium für Staatssicherheit.
Stasi bildades 1950 med sovjetisk modell som förebild. Det som är speciellt med Stasi jämfört med andra säkerhetsorganisationer är antalet inofficiella medarbetare som var högre än i något annat land, det vill säga antallet inoffficella mearbetare per invånare. I DDR hade Stasi til slut 189.000 inofficiella medarbetare. Människor som observerar och rapporterar vad människor i deras närhet gör och säger. Det kan vara på arbetsplatsen, i idrottsföreningen, på krogen, i kompisgänget eller i den egna familjen.
Detta gjorde så klart Stasi till östblockets mest effektiva och mäktigaste säkerhetstjänst. Det var Stasi som såg till att människor med avvikande åsikter uppspårades och sattes i fängelse, att människor som misstänktes eller hade konstateras var kritiska mot systemet bestraffades på ett eller annat sätt. Det kunde innebära att man inte fick sin ansökan om att få besöka släktingar i väst beviljad, det kunde innebära att du trots att du var kvalificerad inte kunde studera det du ville eller att dina barn inte fick studera det de ville.
Kort sagt och sammanfattande kan man säga att Stasi utsatte väldigt många DDR-medborgare för väldigt mycket obehag och Stasi bär ansvaret för tusentals olyckliga öden.
Att chefen för denna organisation blev hatad, i mångas ögon djävulen själv, är inte så konstigt. Erich Mielke var Stasichef från 1957 fram till murens fall 1989.
Mielke byggde upp Stasi till att från början ha haft 13.000 anställda till 81.000 anställda 1989.
Erich Mielke var en cyniker, en skrupellös maktmänniska som från början av sin karriär fram till sin död ansåg att han handlade riktigt i det att han försvarade DDR:s säkerhet och i förlängningen existens.
Ett citat om muren och hur man hindrar människor att fly säger en del om vem Erich Mielke var:
„Ich will euch überhaupt mal etwas sagen, Genossen, wenn man schon schießt, dann muss man dat so machen, dass nicht der Betreffende da noch bei wegkommt, sondern dann muss er eben dableiben bei uns. Ja, so ist die Sache. Wat is denn das: 70 Schuss loszuballern, und der rennt nach drüben und die machen ’ne Riesenkampagne.“
”Jag vil säga er en sak, kamrater, om man nu skjuter så måste man göra det så att den som träffas inte kan sticka, utan blir kvar hos oss. Ja, så ligger det till.
Jag menar, hur ska det se ut, skicka iväg 70 skott och han lyckas ändå springa över till väst och sen sätter de igång en jättekampanj”.
Redan 1966 blev Erich Mielke hedersordförande i BFC Dynamo. I DDR fruktade alla och väldigt många hatade så klart Stasi som ju på många sätt stod symboliserade, var själva ondskan.
Därför var BFC Dynamo redan från början aldrig de breda massornas klubb. Tvärtom – Dynamo var synonymt med DDR:s maktelit.
BFC Dynamo skulle göras till DDR:s främsta fotbollsklubb och landets stolthet utomlands.
I DDR förekom visserligen övergångar från spelare till andra klubbar på det viset vi gör idag där man säljer och köper. Men de största spelarna ”delegerades” från en klubb till en annan.
Eftersom BFC Dynamo hade självaste makten i ryggen var man snart den mest gynnade klubben. Dynamo kom mer och mer att plocka russinen ur kakan – fram tills att man var överlägset bäst.
Från 1979 och fram till 1988 vann BFC Dynamo DDR Oberliga tio år i rad. Ibland sägs det lite vårdslöst att Dynamo fick alla matcher med sig eftersom domare, funktionärer och motståndare var mutade.
Det är en för billig förklaring. Det ligger visserligen i sakens natur att fotbollen i diktaturen DDR såklart var osund och orättvis på många sätt. Absolut var det så.
Men Dynamo behövde inga köpta motståndare eller mutade domare. Nej, man hade ju redan sett till att få landets bästa fotbollsspelare till sig. BFC Dynamo var på 80-talet helt enkelt ett fruktansvärt bra fotbollslag.
Märkligt nog kom man aldrig längre än till kvartsfinal i Europacupen. 1983/84 blev bästa europeiska säsongen i Dynamos historia. Här åkte man ut i kvartsfinalen mot AS Roma.
En oerhört prestigefylld match spelade Dynamo i första omgången av Europacupen säsongen 1988/89. I första omgången lottades man mot Werder Bremen.
Match mot storebror och klassfienden i väst!
Första matchen inför 20.000 på Fiedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark vann Dynamo med 3 – 0. Målskyttar bland andra Thomas Doll och Andreas Thom.
Nu var de nöjda, gubbarna (för det var uteslutande gubbar) i Öst-Berlin. Storseger mot kapitalisterna från väst smakade mumma.
Returen i Bremen skulle bli en formsak. Bara drygt 20.000 orkade ta sig till Weserstadion. Det var ju ändå kört. Eller? Nej, inte alls skulle det visa sig. Werders tränare Otto Rehhagel lyckades motivera sina spelare så till den grad att man sedan gick ut och bara körde över. Dynamo med 5 - 0. Målskyttar för Werder bland andra Karl-Heinz Riedle och Thomas Schaaf.
En seger för kapitalismen? Oh ja, oh JA, skulle det visa sig. Werders manager Willi Lemke, på ytan socialdemokrat, inuti en sjuhelvetes affärsman, bjöd helt enkelt ut alla Dynamospelare på shoppingrunda i Bremen där han utlovade en, som han uttryckte det, rejäl Werder-rabatt.
Och så bar det sig inte bättre än att pojkarna i DDR-regimens skrytlag shoppade tv-apparater, mikrovågsugnar och Sony walkmans i månglarnas kapitalisttempel.
Efteråt har Thomas Doll (då Dynamo, senare HSV, Lazio, Eintrahct Frankfurt, tyska landslaget) berättat att det blev väldigt svårt att koncentrera sig på matchen. ”Vi tänkte ju mer på allt vi hade köpt och hur vi skulle få hem det än på själva matchen” minns Doll.
Förlusten mot Werder blev Dynamos sista match i Europacupen, den cup som så småningom skulle byta namn till Champions League.
På tal om att byta namn, efter murens fall och DDR-regimens kollaps fanns det inga gamla strukturer kvar som bar upp BFC Dynamo. I en tid då man med liv och lust slängde allt som hade med kommunismen att göra på historien sophög, bytte klubben namn till FC Berlin.
Sista säsongen DDR Oberliga spelades slutade Dynamo bara på 11:e plats vilket var en smärre katastrof. Bara de sex främsta lagen kvalificerade sig för Bundesliga (2 lag) och 2. Bundesliga (4 lag).
FC Berlin fick spela Regionalliga vilket på den tiden var detsamma som division 3.
Så småningom åkte man ner så långt som till division 5 där man tillbringade sex säsonger. Sedan 2014 är man tillbaka i Regionalliga.
Efter att fansen aldrig kunnat identifiera sig med det tama och intetsägande ”FC Berlin” röstade man på årsmötet 1999 igenom en återgång till namnet BFC Dynamo.
Däremot hade man inte rättigheterna till det gamla klubbmärket. Det kom att dröja ända fram till i år - 2023 – innan klubben fick rättigheterna till gamla klubbmärket.
Den här säsongen har gamla klubbmärket ersatt märket med den berlinska björnen på ett vinrött och vitt fält.
BFC Dynamo spelar sina hemmamatcher på Sportforum Hohenschönhausen vilket är ett stort idrottskomplex på 35 anläggningar.
Fotbollsstadion är luggsliten och inte godkänd för spel i 3.LIga om Dynaom skulle ta sig dit.
I ett skuldsatt Berlin där massor av klubbar skriker efter att få bättre anläggningar har en modernisering av Sportforum Hohenschönhausen inte prioriterats.
Istället lär Dynamo om man skulle ta sig uppåt i ligasystemet få spela på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark som visserligen uppfyller kraven för 3. Liga men som är en tämligen själlös friidrottstadion.
Fotbollstadion på Sportforum Hohenschönhausen har en kapacitet på 12.400 platser men får av säkerhetsskäl inte ta in mer än 7.800 åskådare.
Säkerhetsskäl innebär helt enkelt att arenan bedöms i för dåligt skick för att ta in fler åskådare.
Bara en liten del av huvudläktaren har tak, övriga platser inte.
Förra säsongen hade Dynamo ett hemmasnitt på 1.805 åskådare.
Historiska klubbmärken
Föregångaren SG Volkspolizei Berlin.
SC Dynamo Berlin, 1954 till 1966.
Efter återförenigen bytte man namn till FC Berlin, tidig version av det klubbmärket.
Efter återföreningne bytte man namn till FC Berlin, senare version av det klubbmärket.
Efter att återtagit namnen BFC Dynamo men saknade rättigheter till klubbmärket från 1966.
Berlins flagga med stadens symbol björnen.
Klubbmärket
Märket med traditionell form, BFC i kraftiga röda bokstäver med gul rand. ”D” som i Dynamo i vitt på vinröd sköld. En gyllene bladkrans omger vapnet med dess vita botten.
Jag tycket att klubbmärket utstrålar pampighet. Den vita botten på vapnet bidrar till det intrycket liksom den vackra bladkransen. D-et på vinröd botten, ett klubbmärke i klubbmärket om man så vill är elegant.
Stilrent klassiskt D i vitt på vinröd botten ger ett högtidligt uttryck. Bokstäverna BFC som på en gång är både lekfulla med sina starka färger rött och gult och imponerande då de tar sådan plats.
Märket är ovanlig på det viset att man blandat vinrött och vitt (Dynamos färger var och är) vinrött och vitt) med kraftigt rött och gult i bokstäverna ”BFC”.
Det får klubbmärket att bli mindre högtidligt och ger det ett lite lekfullt intryck samtidigt som det bidrar till ett pampigt utryck med sin kraftiga, framträdande form.
Säsongen 2023/24 har Dynamo inlett med tre segrar, två oavgjorda och en förlust på de sex första omgångarna i Regionalliga Nordost. I senaste hemmamatchen slog man FC Carl Zeiss Jena med 2 – 1 inför 2.699 åskådare.
De senaste dagrarna har varit oroliga då cheftränare Heiner Backhaus enligt uppgift förhandlat med Alemannia Aachen som stod utan tränare.
Då Dynamos ansvariga fick reda på detta beslöt man sig efter ett par dagar för att ge Backhaus sparken.
”Hans agerande har skadat klubben” säger Dynamos sportchef Angelo Vier
BFC Dynamo har idag knappt 1.000 medlemmar.
I del 7: VSG Altglienicke
I mitten på 60-talet beslöt man i DDR att göra om strukturen i flera klubbar. Man ansåg att det skulle bli lättare att utveckla DDR-fotbollen om man hade rena fotbollsklubbar som slapp att konkurrera med andra idrotter i en förening.
I den processen grundades den 15 januari 1966 BFC (Berliner Fussball Club Dynamo).
Ofta benämns BFC Dynamo som ”Dynamo Berlin” vilket är fel om man är lite petig. Precis som det är fel att kalla Hertha (Berliner Sport-Club) för Hertha Berlin.
Det finns dock en avgörande skillnad. Eftersom BFC Dynamo under decennier hette SC Dynamo Berlin är det ingen som tycker det låter konstigt med ”Dynamo Berlin” idag.
Med Hertha är det ju annorlunda eftersom Hertha alltid hetat Hertha. I mina öron låter ”Hertha Berlin” fel medan ”Dynamo Berlin” faller sig naturligt att kalla BFC Dynamo för.
Rötterna till BFC Dynamo hittar vi i SG Volkspolizei Berlin som grundades 1949. Fyra år senare, 1953, gick SG Volkspolizei Potsdam upp i klubben och man bytte nu namn till SG Dynamo Berlin.
Observera alltså att redan från början ligger klubbens rötter hos polisen eller om man så vill hos statsmakten.
Eftersom alla lag med förnamnet Dynamo tillhörde Sportvereinigung der inneren Sicherheitsorgane kunde man smidigt lotsa över en handfull spelare från framgångsrika Dynamo Dresden.
Detta för att äntligen få ett konkurrenskraftigt lag från huvudstaden, från Öst-Berlin, i högsta serien.
1954 tog sig SG Dynamo Berlin upp till DDR Oberliga. Nu bytte man namn till SC (Sport-Club) Dynamo Berlin, ett namn man skulle komma att behålla fram till 1966.
Första säsongen i DDR Oberliga slutade Dynaom sjua vilket var en framgång, särskilt som man lyckades placera sig före den andra Berlinklubben, armélaget ASK (Armésportklub) Vorwärts Berlin.
Första triumfen för Dynamo Berlin kom 1959 då man i cupfinalen besegrade SC Wismut Karl-Marx-Stadt. Finalen spelades märkligt nog i december och lockade 20.000 till Heinz-Steyer-Stadion i Dresden.
Det skulle bli en final till eftersom matchen slutade 0 – 0 och man inte kände till finesser som förlängning och straffsparkstävling.
Omspelsmatchen spelades på Bruno-Plache-Stadion i Leipzig inför 8.000 och där vann till slut Dynamo med 3 – 2.
När BFC Dynamo så småningom bildades träder en herre in på scen som klubben från och med nu ständigt kommer att förknippas med – Stasichefen Erich Mielke.
Vad var Stasi för någon? Stasi var den vedertagna förkortningen för Ministerium für Staatssicherheit.
Stasi bildades 1950 med sovjetisk modell som förebild. Det som är speciellt med Stasi jämfört med andra säkerhetsorganisationer är antalet inofficiella medarbetare som var högre än i något annat land, det vill säga antallet inoffficella mearbetare per invånare. I DDR hade Stasi til slut 189.000 inofficiella medarbetare. Människor som observerar och rapporterar vad människor i deras närhet gör och säger. Det kan vara på arbetsplatsen, i idrottsföreningen, på krogen, i kompisgänget eller i den egna familjen.
Detta gjorde så klart Stasi till östblockets mest effektiva och mäktigaste säkerhetstjänst. Det var Stasi som såg till att människor med avvikande åsikter uppspårades och sattes i fängelse, att människor som misstänktes eller hade konstateras var kritiska mot systemet bestraffades på ett eller annat sätt. Det kunde innebära att man inte fick sin ansökan om att få besöka släktingar i väst beviljad, det kunde innebära att du trots att du var kvalificerad inte kunde studera det du ville eller att dina barn inte fick studera det de ville.
Kort sagt och sammanfattande kan man säga att Stasi utsatte väldigt många DDR-medborgare för väldigt mycket obehag och Stasi bär ansvaret för tusentals olyckliga öden.
Att chefen för denna organisation blev hatad, i mångas ögon djävulen själv, är inte så konstigt. Erich Mielke var Stasichef från 1957 fram till murens fall 1989.
Mielke byggde upp Stasi till att från början ha haft 13.000 anställda till 81.000 anställda 1989.
Erich Mielke var en cyniker, en skrupellös maktmänniska som från början av sin karriär fram till sin död ansåg att han handlade riktigt i det att han försvarade DDR:s säkerhet och i förlängningen existens.
Ett citat om muren och hur man hindrar människor att fly säger en del om vem Erich Mielke var:
„Ich will euch überhaupt mal etwas sagen, Genossen, wenn man schon schießt, dann muss man dat so machen, dass nicht der Betreffende da noch bei wegkommt, sondern dann muss er eben dableiben bei uns. Ja, so ist die Sache. Wat is denn das: 70 Schuss loszuballern, und der rennt nach drüben und die machen ’ne Riesenkampagne.“
”Jag vil säga er en sak, kamrater, om man nu skjuter så måste man göra det så att den som träffas inte kan sticka, utan blir kvar hos oss. Ja, så ligger det till.
Jag menar, hur ska det se ut, skicka iväg 70 skott och han lyckas ändå springa över till väst och sen sätter de igång en jättekampanj”.
Redan 1966 blev Erich Mielke hedersordförande i BFC Dynamo. I DDR fruktade alla och väldigt många hatade så klart Stasi som ju på många sätt stod symboliserade, var själva ondskan.
Därför var BFC Dynamo redan från början aldrig de breda massornas klubb. Tvärtom – Dynamo var synonymt med DDR:s maktelit.
BFC Dynamo skulle göras till DDR:s främsta fotbollsklubb och landets stolthet utomlands.
I DDR förekom visserligen övergångar från spelare till andra klubbar på det viset vi gör idag där man säljer och köper. Men de största spelarna ”delegerades” från en klubb till en annan.
Eftersom BFC Dynamo hade självaste makten i ryggen var man snart den mest gynnade klubben. Dynamo kom mer och mer att plocka russinen ur kakan – fram tills att man var överlägset bäst.
Från 1979 och fram till 1988 vann BFC Dynamo DDR Oberliga tio år i rad. Ibland sägs det lite vårdslöst att Dynamo fick alla matcher med sig eftersom domare, funktionärer och motståndare var mutade.
Det är en för billig förklaring. Det ligger visserligen i sakens natur att fotbollen i diktaturen DDR såklart var osund och orättvis på många sätt. Absolut var det så.
Men Dynamo behövde inga köpta motståndare eller mutade domare. Nej, man hade ju redan sett till att få landets bästa fotbollsspelare till sig. BFC Dynamo var på 80-talet helt enkelt ett fruktansvärt bra fotbollslag.
Märkligt nog kom man aldrig längre än till kvartsfinal i Europacupen. 1983/84 blev bästa europeiska säsongen i Dynamos historia. Här åkte man ut i kvartsfinalen mot AS Roma.
En oerhört prestigefylld match spelade Dynamo i första omgången av Europacupen säsongen 1988/89. I första omgången lottades man mot Werder Bremen.
Match mot storebror och klassfienden i väst!
Första matchen inför 20.000 på Fiedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark vann Dynamo med 3 – 0. Målskyttar bland andra Thomas Doll och Andreas Thom.
Nu var de nöjda, gubbarna (för det var uteslutande gubbar) i Öst-Berlin. Storseger mot kapitalisterna från väst smakade mumma.
Returen i Bremen skulle bli en formsak. Bara drygt 20.000 orkade ta sig till Weserstadion. Det var ju ändå kört. Eller? Nej, inte alls skulle det visa sig. Werders tränare Otto Rehhagel lyckades motivera sina spelare så till den grad att man sedan gick ut och bara körde över. Dynamo med 5 - 0. Målskyttar för Werder bland andra Karl-Heinz Riedle och Thomas Schaaf.
En seger för kapitalismen? Oh ja, oh JA, skulle det visa sig. Werders manager Willi Lemke, på ytan socialdemokrat, inuti en sjuhelvetes affärsman, bjöd helt enkelt ut alla Dynamospelare på shoppingrunda i Bremen där han utlovade en, som han uttryckte det, rejäl Werder-rabatt.
Och så bar det sig inte bättre än att pojkarna i DDR-regimens skrytlag shoppade tv-apparater, mikrovågsugnar och Sony walkmans i månglarnas kapitalisttempel.
Efteråt har Thomas Doll (då Dynamo, senare HSV, Lazio, Eintrahct Frankfurt, tyska landslaget) berättat att det blev väldigt svårt att koncentrera sig på matchen. ”Vi tänkte ju mer på allt vi hade köpt och hur vi skulle få hem det än på själva matchen” minns Doll.
Förlusten mot Werder blev Dynamos sista match i Europacupen, den cup som så småningom skulle byta namn till Champions League.
På tal om att byta namn, efter murens fall och DDR-regimens kollaps fanns det inga gamla strukturer kvar som bar upp BFC Dynamo. I en tid då man med liv och lust slängde allt som hade med kommunismen att göra på historien sophög, bytte klubben namn till FC Berlin.
Sista säsongen DDR Oberliga spelades slutade Dynamo bara på 11:e plats vilket var en smärre katastrof. Bara de sex främsta lagen kvalificerade sig för Bundesliga (2 lag) och 2. Bundesliga (4 lag).
FC Berlin fick spela Regionalliga vilket på den tiden var detsamma som division 3.
Så småningom åkte man ner så långt som till division 5 där man tillbringade sex säsonger. Sedan 2014 är man tillbaka i Regionalliga.
Efter att fansen aldrig kunnat identifiera sig med det tama och intetsägande ”FC Berlin” röstade man på årsmötet 1999 igenom en återgång till namnet BFC Dynamo.
Däremot hade man inte rättigheterna till det gamla klubbmärket. Det kom att dröja ända fram till i år - 2023 – innan klubben fick rättigheterna till gamla klubbmärket.
Den här säsongen har gamla klubbmärket ersatt märket med den berlinska björnen på ett vinrött och vitt fält.
BFC Dynamo spelar sina hemmamatcher på Sportforum Hohenschönhausen vilket är ett stort idrottskomplex på 35 anläggningar.
Fotbollsstadion är luggsliten och inte godkänd för spel i 3.LIga om Dynaom skulle ta sig dit.
I ett skuldsatt Berlin där massor av klubbar skriker efter att få bättre anläggningar har en modernisering av Sportforum Hohenschönhausen inte prioriterats.
Istället lär Dynamo om man skulle ta sig uppåt i ligasystemet få spela på Friedrich-Ludwig-Jahn-Sportpark som visserligen uppfyller kraven för 3. Liga men som är en tämligen själlös friidrottstadion.
Fotbollstadion på Sportforum Hohenschönhausen har en kapacitet på 12.400 platser men får av säkerhetsskäl inte ta in mer än 7.800 åskådare.
Säkerhetsskäl innebär helt enkelt att arenan bedöms i för dåligt skick för att ta in fler åskådare.
Bara en liten del av huvudläktaren har tak, övriga platser inte.
Förra säsongen hade Dynamo ett hemmasnitt på 1.805 åskådare.
Historiska klubbmärken
Föregångaren SG Volkspolizei Berlin.
SC Dynamo Berlin, 1954 till 1966.
Efter återförenigen bytte man namn till FC Berlin, tidig version av det klubbmärket.
Efter återföreningne bytte man namn till FC Berlin, senare version av det klubbmärket.
Efter att återtagit namnen BFC Dynamo men saknade rättigheter till klubbmärket från 1966.
Berlins flagga med stadens symbol björnen.
Klubbmärket
Märket med traditionell form, BFC i kraftiga röda bokstäver med gul rand. ”D” som i Dynamo i vitt på vinröd sköld. En gyllene bladkrans omger vapnet med dess vita botten.
Jag tycket att klubbmärket utstrålar pampighet. Den vita botten på vapnet bidrar till det intrycket liksom den vackra bladkransen. D-et på vinröd botten, ett klubbmärke i klubbmärket om man så vill är elegant.
Stilrent klassiskt D i vitt på vinröd botten ger ett högtidligt uttryck. Bokstäverna BFC som på en gång är både lekfulla med sina starka färger rött och gult och imponerande då de tar sådan plats.
Märket är ovanlig på det viset att man blandat vinrött och vitt (Dynamos färger var och är) vinrött och vitt) med kraftigt rött och gult i bokstäverna ”BFC”.
Det får klubbmärket att bli mindre högtidligt och ger det ett lite lekfullt intryck samtidigt som det bidrar till ett pampigt utryck med sin kraftiga, framträdande form.
Säsongen 2023/24 har Dynamo inlett med tre segrar, två oavgjorda och en förlust på de sex första omgångarna i Regionalliga Nordost. I senaste hemmamatchen slog man FC Carl Zeiss Jena med 2 – 1 inför 2.699 åskådare.
De senaste dagrarna har varit oroliga då cheftränare Heiner Backhaus enligt uppgift förhandlat med Alemannia Aachen som stod utan tränare.
Då Dynamos ansvariga fick reda på detta beslöt man sig efter ett par dagar för att ge Backhaus sparken.
”Hans agerande har skadat klubben” säger Dynamos sportchef Angelo Vier
BFC Dynamo har idag knappt 1.000 medlemmar.
I del 7: VSG Altglienicke
