FÖRSTA HALVLEK
IFK Vänersborg startade matchen bäst och hade bäst fart på rören. Den första kvarten hade man skapat en handfull chanser och halvchanser, där ett stolpskott på hörna var det som var närmast att resultera i ett mål.

Båda lagen prioriterade defensiven och gjorde det på ett bra sätt. Det skapades inte mycket chanser överhuvudtaget utan det mesta fångades upp av försvaren. IFK var det lag som skapade flest och bäst chanser, men blev vid ett antal gånger avblåsta för offside när man kommit igenom. Om det var korrekta beslut eller inte låter vi vara osagt.

Villa skulle dock, lite ologiskt, göra halvlekens två enda mål. Båda två på frislag från strax utanför straffområdet, målskyttar Martin Johansson och Daniel Andersson. Inget av skotten såg otagbara ut.

Utöver de båda målen hade Villa inte många avslut på mål i den första halvleken, och imponerade inte spelmässigt på något sätt. Så när domaren blåste för halvtidsvila kändes det något snopet.

ANDRA HALVLEK
I andra halvlek började IFK återigen bäst och skapade flera målchanser och hörnor första tio minuterna men bollen ville inte in i nät, alternativt såg Martin Berggren till att den höll sig därifrån. Mitt i IFK-offensiven gjorde Villa mål och det var - surprise surprise - på ett frislag. Återigen var det Martin Johansson som drog till.

IFK:s offensiv dog lite grann i och med det målet, och det som börjat med bra fart och delaktighet första tio minuterna gick över till soloåkningar mot ett kompakt Villaförsvar. Det dröjde till den 68:e minuten innan Viktor Weiselius kunde trycka in en hörnretur till 1-3. Då var IFK med i matchen igen kändes det som.

Givetvis, för det var en sån dag idag, gjorde Richard Wallin Kamperin sitt enda misstag på hela matchen en stund senare när han missbedömde en lyra som friställde Mattias Nilsson som kunde göra 1-4.

Och strax därefter gjorde Martin Johansson 1-5 på frislag och matchen kändes körd. Villa skapade en del farliga chanser, men Gabriel Bridholm räddade vid ett flertal tillfällen på ett mycket bra sätt. Synd bara att han hade såna problem med Villas frislag...

IFK hade också en mängd chanser i slutet av matchen att åtminstone putsa till siffrorna men bollen ville inte in. Kalla det oflyt eller vad ni vill, men lägen saknades inte i alla fall.

SAMMANFATTNING
Villa Lidköping vann, men siffrorna 1-5 var ganska missvisande för hur matchen såg ut. Inget av lagen gjorde någon bra match, men Villa fick fem enkla mål som gjorde att siffrorna gled iväg. Det kunde lika gärna blivit 5-1 åt andra hållet, men Villas skott satt innanför stolparna medan IFK:s skott satt strax utanför.

Sättet Villa spelade på... Ja, vi kan väl kalla det Kent Edlund-effekten. Defensiven var klockren, men det är å andra sidan inte svårt att spela försvarsspel med hela laget på egen planhalva. Villa försvarade med sju utespelare och anföll med tre, och när de tre är Johan Andersson, Daniel Andersson och Jesper Bryngelsson är det såklart ganska effektivt.

Men vi kan i alla fall döda myten om Villa som ett underhållande och offensivt bandylag. För dagens match var den tråkigaste jag sett på hela året, försäsongen inräknat. Men man ska givetvis spela den bandy som fungerar, IFK spelade ju på samma sätt.

För IFK Vänersborgs del finns en del att fundera på. Defensiven fungerade bra idag, över hela planen. Inget att anmärka på där.
Men offensiven MÅSTE bli bättre.

Två mål på två matcher är rent ut sagt värdelöst. Fler måste börja delta i offensiven och avsluten måste träffa mål. Annars vinner man inga matcher.

I IFK Vänersborg var Henric Eriksson och Mikael Olsson klart bäst.

Så spelade IFK:
Bridholm - Rask, Larsson, Wallin, Röing, Weiselius - H Eriksson, Englund - Olsson, A Eriksson, Koch
Avbytare: Peter Johansson, Robin Lundqvist, Misja Pasjkin, Pekka Rintala, Christoffer Fagerström.