Två matcher med likartat händelseförlopp
Matcherna mot Ljusdal borta har väldigt ofta haft en märklig förmåga att just vara märkliga. Det fick vi erfara ännu en gång i år. Vi minns bara som exempel matchen för några år sedan när ÖSK låg under med tre mål när det var en kvart kvar och då gjorde en galen spurt och öste in fem mål på raken för att på slutet släppa in ett mål så att man trots allt inte var säker på seger förrän domaren blåste i pipan. 2020 när vi vann serien hade vi Ljusdal i premiären och känslan var då att vi inte kunde fått någon svårare premiärmotståndare men ÖSK gick ut som om de hade ätit taggtråd och bara öste in fyra raka mål på de första 20 minuterna och sedan kunde man defilera mot en säker två poängare. Mindre roliga minnen är ju de två gångerna när en Elitserieplats stod på spel när vi ställdes mot Ljusdal i den sista matchen, ena gången i serien andra gången i kvalet. Båda gångerna förlorade vi, den ena gången efter att Ljusdal var tvungna att vända ett tvåmålsunderläge till en fyra målsvinst vilket de gjorde. Denna gång fick den märkliga Ljusdalsmatchen följande händelseförlopp. ÖSK tog tidigt ledningen med 1-0 och höll ledningen hela första halvlek. Vi hade flera chanser att öka på ledningen men bollen ville inte in i Ljusdalsmålet igen. Ledning i halvtid kändes ändå bra. När andra halvlek började så vände Ljusdal till ledning på nolltid och efter ytterligare bara några minuter så hade man avgjort matchen. Hemska 8-1 till hemmalaget stod det på tavlan när vi lämnade Ljusdals IP. Vi kan för övrigt gratulerad Ljusdalsborna vars politiker efter mycket om och men beslöt att bygga den omtvistade bandyhallen. Skönt att man tog sitt förnuft till fånga. När vi lämnade läktaren kom Ljusdals supporterledare och tillika namne med mig fram och sa att vi var den starkaste och bästa klacken i Ljusdal i år. Det värmde förstås i bedrövelsen. Vi var 15 man i supporterbussen och 18 i klacken och det var en klack som höll igång trots det stora underläget på slutet. Resan i sig var mycket trevlig och det är fantastiskt att så många hänger med på en så lång resa trots alla motgångar för ÖSK i årets serie.
På onsdagen efter Ljusdalsmatchen var det dags att ge sig av till Västerås för möte med Tillberga. Ett Tillberga som leder serien och som har imponerat storligen i årets Allsvenska. Matchen hade lockat en storbuss från Örebro om den legat på en lördag i början av serien men i nuläget så kan man förstå att det inte är så många som är intresserade av att åka. Vi trängde ihop oss fem man i en bil och gav oss iväg. Väl framme vid arenan och när flaggorna var på plats så såg vi att på sittplatsläktaren bar närmare hälften av åskådarna ÖSK mössor. Vi ÖSK:are var alltså som vanligt i majoritet på läktaren när vi mötte Tillberga och detta trots att de har en jättechans att ta klivet upp i Elitserien.
Matchen började med att Tillberga gjorde 1-0 redan efter fyra minuter. Men ÖSK var inte sena att kvittera och på en underbar genomåkning så gjorde vår ålderman Rinat Shamchotov 2-1 till ÖSK. Jag noterade att det var stort jubel på läktaren vid ÖSK målen och en matt applåd när Tillberga gjorde mål. Resultatet stod sig ett bra tag innan Tillberga kvitterade till 2-2. Hårt och ovisst var det då och ÖSK hade flera chanser att återta ledningen, men sju, åtta minuter före paus hade Tillberga återtagit ledningen och innan halvtid så hade man utökat den till 5-2 och mer eller mindre stängt matchen redan där. I andra halvlek rasade målen in och vi fick uppleva den värsta utskåpningen i andra divisionen någonsin för ÖSK. Matchen slutade med seger för Tillberga med 13-2, huuu. Vi har alltså på två andra halvlekar mot Ljusdal respektive Tillberga spelat 0-16! Det är hemska siffror. Ännu märkligare blir de när man jämför med den första halvleken mot dessa lag, då ÖSK spelade 3-5 sammanlagt mot båda lagen, eller om man jämför med hemmamatcherna tidigare på säsongen då vi slog Ljusdal med 6-4 och föll med 2-6 mot Tillberga i en match där Tillberga avgjorde på slutet med två mål. Hur kan det vara sådan skillnad? Jag vet att vi hade ett par lånespelare i de båda hemmamatcherna och de gjorde naturligtvis en viss skillnad, men när vi nu senast spelade så var det med samma lag i både första som andra halvlekaren ändå är det som natt och dag. Vad har hänt med laget? Ger de upp när det kommer ett par mål i baken eller är de för dåligt tränade och orkar inte i andra halvlek? Det är tre matcher kvar på säsongen. Alla lag vi ska möta är betydligt sämre än Tillberga som förmodligen tar klivet upp i Elitserien igen. Nu hoppas jag att det blir en uppryckning i det gulsvarta laget och att vi kan räkna in några poäng till innan vi stänger för den här säsongen.
