Portugiserna har en minst sagt turbulent säsong bakom sig, som knappast blev bättre av att tränare Camacho avgick innan returen mot Getafe. Ännu en motståndare som precis bytt tränare stod alltså på schemat för Geta, precis som var fallet med Hapoel Tel-Aviv, AEK Aten och senast Murcia i ligan. Skadeläget hos de rödklädda var inte heller särskilt uppmuntrande, men det var något de åtminstone delade med hemmalaget. Laudrup tvingades räkna bort hela nio spelare inför matchen, däribland Granero, Cata Diaz, Pablo, Uche och Manu. De två första är skadade och blir borta ett antal veckor, medan Uche tillsammans med Pallardó och Sousa är på väg tillbaka från sina skador.
Inledningsvis hade dock Laudrup beordrat en defensiv framtoning, med stundtals tio man bakom bollen, men allteftersom vågade sig spelarna framåt. Trots en något märklig uppställning, med De
När 45 minuter var över kunde man tro att det var Getafe som behövde vinna matchen. Benfica skapade nada efter stolpträffen, och det blev knappast bättre i andra halvlek. Albín var nära två gånger om inom loppet av sju minuter, först efter ett lobbförsök och därefter genom att chippa bollen utanför fri med målvakten. Portugiserna stack upp med ett farligt skott i den 68:e minuten av Rui Costa, men det var också det enda de skapade. Tena och De
Knappa kvarten från slutet lämnade ex-marängen sin mittbacksplats, avancerade in på offensiv planhalva och slog en prefekt pass till en kvick Albín på topp. Att säga att bollen skar genom försvaret som en het kniv genom smör vore inte helt rättvisande, Benficaförsvaret uppträdde närmast som en pöl flytande margarin och lämnade vår lille uruguayan helt fri med Quim. Målvakten kom fullständigt på mellanhand och Albíns tredje chipp/lobbförsök resulterade denna gång i mål, och neddragen gardin för örnarna från Lissabon. 2-0 var närmre än 1-1, men inhoppande Cortés brände halvöppet mål mot slutet.
Det som tycktes vara en omöjlig uppgift för Benfica inför mötet blev det också i realiteten, laget var aldrig nära att störa Getafe. Otroligt imponerande räcker knappt till, att med en halv jumbojet borta så enkelt avfärda en så namnkunnig motståndare är en smärre sensation. Försvaret var prickfritt under hela matchen, det relativt nykomponerade mittfältet tuggade på som aldrig förr och anfallet kändes för en gångs skull riktigt giftigt. Kepa fungerade bra som target, och Albín gjorde kanske sin bästa match i den blå tröjan så här långt. Med snabbhet och teknik var han ett ständigt hot mot motståndarförsvaret, och kan han bygga vidare på den här insatsen blir han livsfarlig under säsongens slutskede.
Efter gruppspelet har man egentligen inte kunnat kräva mer av laget, och varje seger i den här turneringen har varit en ren bonus. Nu börjar det emellertid brännas, finalen är trots allt bara två dubbelmöten bort. Vi har visat att vi kan slå precis vilka lag som helst, var som helst, varför den kommande lottningen kanske inte behöver spela så stor roll. Visst skulle det kännas knepigt att möta Bayern Muchen eller Fiorentina, men en resa till Moskva t.ex. lockar knappast mycket mer. Nej, skicka oss det bästa som finns att uppbringa så får vi se hur långt det räcker. Tåget rullar vidare, destination okänd men packat med ett otroligt hungrigt gäng som jag tror ingen motståndare vill egentligen vill lottas mot. Fråga bara Martin Jol eller Jose Antonio Camacho.
Matchsummering
Getafe: Pato – Contra, De
Mål
78’ 1-0 Albín
Varningar Getafe
38’ Pato
60’ Mario Cotelo
Byten Getafe
69’ Kepa ut, Signorino in
74’ Mario Cotelo ut, Cortés in
79’ Gavilán ut, Fuertes in
Spelplats: Coliseum Alfonso Pérez, cirka 12 000 åskådare
Domare: Viktor Kassai, Ungern
Källa: Uefa.com
