Det stora provet

Landskrona och Öster i all ära, alla visste att när schemat släpptes så skulle årets (potentiellt) största match spelas redan i den tredje omgången.

Norrköping hemma.

Borta är Västerås, borta är Degerfors och då är det tur att man har Norrköping, en antagonist av historiska skäl, att reta sig på. Det ska dock nämnas att vi har haft andra antagonister i superettan genom åren men det är av andra skäl än de fotbollsmässiga, främst på grund av vad de har för sig utanför planen. Tittar på er, Östersund och främst Nordic United, om vi vill ha ett mer aktuellt exempel.

Rivaler - de behövs.

Vad är Batman utan Jokern? Vad är Kalle Anka utan Alexander Lukas? Vad är politiker utan verklighetsförankring?

Vi behöver våra rivaler för att liva upp vad som annars skulle vara en tämligen seg tillvaro i superettan där vi redan har det kämpigt då många av de mer namnstarka lagen lämnat för grönare betesmarker högre upp i systemet. Kvar är vi och de andra kossorna som inte klarade av att hoppa över staketet.

Tur då att Norrköping kraschade ned i hagen i höstas.

"Misery loves company" som de säger.

Det brinner i Norrköping - igen.

Nej, det var nog få som såg Norrköpings degradering komma. Kanske Nostradamus men mina försök att kontakta honom har varit förgäves då han har varit död i mer än 450 år. Så kanske skrattade den franska mystikern i efterlivet när han såg Norrköping köras över av Örgryte på Gamla Ullevi för att sedan vika sig dubbelt när han såg Peking Fanz tända eld på sin egna plan i protest. Att just Örgryte skulle lyckas besegra Peking såg man inte komma då Örgryte under hösten hade börjat vika ned sig rejält i toppmötena mot Västerås och Kalmar. Men det var väl meningen att Peking skulle åka ur. Makhtoub.

Ödet, lurig jäkel.

Trots detta verkar Peking ha slickat sina sår, tejpat ihop planen och laddat om på ett bra sätt, ett sätt som gör en avundsjuk då Peking verkar ha landat jämfota i Superettan (möjligen på väg mot ett språng rakt uppåt) när vi landade på ansiktet i Borlänge och har lidit av whiplash ända sen dess.

Sen ska de ha credd för sättet de har landat på. De plockade in en het tränare i Eldar Abdulic med en spelfilosofi som i min mening passade både klubben och det material som fanns kvar i laget. Varför? Jo för att Peking har alltid varit en klubb som i mina ögon är bra på possessionfotboll, att belägra lag och efter ett långt anfall sätta bollen i mål via valfri kroppsdel på Totte Nyman för att sedan spela "Härliga IFK" i högtalarna tills de spricker.

Materialet då? Ja, det material som fanns kvar efter degraderingen bestod givetvis av trotjänarna Totte Nyman, Alexander Fransson och David Mitov Nilsson, lovande ynglingen Axel Brönner, Anton Eriksson, hajpade Moutaz Neffati och Tim Prica. Vänta, Tim Prica? Blev han kvar? Vad i hela Himmelstalundshallen?

Ja, Peking har lyckats behålla en hel del spelare av högre kaliber och Tim Prica, 23 år ung och med framtiden för sig valde alltså att följa med Peking ned i seriesystemet.

Men som ni kanske kan läsa er till är det inte hemskt många spelare som följd med ned, några till utöver de jag nämnde följde med men Peking hade isberg i skrovet-stora hål att fylla i truppen inför 2026 och man började värva och värva i massor. Det stora huvudspåret var spelare från Norska andra- och tredjeligan där en personlig favorit, Ryan Nelson, var en av dessa många värvningar.

Hur många har Peking värvat då? Ja, hela 14 spelare har värvats. 18 om vi räknar med de ynglingar som lånades ut under 2025 och som har flyttats upp till a-laget. Alla förutom en har värvats gratis, Jonas Weber från Tromsdalen (en klubb som brukar vara i norska andraligan) kostade 850 000 kronor. När vi ändå pratar om norska spelare kan vi nämna att sex spelare är från den norska fotbollen vilket har tvingat Peking, enligt ihåliga rykten, att tillaga mackor åt dessa då de inte vill äta svensk husmanskost till lunch.

Trots det troliga kaoset så många nyförvärv skulle ha inneburit så verkar Peking ha fått det att fungera med alla dessa nyförvärv. Alla känner sig som hemma både de som följde med ned ner och det kan vara tack vare att många förändringar skett bakom kulisserna, förändringar till det bättre. De utlånade spelarna kommer hem till en något mindre dysfunktionell miljö och de norska spelarna känner sig som hemma tack vare fri tillgång till mackor, enligt rykten.

Att landa på fötterna

Det "nya" Peking inledde säsongen strålande genom att spöa sina kamrater från Småland med hela 6-0 i premiären. Då gjorde Tim Prica tre mål på egen hand och det var en seger som berättade för serien vilka som är favoriter till Tommy Svenssons trofé, för ni har väl inte missat att man får en trofé om man vinner superettan?

Matchen efter det var inte lika övertygande men det är sällan matcher på Skarsjövallen mot Ljungskile. Hemmalaget hade det mesta och det bästa vad gäller chanser men Peking har inte bara skicklighet, de har även lite tur också. För lite turligt kom man undan med 1-0 efter att Ryan Nelson (jag sa ju åt dig att värva honom, Enes!) gjorde 1-0 i den 26e minuten.

Det är inte lika lätt att spela Abdulic-boll på halvdant naturgräs på västkusten men det kommer nog bli lättare för Peking på Behrn så vi får se upp och det vi får se upp för är det gamla vanliga. En målvakt som är uppe vid mittlinjen och dirigerar spelet som Zidane och tio utespelare med silkeslen bollbehandling vilket kommer göra det svårt för oss. Vi har förvisso besegrat Abdulic förut men det var två år sedan efter att vi brutit belägringen och Hamse Shagaxle skickat in en kanon till 1-0. Sedan dess har vi förlorat dubbla matcher mot Sandviken.

Dessutom ska vi lägga till en förlust mot Peking också i vårt senaste möte då Peking ödmjukifierade oss i cupen förra våren. Förlåt, det heter inte ödmjukifierade, det heter förödmjukade.

Peking kommer bli en tuff nöt att knäcka och dessa tre spelare kommer vara några att ha koll på:

#11 Elias Jemal

På lån från Sandefjord och har varit en av Pekings bästa spelare, håller till på kanten.

#1 Theo Krantz

I Mitov Nilssons frånvaro har Theo hållit nollan dubbla gånger.

#19 Leo Lif

En ung mittfältstalang som äntligen tagit steget till elitfotbollen igen efter många år i AFC Eskilstuna och division 1.

Det nya vanliga

I det svartvita lägret intet nytt. Eller? Det mesta verkar vara som vanligt hos ÖSK. Manasse Kusu går skadad och laget tränar på som vanligt. Utöver detta har Jacob Ouro Ortmark publicerat sin diktsamling "Mitt Himlavalv" som tagits emot väl av spelarna i laget, fint! Alltid kul när fotbollsspelare har något annat för sig utanför planen som inte består av Netflix, ris och kyckling, och FIFA. Vi ska alltid uppmuntra spelare i ÖSK att göra kreativa saker på och utanför planen. Om det så är konst, dikter eller att skriva halvdana införrapporter på svenskafans, det senare är inte så svårt.

Det jämna superettan

I skrivande stund har jag sett Norrby och Falkenberg alkoholfri fotbollsförening delat på poängen på ett Borås Arena som ekar likt en match på Behrnabeu under pandemin och i detta nu leder Helsingborg mot Östersund. Något säger mig att denna serie riskerar att bli väldigt jämn i år och det är väl passande med tanke på det nya upplägget med den adderade kvalplatsen. Kanske kommer superettan gå mot den engelska modellen där lag 3-6 spelar mot varandra om den sista platsen till allsvenskan. Oddevold - Varbergs BoIS i kvalfinal, snart på ett Wembley nära dig!

Fokus

Men vi ska inte titta på de åtråvärda kvalplatserna, oavsett hur många de må vara och vi ska inte titta nedåt heller. Vi ska titta på vårt egna spel, våra egna träningars kvalité och vår egna taktik och prestation. Vi ska inte drömma oss bort och vi ska inte börja darra. Fokus är det som ska in på lodrätt fem. För vi har lite för ofta drömt oss bort de senaste säsongerna, ibland med fog och ibland helt utan förankring i verkligheten.

2022 trodde vi att vi skulle landa på en studsmatta men det visade sig att en prärievarg hade målat dit den på marken och istället kraschlandade vi i en grop, kort därefter landade ett städ på våra huvuden varefter stjärnor och fåglar snurrade runt våra huvuden. 2023 såg det oväntat bra ut på försäsongen men den ungdomliga entusiasmen var ingen match för gubbettan. 2024 minns jag inte som särskilt dåligt eller bra men det landade i att Axén fick rädda oss och 2025 var 2025, nog sagt om den säsongen.

Fokus och/eller fysik

Nej, fokus är ordet och ska vi kunna hålla Peking stångna på tisdag krävs det att vi håller fokus och inte släpper igenom spelare som Nelson, Prica eller Jemal för enkelt och om det inte ska ske måste vi vinna mittfältskampen och där ser jag ett tydligt vapen till vår fördel. Fysiken. ÖSK har lite mer muskler vad gäller mittfältet jämfört med Peking. Brönner har fina fötter men han är inte ett fyrtorn precis. Så om Hampus Söderström bara gör som Super Mario och hoppar jämfota på Brönners huvud så bör mittfältsslaget vara vunnet. Obs, notera att Söderström ska hoppa "metaforiskt" på hans huvud och inte bildligen, även om han säkert är kapabel till det senare.

Dock är frågan om Söderström kommer spela på mitten. Mycket pekar på att Ortmark återtar sin plats centralt och att Söderström flyttas ned till högerbacken för att försöka hålla Jemal stången och ja, då får väl Söderström hoppa metaforiskt på honom istället.

Oavsett vad kräver jag att vi levererar i närkamperna på tisdag. I premiären mot Landskrona, som såg ut lite som ett Abdulic-lag, förlorade vi alldeles för mycket i första och kom undan med blotta förskräckelsen. Det blev lite bättre mot Öster på bortaplan på hybridgräset som var 50% dåligt naturgräs och 50% dåligt konstgräs. Fast där spelade som sagt den halvdana planen en oproportionerligt stor del i att det såg ut som det gjorde då även hemmalaget verkade tas på sängen av planens "kvalité".

I övrigt verkar det som att det mesta är oförändrat. Yasin och Wikman startar på sina kanter och deras fysik och mognad kommer behövas innan de byts ut mot det yngre gardet men det dröjer nog en bra bit in i andra halvlek innan Rickard kommer vilja göra det. Däremot är det en annan spelare vars plats i elvan må vara ohotad men hans minuter är inte ohotade, nämligen Kalle Holmberg. Kalle erkände själv efter matchen senast att hans insatser hittills, ett matchvinnande mål till trots, inte varit särskilt bra och därför var det inte förvånande att Erman Hrastovina hoppade in efter blotta timmen senast i hans plats. Kalle hade ju bara åtta bolltouch på sin knappa timme.

Hrastovina hann med att skapa ett riktigt bra läge under sin tid på planen och jag är säker på att Erman kommer göra det bra som inhoppare även i matchen mot Peking. Frågan är bara hur många minuter det kommer bli? Ja, det bestämmer Kalle med sin prestation.

Revanschlusta

Kanske kommer Kalle, Jacob och Rickard Norling alla prestera bättre av den enkla anledningen att de vill ha lite revansch. Senast Kalle var involverad i en match med Peking på Behrn Arena så representerade han kamraterna. Jacob spelade i Peking i tre säsonger och hade Norling som coach under en av dessa innan Rickard fick kicken. Nu har alla tre chans på lite revansch mot Peking och det ska man inte underskatta.

Vi får greppa tag i alla faktorer vi kan inför denna match som kan göra att matchen väger över åt vår fördel. Fysik, revanschlusta och kanske viktigast av allt, en kokande arena. Det har i detta nu sålts 8200 biljetter till matchen och de räknar med att över 10 000 kommer, varav minst 1200 är bortasupportrar. Det kommer med andra ord bli en publikfest och vi hoppas att ÖSK kan bäras fram av Västra stå och Sektion K, båda dessa kan likt ÖSK bättre än vad de presterade i premiären. Låt Jemal och de andra snokarna i Peking få höra det Marcus Björkqvist fick höra i premiären, bara komplimanger. För det var väl det Björkqvist fick höra?

Matchens innebörd

Jag tror att utgången av denna match kommer prägla båda lagens säsong till stora delar. Vid vinst blandar vi oss i en tidig toppstrid och gör vi det framför en storpublik kommer vi få staden med oss i medgång på ett sätt vi inte haft på länge. Vid förlust får vi helt enkelt förlika oss vid att det blir mellanmjölk i år men efter fjolåret är mellanmjölk mer än okej. Och vid kryss? Kryss? Kryss tillåts inte. Allt eller inget är det som gäller!

I en match som denna där bortalaget är favoriter och väntas diktera matchbilden är det upp till oss supportrar att ge ÖSK det stöd de behöver för att orka uthärda Pekings sidledsrullande och kunna hitta fram när bollen väl återtas. Det är vi som ger Yasin den extra löpstyrkan, det är vi som får Yakoubs skott att gå på mål när de annars går utanför och det är vi som gör att Kuba räddar mer än vad han ska kunna göra.

Vi har chansen att vara x-faktorn i denna match.

Om vi är fanatiska på läktaren får vi kanske se ett lika frenetiskt lag på planen.

Så låt oss ta chansen.

Detta ser ut att bli startelvan mot Peking:

Kalle Holmberg - Antonio Yakoub

Ahmed Yasin - Edwin Ibrahimbegovic - Jacob Ouro Ortmark - Samuel Wikman

Christopher Redenstrand - John Stenberg - Victor Sandberg - Hampus Söderström

Jakub Ojrzynski

Matchen börjar 19.00 och sänds säkert någonstans men du ska vara där!

Och du ska vara där i god tid, det väntas långa köer.

Forza Svartvitt!