Tysklandskollen - Det kan bli tre; det kan bli noll

Det kan bli tre;det kan bli noll
(Falk, 26 November)

Det låter nästan som en gammal sång av Adolphsson&Falk. 
1-0-0-1-0.
 "Jag söker samförstånd
i en tekno-tango.
Två steg fram och ett steg tillbaks
är stegen vi tar."

Tysk fotboll i Europa just nu. Det går inte riktigt som Autobahn mellan Hamburg och Bremen. Det är både en och annan kurva på vägen och minsann har man inte grävt en grop också. Dock; det ser mycket mer intressant ut denan Torsdag än efter den senaste omgången. Då var Stuttgart och der Rekordmeister uträknade; de hängde på repet och bröderna Klitschko slog så hårt de orkade. Men de reste sig och som Dolph Lundgren sade "I must break you", så klev de in i ringen igen och med resultaten med sig, så är de med igen. I allra högsta grad. Bayern slog haifa och Stuttgart spelade ut Rangers. Stuttgarts match var en fröjd. En av de bästa matcherna av ett tyskt lag i Europa på flera år. Det var tekno-tango i hög klass. Hleb dansade som i fornstora dagar på kanten. Magi. Wolfsburg däremot. Armin Veh och Europa är inte synkront med framgång. Efter Dzekos mål vände CSKA Moskva och inför sista omgången är det jämnt skägg mellan ryssar och tyskar. "Bumps on the road"?  

Vi kan med lite flyt se tre lag i åttondelen, ty alla tre lagen har möjlighet. Det kan också bli noll. Alla tre lagen har goda möjligheter, men inga matcher är enkla. Wolfsburg möter mäktiga ManU hemma. Nu är engelsmännen klara redan och lär spela med ett reservbetonat lag. Fixar Wolfsburg pressen? Möjligt. jag trodde Wolfsburg var en bank hemma på Volkswagen Arena, men så dök Nürnberg upp. Tjena. bayern möter Juventus borta. En direkt avgörande match. Bayern har ett lag, som är väl rustat internationellt, men Juventus i lejonets gap; nja..högst tveksamt. 
Störst chans ger jag Stuttgart. Hemmaplan mot Unirea Urizeni. Det blev 1-1 borta efter att Stuttgart varit det klart bättre laget och efter 2-0 mot Rangers, så är det en härlig medvind. Igen. 

Två eller tre lag i åttondelen skulle återigen visa att det inte bara är i landslaget, som tyskarna tar sig framåt. Normalt sett är det ett lag - Bayern alt Werder Bremen- som varit uppe i åttondelen; nu kan tyska lagen skjuta fram bröstet över målsnöret ytterligare och visa att fotbollen lever och mår bra under våren också..



Bundesliga när det är som allra bäst
(Falk, 22 NOvember)

En dag som igår gör att man förstår att Bundesliga drar fulla hus, vecka ut och vecka in. Tyskarna går man-ur-huse, de dricker sin pilsner, äter sin Wurst, vimlar, knorrar musatscher och klär sig i sina favoritlagsfärger. Det är "Westkurve Fans", det är "A-Block", det "Commando-Cannstatt" med mera. Det är folkfest, det är livat trots att det är November och det är framför allt fotbollsfest. Det spelades sex matcher igår. Det var Bundesligasamstag och klingade i rutan konstant. Ville man vara i Breisgau, så var det Mesut Özil show. Ett mål och fyra assist och Markus Rosenberg gjorde mål. I Stuttgart kvitterade Kuzmanovic och fixade pinne igen och i Frankfurt så stökade det orliga försvaret framför den inte helt bombsäkre Nikolov till det igen. Frankfurts försvar är bra på att tacklas, äta taggtråd, men saknar vett och etikett när det gäller positionsspel. Magath fortsätter att vräka ur sig ungdomar. Nu gjorde Moravek- 20 år- mål i slutminuten och ser man på laget så var det 8 man som var under 23. Fantastiskt. Största skrällen för dagen i Wolfsburg. I en match som bara skullel gå till hemmalaget och jag som menade att ingen i Nürnberg gjorde mål. Läste Bunkaju vad jag skrivit? Tre mål av Nürnberg och den kloke Kluge avgör på övertid. Hoffenheim gjorde fyra på Köln.

Det är detta jag tokälskar med Bundesliga. Mycket mål, full fart och skrällsegrar när man minst anar det. Satsningar på ungdomar, mål av alla de slag och folkfest. Till detta det sanslösa "premiere", som gör att man sitter som på nålar hela tiden och det blir radioövergång på radioövergång. Sex mål i Freiburg, fem i Wolfsburg, Fyra i Köln och idag är det nya matcher. Välkomna till Tyskland.

Häxjakten har börjat
(Falk, 21 November)

"She's a witch".
Ropen från Monty Python's "quest from the holy Grail" kommer upp på näthinnan. Hon skickades i vattnet utan rättegång. Om hon flöt var hon en häxa, om inte, så Ok, då sjönk hon. Häxjakt. Man kan förflytta den till direkt nutid. I spelskandalernas tid i Tyskland letar man nu syndabockar. Det vänds på stenar, beskylls och naturligtvis är Bild-Zeitung löngst framme. Här slösas inte med rubriker och bilder. Inte alls. VfL Osnabrück, som omnämndes när Bochums kriminalkommisare Anthaus pratade, är redan nedplöjda i gruset och likt Karthago har man strött salt över, så att det inte kan växa igen. Reichenberger, Cichon och Marcel Scuon. Det heter spelarna som är skyldiga. Menar media och rapar upp resultaten, som de har varit med och fixat och pengarna de fått för det. Jag vet inte om de är skyldiga, men personligen tycker jag att det är fasansfullt. För fan, grabbarna är inte dömda, men redan är deras fotbollsliv förmodligen förstört. Att vara med i mutskandal kommer att leda till livstids avstängning för de som blir dömna, men döm inte spelarna på förhand; låt tiden och bevisbördan ha sin gilla gång. Detta är dock Tyskland och främst Bild-Zeitung i ett nötskal. Likt engelsk tabloid, så rullas historien upp, med bilder, namn och i syfte att sälja lösnummer och rubriker. Detta är inte det sista i historien.

I en mycket parallell värld, så händer också intressanta saker; fat i lägre divisioner. 1860 München lever igen. Mycket oväntat. Arminia Bielefeld har gått som ett ångtång genom Zweite Liga. Nio raka utan förlust och Dennis Eilhoff, som ifjol var en av Bundesligas bästa målvakter har hållt nollan i nästan tio matcher. Så mötte man die Löwen, som satte på sig "Löwenzähne" och trots att man spelade med en man mindre, så knorrade man in ett segermål. I Bielefeld. Stor skräll. 

Personligen tycker jag att tidningarna kan skriva lite mer om sådant.

Podolskis vattenhål
(Falk, 19 November)
Han är en rätt enastående fotbollsspelare, denne Lukas Podolski. Enormt svårförstådd "Kölsch" pratar han och många komiker, bland annat Oliver Pocher, har gjort sig lustig över denna ganska infantilt låtande dialekt, men Podolski är ingen dumbom. Ingalunda. Det är en klok ung man i sina bästa år, som vet vad han vill, helgar sin familj och hemort och trivs bäst där han känner sig trygg. Efter en kometkarriär i landslag och i Köln, så landade han hos Bayern. Nog trodde jag att han skulle accelerera ordentligt under Klinsmann, som änddock tog honom till höjder i landslaget, men Prinz Poldi ville nog bara hem.  Till Köln. "Zu Kölle", som man säger i domstaden. Nu har året i Köln inte varit lysande. Ett mål i Bundesliga endast i ett Köln som gör fantastiskt lite mål. Men Lukas har ett vattenhål, som han ibland går till. Dricker vatten och mår bra. Det kallas landslaget. Die deutsche Nationalelf. Ty, när han får på sig denna tröja, så händer något. Podolski blir varm i hela kroppen, den exploderar och han gör vad ha är bra på; nämligen mål. 

Det är ganska signifikativt. Under åren i Bayern München, som var skrala och under detta år i Köln, så har han spelat en klubbfotboll, som egentligen inte borde ha kvalificerat honom för landslaget. Men Jogi Löw tror på sin Lukas och denne svarar upp. Det är egentligen likadant med Klose, som inte gör mål i klubblaget, men med den magiska tröjan på sig så kommer målen. 

Landslaget behöver spelare som dessa. Lukas Podolski presterar konstant i Nationalelf. Två mål igår i en tillställning, som främst präglades av kamp och moral, är starkt och alla kritiker som hävdat att Podolski måste börja spela bra fotboll i klubblaget; jaha..titta här. 
En enastående spelare helt enkelt.


Post-Enke går livet ändå vidare
(Falk, 12 November)

Det berörde mig mycket och som den machoshist man är så har jag grottat ned mig i fakta och bakgrunder och försölt att förstå vad som hänt. Det går ju naturligtvis, men man kommer tillbaka till samma tanke; varför, Robert? Varför klev du inte fram och lade upp problemen? Ett vackert liv har gått till spillo, en fru har förlorat sin man, föräldrar har förlorat sin son och en dotter sin far. Jag lider med dem. Mycket, massor och har svårt att lägga bort det, men jag livet måste gå vidare. 

Utanför Hannover går faktiskt livet vidare, även fast en stor del av ligan är i chocktillstånd. Bayern har samma krisartade situation som förut och Hoeness är i luven på Lahm. Klose har troligtvis svininfluensa och Luca Toni gör vad han kan för att ursäkta sig. I Berlin håller man på att repa mod igen och städar ur staden efter firandet av 20års-jubileumet av murens fall. Det talas om Pantelic, som förstärkning till klubben. Han trivdes inte med Favre, men Funkel har haft bättre kontroll på struliga spelare.

I Stuttgart är krisen på plats. Åtta raka matcher utan vinst och man möter Hertha i nästa match. Nyckelspelare är skadade, rotationen håller på att skaka sönder hela Schwaben och Heldts framtid är osäker. I Ruhurområdet briserar det knallar både här och var. Herrlich har inlett med två förluster, Klopp är tystare än normalt, Köln vann senast, men gör mycket få mål. 7 stycken på 13 matcher tillhör de absoluta bottennoteringarna i Bundesligas historia. Dock lever Gelsenkirchen upp. Magath kör en tysk Gunners för närvarande. Ont om pengar till spelare, så spelar han ungdomar. Schmitz, Moritz, Holtby, Kenia, Zambrano och senast Matip har spelat i år. Magaths satsning är mycket intressant, samtidigt idiotisk, men genial.

I Norden är det dock uppåt, ty både Bremen och Hamburg spelar med i toppen och i Leverkusen upplever man ett uppsving, som man inte sett sedan 2001/2002 och nu är Kiessling åter i laget och förstärker forwardspositionen ytterligare. 

Bundesliga gurglar vatten ordentligt under uppehållet och samtidigt som vi sörjer det tragiska med Robert Enke, så är inte Bundesliga lamslaget utan visar på att det finns fart och spänning. Snart kommer Bundesliga och tysk fotbolls vardag vara åter och bollen kommer att rulla som normalt, men ett är sökert; vi glömmer inte Robert Enke... 



477 år senare har svenskarna fortfarande inte tagit sig ur dimman
(Falk, 6 November 2009)

Dagens datum är klassiskt. Gustav Ii Adolf ramlade av sin häst Streiif, som kom galopperande tillbaka. Han mötte sitt öde på den tyska heden vid Leipzig. Det var dimma och vårt svenska stormaktsöde var över. 

2009 är det svenskar i Bundesliga och varthän vi tittar, så ligger dimman djup. Det är inte tillstymmelse - jo kanske; Berg? Concha?- till lättnad i dimman. Nä, förresten; Markus Berg och Matias Concha får allt finna sig i att vandra vidare i dimman de också. jag tycker det är synd och skam och väldigt beklagligt att årets kull av svenskar i Bundesliga- och det var länge sedan de var så många- inte lyckas bättre. Mackan, Pelle, Markus, Andreas, Matias och Rasmus. Sex stycken. det har inte varit någon större succé. 

Rosenberg får knappt speltid längre, men kanske ser vi ett ljus, då han faktiskt passade fram till Borowskis mål i cupen senast. Men Schaaf väljer att spela med rörliga forwards och trion Hunt-Marin-Özil bakom Pizzarro och sedan finns både Almeida och Oehrl bakom. 

Pelle NIlsson gjorde en bra insats när han väl fick chansen då Simunic var skadad, men bröt handen och vips var chansen borta. Nu sitter han på bänken igen och trots att han är en mycket bra back, så växlar Rangnick sällan ut Compper /Simunic, så han sitter där han sitter. 

Rasmus Bengtssons inträde i den tyska ligan hade kunnat börja bättre. det fullkomligt haglade in bollar bakom målvakten och bengtsson blev omkullsprungen, förbisprungen och upphunnen. Publiken undrade vad det var för cirkuskonstnär som köpts och sedan blev han petad och nu är han skadad. Hmm..

Markus Berg har efter en tids inskolning fått dra ett tungt lass efter att både Petric och Guerrero är skadade. 6 mål på 15 matcher är kanske inte så dåligt, men det höjs mer och mer röster kring hans spelstil och huruvida den passar in i HSVs spel. Både Guerrero och petric är rörligare och berg är en klockren straffområdesspelare, som skall ligga och hugga i offsiden.

Andreas Johansson inledde på läktaren, tog sig till bänken och sedan in på plan. Gjorde några matcher, men så bytte man tränare och vips hamnade han på läktaren igen. 

Matias Concha har haft den andra vägen. han var på läktaren, bänken och fick knappt någon speltid, men med Herrlich i laget, så fick han spela, men insatsen var sparsmakad. 

Varför tar sig grabbarna inte ur dimman? Olika orsaker naturligtvis. För Johansson, Concha och Bengtsson är det klassiskt. Både Johansson och Bengtsson köptes av den gamle tränaren, som nu är passé. Conchan är mer rutinerad och hänger i och kämpar. Pelle Nilsson har haft upp och ned gångar. När han väl fått chansen har han skött sig bra, men ändå har han missat en del avgörande lägen, som dock fått belackarna att säga - "nja Compper och Simunic skall det vara". Mackan Rosenberg tog inte sin chans ifjol, då han skulel öka trycket efter det lysande 2007/2008-året; utan Bremen köpte in Pizzarro igen och till i år så dök Marin upp, Özil exploderade och Mackans chanser är begränsade. 

Om dimman lättnar dimman eller om hästen kommer tillbaka utan ryttare igen är svårt att säga. Concha har en god chans att spela till sig den ordinarie högerbacksplatsen och börjar inte Bochum att prestera snart, så kan även Andreas Johansson få chansen. Rasmus Bengtsson? Börjar Hertha gå bättre, så kan han få svårt att ta plats. Pelle Nilssons chanser är utelämnade till att Simunic och Compper missar, skadas elelr på annat sätt missar. Mackans chanser är begränsade till bänken och mot Nürnberg var han inte ens med i truppen. Markus kommer att få mer chanser eftersom han är den ende forwarden just nu som kan göra mål, men han måste göra det, annars hänger hans 8 MEURo som ett tungt ok på hans axlar. 

Hästen kom tillbaka utan ryttare. Då. Just nu rider grabbarna i dimman.  

Det bajuvariska mysteriet
(Falk, 4 November 2009)

Välkomna till Cluedo. Det var väl så det hette, när man löste deckargåtor på TV? Kan ha varit en tysk film, som började efter klockan tolv också. Eventuellt. Nu löser vi i alla fall ett mysterium; FC Bayern München. 

Varför smädar du mig ständigt,
ögonblickets lumpna skara,
utan vilja, utan märg?
Fånga fjärlarna behändigt,
men jag ber, låt örnen fara
fri kring sina blåa berg.

Sällan har väl Tegnérs gamla epos "Hjälten" passat bättre in i sammanhanget. Hjältarna? FC Bayern München - som investerat 600-700 miljoner kronor i nya spelare, ramlar ur Champions league redan i grupp-spelet. En praktskandal och ett prakt-debacle. Det är pinsamt och det kommer att bli pinsamt att följa hur ledare, tränare, beckenbauer, f.d spelare och tyckare kommer att analysera sönder laget, kalla varandra för idioiter, sparka tränare, peta spelare och bli utbuade av sina fans. Bayern är i gungning. ordentligt i gungning, som Titanic när man träffade isberget. 

0-2 mot Bordeaux igår förseglar ödet. Man måste vinna de båda återstående matcherna annars kommer vi att se hela ledningen göra som Werther i Goethes gamla roman; gå ut i skogen med en bössa. Bayern åker ut. det tror jag med säkerhet, dock och felen letas överallt. Vad har hänt? Varför underpresterar spelare i långa rader? 

Det har begåtts många fel under resans gång; Ett av de mest väsentliga är att man värvade flera spelare innan van Gaal dök upp. Gomez, Timoschuk, Olic som nyförvärv var klara för klubben innan tränaren dök upp. Inte dennes önskespelare och samtidigt kostade de en hel del pengar. Vidare har man inte kunnat spela Ribéry och Robben samtidigt så värst mycket. Skador har satt ned deras kapacitet rätt så väsentligt. Vidare så tar jag fram min gamla käpphäst-det bajuvariska försvarsspelet. Sedan Lucio lämnade skutan, så har man inte ersatt försvaret på ett bra sätt. Badstuber i all ära, men det är mycket för en ny ung bayrare att gå raka vägen in och dominera i ett mittförsvar. Sedan har van Buyten höjt sig- förvisso, men allt hänger ihop- samspel, rutin, känsla. Det tar ett tag att lära sig detta. Vidare, så verkar van Gaal fullständigt ha eliminerat hierarkin i laget. Bayern München har i alla år varit känd för att ha en stark centrallinje, med starka personligheter som tagit tag i laget, visat vägen och samtidigt höjt rösten. Efter att Kahn försvann så finns det ingen liknande spelare. Ifjol fanns Borowski, som sade sitt- nu är han borta. Vidare så är forwards-trion med Klose, Toni och Gomez på tok för lika som spelare, samtidigt som det inte finns någon riktigt kreatör på mittfältet. Bayern saknar en dynamo, en riktig "play-maker". Det har man inte haft på flera år och jag saknar detta nav i Bayern. 

Hur går Bayern vidare? Sparkas van Gaal? Enligt klassisk bayersk tradition, så hänger han kraftigt löst. Ligan och cupen går dock bra, så han lär nog få sina kommande matcher att göra bot, men jag misstänker att både Rummennigge, beckenbauer och andra potentater kommer att gnälla kraftfullt. Som vanligt.

Har vi löst mysteriet? Det kanske var den där efter-tolv-filmen ändå..`?



Judgement Days för tyska lag
(Falk, 3 November)

Häromdagen gick terminator på TVn: "Judgement Day". Den slutgiltiga upplösningen mellan människor och maskiner. nu kanske det inte är likadant i Europa. Sedan östblocket revs, så upphörde beskrivningen mellan människor och maskiner. Lite synd tycker jag, då jag gärna ser tillbaka på Dolph Lundgrens klassiska "I must break you" i Rocky IV, som en klockren stereotyp. Men vi har Judgement Day ändå. Champions Leagues viktiga fjärde omgång skall spelas och även fast det inte är avgörande någonstans, så står de tyska lagen inför ohyggligt viktiga matcher. Inget av lagen har egentligen imponerat, även fast Wolfsburg dock haft flyt med resultaten och ligger över strecket. Bayern München förlorade mot Bordeaux senast och en förlust till, samtidigt som Juventus vinner; kan medföra att laget måste vinna sina två återstående matcher för att ta sig vidare till åttondelen. För Stuttgart är det likadant. Förlust mot Sevilla och rumänerna slår Glasgow Rangers och loppet är i princip kört. 

Positivt är dock att Stuttgart känns lite fräschare än tidigare, men har en del skador. Borta mot Sevilla är en match som man inte skall vinna, men slår ur underläge mot ett Sevilla, som i princip bara behöver en pinne till för att kvalificera sig. Bayern München spelar hemma och hemam på Allianz Arena, så borde man kunan ta nödvändiga poäng, men Bordeaux snabba omställningar är ett hot. Gourcuff och Chamakh är livsfarliga. Besiktas-Wolfsburg är en match som verkligen behöver besiktas. Seger för Wolfsburg och ManU gör sin plikt mot CSKA Moskva och tyskarna ser ut att gå mot en åttondel. 

Judgement Day? Nja, men nästan. 

Blir Babbel näste tränare att gå?
(28 oktober 2009)

De gillar att sparka sina tränare, de tyska lagen. Snart har vi bytt rubbet de senaste 12 månaderna. Historiskt. Markus Babbel är under hård press. Stuttgart kom trea ifjol, spelar Champions league, lade ut pengar på ryssar, serber och snabba ytterbackar och efter tiotalet omgångar och en svajig höst så är resultatet groteskt. Strax över strecket i ligan, utslagna av Greuther Fürth i DFB-Pokal och på väg att tappa greppet om en möjlig åttondel i Champions League. Babbel hänger på gärdesgården och en förlust mot Bayern München i helgen som kommer innebär nog kicken. Ganska ironiskt i sådana fall eftersom Babbel är uppvuxen bayrare, har mängder av troféer sedan sin tid i Bayern och var på väg att bygga något intressant i Schwaben. 

Det har inte lyckats alls detta år. Det finns många svar till detta och jag har orerat om det på VfB-sidan, men en sak som man normalt sett tar fram - skador- är tyvärr inte den stora bidragande orsaken, utan en kombination av att Babbel tillbringar större delen av veckorna i Köln och utbildar sig till tränare, spelarnas växande osäkerhet och bristande form och den rotation som Babbel har infört, där många spelare spelar varannan match eller var tredje match och kan finna sig vara kanonbra en match och på läktaren en annan. Jag är ingen vän av rotation. Veh gjorde likadant under sitt sista år och skickades hem. Nu verkar Babbel ha roterat färdigt också. Vinst mot Bayern är ett måste, annars lär han få ta sitt pick och pack och ägna sig åt läxläsning. 

Vill ni så ha ännu mer godis, så var det förre VfB-aren Bernd Nehrig, som slog in segermålet för Greuther Fürth. Ibland är det en ödesmättad dimma över tillvaron


Lejonet återvänder till savannen....
(Falk, 11 Okt 2009)'

Sydafrika är ett trevligt land. Om man aktar sig för Johannesburg. Jag lovar. Trevliga människor. Fem gånger har jag varit där, klappat en geopard, sett  lokal befolkning  löpa längs motorvägar, sett en pick-up med 20 personer, och ätit oxfilé med händerna.

Hit skall Tyskland. Vi biter oss i läppen, som tigrar gör. Tyskland har kvalificerat sig till VM2010. Faan, så nice. Flaggan tas fram, vi dricker lite sekt från Assmanshausen och trycker i Saumagen i släkten. VM2010. Sydafrika välkomnar tyskarna. Löw, det tyska lejonet, har tagit sin trupp till Sydafrika. Fantastisch, Herr Löw. 1-0 borta mot Ryssland var en taktisk triumf. Klose--naturligtvis. Klose. Löw är beredd för en ny kraftmätning med sina kompisar lejonen. Tysk moral är obönhörlig, kraftfull och tyskarna kan gå långt i landet, där Bafana-Bafana regerar. Planeringen för Sydafrika har börjat. Löw höll emot hela matchen och ställde en del experter med att spela Boateng från start. Nu blev han dock utvisad direkt, vilket var märkligt. Debutant och utvisad. Så ett öde.

Men, jag lyssnar och lär. Samtidigt lär jag mig Augsburger Puppenteather och sjunger "Eine Insel mit zwei Berge" och skickar Podolski en hälsning som räcker till Sydafrika. Sydafrika, here we come.

Baksmälla,  ett lejon vid rodret är bättre än en kommissarie vid havet
(Falk, 5 Oktober 2009)

Så här dagarna efter de stora festerna i Tyskland, så vaknar landet igen. Det sopas undan "Bierkrugs" och vimplar, det sopas undan gamla dansanta gubbar, som slumrat till och vaknat upp och upptäckt att det är måndagmorgon, den sista dansen rullar ut ur en liten grammofon i Essen. Kiplings "Åh, öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två" har aldrig varit så fel, som på Wiedervereinigungstag i Tyskland, då landet kommer samman, det förbrödras, det gråtes en skvätt och man ser både tillbaka och framåt i en tvärdimensionell kärlek, som man inte förstår om man inte är tysk. Samtidigt har landet ölats av i söder. Cannstatter Wasen och Oktoberfest i München eller "Was'n und Wies'n" som det heter dialektalt har sett hundratusentals människor dricka öl, sjunga glada sånger om "Anton in Tirol" "Hendl, Brezl und Mädl.." 

När vi så nu har skakat till ordentligt -Besökte själv Oktoberfesten förra veckan för övrigt. Ein prosit der Gemütlichkeit skall sägas,och sett Bundesliga rulla förbi i helgen med ett par rejäla stänkare och en Hertha-målvakt som inte gärna lämnar sitt straffområde igen. Käre Burchert; lite nickträning? -  så samlar vi ihop oss för nådastöten de närmaste veckorna. Det är nu det skall avgöras; Tyskland till VM i Sydafrika? Fälttåget till Ryssland har startat. För 58 år sedan kallades det Operation Barbarossa; nu heter det "Operation Afrika - der Löw kommt nach Hause", typ..och Tyskland står berett för en kraftsamling i Moskva. Jag tackar att matchen inte går i sena november, ty då hade tysken frusit till is, nu är det Oktober och vi är mitt uppe i seriespelet och här och var är det strålande takter som skådas. Har dock mina dubier för en del spelare, som varit fullständigt under isen en månad- Hitzlsperger, Friedrich, Cacau, Klose, Gomez, Podolski, Tasci to name a few; men vet också att så fort den tyska örnen dyker upp på bröstkorgen, så är det som reklamen "de får vingar". Tysklands moral brukar vara häpnadsväckande när det gäller kvalmatcher och det är väl egebtligen bara på sent 60-tal, till EM-slutspelet 1968, som Tyskland ramlat ihop och förlorat viktigas kvalmatcher. Men, en förlust mot Ryssland kan ju ändå betyda slutspel; det kommer ett kval senare. Jag är inte orolig dock; Tyskarna klarar detta. Vi har ett lejon vid rodret. Löw har visat sig vara en människa av karaktär; han går sina egna vägar, han är principfast, klok och har inte vikti av den väg han ritat upp. Ett lejon är på väg hem till savannen och vi rider med..

Avslutningsvis kan jag inte hålla mig ifrån; det är ju ändå tyska skådespelare; att kommentera den fullständigt vedervärdiga TV-serien "Kommisarien och havet". Jag vill inte sitta framför en TV-serie och ha en massa frågetecken. Igår exempelvis så talar kommisarens fru en sådan brutal danska som ingen jävel fattar, men hans mor svarar klockrent på frågorna danskan ställer.Hurdå? Kan hon danska? Sedan är dubbningen fullständigt under isen och han som spelar kommisarien är närmast själlös eller självdöd. Måste han läsa sin text så fullständigt intetsägande. I princip alla huvudrollsinnehavare är tyska skådespelare eller norska. Förutom Inger "Pippi" Nilsson, som låter så där ko-dum, så att inte ens krumelurpiller hade hjälpt henne. Så förstod jag inte följande;. En fyrvaktare på Gotska Sandön - Ingemar Johansson- som varit där i trettio år; talar...norska? Det är så in i bänken vedervärdigt att man måste se skiten för att bli riktigt förbannad. Steven Seagal kom tillbaka-allt är förlåtet.








Välkommen tillbaka, Vedad Ibisevic
(Falk, 28 September 2009)

Ketchupflaskan är ett begrepp. "Ich fühlte mich wie eine Ketchupflasche"? Nja, inte så, väl. Men Vedad Ibisevic måste ha haft den känsla igår. Knäskadad i vintras efter en bombastisk höst med 18 mål på 17 matcher. Det pratades om att han skulle ha chans att överträffa "Der Bomber", men så blev han skadad. Hoffenheim landade ändå på en hedrande sjunde plats, men oj vad han saknades som mottagare och målskytt. Trion Ba-Obasi-Ibisevic var naturligtvis inte densamma och när så årets säsong började, så har det tagit sin lilal tid för trion att komma igång. Hoffenheim har inte gjort så mycket mål som tidigare. I alla fall inte i början av säsongen, då det var mest stängd i försvaret. Nu kommer målen och nu kommer vedad Ibisevic. De första åtta matcherna, inkluderat cupen; inga mål. Igår mot Hertha Berlin kom utdelningen. Tre raka mål. Ett tvättäkta hattrick på 21 minuter och skyttekungen var tillbaka igen. Bosniern, som kombinerar genombrott, skott och en härlig näsa för mål, slog till efter två minuter med foten och sedan med två nickmål. 

Till slut blev det 5-1 för Hoffenheim, som rusar fram i serien. Fyra raka segrar; plus segern i cupen gör att laget just nu är formstarkast i ligan. Hertha Berlin faller som en sten just nu och jag undrar om inte favre blir schweizaren nummer två som lämnar sin klubb på kort tid. Stackars Rasmus Bengtsson i Hertha; han hade kunnat få det enklare. Bollarna har forsat in bakom Burchert i målet och Bengtsson har inte haft det lätt. 12 insläppta på hans tre matcher i försvaret. Ojoj. Mer glädjande dock att Pelle Nilsson gjorde en halvlek och det kan möjligtvis bli mer, då Simunic verkar vara skadad. Men, mannen för dagen; Vedad Ibisevic!.


Cupskrällar förgyller tillvaron och får lag att tänka till
(Falk, 24 September)

Firade lite lätt härom dagen.Konstaterar kallt att jag har två resor till det vackra Tyskland inom loppet av 6 veckor. Det blir najs. Viss möjlighet att se en del av landet blir det också.Tyvärr ingen fotboll; såvida man inte prånglar sig in på Allianz Arena när bayern möter Juventus nästa vecka. Fullsatt; så man får väl börja gräva ett hål och titta upp under en tuva när Robben tunnlar Buffon. 

Firar gör också valda delar av det avlånga och breda tyska riket idag. Fansen firar, publiken firar, media firar och det firas också på en del ställen som inte trodde sig skulle fira. Zweite Runde av DFB-Pokal blev en omgång utöver det vanliga. Tisdag förlöpte hyfsat utan skrällar; förutom Eintracht Triers vinst mot Bielefeld, men onsdagen var sannerligen inte tom på skrällar; HSV åkte ut mot Osnabrück exempelvis. En massiv motgång för Labbadia, som ändock hämtade upp 0-2, kvitterade i nittiionde, men åkte ut på straffar. Markus Berg återigen mållös. Långsamt börjar han ifrågasättas. En annan svensk; Rasmus Bengtsson; har det inte lätt. Det har fullkomligt rasat in bollar bakom Drobny den senaste tiden och igår så gjorde han självmål och fick se hur 1860 München vann på straffar. Nästa Bundesligalag var Leverkusen, som åkte mot die Roten Teufel från Kaiserslautern och sedan flög Freiburg mot Augsburg och Stuttgart var på håret att åka ut mot Lübeck. Det jublas här och var och lagen riktar in sig på en ny match om några veckor. Det jublas också ekonomiskt, ty lagen kanske får möta lag som Stuttgart, Bremen eller Bayern hemma och kan locka till mastodontpublik och finanschefen sitter med ett stort leende. Det är media, det är folk och fest.

Det var skrällarnas kväll i DFB-Pokal, som också visade upp en av de mera fantastiska matcherna de senaste åren; nämligen 6-4 till Frankfurt mot Aachen. 

What a night! Skrällar glädjer naturligtvis. Det hör cup till och får naturligtvis en del av lagen att tänka till. Både Leverkusen och HSV ligger i toppen av Bundesliga och skall naturligtvis rulla över lag som Osnabrück och Kaiserslautern. Men en dålig dag på jobbet, kanske lite vacklande inställning och en tro att "detta går nog vägen till slut", gör att överraskningen står för dörren. 

Det var en galant omgång i DFB-POkal. Nu återstår 16 lag. Spelet kan börja.








Baden-Württemberger Achterbahn
(Falk, 20 September 2009)

I Rust, fem mil norr om Freiburg; ligger Europa-Park. Den kallar sig europas största nöjespark och här finns bland karuseller, clowner, vattenfall och radiobilar ett gäng med berg-och-dalbanor(på tyska Achterbahn). Jag vet inte om VfB Stuttgart och Freiburg har haft träningsläger där under sommaren, men nog verkar det som det; ty här går det undan i backarna. Jisses. Humörsvängningar som en hund utan mat. För bayraren Babbel och schwaben Dutt i tränarpositioner för sina lag, så skiftar humöret snabbt och resultaten är inte vad man väntar sig. En tippares mardröm. VfB Stuttgart har ett lag för toppskiktet. hela lagen består av landslagsmän och Jogi Löw har lyft in spelare på spelare i sin trupp. Senast tröttnade dock Babbel och satte Hitzlsperger på läktaren. Gick det bättre? Inte alls. 0-2 mot Köln var en kraftfull njursmäll och publiken nöjde sig inte bara med att bua utan börjar långsamt kräva att Babbel och Heldt skall försvinna. Det krävs segrar snart och att Tasci, Cacau, Hleb, Hitz och andra sätter på sig benskydden och presterar. Senast bjöd även Lehmann på en klassiker. 

Freiburg är ännu mera upp och ned. Vad sägs om 0-5,1-0,0-2,4-0 på de fyra senaste. Bortaseger mot Schalke och Hertha Berlin. Robin Dutt ställer nog mer frågor än han får svar på. Freiburg skräller med fantasifull fotboll och utnytthar misstagen i försvaren hänsynslös. Idrissou, Makiadi, Banovic. Målskyttar senast. Inga storstjärnor, men spelare som slår till ibland och båder ställer expertisen och skräller. 

Det är en ren och skär berg-och-dalbana i Baden-Württemberg. Europa Park känns som något man gör på en lunchrast.




Dagar som denna gör mig glad
(Falk, 19 September)

För femton år sedan var jag i München en dag som denna. Från min bostad avgick bussen halv fyra på morgonen för att ta oss till "Wies'n" i München. Bussen körde runt i mitt lilla samhälle, där jag bodde och plockade upp hugade Oktoberfest-spekulanter. De stannade bland annat till utanför puben "Zum Anker" där det ramlade ut fyra-fem gossar; skapligt på lyset, som satte sig i bussen. Fyra timmars färd till München väntade. Själv försökte jag sova, men det gick inte.- Omöjligt. De fyra-fem gossarna valde att fortsätta dricka öl. Fram till chauffören, som hade med sig en back pilsner; Faust pilsner; och så fortsatte det. Det ramlade nog i en fyra-fem hos de grabbarna under resan söderut. Väl framme i München; solen sken och vi fortsatte in och tog frukost. Ungersk Gulasch och mer öl. Klockan 12 var vi vid "Wiesn"; Theresienwiese. Vi såg på hela galatåget som kom när man startade Oktoberfest. Nedräkningen; "Oans, zwoa , G'suffe" och slagsmålet kring de första femtio fria litrarna. Solsken, fest, yra och  efter att ha druckit några [moss], som det så fint heter i tälten, knaprat i sig en halbes Hänchen så blev det Bayern-HSV. Mina kollegor, som startat i Anker fortsatte hela dagen. I Solskenet, på Wiese, på fotbollsmatchen, på kvällen och hinkade öl. Osannolikt. När väl bussresan gick hem framåt elva på kvällen, så var det ett gäng radiostyrda herrar som gled ned i bussen, slocknade innan bussen backat ur från parkeringsplatsen och sade "Bye-bye, München; bis demnächst".

Alldeles nyss öppnade Oktoberfest igen. En klassisk turistfälla; naturligtvis: Inte en Münchenbo så långt ögat kan se; i alla fall inte på kvällarna, när turisterna är där. Naturljgtvis med ett bayernsk derby av klass. Bayern möter Club från Nünberg. Det är Bayern mot Franken. Tre poäng  för hemmalaget är bara förnamnet i Allianz Arena för ett lag, som är på uppåtgående. Nürnberg slåss redan för sin överlevnad, men laget är så pass fräsacht att det kan skrälla när somhelst och den unge Diekmeier imponerar storligen.

En dag som denna; trots att jag sitter 180 mil från skeendet; gör mig så oerhört glad. jag blir empiriskt spirituell; så tysk ända in i mina gener att tänka tillbaka på de fantastiska ögonblicken och tänka på den livsglädje som Oktoberfestligheterna ändå ger. Det är folk, det sjungs, det spelas, det är trachtls och det är en Bretzels. Gärna återkommer jag och som av en händelse är jag i München om tio dagar odh skall minsann besöka Wiese på kvällen. En återblick till det förgånga. Det lär nu inte bli någon större utsvävning, då mitt flyg går sju på morgonen därefter, men nog skall man väl kunna få i sig några [moss], schunkla lite med damerna och skråla i lite taktfasta bayriska sånger. En dag som denna; Tyskland, Bayern och hela  Tyskland lever upp. Oktoberfesten börjar, fotbollen går för högtryckj med fantastiska matcher över hela landet och solen skiner. Could it be better??...

Bayern & Müller. Det känns igen
(Falk, 16 September 2009)

Der Bomber der Nation. Der kleine dicke Müller. Gerd Müller var världens bäste straffområdesforward. Jag har svårt att se någon vara bättre eller som kommer att vara bättre. i min bok och mitt världslag, så är han självskriven som toppforward. Müller och Bayern München. Those were the days. Därför ler man ganska stort när man ser att Müller har gjort mål för Bayern München igen. Fyra mål på två matcher. Storartat. En ny liten tjock Müller på antågande? En ny storfräsare? Vi får vänta och se, men kanske är det vad Bayern München behöver för att få fart på laget igen. Robben ger sina inspel, Ribéry har vaknat till liv och Gomez presterar. Men Klose är ett frågetecken och Toni är skadad. Därför är Thomas Müller en så härlig injektion. Spelmässigt är de dock ganska olika. Müller kommer ofta bakifrån och är utrustad med ett bra skott. Målen senast var skott utifrån och inga klassiska Müller-Abstauber. 

"Es müllert wieder bei dem Rekordmeister", säger tysken. Tron på framtiden, ungdomen och framgången är sedan tidigare fast förankrad i klubben, men visst är det extra härligt att få fram en egen produkt, som också heter Müller, som gör mål. Fortsätter den unge Thomas att göra mål så blir snart jämförelserna omöjliga att bortse ifrån. Es Müllert wieder...










Ständigt denne Klose
(Falk, 10 September)

Jag tar det direkt. Miroslaw Klose tillhör inte någon av mina större fotbollsfavoriter. Som Arsenal-fan i hjärtat, så har jag alltid förfäktat tanken och motsagt möjligheten att Klose skulle komma till Arsenal. Alltid. Varför? Han håller inte i en benhård liga, med mycket matcher, stenhårt motstånd och försvarare som äter upp honom. Jag står för det och vidhåller min åsikt. I tyska landslagströjan är Miroslav Klose däremot helt enastående och en spelare som Löw måste vara den första att skriva upp i sin trupp. Klose gör mål. Han må vara diminutivt liten, men har en grym tajming i luftrummet och dyker upp när det vankas möjligheter och det är just mot lag som San Marino, Armenien, Azerbajdzjan, Malta etc som Klose lever upp. Nu stod Tyskland och vacklade i går. En halvlek. Ungefär som det pinsamma spel avlagd av Sverige. 1-0 i paus. Då växlar Jogi Löw in Klose och det smäller. Dubbelt. Klose kan man lite på. han imponerar storligen på mig i matcher som dessa; på samma sätt som han oftast faller ur ramen när motståndet heter England, Frankrike, Brasilien, Holland med mera. 47 mål på 91 matcher har han gjort. Det är tredje bäst genom tiderna i Tyskland. Enorm prestation av denne Klose, som man alltid kan lita på i dessa matcher. han dyker upp i straffområdet och trycker in dem. Enkelt. Inga stora svep, inga stora långskott; utan han är bara där och gör mål på mål på mål. "Auf Klose ist Verlass", säger tysken. Jag kan inte annat än att hålla med och tacka för närvaron.


Alla dessa frågor
(Falk, 9 September)

9-9-9.
Dagens datum är en klassiker. 9-9-9. Häftigt värre. Många som vill gifta sig, förlova sig eller bara hitta på något en dag som denna. Själv brukar jag ägan en dag som denna med att leta upp tyska prepositioner i blomlådorna. Kul lek. Annars kan man ju alltid ställa sig frågor. Mycket frågor. Tyskland möter Azerbajdzjan idag och frågorna hoppar fram som Kris Akabusi på 400 m häck. Klarar Adler uppgiften att peta undan Enke? Står Enke i helgen eller tappar han mer fart? Hur mår Wiese? vem spelar med Mertesacker i mittförsvaret? peter Löw bort Tasci? Vem klarar det bäst av Friedrich och Westermann? Är svaret kanske ändå Tasci?

Frågorna studsar omkring som guttaperkabollar. Som en näve med löss, som springer över en fotbollsplan, som en ekorre på speed. Löw har att jobba med och när man så vänder sig till mittfältet, så ger Mesut Özil, trots sin positiva medverkan; upphov till frågor. Vad händer med Marin och den så gode Trochowski? Har Schwerinsteiger en särställning? Går Löw ned på ett femmann-mittfält framgent för att få plats med alla? Samma problem hade Beckenbauer med Thon, Möller, Bein, Hässler, Matthäus med flera. 

Frågorna kryper över bordet som en flock med tarantellar, redo att veckla ut sina håriga ben över min kropp och förena två håriga saker. Frågor. Hur länge är Klose seedad? Varför spelar inte Gomez konstant; det är ju ändå han som gjort målen på sistone? Var skall han sätta Podolski? På mittfältet? Varför har Stefan Kiessling samma efternamn som gamle hockeystjärnan Udo? 

Slutligen måste man fråga sig varför man spelar så sent. 20h45 en onsdagkväll. Det känns inte direkt i rätt tid. En avslutande fråga  naturligtvis.








Mesut Özil - Just vad Tysklands fotboll behöver
(Falk, 6 September)*8/¨ä

Som tagen ur en Buster-serie på 80-talet slår han igenom med dunder och brak. Mesut Özil från Werder Bremen följer upp sin geniala U21-final med att pulverisera allt vad motstånd heter mot Sydafrika och det är precis vad Tyskland behöver just nu. Löw behöver en ny injektion i sitt lag; en spelare som känns som en vårbris i det bitvis försoffade och kantiga Tyskland. Löw har långsamt byggt upp sitt lag kring Ballack,Schweinsteiger, Hitzlsperger och Trochowski på mittfältet. Mycket bra och kapabla spelare, men fyra stycken maskiner i sin framtoning. Schweinsteiger var en frisk fläkt för några år sedan, men nu har han gjort 50 landskamper och känns som en gammal surdeg ibland. Han gör sin uppgift bra, men han lyfter inte laget. Längst fram är det gamla trogna vapen som skall skapa livet och rubrikerna. Klose, Gomez, Podolski. Jodå. Die Nationelf vnner matcherna, men det är lite gäspning och det är lite maskinellt. Därför är en spelare som Mesut Özil en gudagåva som sänts till Jogi Löw. Med Özil kommer energi, egensinnighet, initiativrikedom och en förmåga att göra det oväntade. Mycket av detta har saknats i dagens tyska lag och Özil kommer att tillföra mycket av detta till det tyska lag, som spelat in sig i en stereotyp hörna, som bitvis är ganska lätt att räkna ut. Löw lät både Khedira och Marin kliva in i laget också. U21-spelarna gör lite väsen av sig, men främst av alla är Mesut Özil.

Jogis konsekventa inkonsekvens leder till kritik
(Falk, 1 September)

En förbundskapten går sin egen väg. Han gör egna val, han tar ut laget. När han visar en inkonsekvens, som bitvis är svår att förstå, så måste han räkna med kritik. Det har Jogi Löw svårt att ta. 2009 har varit blåsigt för Jogi. Landskampsmässigt har det gått som tåget; förutom blamage mot Norge i träningslandskamp då, men resultaten har ramlat in och på håll blåses det i en vuvuzela, men på hemmaplan ökar kritik från press, spelare och klubblagen. Främst är det laguttagning, kommentarer kring en del spelare och hans sätt att trampa ned kritikerna, som upprör. Året har innehållit Kuranyis avhopp, bråk med Ballack och Frings och nu på sistone diskussioner krings målvaktspositionen, där Wiese inte kom med i dubbel-landskampen, Kiessling inte är med i truppen samt Frings icke-nominering. Löw har försökt att bemöta icke-nomineringen, men det verkar som att det knappast har diskuterats direkt med spelarna som fått meddelanden via radio, lagledning eller tidningar. Kritiken från respektive spelare och deras lagledning om hur detta har skötts har varit stark och nu har Jogi valt att på ett mycket enväldigt sätt gått ut och markerat; ungefär som Charles de Gaulle "L'etat c'es moi". 

Jogi får ta ut vilket lag han vill; det är hans uppgift. Han skall forma laget och leda i bevis; men samtidigt har han en utsatt roll och en närmaste plikt att på ett vettigt sätt kunan meddela spelare som är i gränslandet, hålla dessa vid liv och motiverade och samtidigt vara beredd på en del kritik. Här uppleves Jogi snarare som snarstucken och enväldig, vilket inte gynnar klimatet inom tysk landslagsfotboll.

Europa får se upp - Tyskland vaknar
(Falk, 28 Augusti)

Denna helg går i Tyskland s tecken. Vi har en återträff från Universitetet och det skall ljugas, berättas historier om vår tid i Tyskland och jag hoppas att vi samlas kring en "Tysk Syntax för Hogskolebruk" och riktigt smaskar i oss gamla verbstammar, datvistyrande verb och olika konjugationer. Till det en bok av Herrman Hesse eller Thomas Manns gamla klassiska Buddenbrocks en titt på en helgalen Klaus Kinski i Kosferatu och varför inte Kaspar Hauser av Herzog. Marlene Dietrich rullar på en knastrig vinylplatta och ibland så skrålas det gamla sånger från vår tid som "Schlachtenbummler" för VfB Stuttgart. Det gäller att odla den tyska genen. Ofta, alltid och väldigt kraftfullt. Det gälelr att sprida det tyska ordet och inom Europa höja ett varningens tecken; ty Tyskland har vaknat. Inte ur ett politiskt perspektiv- hold your horses, mate- utan fotbollsmässigt. Europamästerskapen i tree ungdomsmästerskap, silver för herrarna följs nu upp av 3 lag i Champions League och samtliga lag vidare i Europa League. Bayern München och Wolfsburg fick sällskap av VfB Stuttgart, som gjorde processen kort med Timisoara och bortsett från att jag själv är VfB-fan, så tycker jag att de fick en mycket bra lottning i Champions League och har en mycket stor chans att till och med vinna gruppen. Alla tre lagen har mycket goda chanser att gå vidare och Wolfsburg med sitt härligt offensiva och frejdiga spel är en outsider, såvida inte Armin Veh viker för pressen. 

Det var vidare intressant att se hur Gojko Kacar utvecklas till en superstjärna. han har vuxit år för år och börjar nu bära Hertha berlin på sina axlar. Om inte den gamla damen får ordning på plånboken, så kommer operation väskryckning börja och kacar spelar i en större klubb med bättre lön inom kort. VfB Stuttgart ryckte i honom nyligen, men Preetz sade blankt nej. helt riktigt i sig, men fortsätter Kacar, så kan inte Hertha hålla honom. HSV krossade Guincamp och Berg gjorde sitt andra mål för klubben. HSVs trupp är bred och när tesche, berg, Castelen, Tavares också får en del speltid, då blir HSV hyperfarliga. Jag håller fast vid vadjag sade tidigare: HSV vinner Bundesliga detta år. Vidare är Bremen också efter säkra 2-0. Pizzarro gjorde mål. det är inte sista gången det händer.

Sex lag i cuperna. jag vet; det förekommer i andra länder också, men Tyskland är åter med bland de lag som är välrespresenterade i båda turneringarna och jag tycker att lagen känns starkare än på länge och därför skall det bli extra roligt att ikväll öppna upp en Schwaben Bräu, läsa några rader ur Goethes "Die Leiden des jungen Werther" uttala "tschechisch-Österreichische Grenze" korrekt och bara tyska till sig lite granna.



Krutdurk: Leipzig
(Falk, 24 Augusti 2009)

Varför kan inte människor vara snälla mot varandra? Fotboll är en lek och fotbollen är världens roligaste leksak. Ändå så bråkas det så det står härliga till och när det väl smäller i Bundesliga, ja då smäller det rejält. Det är bitvis brutalt, som när Patrick Ochs tacklade Ehret i Köln. Inte en sekund på bollen utan klockrent på motståndare. Det var vinrött och blir nu fyra matchers avstängning. Ochs är så här. Precis som hans medspelare Franz. Det är svart eller vitt och kommer benen före bollen, so what. Nu blev det rött och onödiga fyra matchers bortavaro.

Tysk fotboll hade sin krubba i Leipzig sägs det. VfB Leipzig var den första tyska mästaren; 1903. Här föddes tekniken, organisationen och här fanns det gott om virke för god fotboll under DDR. Lokomotive Leipzig var en av de bättre lagen under "Drüben"-tiden och var bland annat i cupvinnarcupfinal 1987. Klubben ombildades i VfB Leipzig igen och var uppe och vände i Bundesliga en säsong, men ramlade ned och ombildades efter ekonomiska probolem till Lokomotive igen. Här finns historia. Lång och härlig hstoria med öst, väst, segrar och mästerskap. Leipzig har också Zentralstadion, som  en gång i tiden tog över 100 000 personer och som var en av de största arenorna i världen. I staden finns kultur, fotbollskultur av rang och hela DDRs grundande av fotboll ledde till mästerskap som vanns av lag från denna del av DDR; Halle, Gera, Zwickau, Erfurt och Leipzig. Så historia finns det och i och med Red Bulls placering i Markranstädt så har fotbollen vaknat till ordentligt. Här finns också Sachsen Leipzig, Blau-Weiss Leipzig och bakifrån kommer nuuppvaknande BSG Chemie Leipzig, som bygger på sitt namn från DDR-eran. Men det finns vilja, hat och en vilja att hävda sig i staden och dessa krafter motarbetar varandra kraftigt. Det är nynazistsiska element, det är arbetslöshet och man samlas kring fan-clickarna som sedan står upp för sina lag och samtidigt stökar till det med en extern fan-kultur som ofta innehåller våld. I helgen var det  match mellan Lokomotive Leipzig och Sachsen Leipzig. Redan på forumet inför matchen, så kan man ana att det inte kommer att gå rätt till. Ändå valde klubbarna att gå ihop i en gemensam manifestation för att förebygga våld. Lagen gick ut med T-shirtar där det stod "Vi är emot våld på planen och på läktaren". Ändå avbröts matchen under tio minuter för att lugna ned fansen, som sköt pyroteknik och som sökte bråk. Polisinsatsen var massiv och Sachsen Leipzigs anhängare tände på soptunnor och kastade mot polis. Nu var kanske inte detta ett av de största bråken i detta område och polsen hade gjort förebyggande åtgärder för att motverka bråket, men det ger ännu en vink om att det är krutdurk i Leipzig, som bara väntar på att explodera. Jag tror dock mycket på att Red Bull kan ge fotbollen vingar. Just nu är det en massa små kungadömen i staden, som alla verkar vilja ha makten. Om ett lag kan bli starkare, nå framgång och etablera sig, så kanske de andra lagen sluter upp bättre. Eller kanske inte..

Kravaller var det av annat slag i Dortmund. Samtidigt som jag gillar jens Lehmann som målvakt, så avskyr jag dennes teatraliska ådra. Han lär inte komma in på scenskolan i alla fall. Tragiskt. Nu var kanske inte Subotic heller världens bästa barn, men varför är Jens Lehmann alltid så som en gammal tysk målvakt var; teatralisk, oftast avskydd, ofelbar, men också en fantastisk målvakt.






Van! Gaalet i Bayern och det tuffa andra året hos Rangnick
(Falk, 22 Augusti 2009)

Heinz Müller heter han. Målvakten i Mainz, som stod emot det enorma trycket från bayrarna i andra halvleken. Men man kan också skicka in namnen Rensing och van Buyten. För helvete, Bayern ! Jag har sagt det förut. Skaffa ett bättre mittförsvar och byt ut Rensing. Återigen en tavla av unge Rensing. Ivanschitz skott var inte dåligt, men det måste han ta. Han ser bollen hela vägen. Vad gör van Buyten på andra målet. Maken till feltajming. Han har en uppgift; bevaka Bancé. Han misslyckas. Denne gör andra målet och sedan är det en euforisk dans i 60 mnuter, där Heinz Müller tar fram alla attribut, som gjorde honom til en mycket eftertraktad målvakt i England. Bayern har nu inlett med tre matcher  utan seger. Av van Gaals effekt har det inte blivt mycket. Det är lovvärt; men fem av elva i startelvan var nya för året. Fem av elva. Det är inte lätt att få ihop det på så kort tid. 

Norröver besannas en del av mångas teorier. När man väl fått grepp på Hoffenheims offensiv och Ibisevic inte har samma flyt som ifjol; då blir det inga mål. Tre matcher - ett mål. Nu har man mött Bayern, Leverkusen, Schalke. Men även mot dessa måste Hoffenheim göra mål om man skall vara med och leka. Det intressanta är att Ibisevic missar. Mycket. Jag har räknat till sex bra chanser i matcherna som spelats och därtill har Salihovic,. Obasi och Ba haft några stycken, Det är väl så att; när väl målen kommer; så kommer de ordentligt. Men Hoffenheim har 1-2 på tre matcher. Två poäng. Bayern har 3-4 och två poäng. 
Hoffenheim kan dock förlita sig till ett bra försvar. Hildebrand har varit fantastisk; Simunic vet vi vad han kan och Compper är på väg mot fjolårets form. Där spelarna kommer fram är på kanterna. Men Rangnick har järnkollen och snart flyttar de fram positionerna också.

Bayern och Hoffenheim på två poäng vardera efter tre matcher. Känns ändå som en överraskning.





Homecoming Queens och frälsarrollen
(Falk, 20 Augusti 2009)

När jag i min ungdom- jo jag har haft en sådan- skulle för första gången åka till Tysklands, så gick det naturligtvis en liten rännil av glädje genom kroppen. Det var min första utlandsresa- jag var 13 år gammal- och det skulle spelas pingis i Tyskland med en vänort vi hade. Fantastiska ögonblick. Jag blir alldeles våt i ögonvrån när jag tänker på det. Jag läste inte tyska i skolan. Jag hade B-Franska, så jag hade ingen aning om dativstyrande verb, konditional satsfogning, intransitiva verb och annat godis. Men jag tänkte jag skulel göraett försök att vi TVns värld inhämta lite tyska glosor. Så jag såg alla tyska program jag kunde. på den tiden fanns inte CanalPLus pch TV1000, så man behövde inte vara orolig för att det skulle hoppa igång något tyskt burleskt med tjocka mustascher och en liten hund som hette Fifi efter klockan 12. Men det fanns ett program som hette Heidi- om en schweizisk flicka-, här fanns Schwarzwald Klinik och Heimat. Fantastisk historia. jag satt i några dagar och glodde så att ögonen studsade ur mina hålor och min bror, som läste tyska undrade vadiallaglödhetedelfiner jag höll på med. Efter ett par titt så kände jag att nu kunde jag nog mina tyska ord. Brorsan frågade; Så? Jo nu vet jag vad ko heter i alla fall. jaså? "Kind" Döm av min förvåning när det inte stämde..

Men när vi ändå har Heimat i åtanke. En härlig serie från Hunsrück för övrigt om familjen Simon. Claudio Pizzarro och Alexander Hleb. Åter i klubben, där deras riktiga karriär startade. För peruanen Pizzarro var det ingen stor uppoffring; det är tredje gången han besöker Bremen och var där halva säsongen ifjol. Hleb tar en tripp från Barcelona för att återigen växa in i en stor spelarroll. Hlebs utflykt till Catalunya var ett misstag, han borde ha stannat i Gunners, men får nu "komma hem" till Schwaben igen. jag gillar detta. Det är ett tecken på trivsel och att man eftersträvar ytterligare utveckling. Pizzarro och Hleb kommer också till klubbar, som behöver just dessa spelartyper. Werder Bremen exempelvis kan inte förlita sig på att Mesut Özil gör alla mål; äben fast Sanogo nu gjorde mål i första matchen. Hleb behövs i Stuttgart för att ha en "Dreh- und Angelpunkt" och en station man kan länka bollarna över. Hleb kommer att behövas och likt Pizzarro kan dessa "Homecoming Queens" vara vad som behövs för att hålla lagen i toppskiktet. Mede Pizzarro får vi också en spelare som gör mål. 117 mål i Bundesliga har han mäktat med peruanen, med det är han näst bäste utländske målskytten genom tiderna(efter Elber). Alexander Hleb är ett passningsgeni. 2004/2005 slog han exempelvis 14 målgivande passningar för Stuttgart. 

Homecoming Queens. de behövs och är efterlängtade. Kanske som frälsare, men också för att omgivningen gillar dem.

Avslutningen måste jag bara kommentera vad som skedde i Karlsruher SC igår. Ede Becker fick sparken. Det kan ske. Men vänta lite nu; Ifjol spelade KSC Erste Bundesliga och det gick rejält knackigt. Laget vann inte på fem-sex raka matcher, föll som ett lod genom serien och man höll fast vid Ede Becker. "Der Becker bleibt unser Trainer". Det må vara av stolthet eller dumhet man väljer en sådan väg istället för som många andra gör; byta ut killen och sätta in en demagog som läser lusen av grabbarna. nu blev det inte så och becker stannade; bara för att få sparken efter två matcher i Zweite Liga. Ibland förstår jag ingenting; men så trodde jag ju att Kind betydde Ko också..












Magath och Magaths arv
(Falk, 17 Augusti 2009)

2 omgångar spelade. Två lag har sex poäng. 

Schalke 04 och Wolfsburg. Varför är jag inte förvånad? Järnmannen Felix Magath ligger bakom båda lagen som tronar i toppen. Det är ingen tillfällighet och jag tror kanske inte att det kommer att så förbli, men det är spännade att se hur Wolfsburg fortsätter att spela härlig offesiv fotboll, med en stenhård vilja, kondition och ett spelsystem, som Veh har förädlat från Magath. Mot Köln gick det tungt inledningsvis, då Soldos lag sprang lika mycket som Wolfsburg och störde uppspelen, men när väl Dzeko fått in kvittringen var det autostrada. 

Magaths Schalke trummar på med klara 3-0 mot Bochum i ett Revier-derby. Det var klara siffror; kunde ha blivit mer och det intressanta är att Magath vågar släppa fram nytt blod. Magath är hänsynslös. För honom betyder inte namn, titlar, gamla erfarenheter något. Helt plötsligt finns en peruansk mittback vid namn Zambrano, en Christoph Moritz på mittfältet och den spelare han byter in är junioren Levan Kenia. Kvar på bänk; Altintop, Asamoha, Streit med flera. Han går sin egen väg och når resultat. Nu har han plockat sex poäng i början. Jag är löst imponerad av vad jag sett hittills och det är en härlig start på en underbar fotbollsliga, som kallas Bundesliga.






Lejonet bet Vogts i vaden
(Falk, 13 Augusti)

Jag vet inte vad man normalt sett gör i Baku; men det här med fotboll verkar inte vara någon fest i alla fall. Gårdagens landskamp på bräcklig överföring och ett sådant härligt skimrande ljus var en klassisk tysk kämpainsats. Jag fick gamla vibbar från stormaktstiden på70- och 80-talet när den tyska hären malde ned motståndet. Jogis gossar gjorde ingen bra match skall sägas. Det märks att serielunken knappt har börjat och flera spelare sprang knappt runt sin egen omkrets. Det skall dock sägas att Berti Vogts har gjort det bra med den bristfälliga utbildningen som azeriska fotbollsspelare har. Han har ställt upp dem i ett föprsvarsinriktat lag; drar ned inte bara fyrbackslinjen utan även mittfältarna till en kompakt mur och det blir oerhört svårt för tyskarna att komma fram. Schweinsteigers 1-0 var frukten av att det helt enkelt inte gick att komma fram. Som en normal tysk "Stau" på A7. Då avlossade Schweini skott istället, som inte såg helt otagbart ut, men som ändå gick in i mål. Match var dock ingen härlig upplevelse. Det gick långsamt, det var oftast enskilda aktioner och försvarsspelet såg, när det fick problem, inte helt stabilt ut. Tappade bollar och ..jag suckar..

Det var tre poäng. "Es war Pflicht",sade Merte. Janz jenau, mein Lieber. "Es war Pflicht". Nu har Tyskland 4 pinnar upp på Ryssland. En match mer spelad och nästa match är mot Azerbazjdjan igen. Fast hemma. Den 10 Oktober i Ryssland avgörs VM-kvalet. Då spelar Ryssland-Tyskland och vinnaren där går till VM; sanna mina ord. Skall Tysklands mesiga match mot Finland och Kloses tre mål vara det som fäller avgörandet? Segern mot Ryssland på hemmaplan var viktig, men sedan har ryssarna gått som en röd armé och vunnit allt. Om de slår Tyskland hemma; så är det autostrada till Sydafrika och Tyskland får böka sig igenom en Play-Off. Ryssland möter Liechtenstein hemma härnäst och vi skall inte glömam att Tyskland har Finland hemma. Överraskningar har hänt förut. Västtyskland-Portugal 1985 och Diamantinos skott och Finland kryssade ju borta mot Tyskland. It ain't over until the fat lady sings.

Men Jogi Löws pojkar gjorde vad man kunde mot der Wadenbeisser. Nu laddar vi kanonerna i tre veckor, så kör vi hemmamatch mot samma glada gossar igen. Då måste det bli fyrverkeri. Målskillnad kan bli nog så viktig i denna hårda grupp.

På Volkswagen Arena rullar hjulen i samma gamla hjulspår
(Falk, 8 Augusti)

Wolfsburg vinner hemma. Målskyttar Misimovic och Grafite.  

Hört det förut?

Jodå; Bundesliga startar och Wolfsburg inleder som de avslutade ifjol. Seger på hemmaplan. Komfortabelt? Nja; VfB Stuttgart stod emot i 75 minuter innan det släppte och sedan gjorde Grafite enkelt 2-0. Redan från start så imponerar die Wölfe. Armin Veh har ett lag med mycket kvalitet. I första matchen fick de ihop det och spelade bitvis mycket rak och underhållande fotboll. Gentner, Schäfer, Riether kommer med Schumacher-fart på kanterna och längst bak sytod Barzagli som vanligt majestätiskt och pekade.
VfB Stuttgarts ryssar var härliga. Pogrebnjak är stor och stark och Hleb är helt enkelt magisk. Finns få fötter som hans. Där ligger nog Zwetschge Misimovic i lä, äben fast det är bollkonstnär av rang det också. Bäst i Stuttgart dock: Jens Lehmann. Det säger en del om matchen.

Bundesliga har startat och Wolfsburg ångade igång. Direkt. Ikväll är det nya matcher. Detta är roligt värre.




Remember Vestenbergsreuth
(Falk, 2 Augusti)

Back in track efter en vecka semester i Skåne. Saker händer konstant i Bundesliga. Helt plötsligt värvade Stuttgart Hleb och Pogrebnjak och Martins dök upp i Wolfsburg. Så nalkas långsamt Bundesligastarten. Den kommer med fart, som en vårvind somfläktar och bringar upp glädje, yrsel och som gör att man får nyckelpigor i håret. Ungefär så. Vi har dock smygstartat med DFB-Pokal. Två dagars spel är till ända och bortsett från att Mainz förlorade mot Lübeck, så har det varit ont om sensationer. Men det finns en söndag också och Bayern München skall åka till Neckarelz.

Vart skall de åka?

Jo till Neckarelz. Normalrt sett åker dessa fans till Hoffenheim, som ligger ett stenkast bort i Kraichgau, men får nu besök av mäktiga Bayern München. SpvGG Neckarelz ligger i sjätte divisionen. I Landesliga. Inte kan väl de rubba Bayern München? Nej då. Inte då, men jag  skall påminna er om TSV Vestenbergsgreuth. 

Vi katapulterar oss tillbaka till säsongen 1994/95. Bayern hade vunnit ligan och med Giovanni Trapattoni vid rodret i dennes första match för klubben åkte man till Nürnbereg för att möta femte divisionens TSV Vestenbergsreuth. En smaksak naturligtvis. Men David hade på sig stigbyglar och red mäktiga hästar denna dag. Han slängde stenbumlingar med vassa eggar på och var så pricksäker att Goliath gick i backen. 14 Augusti 1994 var detta. Det blev 1-0 till TSV Vestenbergsreuth. En av de största sensationerna i historien vad beträffar cupskrällar. Wolfgang Hüttner hette målskytten. Han berättar nog om  målet på Ollie Kahn fortfarande. TSV Vestenbergsreuth marscherade sedan vidare ända till den tredje omgången, där Wolfsburg slog ut dem på straffar. Men klubben levde på det och DFB-Pokal fick en härlig historia.

Det är ju detta som cup är. Då David skall slå Goliath och vi tar med oss detta när vi betraktar Neckarelz försök att rubba mäktiga Bayern ikväll..



Lill-Pelé i huvudstaden
(Falk, 24 Juli)

För undertecknad vankas en skön semester. Skåne väntar med stränder, sol, regn och en del kubb-spel. Att koppla loss sig från ryndskeppet och bara glida iväg är en härlig känsla och batterierna skall laddas för fulal muggar. 

Laddas gör det också i huvudstaden. Dels har Hertha Berlin lånat in en kroat under året till mittbackspositionen i Pejcinovic, men man testar också Ghanas unge lovande spelare Andre Dede Ajew. 19årige Ajew är en av Ghanas mest talangfulla spelare. han var med i African Cup of nations och ledde "Black Stars" till ungdomsmästerskepen i Afrika detta år. Vad mer intressant är- han är son till gamle Abedi Pelé, som sprang som en furie i början av 90-taket och vann Champions League med Marseille. Ajew; eller lill-Pelé, brås på sin far i mycket. Samma driv i steget och bra med boll

Nu är han i Berlin och hälsar på. Hertha Berlin är lite sugna. Vore kul med en ny spelare och jag tror att Andre Ajew skulel berika fotbollen i huvudstaden.

Alla dessa brassar
(Falk, 21 Juli)

Jag bugar mig först för en av tysklands förste brassar. Helmuth Haller. "Il biondo" var Bernd Schneiders föregångare på 60-talet. En råteknisk, stark mittfältare med ett ruggigt skott och som var en av de första tyskarna - tillsammans med Schnellinger- som flyttade till Italien. Haller fyller 70 år i dagarna och bor för tillfället i Augsburg.

Brassar, brassar. De kommer från väster, öster. Från söder och norr. Det har vimlat av röster och rykten om brassar under sommaren. Grafite vann skytteligan ifjol; han har varit "hot property". Lucio gick till Inter, Caio i Frankfurt har väl startat så där. Dédé gick sönder igen, Alex Silva är skadad och Chaos Alberto flyttar inte hem. Det finsn brassar i nästan varje klubb och de fortsätter komma. Nu är Wolfsburg på jakt efter Nilmar. Internacional Porto Alegres forward står och stampar och vill till Wolfsburg. En mycket bra forward, men som kommer med en del skador i bandaget, men också med en hel del mål. I Bayern hoppas unge Breno på möjligheter efter att Lucio försvunnit och Carlos Eduardo tillsammans med Maicosuel, Wellington och Luis Gustavo på en topp-placering. Å vill man ha mer brassar, så tar man in Elano, som ryktas vara på gång till Köln. 

Men jag är inte färdig. Ärkebrassen himself. Ailton. Jovisst, nu är han på gång igen. Skyttekungen i Werder Bremen 2004(104 mål på 219 matcher, märk väl) har inte varit lyckosam efter just detta år och växlar nu till sin nästa klubb- hans tionde sedan Werder Bremen- nämligen Chonqing Lifan i Kina. 

Sassa brassa mandelmassa...

Kohler is alive!!!
(Falk, 16 Juli)

Tänk er att komma till en träning i division fem med träningsväskan över axeln, duschprylar, fotbollsskor och annat. En helt vanlig träning med boysen; kanske lite två-mål i glad gemyt, "Idioten" och lite inläggsövningar. Som vanligt. Men så sitter Jürgen Kohler i samma omklädningsrummet. Skulle ni göra i brallan? Absolut. Skulle ni se er om efter ett par extra benskygg; modell hockeymålvaktens- självfallet. Skulle ni undra vadihelvete han gjorde där? You betcha.

Så medan ni nu kasserar kallingar och letar efter hockeybenskydd, så löser jag upp fråga tre.

Alemannia Adendorf ligger i Rhenlandet. En liten obetydlig klubb som spelar långt ned i divsionerna. Hubert Neukirchen är ordförande i klubben och känner Kohler väl. Jürgen Kohler, världens bästa markerande back genom tiderna, lade av med fotbollen 2003. Då var 37. Sedan har han hankat sig fram med halvtaskiga tränaruppdrag; senast VfR Aalen 2008. 
Neukirchen frågade Kohler om han kunde tänka sig och jobba lite med kroppen igen och "Warum nicht", varpå 105-landskamper Kohler snörade på sig skorna och spelade med Alemannia Adendorf. Rock'n Roll i skogen. Han är nu registerad som spelare för säsongen och legenden, mästaren, magikern, markeraren Kohler är tillbaka på planen. Lite äldre, lite långsammare, utan mustasch, men fortfarande stenhård som få och jag lovar att han kommer att skrämma livet ur unga 17-18 20åringar under året. Kohler har mig veteligen aldrig släppt någon levande förbi sig.
Själv tycker jag det är magiskt och kommer själv ihåg i min ungdom när ett gammalt proffs beslutade sig för att avsluta sin karriär i min lilla klubb. Proffset var då bara 35, men fantastisk i flera år framöver och förde upp oss till toppen av dåvarande div IV. Det tyckte jag var stort och stort var det också när vi hade gamla klassiska ÅFF-spelare som tränade med oss på ålderns höst. Det är nu inget mot att sitta i samma omklädningsrum som Jürgen Kohler: fast först skulle man nog behöva byta kallingar och sätta på sig hockeymundering; man är väl rädd om livhanken..

Berg till HSV? Perfekt utveckling
(Falk, 9 Juli)

Jag måste tillstå att jag inte förut sett någon stor bollspelare i Marcus Berg. Han slog igenom ohyggligt snabbt i IFK Göteborg och har sedan öst in mål i Holland. Det kan ju naturligtvis betyda något, men holländska ligan håller inte särdeles hög klass och det kräver ganska mycket extra för att ta sig vidare. Många är de holländare eller spelare som dominerat i holländska ligan, som klassats som überexceptionella och värvats till storklubbar och floppat. Ofta drivna av begär om lycka, makt och möjligheter att spela i en storklubb, så hamnar de i engelska, spanska eller italienska toppklubbar, tjänar bra, men spelar på tok för lite. Afonso Alves i Middlesbrough är ett exempel i raden. Royson Drenthe, Rafael van der Vaart några andra. 

Efter U21 och efter att ha sett honom lite mer, så inser man dock att han har en del att visa upp, den gode Berg. Han är hett eftertraktad efter sina år i Holland och framför allt efter U21 och jag anser att HSV är ett perfekt val och möjlighet för honom. Helt rätt liga i form av stegring av kvalitet och ett lag i toppen av Bundesliga ochmed en tränare som älskar det offensiva. Vidare så kommer han till ett lag som har kvalitet att gå långt i Europa och som kan ta Bundesliga. Här finns också spelare som kan lägga bra passningar och vidare är inte konkurrensen i forwardsdelen mördande. HSV har också suget efter framgångar. Man har väntat länge på en ordentlig framgång och Dukaten-Didi Beiersdorfer, Hofmann och nye tränaren Labbadia har ett härligt gäng på gång. Ungdomssatsningen är stor, det fylls på med ungdomar från ungdomslagen och från andra lag och till detta värvas en del klass-spelare.

Det pratas om ett femårskontrakt och att parterna är nära varandra. Jag tycker det är ett alldeles utmärkt val för Torsby-pojken och jag hoppas att det leder fram till kontrakt. 

RB Leipzig står för framåtanda, ilska, pengar och allt som inte har funnits i forna öst.
(Falk 3 Juli,2009)

Jag läste just en artikel om att VfL Bochum, som sponsras av Faber(Färgföretaget) skall spela i en regnbågsfärgad tröja. Det är ungefär så uppseendeväckande det blir i år. Tim Wiese spelade ifjol i en grisrosa målvaktströja, liknande den som Palermo spelar med. Jag kan känna en längtan tillbaka till det klassiska, det urromantiska som Mönchengladbachs vita eller varför inte Nürnbergs randiga tröja. En annan tröja, som jag alltid gillat var DDRs gamla blåa. Så genomklassisk. Sedan kan man alltid fundera på varför DDR spelade i blått. 

DDR. En undersökning gjordes i Tyskland härom veckan. 1001 personer tillfrågandes. Intressant med 1001 förresten. "Det måste vara minst 1000 personer, annars är en undersökning inte giltig och det måste vara udda"? Är det så man tänker? Undersökningen visade att en sjättedel vill ha gamla DDR tillbaka. En sjättedel. Jag tycker det är anmärkningsvärt. Efter 20 år av förenat Tyskland. Känns som det finns lite att tänka på för Merkel och andra. Man kan dock se i fotbollens värld att tiden är svår för lagen i öst. Inget lag i Bundesliga 2009/2010. De lag som varit uppe och vänt, dvs hansa Rostock och Enerhgie Cottbus har skagits för sin överlevnad och till slut åkt ur. Inga pengar och importer från precis alla hörn av östra europa. En gång i tiden spelade till och med Johnny Rödlund i Energie Cottbus. Då ser ni vilka problem lagen har haft med värvningarna. Men här och var dyker det upp någon klubb med ambitioner. FC Union Berlin är ett lag, som vill upp i systemet och har större delen av Berlin bakom sig; i alla fall publikmässigt. Dedan har Union som alltid problem med fans och ekonomi. Sedan har vi RB Leipzig. 

Rasenballsport Leipzig tar över SSV Markranstädt i Oberliga detta år. Här finns mycket av vad öst saknar. Framför allt en en supersponsor. Detta irriterar, men gör det hela också intressant. Som jag tidigare berättat, så gick Red Bull in- efter långt letande- i klubben med pengar och framtidsambitioner. Red Bull, som också äger Red Bull Salzburg bland annat, ämnar satsa 100 Miljoner EURO i klubben de närmaste åren för att få fart på fotbollen i Leipzig och dess omgivning. Målet på sikt är naturligtvis Bundesliga. Laget kallas både nya Hoffenheim och Bayern München för deras ambitionsnivå, pengar och idéer. Nyligen värvade man fem nya spelare till laget. Inga jättenamn, men Ingo Hertzsch har spelat i HSV, Leverkusen och Mönchengladbach bland annat och även gjort två landskamper för Tyskland. 32 år gammal så tar han nya tag i Oberliga. Spännande satsning. Vidare har man ju Zentralstadion i Leipzig att se fram emot. Målet är att spela där nästa säsong. Intresset kring klubben är stort, men alla är inte nöjda och glada. Den beryktade fankulturen i Sachsen har fört med sig att man tvingat att ställa in tre träningsmatcher, för att man inte kan garantera säkerheten och träningarna bevakas av säkerhetspersonal. 

Kan Red Bull få fart på fotbollen i Leipzig och Sachsen? Ja, varför inte. Detta är tysk fotbolls krubba. Här startade man fotbollen en gång i tiden och kring Leipzig och Dresden finns massor av fotbollskultur och intresse. Sachsen med Leipzig, Dresden, Chemnitz, Cottbus och Zwickau har haft många klubbar upp i DDR-Oberliga. Över 4 miljoner personer bor i delstaten och Leipzig-dresden har varit några av de främsta motorerna i uppbyggnaden av denna del i Tyskland. Dynamo Dresden var uppe under fem-sex år i Bundesliga och VfB Leipzig under ett år. Om ett par år börjar nog RB Leipzig att göra väsen av sig och även fast man i sig inte alltid gillar att en stor sponsor pumpar in pengar i en klubb, så kommer jag att följa utvecklingen i denna del av Tyskland. Detta kan vara en härlig drivkraft för fotbollen i denna avlägsna och insomnade del.

To München and back..
(Falk, 1 Juli 2009)

Lite jävla stolt är jag över att min "Ze Underdogz" nedan visade på en tro på det tyska landslaget i Sverige-EM. Det gick vägen och jag slog till och med personbästa i damkula i glädjen som uppstod. Men nu kammar vi oss och ser på säsongen som kommer. SMS:ade med Pelle Nilsson på hårt träningsläger i Westerwald med Hoffenheim. "Varmt, tre pass. Svettigt". Han såg fram emot kamperna med Simunic, men såg naturligtvis problem med konkurrensen. Crazy Joe bits. 

München. 

Härlig stad. Men inte för pojkar från Bremen. Jag har länge konstaterat det stora problemet för spelare att flytta söderöver från norra delarna av Tyskland. Bremen är ett skolexempel. Nu pratar nämligen Tim Borowski om att flytta hem till Bremen igen. Efter ett år i München. Utan titlar. Borowski användes kors och tvärs över planen under säsongen, en allkonstnär, som inte är skitbra på något, men kan lite av varje. Kan kan till och med dansa Foxtrot har jag hört. Nu vill han hem. "Timbo" längtar hem igen. Bremen är mer familjärt, där umgås man och pressen och trycket är inte lika stort. Att Allofs tar hem Timbo känns ganska klart. Men han är inte ensam i historien. Inte då. 11 Freunde har gjort en undersökning och jag delar med mig av den.

Remember Andi Herzog. Sverige-dödaren. En gång i tiden mäktig i Bremen. Överlägset bästa passningsläggaren och en av triumfatorerna i Rehhagels bygge på 90-talet. Rehhagel lämnade Bremen till Bayern, Herzog följde med. Disaster. Fullständigt. Herzog kände sig inte välkommen, spelade under sin förmåga. det blev en säsong och retur till Bremen.

Vi tar Torsten Frings. Som via Bremen, Borussia Dortmund och bayern München återvände till... Werder Bremen. han var fantastisk i Bremen, skaplig i Dortmund, ein Mitläufer i Bayern och nu återigen prisad mittfältsmotor i Bremen. 

Valerien Ismaêl gick det annorlunda för. han dominerade centrala försvaret i Bremen, gick till Bayern och förstörde sin karriär med en knäskada.

Claudio Pizarro är en av få som det lyckats för . Han tog ändock 8 titlar i Bayern. Men efter olycka i Chelsea, så hamnade han i Bremen och swisch bar karriären uppåt igen med ett leende på läpparna.

Bremen har en förmåga att skapa ett familjärt klimat. En känsla att höra-ihop och det bygger man genom tillgivenhet, kontinuitet och god moral. Bremen har hållit fast vid sina tränare en längre tid. I Vått och torrt. I våras var Thomas Schaaf ute och cyklade ordentligt, men knep till slut DFB-Pokal och gick till final i UEFA-cupen. Bremen lockar hem sina spelare och de trivs där. 

Avslutningsvis kan jag inte undanhålla vad Rudi Völler en gång sade när han fick frågan om att gå till Bayern München "Eher würde ich mir lieber die Beine abhacken lassen".