Tyskland
2007-08-24 00:06
England vs Tyskland 1-2
Ett idefattigt och frustrerat England lyckades inte kämpa ner Tyskland på nya Wembley utan Löws reservlag tar en fin skalp mot ett England som ville men inte kunde.
Anders Hupps Karlsson
Det lustiga med matcher mellan England och Tyskland är att dom är så förutsägbara. Det börjar med att bägge förbunden säger att det är en "stor" match och alla ska vara med...Sedan följer lite mediahets från den Engelska skräppressen "Om att nu ska tysken få se på..."
Avslutningsvis efter matchen så riktas alltid uppmaningar att avgå mot Engelska förbundskaptenen medan en gråtfärdig journalistkår nostalgiskt tänker tillbaka till tiden innan den nuvarande sopan. Man undrar hur länge det dröjer innan Svennis period som Engelsk förbundskapten räknas som en storhetstid?
Själva matchen på "Nya" Wembley var som en arketyp av de flesta matcher mellan England och Tyskland då Engelsmännen alltid börjat i högsta tempo för att sedan öka ytterligare, att sedan Tyskland i stort sett alltid utnyttjat att England föredrar spelare som kan springa istället för att slå en passning ska vi egentligen inte klaga över.
När Lampard slog in 1-0 målet i den 10:e matchminuten så var det ingalunda oförtjänt utan England dominerade stort mot ett Tyskland som knappt kunde namnen på varandra men det är just det som är så tryggt med att möta just England.
Dom är så enkelspåriga fotbollsmässigt att man vet att dom kommer att springa på knäna hellre än att hålla bollen inom laget vilket kommer att skapa chanser för motståndarna dvs Tyskland.så det var bara att öppna en Tuborg och vänta...
Efter en kvarts väntan och en bekymrad min ner mot en tom Tuborg så kom äntligen misstaget vi alla väntat på.
Schneider slår bollen mot mål och Robinson som är felplacerad tvingas slå bort den med fingertopparna så att den landar framför Kuranyi tre meter framför mål...Tack, tack 1-1 satt fint.
Englands spel brakade nu ihop och återhämtade sig aldrig riktigt samtidigt som Tysklands "Notelf" passade på att känna mer på bollen vilket bl a resulterade till landslagsdebuterande Christian Pander fick bollen efter lite växelspel med Lahm som fått en mittfältsroll faktiskt.
Nå, Pander får boll..Pander ser mål..Pander skjuter i mål. 2-1....40:e minuten.
En rejäl mörsare från 20-25m som är helt otagbar för nervknippet Robinson och från och med nu är det inget snack om vilka som har publikstöd...5.000 Tyska fans sjunger lätt ut 81.000 Engelsmän på Wembley vilket bara är pinsamt egentligen. Vilka säljer egentligen FA sina biljetter till?
Nå, under pausvilan talar McLaren allvar med sina spelare..Nu går ni fasen ut och springer ryter han nog, eller nått sånt.
För springer gör dom, och några målchanser skapar dom.
Men det hjälper liksom inte, det finns en gräns för vad man kan åstadkomma genom att enbart springa utan England fastnar i ett mönster som ger dom hur mycket spelövertag som helst utan att åstadkomma speciellt mycket och jag satt egentligen mest och väntade på att Tyskland skulle kontra in ett 3-1 mål också men det fick jag vänta förgäves på.
I ren desperation kastar nu McLaren in sex (6) avbytare under kort tid för nu jädrar ska ni få se på pigga ben som kan springa...strunta i bollen, bara ni springer så är det ok pojkar.
För att göra historien lite kortare, inget mer händer egentligen utan matchen slutar 2-1 till Tyskland. Så Tyskland är både första och sista nation att slå England på Wembley faktiskt.
Sammanfattning, ett England som saknade kreativitet ville men kunde inte vinna, ett Tyskland som utnyttjar motståndarens misstag och ålderdomliga taktik vinner igen...
Laguppställningar och stats
England:
Robinson, Richards, Ferdinand, Terry, Shorey, Beckham, Carrick, Lampard, Joe Cole, Smith, Owen.
Subs: James, Brown, Taylor, Barry, Neville, Dyer, Wright-Phillips, Downing, Defoe, Crouch, Carson.
Tyskland:
Lehmann, Friedrich, Mertesacker, Metzelder, Lahm, Odonkor, Schneider, Hitzlsperger, Pander, Trochowski, Kuranyi. Subs: Hildebrand, Kiessling, Hilbert, Helmes, Rolfes, Tasci, Castro.
Domare: Massimo Puscaba (Switzerland)
Byten
England
46. W. Brown (3) für R. Ferdinand
46. James (3) für Robinson
55. Barry (3) für Carrick
57. Dyer (3) für Owen
57. Crouch (5) für A. Smith
70. Wright-Phillips für J. Cole
Tyskland
54. Hilbert (4) für Odonkor
72. Rolfes für Trochowski
90. + 1 Castro für B. Schneider
Avslutningsvis efter matchen så riktas alltid uppmaningar att avgå mot Engelska förbundskaptenen medan en gråtfärdig journalistkår nostalgiskt tänker tillbaka till tiden innan den nuvarande sopan. Man undrar hur länge det dröjer innan Svennis period som Engelsk förbundskapten räknas som en storhetstid?
Själva matchen på "Nya" Wembley var som en arketyp av de flesta matcher mellan England och Tyskland då Engelsmännen alltid börjat i högsta tempo för att sedan öka ytterligare, att sedan Tyskland i stort sett alltid utnyttjat att England föredrar spelare som kan springa istället för att slå en passning ska vi egentligen inte klaga över.
När Lampard slog in 1-0 målet i den 10:e matchminuten så var det ingalunda oförtjänt utan England dominerade stort mot ett Tyskland som knappt kunde namnen på varandra men det är just det som är så tryggt med att möta just England.
Dom är så enkelspåriga fotbollsmässigt att man vet att dom kommer att springa på knäna hellre än att hålla bollen inom laget vilket kommer att skapa chanser för motståndarna dvs Tyskland.så det var bara att öppna en Tuborg och vänta...
Efter en kvarts väntan och en bekymrad min ner mot en tom Tuborg så kom äntligen misstaget vi alla väntat på.
Schneider slår bollen mot mål och Robinson som är felplacerad tvingas slå bort den med fingertopparna så att den landar framför Kuranyi tre meter framför mål...Tack, tack 1-1 satt fint.
Englands spel brakade nu ihop och återhämtade sig aldrig riktigt samtidigt som Tysklands "Notelf" passade på att känna mer på bollen vilket bl a resulterade till landslagsdebuterande Christian Pander fick bollen efter lite växelspel med Lahm som fått en mittfältsroll faktiskt.
Nå, Pander får boll..Pander ser mål..Pander skjuter i mål. 2-1....40:e minuten.
En rejäl mörsare från 20-25m som är helt otagbar för nervknippet Robinson och från och med nu är det inget snack om vilka som har publikstöd...5.000 Tyska fans sjunger lätt ut 81.000 Engelsmän på Wembley vilket bara är pinsamt egentligen. Vilka säljer egentligen FA sina biljetter till?
Nå, under pausvilan talar McLaren allvar med sina spelare..Nu går ni fasen ut och springer ryter han nog, eller nått sånt.
För springer gör dom, och några målchanser skapar dom.
Men det hjälper liksom inte, det finns en gräns för vad man kan åstadkomma genom att enbart springa utan England fastnar i ett mönster som ger dom hur mycket spelövertag som helst utan att åstadkomma speciellt mycket och jag satt egentligen mest och väntade på att Tyskland skulle kontra in ett 3-1 mål också men det fick jag vänta förgäves på.
I ren desperation kastar nu McLaren in sex (6) avbytare under kort tid för nu jädrar ska ni få se på pigga ben som kan springa...strunta i bollen, bara ni springer så är det ok pojkar.
För att göra historien lite kortare, inget mer händer egentligen utan matchen slutar 2-1 till Tyskland. Så Tyskland är både första och sista nation att slå England på Wembley faktiskt.
Sammanfattning, ett England som saknade kreativitet ville men kunde inte vinna, ett Tyskland som utnyttjar motståndarens misstag och ålderdomliga taktik vinner igen...
Laguppställningar och stats
England:
Robinson, Richards, Ferdinand, Terry, Shorey, Beckham, Carrick, Lampard, Joe Cole, Smith, Owen.
Subs: James, Brown, Taylor, Barry, Neville, Dyer, Wright-Phillips, Downing, Defoe, Crouch, Carson.
Tyskland:
Lehmann, Friedrich, Mertesacker, Metzelder, Lahm, Odonkor, Schneider, Hitzlsperger, Pander, Trochowski, Kuranyi. Subs: Hildebrand, Kiessling, Hilbert, Helmes, Rolfes, Tasci, Castro.
Domare: Massimo Puscaba (Switzerland)
Byten
England
46. W. Brown (3) für R. Ferdinand
46. James (3) für Robinson
55. Barry (3) für Carrick
57. Dyer (3) für Owen
57. Crouch (5) für A. Smith
70. Wright-Phillips für J. Cole
Tyskland
54. Hilbert (4) für Odonkor
72. Rolfes für Trochowski
90. + 1 Castro für B. Schneider
