Matchkrönika: Slut på en miserabel säsong

Innan säsongen var Örebro topptippat av många. Med en sagolik fjolårssäsong i ryggsäcken var det många som hoppades på att årets upplaga av Örebro SK skulle ge oss det vi så länge längtat efter – GULD.  Att detta skulle misslyckas var dock klart tidigt. Trots en bra start med seger borta mot Göteborg och hemma mot Syrianska så kändes det att svartvitt inte riktigt hade vad som skulle krävas. När dessutom Almebäck och Bedoya blir sålda, Haddad skadad för resten av säsongen och ett läckande försvar började förlusterna rada upp sig. Vid sommaruppehållet var Svartvitt redan borta från allt vad guldstrid hette men man hade ett tag häng på fjärdeplatsen som skulle innebära Europaspel. Men i de viktiga matcherna vek laget ner sig och istället för att få vara med och kriga i den glamorösa toppstriden blev det ett slentrianmässigt och grått ingenmansland med snudd på bottendrama. Nu slapp vi som väl var sitta och bita på naglarna av rädsla att åka ur, men skammen är ändock stor över att kommit på plats 12 i Allsvenskan efter lag som Mjällby och Gefle.

Säsongens räddning skulle kunnat komma i Svenska Cupen. Ett första guld till sportklubben och en dålig Allsvensk säsong skulle vara glömd och förlåten vid firandet av ett Cupguld. Under så gott som hela höstsäsongen låg fokus kring Cupen, det var där vi skulle återfå lite av den ära vi tappat i Allsvenskan, det var där vi skulle vi revansch, det var där vi skulle få höja pokalen.  Tyvärr infriades inga av dessa förhoppningar utan Helsingborg besegrade ett tamt och tämligen viljelöst Svartvitt med 1-3, vilket var Helsingborgs första seger på bortaplan mot ÖSK på 10 år. Det känns självfallet mycket tragiskt, men samtidigt känns faktiskt en strimma av lättnad – nu slipper vi förlora mer i år. Ja efter genomklappningar, försvarsmissar, målvaktstabbar, förskräckliga nyförvärv och en målvakt som inför de sista matcherna aviserar om att han skall lämna klubben kändes det inte som att Örebro hade någon chans.

Men något av det som har stört mig allra mest under den här säsongen är dels inställningen. Det har sett lojt och tamt ut och ytterst få, om någon, har visat hjärta och moral. Det är just det som krävs i jämna matcher, att man kriga och kämpar oavsett. Att vårt kära Svartvitt haft svårt att vända ett underläge under de senaste åren har blivit något av en dålig vana. Men under denna säsong har ytterligare ett dåligt fenomen visat sig. Under otaliga matcher har vi haft ledningen, spelat bra och dominerat matchen under en period. Men vad händer därefter? Jo, då skall vi stänga matchen, backa hem och spela på resultatet. Det var inte ÖSK bra på i år. Man tappade gång efter annan sin ledning och fick i flera fall se motståndarna både komma ifatt och gå ifrån.  Om förbättrad tabellplats skall vara rimlig till nästa säsong så är det något som Sixten måste jobba rejält med.

Ovanstående text var väldigt negativ, men nu till sist så kommer tre positiva saker som vi kan ta med oss in i vinterdunklet.

1. Vi  slog Norrköping med 2-0 på hemmaplan
2. Vi slog Norrköping med 2-0 på bortaplan
3. Vi kom före Norrköping i tabellen.

Så i detta mörker av krossade drömmar och förnedrande nederlag får vi i alla fall glädja oss över det.