Trots president Zamparinis negativa föraningar, var detta en match de flesta trodde skulle sluta med en stabil bortaseger. Parma har haft en tung start på ligan, och saknade dessutom den hårt arbetande Grella, på grund av en olycklig utvisning mot Catania förra helgen. I Palermo var dessutom före detta Parma-spelaren Simplício tillbaka, och inget skulle väl kunna hindra det rosasvarta topplaget från att bryta sin negativa trend, och ta tre viktiga poäng. Trodde man. Naiv som man är.

Matchen började med hård kamp och ett ställningskrig som ingen riktigt lyckades vinna. Parma hade en del halvchanser, men överlag såg spelet plottrigt och trist ut. Alla ville så mycket, men ingen kunde. Simplício såg nästan panikslagen ut när han fick bollen, och slog massvis med uppspel rätt i famnen på framrusande Parma-försvarare.

Trots den tama inledningen, lyckades Palermo vinna lite boll och fick chansen att bygga upp ett tryck mot Parma-boxen. Detta lyckades man givetvis inte förvalta till något bra. Parmas disciplinerade försvarsspel stoppade effektivt Palermos anfallsspel. Ibland med kanske smått tveksamma metoder.

Andra halvlek såg mer eller mindre ut som den första, men möjligtvis med ett lite mer öppet spel. Båda lagen hade farliga chanser och Parma hade till och med en boll i mål. Målet blev dock korrekt bortdömt för offside, utan större protester. Parmas spelare verkade vara nöjda med en poäng, och satte igång en charmoffensiv som gick ut på att filma, klaga och dela ut fula efterslängar. Couto gjorde det till en sport att fejka ansiktsskada vid varenda nickduell, och fick en hemmaspelare chansen, stampade han gärna motståndaren lite extra hårt på foten eller ryggen när domaren tittade bort.

Hursomhelst, Caracciolo som byttes in mot Di Michele i den 70:e minuten visade i alla fall goda intentioner. På övertid hade han både en livsfarlig frispark och en bra nick efter en Simplício-hörna. Matchen slutade rättvist oavgjort, och det börjar bli dags för Siciliens stolthet att rycka upp sig.