DFB-Pokal - Semifinal. Nürnberg - Eintracht Frankfurt 4-0(2-0)

Der Club är åter en kraft i tysk fotboll. Det har kunnat konstaterats under året, när Meyers positiva 4-3-3-inspirerade fotboll tagit klubben från Franken till oanade höjder. Att man sedan inte förstår vad karln säger är en  annan sak. Med 4-0 mot Eintracht Frankfurt i DFB-Pokal-semifinalen tar man sig nu också till klubbens första stora final sedan 1982, då man fick stryk mot Bayern. Der Club har dock säkerligen under dessa 25 år vunnit andra cuper, såsom säcklöpningscupen, korvätning, kovältning eller griskramning, fast det är mindre boll i det.

Nürnberg kom försvagat till matchen, då laget i princip saknar alla slovaker de kan. Vittek, Mintal och Gresko är alla skadade, vilket fick Meyer att skicka upp tjecken Polak tillsammans med Schroth och Sajenko och gav brassen Glauber chansen att spela defensiv mittfältare med Galasek. Eintracht Frankfurt, som under våren varit präglat av inre stridigheter och en del skador, lämnade återigen Streit hemma, men släppte tillbaka Thurk. Pröll skadad. Det fanns en gång en slalomåkerska - Ann-Marie Moser-Pröll, jag undrar om de är släkt?

Lagen möttes för övrigt i fjolårets cup och då vann Frankfurt.

Matchen

47 000 på läktarna denna somriga kväll i Nürnberg, som fick jubla direkt. Knappt hade familjen Weber tryckt i sig sina fränkische Bratwürst förrän det var dags. Inkast kom till Sajenko, som utnyttjade Finks felbedömning och tog sig in i straffområdet på vänstersidan. Han sköt mot mål. Oka Nikolov boxade ut. Rakt ut till Marco Engelhardt, som rullade in den till 1-0. Tre minuter spelade.

Sedan tog Funkels örnar över. Endräktiga som få, men revanschsugna. Det sköts på distans ganska omgående, men den säkre Schäfer fångade den vobblande bollen. Sedan var Marcel Heller på väg igenom men Wolf glidtacklade boll och spelare åt nordväst. Något inlägg följde också, men bollarna gick förbi målet och Schäfer kunde lugnt fortsätta att läsa sin medhavda bok om Snurre Sprätt. 

Ivan Sajenko är en av de stora intressanta spelarna detta år. Årets skörd i ligan är nio mål och med en lysande prestation efter 25 minuter visade han varför. Andreas Wolf fick bollen på mittplan och såg Sajenko i mitten och skickade en boll, som skar genom Eintrachts försvar som en stor fot i ny asfalt. Sajenko fri med Nikolov-titta höger-titta vänster- jag lägger den mellan benen. 2-0!

Med två måls ledning drog sig Club tillbaka till de egna regionerna och lät Galasek-Beauchamp-Glauber jaga ordentligt med boll. Frankfurt fick en gratischans då Amanatidis blev fri framför Schäfer, men målvakten glansräddade. 
På andra sidan fick Engelhardt få ett skott, som tog en Frankfurtspelare och Nikolov fick sträcka på sina metrar för att få bollen till hörna.

Halvtid 2-0.

Club inledde andra halvleken på ett kontrollerat sätt och publiken sjöng och nynnade små fränkiska sånger och åt korv så det skvätte. En och annan pilsener slank nog också ned i Easy-Creadit-Stadion. Bedrövligt namn för övrigt. Trivs bättre med klassiska Frankenstadion.
Jubel blev det efter en kvart in på andra halvleken. Galasek petade en frispark till Engelhardt, som stoppade upp bollen och Galasek pricksköt förbi muren och in bakom Nikolov. 3-0. Rock'n Roll is coming to town och der Club fährt nach Berlin. 

Nu blev det en avslagen tillställning, där Club skänke bort ett par chanser till die Hessen, som dock inte fick in bollen bakom en mäktig Schäfer. 

Största jublet fick Mintal, som var åter på benen efter lång skada och fick lufta sina fossingar i tre minuter. Han var med på plan och i uppspelet till Pagenburgs 4-0, som kom i nittionde minuten och spikade dit sista spiken i Frankfurts kista. 

4-0 till Club denna cupsemifinal. Övertygande. Inte sedan 1962 har Nürnberg firat en cuptriumf och den senaste titeln överhuvudtaget kom 1968, då man vann Bundesliga under Max Merkel. Som bayrarna säger "Da glubb hodd sowohs vo gwunne" (Der Club hat sowas von gewonnen)