Tyskland
2019-12-21 12:30
#21 Decenniets bästa XI: Anfallare
Tysklandsredaktionen har tillsammans valt ut de spelare som presterat bäst under det gångna årtiondet och presenterar dem nu i form av en startelva.
Axel Falk
2 kommentarer
Jag minns den lördagskvällen. Jag skulle gå från min mamma till min pappa, vilket är en promenad på kanske 300 meter och jag gick när andra halvlek precis skulle börja. Det tog mig lite mer tid än vanligt eftersom jag bar på en saker. Det var oktober, kallt och ruskigt ute. När jag gick hemifrån stod det 1-0 till Wolfsburg. När jag kom fram stod det 5-1 till Bayern München. Vad hade hänt? Lewandowski hade hänt.
Jag var övertygad om att detta var en dröm eller dylikt. Att jag hade funnit ett sätt att resa i tiden. Men klockan i köket stämde, klockan i matchen stämde också. Det var inget skämt, ingen lögn och inget teknologiskt lurendrejeri. Det var bara ren och skär kvalitet. I sin mest absoluta form. Robert Lewandowski hade just visat mig vad en människa kan göra och jag tror inte mitt liv blev helt och hållet detsamma efteråt.
Jag tänkte "Om detta är människans kapacitet... Varför suger vi som art?". Det fanns inget bra svar, det finns det inte ännu, men det fick mig även att inse den outhärdligt starka kraften i momentum. Hur momentum kan agera som en ledare för diverse förmågor, för diverse magiska formler, för diverse mänskliga och omänskliga teser. Robert Lewandowski njöt till fullo av momentumets kraftfulla styrka, Wolfsburg blev demolerade, nedmejslade av en polack med Fortuna på sin sida.
Att jag skulle få se en spelare slå både Toppmöller och Jupp Heynckes trodde jag inte. Inte för att deras målskördar var oslagbara, men för att det blir mer och mer ovanligt med så profiliska målskyttar. Det trodde jag i alla fall. Robert Lewandowski dök upp i en tid då tysk fotboll saknat sin talisman, sin uppenbara galjonsfigur i sjöslaget mot Premier League och La Ligas pengastinna kataklysmidkande grigigbukar. Mario Gomez fanns, Miroslav Klose också. Visst, man hade haft Edin Dzeko och Grafite, men deras dans var kortvarig, om än vacker. VI hade inte haft denna maskin på länge. Men så dyker han upp, en produkt av löjligt bra scouting. Lucas Barrios hade precis skjutit BVB till sin första titel på tio år, men så kommer denna polska maskin och skjuter ner honom från sin piedestal. Vi har inte hört om Barrios sedan dess. För när Lew började måla kunde han inte sluta. Och han har inte slutat ännu, denna fotbollsmålandets Picasso.
Han har gjort två dussin fler sedan dess, men ändå:
Decenniets bästa XI:
Målvakt: Manuel Neuer
Högerback: Philipp Lahm
Mittback I: Mats Hummels
Mittback II: Jerome Boateng
Vänsterback: Marcel Schmelzer
Defensiv mittfältare I: Bastian Schweinsteiger
Defensiv mittfältare II: Ilkay Gündogan
Högerytter: Arjen Robben
Offensiv mittfältare: Marco Reus
Vänsterytter: Franck Ribéry
Anfallare: Robert Lewandowski
Tränare: ?
Jag var övertygad om att detta var en dröm eller dylikt. Att jag hade funnit ett sätt att resa i tiden. Men klockan i köket stämde, klockan i matchen stämde också. Det var inget skämt, ingen lögn och inget teknologiskt lurendrejeri. Det var bara ren och skär kvalitet. I sin mest absoluta form. Robert Lewandowski hade just visat mig vad en människa kan göra och jag tror inte mitt liv blev helt och hållet detsamma efteråt.
Jag tänkte "Om detta är människans kapacitet... Varför suger vi som art?". Det fanns inget bra svar, det finns det inte ännu, men det fick mig även att inse den outhärdligt starka kraften i momentum. Hur momentum kan agera som en ledare för diverse förmågor, för diverse magiska formler, för diverse mänskliga och omänskliga teser. Robert Lewandowski njöt till fullo av momentumets kraftfulla styrka, Wolfsburg blev demolerade, nedmejslade av en polack med Fortuna på sin sida.
Att jag skulle få se en spelare slå både Toppmöller och Jupp Heynckes trodde jag inte. Inte för att deras målskördar var oslagbara, men för att det blir mer och mer ovanligt med så profiliska målskyttar. Det trodde jag i alla fall. Robert Lewandowski dök upp i en tid då tysk fotboll saknat sin talisman, sin uppenbara galjonsfigur i sjöslaget mot Premier League och La Ligas pengastinna kataklysmidkande grigigbukar. Mario Gomez fanns, Miroslav Klose också. Visst, man hade haft Edin Dzeko och Grafite, men deras dans var kortvarig, om än vacker. VI hade inte haft denna maskin på länge. Men så dyker han upp, en produkt av löjligt bra scouting. Lucas Barrios hade precis skjutit BVB till sin första titel på tio år, men så kommer denna polska maskin och skjuter ner honom från sin piedestal. Vi har inte hört om Barrios sedan dess. För när Lew började måla kunde han inte sluta. Och han har inte slutat ännu, denna fotbollsmålandets Picasso.
Han har gjort två dussin fler sedan dess, men ändå:
Decenniets bästa XI:
Målvakt: Manuel Neuer
Högerback: Philipp Lahm
Mittback I: Mats Hummels
Mittback II: Jerome Boateng
Vänsterback: Marcel Schmelzer
Defensiv mittfältare I: Bastian Schweinsteiger
Defensiv mittfältare II: Ilkay Gündogan
Högerytter: Arjen Robben
Offensiv mittfältare: Marco Reus
Vänsterytter: Franck Ribéry
Anfallare: Robert Lewandowski
Tränare: ?
