Postpartita 36: Kampen om Salvezzan blir allt blodigare

Milan slaktar Bologna i genrepet
På fredagskvällen utspelade sig ett genrep inför finalen i Coppa Italia mellan Milan och Bologna. Ett möte som var svårt att sia om på förhand med tanke på den stundande finalen i Rom, men som de flesta förväntade sig skulle betyda mer för Bologna än Milan med tanke på klubbarnas olika lägen i tabellen.
I första halvlek var det tydligt att båda lagen hade ena ögat på den stundande finalen. Milan var klart det bättre laget men egentligen var det en hyfsat avslagen och händelsefattig första halvlek. Tidigt in i andra halvlek gjorde Bolognas stjärna Riccardo Orsolini ett fint mål där han fick mycket yta i en omställning. Men med Milans hyfsat starka prestation i första halvlek färskt i minnet var det nog inte många som förväntade sig att Bologna skulle lyckas hålla igen. För Milan gjorde precis det som de gjort så många gånger under säsongen, nämligen att vända ett underläge till poäng. Det är nästan som att Milan behöver släppa in ett mål för att vakna till. Efter Milans första mål av Santi Gimenez var det inget snack om vilket lag som skulle vinna matchen. Milan sköljde över Bologna med anfall efter anfall, ofta styrt av den briljanta och ständigt underskattade Christian Pulisic. Att Milan tillslut vann med 3-1 var föga förvånande om man följde matchen, men samtidigt lika förvånande när man tar in de båda lagens säsonger.

Den ständige förloraren
Visst har Milan varit otroligt starka den senaste månaden, men det är ju nu Bolognas säsong ska avgöras. Borde det inte betyda mer och borde man inte göra en bättre insats, trots finalens betydelse. Jag kommer än en gång ta upp något som jag tjatat om hela säsongen. Italianos lag skiter ofta ned sig när det väl gäller och det ser även ut att bli så denna gången. Jag har en mycket stark känsla både när jag ser lagen och med tidigare säsonger i bakhuvudet, att Milan kommer vinna finalen på onsdag. Milan har allt momentum på sin sida efter slakten på San Siro och har dessutom den taktiska fördelen enligt mig. Milans lag är byggt för att vara starka i omställningarna, nu med ökad balans sedan skiftet till 3-4-3 är Milan rustade att enkelt bryta ned Bolognas svaga försvar. Utan att ta ut händelserna i förskott skulle en förlust på onsdag betyda att Bolognas säsong är körd. Och där skulle vi då stå med en super-hyllad Italiano utan varken titel eller någon Champions League-plats att stoltsera med. Vad är då egentligen detta “vackra” spelet värt? Åtminstone något att ägna en tanke åt.

I Milan-lägret ser läget helt plötsligt helt annorlunda ut. Jag skrev av deras liga-säsong för några omgångar sedan men faktum är att man nu bara är några poäng bakom CL-platsen. Visst, Milan kommer inte ta en CL-plats men jag vill ändå hylla säsongsavslutningen de står för. Enligt mig har de varit ett av de bästa lagen i ligan den senaste månaden och visat den höjden många, inklusive mig själv, trodde de skulle visa upp oftare under säsongen. För den individuella briljansen finns verkligen i den rödsvarta delen av Milano, nu har Conceicao äntligen hittat den rätta balansen i laget för att få ut max av de bästa spelarna och då kommer också resultaten. Synd för Milans del att det skedde lite för sent in på säsongen, men samtidigt tror jag de har stor chans att sluta på en respektabel plats i ligan och samtidigt vinna en titel de inte vunnit sedan 2003. Inte illa av den gode portugisen som nu till och med börjat få vind i seglen för att stanna nästa säsong. Jag tror Milan behöver en reboot på samtliga platser i den tekniska personalen och ledningen, därför tycker jag det är rätt att gå skilda vägar med den portugisiska taktikern. Men han ska ha sin cred för ett väl utfört arbete, om Milan vinner finalen det vill säga.//Torsten Armini

Kampen om Salvezzan blir allt blodigare
Det råder inga tvivel om vilken toppliga som bjudit på mest underhållning, drama och spänning denna säsong. Samtidigt som Premier Leagues ligatitel i stort sett redan hade vunnits av Liverpool efter blott halva säsongen spelad har vi en nervkittlande scudetto-duell i Serie A som först kommer att avgöras i sista omgången. Samtidigt som halva atlanten separerar bottenlagen från de övriga i England där det stått klart länge vilka som åker ur har vi en blodig kamp i botten där det återigen kommer att avgöras först i sista omgången. La Liga har utmanat Italienarna tidigare under säsongen där vi såg ut att bli lovade en tremannaduell om ligatiteln men luften och gnistan gick ur Madrid-gängen som inte klarade av att hänga med Flicks Barcelona till slut.

Dramat och spänningen i Serie A däremot är konstant, det är nästan så att det är lite för mycket där man börjar känna sig en smula utmattad. Man suktar efter lite tråkigare tider då Serie A är som en såpopera i högt tempo som levererar tvist, på tvist, på tvist, på tvist. Manusförfattarna har till synes sniffat på för många illegala substanser och behövs läggas in på rehab. Under helgen hade Empoli en måstematch för egen del om nytt kontrakt skulle kännas möjligt. D'Aversas lag har känts som lite av ett uträknad lag under en längre tid. Känslan är att påve Franciskus hann bli vald, reformera den katolska kyrkan och sedan dö under tiden det tagit för Empoli att vinna en ligamatch igen. Men nu vann man mot Parma. Oturen som förföljt D’Aversas mannar hade nu bytts ut som det omvända där man nu tjänat ihop tillräckligt med sympati från fru Fortuna för att hon skulle komma till undsättning. Ett drömmål från högt eftertraktade Jacobo Fazzini på en hörnvariant där han tjongade upp bollen i nättaket. Och hans höga aktier steg nog lite till efter detta. Parma gnetade sig tillbaka in i matchen och började ta över men då tappar mittbacken Lautaro Valenti omdömet fullständigt när han drar ned Esposito utanför straffområdet vilket innebar ett andra gult kort för argentinaren. Medvinden blåste kraftigt för Empoli denna kväll. Parma trots en man mindre lyckades få in en kvittering en kvart in i den andra halvleken. Den reslige kolossen Milan Djuric slaktar de flesta i luften och så blev det även den här gången när han nickade in sitt första mål för korsfararna från Emilia Romagna. Men fru Fortunas gunst lyste på Empoli som sagt och under de sista fem minuterna mäktade de med ännu ett drömmål när Anjorin står för ett fantastiskt skott utanför straffområdet. Den där typen utav försök hade tidigare seglat långt över ribban för Empoli men denna gång föll allting rätt för dem.

Empoli hann inte njuta av att befinna sig på säker mark särskilt länge för Venezia skulle givetvis svara med en skalp hemma mot Fiorentina. DJ Di Francescos grabbar visade mod och vilja som de gjort hela säsongen i mitt tycke. Men Venezia har saknat den där sista kvalitén i sista tredjedelen för att deras mentalitet ska översättas i goda resultat. Samma mönster såg ut att återupprepa sig här där Venezia brände många fina lägen mot ett blekt Fiorentina som såg ut att ha gått på en tidig semester. Men sedan med en timme spelad kom ledningsmålet för Venedigs flaggskepp. Ett inlägg från Perez lyfts in mot ett virrigt hönshus till Fiorentina försvar och bollen hamnar hos Fali Candé som hamnar helt ostörd inne i hjärtat av Fiorentinas straffområde och även om De Gea etablerad sig som en räddande ängel för Viola den här säsongen var han chanslös här, helt övergiven av sin virriga backlinje. Fiorentina vaknade till lite efter detta men då klev Venezia burväktare Radu fram med en paradräddning. Rumänen försöker fortfarande tvätta bort den där syndabocksstämpeln från tiden i Inter när han stod för en tavla mot Bologna i slutomgångarna som många interisti hävdar kostade dem titeln det året. Men han stod för flera klassräddningar under denna match så även om titeln som Inters syndabock består kanske han åtminstone får stämpeln som Venezias frälsare som kan lindra egot något. Sekunder efter att Fiorentina var en stolpträff ifrån kvittering lyfter Zerbin in bollen mot Fiorentinas box där deras försvar återigen var upptagna med att leka hela havet stormar. Detta berodde delvis på att Viola hade öst på för en kvittering där lagkaptenen Ranieri och Pablo Mari följt med upp i det tidigare anfallet och Venezias snabba omställning hindrade Violas försvar från att återsamla sig och det blev då istället Adli och Fagioli som var tvungna att försöka rollspela som försvarare och det såg ut som att man tvingade Bambi att gå upp emot Rambo eller liknande. Fiorentina lyckas reducera efter att Rolando Mandragora återigen trollbinder publiken med sina tekniska färdigheter. Han dras ned i straffområdet men lyckas från en liggande position dra till med ett riktigt klassavslut. Venezia hade sedan tur som kom undan en situation där Fiorentina mycket väl hade kunnat fått straffspark och förmodligen hade fått det i ett tidigare skede av säsongen. Och med denna seger passerade Venezia D’Aversas gäng i tabellen igen.

Det är en ångestladdad och nervkittlande batalj som står bakom hörnet i slutomgångarna. Empoli må ligga efter på poäng men man har det mest gynnsamma schemat kvar. Matcherna som återstår är mot Monza och Hellas, två lag som inte har någonting att spela för. Empoli lär satsa allt mot sex poäng där. Venezia och Lecce har å andra sidan tunga möten kvar mot Juventus och Lazio som bägge två befinner sig i sin egen blodade strid om den åtråvärda fjärdeplatsen. Sedan har vi Parma som i princip hade lyckats flytt från nedflyttningsstriden men som efter två onödiga förluster i följd nu i likhet med Al Pacino från Gudfadern III fått se sig bli neddragna i skiten igen. Parma har Napoli och Atalanta kvar på schemat och matchen mot Contes mannar som jagar scudetton samtidigt som Parma med deras interista till coach Chivu också helst behöver en seger där. Det är en mental kamp om att hålla nerverna i styr för många lag i Serie A. Vilka klarar pressen och vilka gör det inte? // Martin Eliasson.

Romas svit bruten i Bergamo
Efter att Roma under Claudio Ranieri inte förlorat sedan Sundsvall brann, mötte man nu sin överman. Ett formstarkt Atalanta tog emot de vinröda från Rom. Världens fjortonde bästa spelare Ademola Lookman visade prov på sin skicklighet när han vänder bort sin försvarare och drämmer dit bollen i nätet efter drygt 10 minuter. Första halvtimmen kom sedan att bli en halvlek i Atalantas tecken. Chans på chans kom och även om Romas defensiva briljans varit det som genomsyrat deras långa svit är den givetvis överkomlig för Gasperinis offensiv.

Roma gav inte upp. På ett fint måttat inlägg kunde Bryan Cristante bjuda på lite underhållning när han med vilja och atletik kvitterar. 1-1. Atalantas första halvlek är som de brukar vara på hemmaplan. En offensiv kavalkad som få lag i Europa lyckats stå emot denna säsong. I andra halvlek tog hemmalaget över mer och mer av bollinnehavet. Den som följt den fotbollstaktiska världen de senaste 15 åren vet dock att bollinnehav inte är lika med skapade målchanser. Atalanta har faktiskt svårt att komma till skott. Roma gör det bra och isolerar bergamaskernas anfallsspel. Romas offensiv är det dock inte att tala om. 

Ibrahim Sulemana var däremot tungan på vågen för Atalanta. Ghananen avgör matchen till 2-1. Roma kamp om Europa fortsätter. Även om det inte förväntas, har Ranieri chans på Champions League med två omgångar kvar och ett poäng upp till Juventus på fjärdeplatsen. Atalanta som inte hade så värst mycket att spela för visar att man till och med kan slå Ranieris Roma och har nu befäst sin plats i topp 4. Roma med Milan och Torino kvar att möta på säsongen kommer inte få det lätt avslutningsvis. 
//Nico Frisk

      Resultat: