Tyskland
2005-11-29 17:38
Högalid on tour i Hamburg, med DERBYSIEG!
Er man i Hamburg testar VM-organisationen, fryser och får ingen Thuringen!
Johan Jacobsson
Auswertssieg!
Små städer enar sig runt sitt fotbollslag, stora städer splittras utifrån sina. Hamburg är en stor stad, alltså finnas där flera lag, framförallt FC St. Pauli och den stora klubben (som i ärlighetens namn har vissa tendenser till att ena staden) Hamburger SV (HSV). St. Pauli är den tydliga nummer två, så tydligt att de får spela mot storebrors utvecklingslag, i seriematcher. På lördagen ledde detta till den första segern på rivalernas lika fruktade som avskydda AOL-arena sedan 1977.
Detta var också tänkt som ett test för VM-organisationen där man skall skilja på de olika lagens supportrar, även beträffande resan till stadion. Det är så att AOL-arena (Volksparkstadion) ligger ganska långt från närmaste pendeltågsstation, så man måste ändå ordna bussar. Det ena lagets fans åker från stationen Othmarschen (i detta fall St. Pauli) det andra från Stellingen. Resan till stadion gick alldeles utmärkt och bussen var inte särskilt full, där fanns till och med plats för tre tonårsgrabbar i HSV-utensilier.
Väl på plats upptäckte vi att de hade sålt oss fem 3 biljetter i början av rad 17 och två i slutet av rad 17. Nåja, det fixar sig det kommer inte att bli fullt. Men till avspark var faktiskt den sydvästra kurvan full. Det är lugnt tänkte vi, (och många med oss) vi kan stå i trapporna, men det tyckte inte de –engelskinspirerade?- matchvärdarna, men de kunde inte få bort alla utan trapporna var fulla med folk och alla måste stå.
Nu är det ju så att alla inte vill stå, men eftersom folk hade satt sig där det fanns plats var det massor av människor som satt ”fel”, och platser som var upptagna.
När de väl skulle börja ordna till det hela gjorde St Pauli 1-0, Michel Mazingu-Dinzey i 8 minuten, några minuter tidigare hade domaren missat en klar hand i St Paulis straffområde. Målet ledde förstås till det vanliga måltumultet. Dock lyckades pojkarna i gult ordna fram en gång längs med halva trapporna.
I matchen var det mycket spel på mitten mellan två lag som såg ut som om de i och för sig innehöll en eller annan duktig spelare men som aldrig hade spelat tillsammans förr.
St Paulispelarna var dock individuellt skickligare och efter att hemmapojkarna gått bort sig kom Timo Schulz fri med HSV-målvakten, som dock kunde styra ut honom på kanten men han lyckades slå ett inlägg till Dinzey som kunde nicka in 2-0 i 26 minuten. Denne Dinzey är en tysk-kongoles som också spelat i Norge, positionen är vänsterytter. Mer runtstångande i mitten och ett antal halvchanser följde innan det var dags för halvtidspaus. Under denna lyckades matchvärdarna hitta sittplatser åt alla med påföljden att folk som egentligen ville sitta tillsammans splittrades, med tanke på att det var nollgradigt hade det kanske varit klokare att låta folket stå upp. Eller från början ge den i stort sätt tomma hemmaståplattsen till den (vilket också var att förvänta) överlägset större skaran gäster. Röran gjorde att det inte blev någon Thüringer i pausen.
Andra halvlek var egentligen totalt ospännande för 9000 av 12600 enligt lokaltidningen Morgenpost, för oss som höll på St. Pauli var det dock nervöst. De är nämligen experter på att ge bort ledningar.
Men den stabile målvakten Achim Hollerieht, och backlinjen som tillsammans bara släppt in 13 mål på 18 matcher tillsammans med två defensiva innermittfältare hade egentligen matchen i ett stadigt grepp. I den 80. minuten gick däremot HSVs backlinje bort sig och Schulz kunde sätta 3-0 efter att alla HSV-backar hade hamnat på samma sida av planen så att han fick gata mot mål. Inbytte Robert Palikuca kunde fastställa slutresultatet fyra min före full tid.
För den som inte sprang ut från stadion och hoppade på bussen blev hemresan problematisk, det vill säga man fick gå ett par kilometer till S-bahn Stellingen. Det kan säkert vara trevligt i juni men i november var det ingen höjdare. Inte ens för en kronisk ickefrysare från Sverige (mössan som en snäll själ gick och handlade räddade mig, danke!)…. Om sådant transportstrul är vanligt eller ej går meningarna isär, någon sade att han aldrig hade varit med om en "Shuttle" som fungerade, någon att när HSV spelar i Bundesliga är det aldrig några problem.
Nåväl, kvällen blev ganska sen men stämningen var på topp när sällskapet återvände till St.Pauli med 3 poäng. Hur man firar en derbyvinst i behöver man knappast förklara. F.ö. kunde jag fastställa att jag är bättre på försvar än anfall på det i Tyskland flitigt förekommande fotbollspelet ”Kicker”.
Hamburger SV II: Hesl - Leschinski, Zott, V. Schmidt, S. Müller - Fillinger, Hanke, Feilhaber, Asma, Laas - Kucukovic
FC St. Pauli: Hollerieth - Lechner, Morena, Gunesch, Joy - Mazingu-Dinzey, Boll, Brückner, Schultz, Arifi - Luz -
Små städer enar sig runt sitt fotbollslag, stora städer splittras utifrån sina. Hamburg är en stor stad, alltså finnas där flera lag, framförallt FC St. Pauli och den stora klubben (som i ärlighetens namn har vissa tendenser till att ena staden) Hamburger SV (HSV). St. Pauli är den tydliga nummer två, så tydligt att de får spela mot storebrors utvecklingslag, i seriematcher. På lördagen ledde detta till den första segern på rivalernas lika fruktade som avskydda AOL-arena sedan 1977.
Detta var också tänkt som ett test för VM-organisationen där man skall skilja på de olika lagens supportrar, även beträffande resan till stadion. Det är så att AOL-arena (Volksparkstadion) ligger ganska långt från närmaste pendeltågsstation, så man måste ändå ordna bussar. Det ena lagets fans åker från stationen Othmarschen (i detta fall St. Pauli) det andra från Stellingen. Resan till stadion gick alldeles utmärkt och bussen var inte särskilt full, där fanns till och med plats för tre tonårsgrabbar i HSV-utensilier.
Väl på plats upptäckte vi att de hade sålt oss fem 3 biljetter i början av rad 17 och två i slutet av rad 17. Nåja, det fixar sig det kommer inte att bli fullt. Men till avspark var faktiskt den sydvästra kurvan full. Det är lugnt tänkte vi, (och många med oss) vi kan stå i trapporna, men det tyckte inte de –engelskinspirerade?- matchvärdarna, men de kunde inte få bort alla utan trapporna var fulla med folk och alla måste stå.
Nu är det ju så att alla inte vill stå, men eftersom folk hade satt sig där det fanns plats var det massor av människor som satt ”fel”, och platser som var upptagna.
När de väl skulle börja ordna till det hela gjorde St Pauli 1-0, Michel Mazingu-Dinzey i 8 minuten, några minuter tidigare hade domaren missat en klar hand i St Paulis straffområde. Målet ledde förstås till det vanliga måltumultet. Dock lyckades pojkarna i gult ordna fram en gång längs med halva trapporna.
I matchen var det mycket spel på mitten mellan två lag som såg ut som om de i och för sig innehöll en eller annan duktig spelare men som aldrig hade spelat tillsammans förr.
St Paulispelarna var dock individuellt skickligare och efter att hemmapojkarna gått bort sig kom Timo Schulz fri med HSV-målvakten, som dock kunde styra ut honom på kanten men han lyckades slå ett inlägg till Dinzey som kunde nicka in 2-0 i 26 minuten. Denne Dinzey är en tysk-kongoles som också spelat i Norge, positionen är vänsterytter. Mer runtstångande i mitten och ett antal halvchanser följde innan det var dags för halvtidspaus. Under denna lyckades matchvärdarna hitta sittplatser åt alla med påföljden att folk som egentligen ville sitta tillsammans splittrades, med tanke på att det var nollgradigt hade det kanske varit klokare att låta folket stå upp. Eller från början ge den i stort sätt tomma hemmaståplattsen till den (vilket också var att förvänta) överlägset större skaran gäster. Röran gjorde att det inte blev någon Thüringer i pausen.
Andra halvlek var egentligen totalt ospännande för 9000 av 12600 enligt lokaltidningen Morgenpost, för oss som höll på St. Pauli var det dock nervöst. De är nämligen experter på att ge bort ledningar.
Men den stabile målvakten Achim Hollerieht, och backlinjen som tillsammans bara släppt in 13 mål på 18 matcher tillsammans med två defensiva innermittfältare hade egentligen matchen i ett stadigt grepp. I den 80. minuten gick däremot HSVs backlinje bort sig och Schulz kunde sätta 3-0 efter att alla HSV-backar hade hamnat på samma sida av planen så att han fick gata mot mål. Inbytte Robert Palikuca kunde fastställa slutresultatet fyra min före full tid.
För den som inte sprang ut från stadion och hoppade på bussen blev hemresan problematisk, det vill säga man fick gå ett par kilometer till S-bahn Stellingen. Det kan säkert vara trevligt i juni men i november var det ingen höjdare. Inte ens för en kronisk ickefrysare från Sverige (mössan som en snäll själ gick och handlade räddade mig, danke!)…. Om sådant transportstrul är vanligt eller ej går meningarna isär, någon sade att han aldrig hade varit med om en "Shuttle" som fungerade, någon att när HSV spelar i Bundesliga är det aldrig några problem.
Nåväl, kvällen blev ganska sen men stämningen var på topp när sällskapet återvände till St.Pauli med 3 poäng. Hur man firar en derbyvinst i behöver man knappast förklara. F.ö. kunde jag fastställa att jag är bättre på försvar än anfall på det i Tyskland flitigt förekommande fotbollspelet ”Kicker”.
Hamburger SV II: Hesl - Leschinski, Zott, V. Schmidt, S. Müller - Fillinger, Hanke, Feilhaber, Asma, Laas - Kucukovic
FC St. Pauli: Hollerieth - Lechner, Morena, Gunesch, Joy - Mazingu-Dinzey, Boll, Brückner, Schultz, Arifi - Luz -
